Gott nytt år med kandelaber

Utan kandelaber ingen nyårsmiddag.

Buddenbrooks-bokcirkeln är en morot

Nu har jag kommit till sidan 170 i Buddenbrooks. Sjukt bra! (Sjukt bra läst alltså, om boken är jag ännu lite tvehågsen).

Att komma till sidan 170 innebär nämligen att man får lyssna på första avsnittet i Kulturradions bokcirkel. (Läsplan finns här.)

Sjukt bra.

De diskuterar bland annat ifall boken handlar om klass eller kön och så får man veta hur man ska uttala namnet. Det är Boddenbråcks, ifall ni undrat över detta och slitit ert hår i förtvivlan. Nu vill jag läsa svinsnabbt till sidan 343 så att jag får lyssna vidare.

Mvh/Harundratöverdettaochslititsitthåriförtvivlan

Gillar mycket att de har friserade whiskers.

Vinter på riktigt

Jag åker spark och tittar på snö. Sannerligen vinter på riktigt.

Är Godot en Aladdinask?

Den här Beckett.

Måste man läsa I väntan på Godot?

För nåt år sen försökte jag läsa den på engelska men somnade varje gång. Att välja den känns därför som en ytterst otaktisk strategi för att komma framåt i projektet.

Den känns helt enkelt som Aladdinasken på julen.

Oumbärlig och överskattad.

Hm.

Nu är glada julen slut, mkay?

Fikaaccessoar i mellandagarna.

Läget #41

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
41

Antal lästa författare:
38

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,93


Svar: Nej. (Den där Julen och den där Britta kom liksom ivägen. Men det är jag SANNERLIGEN nöjd över.)

BILD:

Ja, jag vill gärna ha dem!

Nackdelar med att ens svärföräldrar säljer huset och flyttar till lägenhet:

Många (miljarder!) lådor med saker som resesällskapet äger måste helt plötsligt förvaras någon annanstans än i deras fem olika förråd. Någon annanstans verkar oroväckande ofta vara i våran lägenhet.

Fördelar med att ens svärföräldrar säljer huset och flyttar till lägenhet:

Mitt i allt kan de ta fram en låda med böcker och fråga om man vill ha någon. Bland dessa böcker kan det finnas nio stycken Britta-och-Silver-böcker. Nio!

Lyckan!

Lyxen!

Fröjden!

Det där med förråden löser sig säkert.

Idolbilder i flera vinklar.

Hubertusjakten inverkade negativt på min läsning av Buddenbrooks häromdagen. Hubertusjakten=utläst, Buddenbrooks=på sidan 43. Hm...

Idag såg man solen. Det var fint.

Var är den där lästiden?

Var är den där omtalade lästiden som man tydligen ska ha så mycket av under julen?

Det undrar jag.

Ty här ligger Buddenbrooks och jag har bara läst omslaget.

Tre gånger.

Misstänkta lästidsförkortande aktiviteter (som förvisso är trevliga, jag klagar inte på aktiviteterna i sig utan mer på bristen på åtta extra timmar per dygn under jul):

1. Äta (ohotad etta)
2. Umgås (egentligen etta eftersom det pågår hela tiden)
3. Spela spel
4. Läsa rim (och öppnande av tillhörande julklappar)
5. Sova i soffan mellan 15:03 och 15:54 den 24/12
6. Göra snöänglar och kasta snöbollar
7. Förflytta sig mellan olika platser där man äter, umgås, sover, spelar och läser rim.

Fattar ju alla, att man inte hinner läsa alls när allt detta står på schemat. Dock trevligt schema. Skulle lätt kunna ha det schemat oftare.

Suddiga Buddenbrooks med någon slags barrträd i bakgrunden.

Man FÅR göra snöänglar även om man är 26. Det står i lagen.

Dagen är kommen!

Hej julafton!

Jag har knappt hunnit tänka på dig alls men det är trevligt att du är här. Även om jag skriver det här inlägget dagen före bara för att kunna sitta och tindra och glittra hela morgondagen (eller egentligen dagen)(fattar varför tidsresor är sjukt komplicerade).

Nu: knäck.

Vi hörs senare om hur du artade dig.

Snajsig hjärtformad kaka dekorerad av min syster får symbolisera julens budskap: älska varandra och ät goda grejer. (Och nej, systern är inte fem år även om hennes glasyrhantering tyder på det.)

Wole Soyinka: Aké – barndomsåren

Oj vad jag hade svårt att komma in i den här boken. Jättesvårt var det. Jag tror att det beror på en grej som hände efter kanske 70 sidor. Boken inleds med berättelser från när Wole är cirka tre år. Det hoppar lite i tiden, men allt handlar ändå om barndom. Men plötsligt ändras tidsperspektivet och berättaren säger att Aké har förändrats och man inte längre ser det som det var förut. Alla de bästa lekställena är borta och det ligger skräp överallt. Jag väntar på att få veta när han säger detta och varför detta har hänt.

