Jamilet föds i Mexico. Jag tror det är ungefär nutid. Hon är mycket vacker på framsidan men har ett stort illrött födelsemärke på baksidan. Byborna är vidskepliga och Jamilet blir både utstött och övertygad om att märket är hennes enda egenskap. När hon lyckats ta sig till sin moster i USA får hon jobb på ett mentalsjukhus. Där ska hon agera hushållerska till den mystiske patienten på våning fem, känd för sina raseriutbrott och pedanteri. Trots stränga order om att inte lyssna på honom kan hon inte låta bli, och han berättar en fängslande historia om sitt liv, pilgrimsvandring och stora kärlek.
Boken heter Señor Peregrino. Det var en sån där behaglig bok där man dras in i handlingen och det inte är så mycket läsmotstånd. Berättelsen i fokus. Sidorna vänder sig själv. Lätt men ändå tänkvärt. Man skulle kunna kalla boken för en berättelse av en skicklig berättare i en bok av en skicklig berättare. Det flyter fram och jag ser allting framför mig.
Ibland har den dock dubbla verb? Om det är ett korrfel så är det synd, om det är författarens stil så förstår jag den inte. T.ex. så här: "Hon vek lät sig inte provoceras" eller "Jamilet slösade brydde sig inte om att vänta på hissen".
En fråga till er som läst boken: Vem tycker ni att det är på omslaget? Jamilet eller Rosa? (Eller någon annan?) Jag tycker att omslaget fångar känslan och stämningen i Señorens berättelse på pricken, men jag tänker ändå att det är Jamilet på bilden. Hon kanske har samma färger som den.
Betyg: 4 koppar kaffe (varma nog att skålla fjädrarna av en höna)
Titel: Señor PeregrinoPS: Cecilia Samartin flödar fritt på Bokmässan, inte mindre än fyra programpunkter finns hon med i! Tror att jag peppar mest för fredag klockan 17, men det krockar med "Välkommen tillbaka till Engelsfors". What to do, förutom att klona sig?
Författare: Cecilia Samartin
Översättning: Maria Cederroth & Lasse Lindström
Förlag: Bazar förlag (2010) Recensionsex.
Antal sidor: 378
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar