Hustrur och döttrar – vardagsbestyr under engelskt 1820-tal

Det BLEV en nära-Austen-upplevelse! I många år har jag liksom tänkt att det inte finns något som är lika bra som Jane Austen. Men som tur är hade jag fel.

I det lilla samhället Hollingford växer Molly Gibson upp utan en mor men med en mycket älskad far. Som läkare är han ofta borta, och på grund av vissa händelser tar han därför det stora beslutet att gifta om sig, så att hemmet ska ha tillsyn och Molly en vägledare. Molly hade dock mycket hellre önskat att allt fortsatte som förut. Den nya Mrs Gibson har som tur är en dotter, Cynthia, som Molly blir mycket god vän med. Cynthia ökar dramatiken (och modegraden) i Mollys dittills lugna liv med stora mått.



Bokens underrubrik är ”En vardagsberättelse”, och det stämmer bra. I sann Historieätaranda får man ta del av vad de gjorde en vanlig förmiddag, vad de hade på sig och vad de åt, men det finns även inslag av kärlek, arvsfrågor, baler och många brevväxlingar. Det är inte en lika tydlig handlingslinje som i Stolthet och fördom där målet är att få döttrarna gifta eftersom de annars kommer att stå utan inkomst, och egentligen allt kretsar kring det.

Porträtt av Elizabet Gaskell från 1851.

Innan man börjar läsa är det bra att veta att de sista kapitlen saknas eftersom författaren dog mycket plötsligt och oväntat vid 55 års ålder. Det är ju inte riktigt samma sak att läsa en halv sida där förläggaren sammanfattar vad ”som skulle komma”, istället för färdig text. (Det verkar ändå som att det skulle ha blivit ett slut som jag skulle ha varit nöjd med.) De olika kapitlen publicerades som följetong i en tidning mellan 1864-1865, så boken känns väl genomarbetad ända fram till sin abrupta avkapning.

Hustrur och döttrar passar utmärkt om man vill läsa en lång bok där man hinner lära känna karaktärerna och verkligen långsamma ner sig till den nivå där man tycker att det är dramatiskt! spännande! nervkittlande! att få veta om patron Hamley kommer att börja om med utdikningen, om Osborne kommer att tala och hur Molly kommer att känna sig när skvallret sätter fart. Samt hur allas hälsa utvecklar sig. Mycket noga med hälsan.

Jag ska inte göra någon analys av bokens intressanta skildring av det engelska klassamhället, det kan man läsa i efterordet av Åsa Arping. (Sjukt bra!) Hon säger också bland annat att en av de saker som gör att boken känns modern är att den inte innehåller någon poetisk rättvisa, (de onda blir inte nödvändigtvis straffade och de goda inte belönade) utan problemen visas fram utan ambition att lösa dem. Instämmer starkt. Högst relevant och intressant även om boken är drygt 150 år.

Sammanfattningsvis så vill jag ha fler Elizabeth Gaskell på svenska! Tycker om språket och stilen och de torra små ordvalen som visar karaktärernas svagheter och avslöjar hur de är.

Har inte sett tv-serierna som gjorts av hennes romaner Cranford och Hustrur och döttrar. Känns som att det är en bra sak att ha kvar till någon gång när man är sjuk. För just nu saknar jag alla karaktärerna i boken väldigt mycket.

Betyg: 4 broderibågar

Titel: Hustrur och döttrar
Författare: Elizabeth Gaskell
Översättning: Gun-Britt Sundström
Förlag: Albert Bonniers förlag (2007)
Antal sidor: 680
Hittas t.ex. inte här pga slut hos förlaget: Bokus, Adlibris, men biblioteket är alltid en klippa!