Men det kommer inte. Boken byter tillbaka till att berätta om barndomen och så fortsätter det jättelänge. Samtidigt läser jag hela tiden med det där i åtanke (allt har blivit förstört men varför och när?) och plötsligt kommer en till episod om att saker har förändrats. Huvudgatans delikatesser har bytts ut mot amerikanska kloner som inte alls smakar lika gott. Jag tänker ”äntligen får jag veta var berättaren befinner sig nu, vilken utgångspunkt han har när han ser tillbaka”. Men det får jag inte. Berättelsen fortsätter som inget. Boken slutar också mitt i en händelse, mitt i en diskussion nästan, så jag får aldrig reda på var berättaren befinner sig i tiden när han berättar om förfallet. Detta hakar jag upp mig på och det stör mitt läsande hela tiden.

Det verkar som att Aké är en bok med en fortsättning. Det påminner om Coetzees ”Pojkår”. Den heter till och med ”Barndomsår” som har en viss, svag, subtil likhet. Finns det då en ”Ungdomsåren”? Det skulle förklara det avhuggna slutet.

Förutom svårigheterna med att komma in i boken så gillar jag den. Jag tycker att han beskriver sin vardag och sin uppväxt på ett bra sätt, med humor och kärlek. (Till exempel är barnen konfunderade över hur deras mor kan veta om de har Temperatur och därför är sjuka på riktigt.) Jag antar att det är en uttänkt plan att skriva förvirrat om saker som händer när han är liten, eftersom barn inte förstår allt och inte får allt förklarat för sig. Särskilt inte Wole som är ett mycket frågvist barn.

Ett tag tyckte jag att han påminde om Mr Biswas, och då höll jag på att ge upp läsningen. Huvudpersonen hade en period när han dagdrömde mycket, kände sig förfördelad och hamnade i problem för att han tänkte och drömde för mycket. Men efter en stund kom han ur riskzonen för att bli en Mr Biswas 2 och då kunde jag fortsätta som vanligt.

Allt eftersom han blir äldre blir boken mindre förvirrad och som läsare får man fler samband förklarade för sig. Det är skönt. Men när jag tror att han nästan är vuxen så visar det sig att han bara är tio och ska börja på realskolan. Det kanske inte är så konstigt eftersom han börjar skolan på eget initiativ när han är tre.

Boken myllrar av karaktärer och det är svårt att hålla reda på vem som är vem. Särskilt eftersom alla har ett förnamn, ett Mrs/Mr + efternamn samt ett smeknamn (eller flera). Vissa har även en eller flera titlar.

Förutom många människor innehåller boken i allmänhet mycket av allt. Nigeria på 30/40-talet är en värld där andar och magi finns sida vid sida vid kristendom och andra religioner. Allt är lika verkligt. Det finns många olika sorters mat, många olika sorters livsöden och många olika sorters tankar och idéer. Det gör att boken känns lång för att bara vara 279 sidor. Sammanlagt ger allt detta boken en 3:a i betyg.

Fakta

Wole Soyinka, Nigeria, ”som i ett brett kulturellt perspektiv och med poetiska övertoner gestaltar tillvarons drama” fick priset 1986.

Läget #40

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
40
Antal lästa författare:
37
Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,93

Svar: Nej. (Den där Pojkarna och den där Radhusdisco kom liksom ivägen. Men det är jag sannerligen nöjd över.)

Sammagamlabild:

Läget för novellerna

Det verkar inte som att man måste läsa så många noveller.

(*lättad utpustning*)

Så här ser omröstningen just nu:

Jag är mkt glad att ingen röstat på "Alla" och mkt förvånad över att "1 räcker gott och väl" leder detta spektakel.

Men än kan mycket hända, det är ju 10 dagar kvar.

MITT VERSALBRUK INDIKERAR MIN UPPRÖRDHET

Det kunde väl ha funnits varningstext???

Här sitter jag helt förnöjd i min soffa och läser i godan ro.

Och så visar sig Radhusdisco

(boken med gulliga omslaget i fina färger)

vara v ä r r e än Hummelhonung

(boken som hittills toppat listan över äckligaste läsupplevelse någonsin. NÅGONSIN.)

MINA ÖGON DÖR AV ÄCKEL.

Jag varnar er, bokcirkelvänner.

Sidan 170.

Burken.

En ulv i fårakläder. EN ULV I FÅRAKLÄDER!

