12 september 2013

Dumskallarnas sammansvärjning = kejsarens nya kläder

Bokcirkeln och jag känner oss lurade. Hela internet fullkomligt översvämmas av lyriska lovord om den här boken. Ignatius magmun hit och Ignatius fantastiska utläggningar dit, ”det roligaste jag läst”, ”om du bara ska läsa en bok i ditt liv läs denna”. Har vi alla lånat och läst fel bok? Finns det en annan Dumskallarnas sammansvärjning, som inte är malande tråkig och ointressant?

Alla gav den betyget 1 av 5 (utom en som gav en 2:a, men hon hade inte läst mer än 100 sidor). Alla undrade varför den blivit så populär. Bokcirkelns teori/förmildrande omständighet: Komedier åldras - det som var roligt på 80-talet kanske inte upplevs roligt idag. Kanske.



Bokens handling kretsar kring Ignatius, som vore han en däst planet och alla andra små satelliter. Han är en person utan självinsikt, med en mor som vägrar släppa taget. Efter en mängd incidenter som antagligen ska anses ”dråpligt roliga” blir hon skyldig pengar för en bilkrock, och Ignatius måste skaffa ett jobb. Enligt förordet skaffar han en följd av jobb, men det är bara två. På omslaget blurbas ”en av de roligaste böckerna som någonsin skrivits” utan underskrift. Man kan tycka att vi borde ha blivit misstänksamma av dessa lögner och falsarium, för att använda Ignatius ord. Den egentliga sammansvärjningen är bokens marknadsföringskampanj.

En del av boken (känns som drygt hälften) utgörs av Ignatius anteckningar. Resten är en blandning av hans åsikter, uttalanden, göranden, fisanden, ältanden och förvrängningar av verkligheten. Och en massa andra sidohistorier som inte utgör någon intressant intrig eller handling.

Att denna bok är hyllad som rolig är h.e.l.t. o.f.a.t.t.b.a.r.t. Vi förstår inte vad författaren vill med boken, eller varför förläggaren ansåg detta vara bra. Läs den inte. Släng bort den.

Det enda roliga är att en av karaktärerna sammanfattar min åsikt om boken på sidan 316. Så här:

- Jag trodde ni skulle vara rolig. Om ni bara tänker vara tarvlig och tjatig är det lika bra att ni går.

Betyg: 1 ytterst tilltäppt magmun
Titel: Dumskallarnas sammansvärjning
Författare: John Kennedy Toole
Översättning: Einar Heckscher
Antal sidor: 387
Läs också: så här tyckte bokcirkelkollegan/bloggen Med näsan i en bok

9 kommentarer:

  1. Jag tror faktiskt att det kan bero på bäst-före datum. Själv läste jag den någon gång på 80-talet och älskade den :)

    Annars så finns det en hel hög böcker som jag tycker är kejsarens nya kläder, som till exempel Knausgård, så det är ju fullt möjligt med den förklaringen också :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske! Vi pratade om Liftarens guide till galaxen som en sån bok också, som var hysteriskt rolig första gången man läste, och nu mer bara "fniss" lite här och där.

      Har inte läst Knausgård, men kan tänka mig att det är en sån antingen-eller bok den också. :)

      Radera
  2. Bara kvinnor i den bokcirkeln, månne?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det är det inte (vad det nu har med saken att göra?).

      Radera
  3. Minns också att jag funderade på vad det roliga i den här boken egentligen var. Så jag ställer samma fråga och hoppas på svar :-)

    SvaraRadera
  4. Tror tyvärr inte på åldrandeteorin. Läste den själv på 80-talet. Eller ja, jag började läsa den, men kom aldrig till slut för den var så ytterst pinsamt dålig (tyckte jag). Har också undrat what the fuzz was all about. Skönt att höra att jag inte var den enda som inte förstod finessen. (Och extra skönt att få höra av någon som jag förstått inte är helt humorbefriad!)
    /T

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för förstahandsinfo om Läsning Av Boken Förr I Tiden. Då kanske den teorin kan uteslutas nu. Eller måste man ha fler belägg? Får fortsätta samla i så fall!

      Radera
  5. Vilken märklig kommentar av Johannes, vad vill han säga egentligen? Att bara män kan förstå bokens sk humor? Väldigt fördomsfullt måste jag säga, även att utgå ifrån att det bara är kvinnor i bokcirkeln...

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...