Jag har läst Expeditionen högt för Resesällskapet. Först för att slippa diska, sen för att det var så roligt att läsa tillsammans. (Och att kunna slänga ur sig en fundering om Strindbergs långkalsonger utan att någon tittar konstigt på en.) Här kommer en miniintervju med ovan nämnda sällskap:
Vad gillade du med boken?
– Att få höra den spännande berättelsen om deras färd. Allt från förberedelserna, väntan på Danskön, hur det var tänkt att ballongen skulle fungera, vad planen var, och hur det gick. Det ger också en extra dimension att det hänt på riktigt, det blir mer läskigt, och sorgligt.
Vem rekommenderar du boken till?
– Jag vet väl inte riktigt vem den inte skulle passa till.
Vad tyckte du var mindre bra?
– Ingen del var sämre, men ibland var det lite mindre spännande. Efter att man fått veta hur det gått, enligt deras dagböcker, var det spännande att höra om hon hade kommit på något nytt, som ingen annan hade kommit på. Men att gå igenom obduktionsrapporter och så var väl lite mindre actionfyllt.
Har du någon egen teori om hur de dog?
– Jag tycker att hennes förslag låter väldigt troligt. Det kan ju ha varit så att de dog på något helt annorlunda sätt, men jag har ingen teori som jag tror på mer, utifrån bevisen som grund.
Vad ger du boken för betyg?
– 4 och en halv fernissainsmorda ballongsömmar*
Fick du någon favoritperson?
– Jag blev imponerad av dem allihop, hur bra de klarade sig. Att de tog sig så långt, att de inte dog av en isbjörn direkt, att de höll uppe humöret. Men Strindberg var ju den person man fick veta mest om, eftersom han skrev till Anna, och kanske därför tyckte mest synd om. De andra skrev ju inte och berättade för någon.
* FÖREDÖMLIGT bra sätt att ge betyg på, måste jag säga.
:)
SvaraRadera