Kom-ihåg-lapp till mig själv:

En buss som i princip innehåller

en miljard lågstadieelever

och mig

är inte en bra förutsättning för en

harmonisk och ostörd läsupplevelse.

En söndag med Nobelprisprojektet

Simultanskärmar.

Det senaste inom nötknäppardesign.

Det senaste inom nötknäppardesign lämnar mycket mycket små bitar av skal och nötter efter sig.

Ett besök på finfin hästshow. (Som även innehöll man i boll? Ehh?)

Och dessutom har jag börjat på Aké – barndomsåren men känner mig efter 30 sidor mest:

1) förvirrad

2) förvirrad

och

3) förvirrad.

Den kanske tar sig.

Vad ska man göra om kroppen inte passar?

Pojkarna. Vilken bok.

(Paus för eftertanke.)

Den liknar ingen bok jag läst tidigare.

Den tar upp ämnen som jag läst om tusen gånger tidigare.

Men här är allt mer.

Vad ska man göra om flickkroppen inte passar och man kan få en annan kropp på natten? En pojkkropp som slipper blickar och slipper bli bedömd. En kropp som duger. En kropp som gör saker. Kan göra hemska saker. Kan göra nya saker. Ska man offra sina "vanliga" vänner för det nya livet? Boken ställer frågor om identitet och kön och lojalitet. Den ger inte så många svar. (Inga alls kanske?) Den är klassad som ungdomsbok men är ganska avancerad. Ovanlig. Mystisk.

Jag kunde inte släppa den utan läste från första sidan till sista i ett enda svep. Om alla Nobelpristagare skrev 180-sidiga böcker som var så här intressanta skulle projektet flyga fram.

Pojkarna av Jessica Schiefauer blev nummer 1 i utmaningen från Hundöra.

Suddiga pojkar i ett hus av växter. Snajsigt värre.

Läget #39

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
39
Antal lästa författare:
37
Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,94

Svar: Nej. (Inga kommentarer. Det är så ohippt att hela tiden skriva Nej och Nej och Nej och Nej som svar.)

Bilden:

En mycket viktig omröstning som på allvar kan påverka min framtid

Psst, nu kan man rösta igen!
Denna gång gäller frågan följande:
Hur många noveller av en Nobelpristagare måste man läsa för att det ska räknas som att man har "läst den författaren"?

Denna fantastiska undersökning finns i högerspalten och ni har till årsskiftet på er att rösta. (Till årsskiftet är det dock bara 16 dagar)(vilket nu ger mig akuta stressutslag på onämnbara ställen)(the horror).

Bara ett svar per person godtas, så att inte räkneverket brister ut i allvarliga hädelser av procentfördelningen igen.

Själv ska jag antingen rösta på 3-4 eller 0.

Paul Heyse – Noveller

När jag läste Harold Pinter så begränsade jag mig till fyra pjäser. Nu har jag läst fem noveller av Heyse, och det får sannerligen räcka. Jag fattar hans grej. Tror jag. (???) Novellerna handlar alla om kärlek och relationer, ofta i anslutning till Rom på något vis.

Kvinnorna är vackra men egensinniga, och agerar sällan på egen hand. Det mest aktiva de gör är att säga nej eller ja till olika personer som vill gifta sig med dem. Männen grips av Starka Sinnesrörelser och Äkta Lidelse. Ingen kan göra något åt sin natur, och bara på ett drag kring någons mun kan man avgöra hurdan karaktär personen ifråga har och om han kommer att svika en jungfru i nöd.

Här är de fem jag läst:

L'Arrabiata

Hans bästa novell enligt många. Handlar om hur en ung man är så förälskad i en (extremt vacker men "sur" dvs. hon uppmuntrar inte män som flirtar med henne) kvinna att han hotar henne mitt på havet, hon biter honom i handen och hoppar i och börjar simma mot land. Sedan hjälper han henne upp i båten igen och de ror tillsammans i land. Hon kommer med läkande örter till hans ömmande hand och förklarar honom sin kärlek (som hon hittills inte velat ge till någon man på grund av att hennes far misshandlade hennes mor). Som bifigur finns en prest som är mycket nöjd över förloppet. Jag blev mest intresserad av när stavningen av prest byttes ut mot präst i svenskan. Ska kolla upp detta.

Början och slut

En (extremt) vacker kvinna ligger och vilar sig på en divan på en fest då hon uppsöks av en barndomsvän som hon inte träffat på flera år. Han ska nu gifta sig och vill ha hennes råd kring vilken av tre systrar han ska välja. Hon går med på att åka dit och hälsa på, men efter vägen drar han iväg på en massa omotiverade "klättra-upp-i-kyrktorn-besök" och middagar så alla utom den extremt vackra kvinnan fattar att han hellre vill ha henne. På plats presenterar han henne som "sin fästmö", hon blir chockad men spelar med, och på kvällen inser hon att det är ju det hon vill och alla blir glada. Tada!

