Läget #88

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
88

Antal lästa författare:
89

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1,01

Svar: Nja... (Ormboet visade sig ju vara ett fynd, men den är en långsam bok. På ett bra sätt.)


Framåtskridandet som just nu inte skrider:

Du och jag och vi – Pia Hagmar

Belöningsboken är nu utläst! Du och jag och vi är en stillsam relationsberättelse som cirkulerar kring fyra ganska olika människor som delar stall. I början får jag inte någon direkt känsla för dem och tycker att de känns ganska stereotypa. Annika är slarvig f.d. raggarbrud, Ellen är perfektionist men man anar något mysko, Linn är stressade mamman. Den sista, Lisbeth vet man inte riktigt vad hon är först.

Men efter ett tag började jag tycka om dem allihop och vill verkligen veta hur de ska lösa sina respektive problem. Jag tycker även om deras hästar och hade gärna läst mer om deras hästvardag och mindre om deras tankar om varandra. Men det är mycket möjligt att jag är partisk i denna fråga.

Dock är jag allergisk mot kursiva bitar och får vissa utslag när alla personer ska berätta om sin barndom och ungdom i kursiva stycken. Berättelsen är tillräckligt bra i nutid, det kursiva har man redan anat genom hur personerna agerar.

Språket flyter på; det märks att Pia Hagmar skrivit lättlästa böcker och hur många barn- och ungdomsböcker som helst. Dessutom flikar hon in små torra anmärkningar som jag högeligen uppskattar. Typ så här:

”I varje fönster står en elektrisk adventsljusstake som ett upp och nedvänt V. Landstinget måste ha gjort en storsatsning för att tillgodose varje åldrings rätt till en egen ljusstake i röd plast.”

Det är en bok om kvinnor och deras styrkor och svagheter. Finns ingen chick-lit-man som sveper in och är perfekt, utan här måste de fixa allt själva. (Och vad är det för stolpskott den där Bernt?)

Gillade boken och tycker att Pia Hagmar ska skriva fler vänliga böcker i hästmiljö. Jag kommer att läsa. Med mer häst och mindre kursivt hade den här fått full pott!

Andra som skrivit om boken (och tydligen också haft problem med det kursiva) är till exempel Malins bokblogg och bokenhanna. Håller med om att slutet var lite abrupt, men det kanske är en cliffhanger?

Tack till Damm förlag för recensionsexemplaret.


Det svarta som sticker fram är min hjälm. Skulle göra nåt fränt med en accessoar som hörde till hästar men hjälmar var inte snygga på bild. Så håll tillgodo med det snajsiga omslaget.

Dialog vid ett middagsbord

– Jag har varit och lånat nya böcker idag!
– Jaha, vadå för nåt?
– Trollkarlens trast (ett väldigt fint namn förresten), Siri och Det där som nästan kväver dig.
– Polotröja?
– Haha, nej, Det där som nästan kväver dig!
– Halsduk?

(Konvulsiviska skrattattacker hindrade mig från att svara på det sista.)


Siri, Trollkarlens trast och Polotröja, det kända verket. 

Till sist blev det boken med obehagliga titeln ändå

Suck. Inte ännu en person som ska skriva en lång bikt. Är boken som Pascual Duartes familj? Är den som den med honom som åkte runt och pratade om sina blodlevrar? Den omoraliske?

Men icket! Efter 37 sidor har jag gjort en ny bedömning (inte ändrat mig). Boken har möjlighet att bli något bra. Jag vill verkligen läsa mer om denna person. Och vad viskar släktingarna om på undervåningen? Och vad är det för lurt med den unga damen vars familj anser honom vara ett gott parti?


Även denna fotad i en lampa pga mörkt.

Vinnarna!

Tävlingen är nu avslutad och vinnarna utsedda. Många hade alla rätt så jag fick med hjälp av resesällskapets högra arm och en burk med lappar lotta fram tre vinnare. (Somliga tyckte att vi egentligen borde ha bollar i skålar, som när de lottar grupperna i fotbolls-VM, medan jag tyckte att man får ta vad man har.) Evig ära och ett presentkort på Adlibris tillfaller härmed:

Beas bokhylla,
Adam S
&
C.R.M. Nilsson

Stort grattis!

