Mitt förhållande till henne är bulimiskt, ja?

Sophie Kinsella/Madeleine Wickham är en författare som jag av någon anledning alltid lånar hem, när det kommer något nytt. Det började med att jag fastnade i Shopaholic-serien ("Do not answer, it's Derek Smeath") även om Beckys självbedrägeri är deprimerande och jag stör mig på henne oerhört ibland. Gillade sedan både Karriär och köksbesvär, och Flickan från tjugotalet. Lättsamt och underhållande sådär. Nya kontakter tyckte jag var bättre än Shopaholic, men i samma stil. Fröjdefullt och roligt. (Och Poppys fotnoter!)

Men nu har jag läst två usla i en följd. Först: Dubbelbokat. Tyckte jag inte alls om. Bara jobbig att läsa. Och sedan: Cocktails för tre. Efter läsningen ville jag ha oläst boken. Kräkas upp att den tagit tid och plats i mitt liv. Varför lånar jag fler? Varför läser jag dem? Hur kan ens Sophie Kinsella och Madeleine Wickham vara samma författare?

Ihyllan har satt fingret på exakt varför jag ogillar karaktärerna. Word.

Och från och med nu ska jag akta mig från att låna på autopilot.


Den får dock ett litet plus för att det är snygga färger på strumpbyxorna.