Marion

En (extremt) vacker kvinna är gift med en författare (av pjäser, typ). Han tycker att hon är för erbarmerligt tråkig och förbannar den dag de gifte sig. Han vill hellre fara till en stad och bli känd för sitt skrivande. På vägen till en stad blir han tillfrågad om att skriva en pjäs till ett skådespelargäng som är i trakten. Han skriver ett skådespel och stackars Marion plågar sig dit för att titta på. Väl på plats blir hon utskämd eftersom han skrivit in henne i pjäsen. Hon grips av vrede, tar scenen i besittning och skäller ut honom så att han plötsligt inser att hon är riktigt rolig och struntar i att fara till en stad och bli känd. Tada!

Vid Tiberstranden

En lång och seg och jättetråkig historia som jag inte lyckades hålla mig koncentrerad på i några längre stunder åt gången. En lerkonstnär räddas från attackerande hundar av ung man till häst. Ung man till häst och vad jag förstod som gammal och skröplig lerkonstnär blir vänner. Ung man ska gifta sig med Mary. Men så tittar de på en dans av en kvinna som heter Catharina (extremt vacker) och han blir sjukt velig. Hit och dit går de omkring allihopa och så är de vid en hamn och till sist visade det sig att Catharina var gift med lerkonstnären. Tada!

Barbarossa

En (extremt) vacker kvinna bor i en bergsby med alkoholiserad mor och ful lillasyster som likväl älskar sin äldre vackrare upplaga. Alla män i byn vill gifta sig med henne men hon säger nej till alla. De flesta tar det med jämnmod, utom rödskägget Barbarossa. Han blir rentav bitter. En dag kommer en svensk kapten (Gustav). Eftersom han är den första som inte friar till den extremt vackra kvinnan på fläcken blir hon kär i honom, och de rymmer till Rom. De verkar ganska lyckliga. Barbarossa lurar hem den extremt vackra kvinnan med ett brev och skjuter henne eftersom hon vägrar att lämna kaptenen. Barbarossa ångrar sig resten av livet, och eftersom han bor med rövare tycker de att han är en förrädare eftersom han inte dödar Gustav när han har chansen (han gick dit och väntade på honom en gång), och rövarna knivhugger honom därför. Gustav drunknar. Ingen glad.

Vad tyckte jag då?

Jag gillade inte värderingarna och synen på människor och hur de kan (enligt naturen) och bör (enligt moralen) agera. Vissa noveller skulle kunna skrivas om till en sån där pjäs där folk springer ut och in i dörrar och alla är Rejäla Karlar. Inte vad jag helst tittar på.

Värderingsbiten kan väl förklaras med att Heyse levde i en annan tid. Icke desto mindre är det ganska osympatiskt att läsa den här sortens berättelser. Bitvis är det dock lite vackra miljöbeskrivningar och vissa personer får man lite sympati för och han hinner dessutom få med mycket i korta noveller. Så det blir en 2:a.

Fakta
Paul Heyse, Tyskland, fick priset 1910 med motiveringen: ”såsom hyllningsgärd åt den fulländade och av ideal uppfattning präglade konstnärlighet han ådagalagt under en lång och betydande verksamhet såsom lyriker, dramaturg, romanförfattare och diktare av världsberömda noveller”.

Prisbelönt utmaning hos Hundöra

För ett tag sen gick jag med i Hundöras utmaning "Att läsa 3 pristagare".

Och så tänkte jag att jag skulle ta 3 Nobelpristagare.

Men nu inser jag att det är lite fegt.

Och ganska förutsägbart.

(Men mest fegt.)

Så jag gör en sista-minuten-brutal chockändring till följande:

1. Igelkottens elegans av Muriel Barbery (bl.a. Prix des Libraires 2007)

2. Pojkarna av Jessica Schiefauer (Augustpriset 2011)(fast den hade jag tänkt på även innan)

3. En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie (The Orange Prize 2007)

Sådärja!

Chockad? – Ja.

Feg? – Nej.

Sjukt nöjd över detta? – Ja.

Glädjevrål!

"Min" ridskola finns kvar.

Avdelningen "Extremt viktiga saker som jag känner att jag måste förmedla till omvärlden"

Eyvind Johnson

Harry Martinson

Båda har bara ett S i efternamnet.

Selma Lagerlöf

Pär Lagerkvist

Båda har Lager i efternamnet.

Med denna insikt finns bara en sak att göra.