Och här är de rätta svaren:
1. Hjärtdjur
2. Den goda jorden
3. Mellan de två slotten
4. Mörka alléer
5. Nässlorna blomma
6. Den grå skrivboken
7. Det stora kriget
8. Flugornas herre
9. Söndagscitroner


Bra kämpat alla som deltog! Särskilt imponerad är jag av att alla klarade nummer 6, den glömde jag till och med själv bort vad den skulle vara när jag satte ihop allt.

Achievements 3

Katter bakade.
Bok påbörjad.
Mkt mkt bra kombo.
(Sen ska vi visst fara iväg och beskåda James Bonds bravader, men han kan omöjligen vara bättre än detta.)

Trevlig helg!


Det är för mörkt överallt och allt blir suddigt. Info: detta är en bok och en bulle. 

23:59 och ett dygn kvar av tävlingen...

Sista rycket! 24 timmar kvar på tävlingen som går under det mycket kreativa arbetsnamnet ”Tävlingen” i somliga hushåll.

9 bilder föreställer 9 Nobelpristitlar. Kan du lista ut vilka har du chans att vinna ett presentkort på Adlibris samt evig ära.

Här finns inlägget med all info! 


Nummer 8 verkar vara den lättaste. Själv gillar jag nummer 1.

Läget #87

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
87

Antal lästa författare:
89

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1,02

Svar: Ja! (Denna 1,02-gång med mindre extas men ändock samma grad av nöjdhet.)


Bild över framåtskridandeprocessen:

Frans Eemil Sillanpää – Silja

Silja handlar om folk som hade det svårt i Finland i början av 1900-talet. Jag borde alltså gilla den, och det gör jag nog också. Första halvan av boken handlar om Siljas pappa, den sista bonden på Salmelus, och andra halvan om Silja, den enda av de fyra barnen som levde längre än barndomen.

Det är som Kulla-Gulla fast istället för upp går det ner. Får även Kejsarn av Portugallien-vibbar av far-dotter-relationen. Och så tror jag att Anne på Grönkulla skulle älska hjältinnan i berättelsen: hon har ett rent sinne, kinder med röda rosor och ögonfransar som skuggar den genomskinliga kinden. Ibland står hon också och spejar ut över vattnet. Och så blir hon förälskad.

Får intrycket att Sillanpää vill gestalta den perfekta människan, och berättelsen känns lite som en saga. Siljor kan inte finnas i verkligheten. Men med den inställningen kan jag liksom ändå acceptera hur hon är och vad hon gör, och jag tycker faktiskt riktigt mycket om henne.

Jag gillar språket. Skulle kunna försöka beskriva det som en blandning av vardagligt och filosofiskt, utan att farten i texten försvinner. ”Kustaa på Salmelus – senare Siljas far – vandrade leende alla sitt livs stigar” kan det till exempel stå på en sida. Och på en annan står det ”Hans far var en vanlig butter och tvär gubbe, modern också hon en ganska bastant gumma som hade fött hela tio barn”. Punkt slut, inga krusiduller.

I slutet dyker också striderna mellan de röda och vita upp, och en liten glimt av Finlands historia visas upp genom Siljas ögon. Boken är en vacker och sorglig berättelse som jag inte riktigt vet vilken genre den tillhör. Kanske ”moralisk resa mot döden”? Den får tre starka poäng. Om den inte hade känts så idealisk i sin inriktning hade den nog fått en fyra.

Fakta
Frans Eemil Sillanpää, Finland, fick priset 1939 ”för den djupa uppfattning och den utsökta stilkonst, varmed han skildrat sitt hemlands allmogeliv och natur i deras inbördes sammanhang”.

En recension senare

Aldrig hade jag väl kunnat tro att Claude Simon-skrivelsen skulle leda till så många fröjdefulla kommentarer! Härmed avför jag Vägen till Flandern från listan över de läsupplevelser som gett mig minst. Läsningen av denna eländiga bok har även lett till att jag fnissat mig igenom (efter tips från Johannes) en totalt fantastisk recension av "Livet deluxe" (hittas: här). Dessutom har jag fått veta att James Joyce skriver korta meningar och att det som fastnat i minnet för andra som läst Flandern är hästliket. Kunskaper som kan komma till pass när man minst anar det.

Och eftersom jag nästannästannästan läst ut Silja får jag faktiskt börja med Du och jag och vi som tydligen ska vara en hästbok för vuxna. Behöver jag säga att förväntningarna är höga? De är höga!


Och här står en häst och nosar på en sak som vi inte använde trots att den såg ut som ett mysigt får. Vi tränade på sitsen och fick hålla i en praktisk grej med handtag på. Barbackagalopp ftw!