Byta namn till Josefin Lagerson och skriva en bok.

TACK!

Idag är det luciadagen, med ishalka, regn och galna fordon som slänger grus omkring sig.

Men jag är glad ändå, ty idag har jag öppnat paketen från min hemliga bokvän. Jättestort tack!

Innehållet kräver att presenteras med ett TADA:

Överst: Finaste bokmärket Uggly, som "alltid är på din sida"! Så fint!

Sedan: Choklad med goda smaker (egentligen var det två, men av naturliga skäl kan bara den ena vara med på bild... Har ingen aning om hur det blev så.)

Sedan en bok som borde passa mig utifrån vad jag gillat tidigare: Mari Strachan – Jorden sjunger i B-dur. Den ska enligt min bokvän vara lite mystisk vilket jag ser fram emot.

Sedan en julig och vintrig sak: Terry Pratchett – Hogfather (som jag redan har börjat läsa och fnissar så smått åt). Det verkar som att ett mördargille håller på att planera för att utplåna Tomten. The horror!

Sedan en anteckningsbok med bästa sortens blad – blanka! Man kan rita, man kan skriva, och ens bokstäver hamnar alltid precis på rätt höjd. Jag är en anteckningsboksnörd av rang, så den var verkligen ett bra val :)

Sedan en bok som min hemliga bokvän gillar mycket: Rebecca Hunt – Mr Chartwell. Den handlar om sorg och deppigheter, men är tydligen skriven med mycket värme och humor. Snygg är den också! Som en bonus är dessutom en av bloggens gamla bekanta en av huvudpersonerna. Jag säger inte vem, men han är ett stort fan av Dreadnoughts, kanoner och flottan. Någon med en gissning?

Sedan fick jag ju te, som visades i paketinlägget, och en stickad mugghållare som passar på kaffekoppar av glas (för att inte bränna sig)(mkt bra). Sist men inte minst har jag också fått ett recept med Nobelprisanknytning. Jag har till och med alla ingredienser hemma, så inom kort kanske Selmas vinbärsgömmor dyker upp på bloggen. Om jag har tur. Om jag har tid.

Det jag ska göra nu är ju att snoka runt på deltagarnas bloggar och försöka lista ut vem min hemliga bokvän är. Det kan ta lång tid, ty jag fick en liten ledtråd, men jag tror att jag och ledtråden är på olika plan i livet. Eller något ditåt. Är mycket glad över att jag inte fick mjältbrandsbakterier och enormt glad över alla fina saker som var så exemplariskt instuvade i min gröna påse (kommer att nyttja den taktiken i mitt brev som ska skickas också). Tack hemlig!

Här är böckerna med framsidan utåt:

Tematrio - Nobelpristagare

"Berätta om tre Nobelpristagare du gillar eller är nyfiken på" säger Lyran i veckans tematrio. (Episkt tema, måste jag bara säga.) Jag tänker utmana mig själv och skriva om tre som jag är faktiskt, på riktigt, ärligt, jag lovar, är nyfiken på. För vissa av pristagarna är jag faktiskt inte alls nyfiken på, de är med i listan och så tar jag mig genom dem. Men. Här är dom:

1: Thomas Mann. Har just lånat Buddenbrooks i nya översättningen, har laddat ner mp3:filer från sr.se där de bokcirklar just den (i fyra delar) och tänker mig att julen, det är tiden för en berättelse om "en högborgerlig släkts öden".

2: Sigrid Undset. Den där Jenny, den har jag läst så mycket positivt om. Har den här hemma, men väntar lite med att läsa den, så att De Stora Förväntningarna har lagt sig. Känns schysstare mot boken.

3: Herta Müller. Problemet är att jag inte kan välja vilken bok jag ska läsa. Därför snokar jag runt på andras bloggar och letar recensioner. Hittade till exempel en av Flackland idag. Det kanske blir den. Eller så inte.

OCH ett bonustips:

Lyran har även en tävling där du kan vinna en Nobelklassiker. Julens fröjd, kan man tänka.

9 stycken 1-x-2-frågor, svaren mejlas in senast midnatt den 13/12.

På bilden (lånad från Lyran) ser man hur. sjukt. snygga. de. är. De har också ett litet snöre som man kan ha som bokmärke.

Kom an! Jag ska tävla!

Så tänkte Akademien 1912–1920

Här fortsätter nu de fantastiskt spännande inläggen ”Så tänkte akademien”. Förra gången handlade det om 1901–1912, då idealitet var nyckelordet.

1912–1920 Nyorientering & neutralitet
Efter Wirséns epok började det hända grejer. Den populära Erik Axel Karlfeldt blev sekreterare och kallades därmed för ”Akademiens räddning”. Ledamöterna i Akademien blev yngre. Ja, de föryngrades inte, utan byttes ut mot yngre. Och hör och häpna, priset gick 1913 till en utomeuropeisk författare. Bara en sån sak. Sedan satte världskriget igång och det fick konsekvenser även här. Eftersom Nobel hade varit emot krig och Sverige skulle vara neutralt skulle även priset vara neutralt. Akademien bestämde sig för att inte dela ut det till en författare från någon av ”de krigförande staterna”. Det ledde dels till att det inte delades ut något pris vissa år, och dels till en stark skandinavisk period.

Här finns alla böcker jag läst från 1910-1919
(snart, lägger in en länk när jag väl läst nån från den epoken.)

Mer göttigt fakta finns i boken Nobelpriset i litteratur – en introduktion, av Sture Allén och Kjell Espmark. Kan den bli årets julklapp?

Suddig introduktion. Det var 11 minusgrader på balkongen så jag ville inte vara där så länge.

Och i paketet fanns...

...paket!

Så fina att de måste ligga här lite och beskådas innan öppning.

(Och ja, jag är en tant och kommer att spara snören för ev. användning senare.)

Min hemliga bokvän har också skrivit ett långt brev,

men det får jag inte läsa innan jag öppnat paketen.

Bra med varning, det är så lätt att råka läsa för långt.

Te och Designtorget på samma dag. Det här känns mycket, mycket bra.

Ge bort en Nobelklassiker

Här kommer Nobelprisprojektets julklappstips för 2012. Läs det noga ty det blir inga fler. (Eventuellt kanske jag ändrar mig och börjar tipsa hejvilt där kring den 20:e, men det är högst eventuellt.) Okej:

Om du är en sån som brukar köpa böcker,

och om du brukar ge bort julklappar,

och om du känner folk som gillar böcker,

och om du brukar handla på nätet,

och om du tycker att Nobelpristagare verkar kul,

så kan du just nu köpa Nobelklassiker

till rabatterat pris!

20 % på Adlibris fram till den 31/12. Sjukt bra.

Jag har läst den av Jelinek och Lagerlöf (båda var bra),

och här står nu Gidé och Undset och väntar.

Slut på tips.

Bilden är brutalt stulen från Adlibris nyhetsbrev. Hjälp hjälp. Hoppas inte tomten ser...

Läget #38

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
38
Antal lästa författare:
36
Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,94

Svar: Nej. (Det var ju så intressant med Nelly Sachs så jag var ju tvungen att läsa en extra bok. Det tog dock tid så jag hoppas att de övriga inte är så intressanta. Eller, nej. Vad hoppas jag egentligen? Tvärtom tror jag.)

Bild, som visar ett steg i taget, ett steg i taget...

Paket!

Paketet från min hemliga bokvän har anlänt – HURRA!
Jag har det liggande här bredvid mig och kollar lite på det ibland.
Min hemliga bokvän var så snabb att jag inte hann längta efter paketet,
så nu går jag här och njuter av att snart få öppna det.

(Lyx! Fröjd och gamman! Det är som att ha en egen julafton inom räckhåll.)

Första censuren här på bloggen. Jag tror ju att jag är Hemlig och Anonym.

Dessutom är de snyggare än alla andra böcker. Så det så.

Jag anar en diskriminering.

Om jag vore en hästbok skulle jag känna mig kränkt.

På Returbutiken kostar nämligen

Inbundna böcker 10:-

Pocketböcker 5:-

Barnböcker 5:-

Hästböcker 3:-

Va? Är de så oönskade att man i princip måste ge bort dem? Va? Till den som tar dem för lägst? Va? Det innebär i så fall att Hästböcker och Harry Martinson har nånting gemensamt. Bra. Det gör mig nämligen mycket övertygad om att även Hästböcker snart vinner ett flådigt pris och äger ut de andra böckerna. Då kan ju de andra böckerna stå där och kosta malliga fem och tio kronor. Ha!

Värdefulla böcker med bild av Jill på Hästen med världens kortaste hals.

Nelly Sachs – Samlade dikter

Här är ett fall där jag återigen tycker mer om poeten är om dikterna. Gabriela Mistral – stencool, Nelly Sachs – vilken imponerande person! Hon bryter normer, hon tar hand om folk, hon tar sig vidare, hon skriver på natten i världens minsta lägenhet. På snygg skrivmaskin (som hon dock kallade för stenkrossen).

Nelly Sachs flydde från Berlin till Sverige med sin mor. Det var på våren, 1940. Selma Lagerlöf skrev en rekommendation, olika personer gick i god för att de skulle ha nog med pengar, de var tvungna att ha visum till USA eftersom Sverige bara var transitland. I sista stund fick de ett råd från oväntat håll vilket gjorde att de tog flyget istället för tåget. Det rådet innebar skillnaden mellan att leva och dö.

I en kort men bra liten artikel, ”Nelly Sachs satte ord på det ofattbara” av Hans Millgård, står det så här:

”I Berlin hade hon aldrig tänkt på sig själv annat som tysk medborgare. Raslagarna och flyktingskapet gör henne till judinna och det blir nödvändigt för henne att närma sig den judiska kulturen.”

Detta märks i dikterna. Referenserna till Gamla Testamentet duggar tätt vilket ibland är svårt att hänga med i. Bileam (han med åsnan), Kain, Job, Abraham. Andra saker som återkommer är sand, stjärnor, fjärilar, barnskor och vandringar. Jag antar att de symboliserar saker, men jag vet inte vad. Nu har jag ju sagt att jag ska försöka läsa poesi utan att försöka ”förstå” och istället bara lyssna på orden. Det går sisådär. Vissa dikter fastnar jag för, vissa inte. I början kändes det bra, men sen... Jag vet inte. De flesta fastnar jag tyvärr inte för.

Millgård igen:

”Nelly Sachs […] är en av dem som försökt sätta ord på det ofattbara som ett folkmord innebär.”

Ja, hennes dikter handlar mycket om Förintelsen. Men de handlar också om längtan, förändring och förlust. Sorg. Och död.

På grund av att jag blev så fascinerad av Nelly Sachs läste jag även Flykt och förvandling, som är bok om hennes liv. Den är väldigt detaljerad, ibland för mycket, men också väldigt fantastisk. (Den kan vara extremt ingående, ibland känner jag hur författaren är i en helt annan dikt-dimension än vad jag är. Varje streck, varje punkt, varje linje, varje hårstrå betyder något.) Jag kan inte säga att jag gillar dikterna mer på grund av den, eller förstår dem mer, men jag förstår kanske mer varför hon måste skriva. Och den ger en bredare bild av Sachs än den som finns i Alex - världens bästa författardatabas.

Jag gillar att hon hittar på egna ord. Det bidrar till känslan av att hon har en egen värld som man får titta in i litegrann, men den är egentligen bara hennes.

Tyvärr har jag inte varit duktig och läst alla dikterna i den här boken från pärm till pärm. Istället har jag bläddrat och läst lite här och lite där. Ibland har jag sugits in och läst vidare i dikter från en viss samling. Det kanske är bättre att läsa dem i rätt ordning och se hur hennes diktning utvecklas med tiden, men det kändes jättejobbigt. Så på det här sättet har jag nog läst mer från fler samlingar än vad jag skulle ha gjort om jag gått systematiskt tillväga.

Mitt betyg blir 3. Men jag vill verkligen rekommendera Flykt och förvandling till dig som nu blir nyfiken på Nelly Sachs. Hon ville till exempel inte att något av hennes verk från när hon bodde i Berlin skulle räknas med när man tog upp vad hon hade skrivit. I Flykt och förvandling finns det även med utdrag från dikter, de presenteras i sitt sammanhang med lite förklaringar här och var. Dessutom finns det bilder och brev och foton, och texten är väldigt väldigt kärleksfullt skriven.

Fakta

Nelly Sachs, Sverige (född i Tyskland), fick priset 1966 ”för hennes framstående lyriska och dramatiska diktning, som med gripande styrka tolkar Israels öde”.

Jag har lyckats igen

Man kan ju tycka att somliga borde ha lärt sig att Radioföljetongen bara ligger kvar i en månad på webben.

Somliga har mycket att tänka på.

Här posar En gåtfull vänskap mycket stiligt framför en redogörelse för primtal. Tyckte att det var passade. Läste slutet under omrörning av fudge-smet. Det var sannerligen en väldigt fin bok! Jag tyckte jättemycket om alla karaktärerna, och historien är ovanlig och sorglig. Egentligen händer nästan ingenting, och ändå händer så mycket. Gå o läs. Ett visst intresse för matematik kan underlätta.

Verner von Heidenstam slukas av två giganter

Jag har varit på biblioteket och lånat månadens lyriker.

Det är Verner von Heidenstam.

Om honom vet jag inte mycket mer än att man helst ska undvika att skriva hans efternamn först i en mening eftersom det då blir fult.

En slukad Heidenstam. De övriga? Buddenbrooks och Öster om Eden. Men det ser man ju.

Till bokcirkeln ännu utan namn

ångest ångest ångest

Jag valde tre böcker som jag är nyfiken på.

ångest ångest ångest

Temat är: svenskt och nåt gult på omslaget.

Ska bli intressant att se vilken bok de andra kommer att rösta på!

Att de sedan får VÄLJA bland de tre lättar på inget sätt min ångest.

Jag ska bestämma pocketböcker nu till bokcirkeln.
Det är skitsvårt!
Hur ska man tänka?
Ska jag välja något som är "typiskt min boksmak"?
Eller "typiskt bokcirkel"? (Vad är då det, kan man tänka på. Jag har fått för mig att det involverar kärlek och göllegölle alternativt garn och hundar. Men vi har ju hittills läst om gargoyler och mutanter så vi kanske inte håller måttet.)
Eller ska jag tänka "något som passar alla"?
Svårt eftersom vi är freaking 10 stycken! Som Gillar Olika!
Tänk om de hatar mina val?
Tänk om jag inte ens själv gillar mina val?

Tänk vad skönt om jag hade gjort ett val.
Kan man blunda och peka?
Om man tar fram en sajt med pockettopplista. (Obs. roligt ord obs.)
Fast det är riskabelt.
Tänk om jag råkar peka på en pocket av Jane Green.
The horror.

Julbaket 2 (eller – Hur man döljer att det regnar på andra advent)

Vem var det? Vem var det som beställde regn till andra advent? Vi är inte kompisar, bara så du vet. Misstänker att du även kastar saker på andra människor.

Om det regnar på andra advent måste man baka lussekatter. Man rymmer enkelt 20 stycken på en plåt. Varför slösa på bakplåtspapper liksom?

Med bakverken i ugnen inser man att det kanske hade varit lagom med 15 lussekatter på en plåt. Eller kanske 10. Misstänker att det är sprängdeg jag rört ihop.

Och hur gör de på bagerier så att de ser snygga ut efter jäsning och pensling och gräddning? Jag misstänker att de har lim på russinen. Nej, jag förutsätter att de har lim på russinen.

När ett berg av lussekatter är klara syns ej fönstret längre. Och det regn man inte ser finns inte. Sweet! Ett berg av lussekatter leder dock till Viktig Fråga: Vilken bok ska jag läsa simultant med förtärandet av dessa mästerverk?

Receptet finns här.

En dystopi, sanna mina ord

Nu har jag läst ut bokcirkelboken, Metro 2033.

Med sorg i mitt hjärta!

Den var bitvis lite förutsägbar (jaja, vi fattar att du reser runt i hela metron och stöter på en massa olika personer med en massa olika ideologier, ska metron symbolisera världen kanske?) men trots det ville jag ogärna lägga den ifrån mig innan den var slut.

Det har gjorts ett datorspel (kolla trailer på youtube) som bygger på boken. Ej oväntat. Ibland kändes det som att jag läste ett spel (de springer mycket i tunnlar, möter monster och skjuter.) Särskilt på Biblioteket.

Tyckte om den, men den hade nog tjänat på att vara typ 100 sidor kortare. Undrar hur den är att läsa på ryska?

PS 1: Bilden är mixtrad med genom Little Photo, bra sak till Android-telefoner! Det här filtret tror jag heter "Passar-när-du-har-läst-en-bok-om-världen-efter-ett-atomkrig-och-vill-ha-en-mörk-och-dyster-stämning-i-din-bild".

PS 2: En särskild hälsning till min syster: Jag ser den lilla tofsen, å vad jag ser den.

Istället för godmorgon

kommer jag i framtiden att hälsa resesällskapet med frasen

Maria santissima, hvad den ärevördige herrn ännu ser omornad ut!

Ty det har jag lärt mig i Heyses novell.

Noveller räknas också

Paul Heyse är nästa författare att läsas. Han skrev hundratals noveller, så att läsa ett par noveller måste ju vara lika bra som att läsa en bok. Wirsén (sekreterare i Svenska Akademien mellan 1884–1912) skrev även ett utlåtande om Heyse med följade ord:

"Tyskland har icke haft någon större konstnär sedan Goethes tid, och Heyses noveller äro fulländade konstverk."

Det bådar ju gott även om omslaget på boken är i enformigaste laget (Japp, det är den som är nedre vänstra. Havets hjältar var övre högra. Och Nelly Sachs är ju lättgissad. Bara en kvar. Vilken är det?). I Spoilerboken står det dessutom så här:

"en av Heyses första noveller, L'Arrabbiata, 1855, anses som det av honom själv aldrig överträffade mästerverket".

Jag börjar med den då.

Jag julbakar

Detta är blandningen av mjöl+kryddor.
Ingen vet hur resultatet blir.
Förhoppningsvis blir det kolakakor med pepparkakssmak.
Om jag har tur.

Atomerna kan ju ramla helt slumpmässigt och bilda en miniatyr av Minas Tirith.