Om man inte är Yoda eller så

Det är sannerligen tur att jag inte höll min nuvarande lästakt när jag sysslade som bäst med somliga projekt.
Har nu läst en (1) Nobelpristagare på tre år.
Hade varit rätt svårt att hinna med drygt hundra stycken med det tempot.
Slut på dagens visa reflektioner.

Livet går vidare – Karin Wahlberg

Ibland är man så inne i något att man inte fattar att det inte är vardagen för alla. Har läst boken Livet går vidare av Karin Wahlberg, och tyckte först att den hade en stor nackdel jämfört med första boken i serien: den hade ju inget tydligt tema. Den första boken kretsade kring den stora polioepidemin i Sverige 1953, vilket gjorde att allt hängde ihop och att det blev en huvudtråd att följa. (Här har jag skrivit om den.)

Först nu, ett tag efteråt, har jag kommit på att också bok två har ett tema. Den fortsätter att följa människorna i småstaden Ekstad på 1950-talet, men nu även deras graviditeter och aborter och tonårsgraviditeter och hemliga förlossningar på annan ort och besök hos gynekologen och barnmorskan och tvillingfödslar och BB-vistelser och…

Temat som jag missade var alltså mödrahälsovård och föderi. Eller kvinnor och barn om man så vill. Mycket intressant tema, särskilt när man just varit med om en förlossning och allt däromkring. Fick väldigt mycket perspektiv på hur det hade kunnat vara, om inte vården förändrats på sextio år. Tacksam, är känslan.

Författaren kan sitt 50-tal, är påläst och stoppar in massor av fakta i berättelsen. Ibland är det så smidigt att det inte märks, men ibland får jag känslan av Information istället för Roman, och då blir det lite styltigt. Det kan vara en överläkare som håller föreläsning för sjuksköterskeeleverna, det kan vara introduktion för en ny praktikant, det kan vara någon som står och reflekterar vääääldigt ingående när de står och steriliserar saker i den nya maskinen…

Det bästa med boken är alla vardagsskildringar. Att de ska ha sömmen på strumpbyxorna bak, att det finns en jobbig kvinna som paxar alla gårdens piskställ med sina mattor redan klockan 5, att de ”inte har tagit fram vårkappan än”... Tiden 50-talet stiger fram bättre när det handlar om saker folk gör än när de står och berättar för andra.


Inga paxade piskställ eller mattor i kö 2015.

Eftersom det är många personer att hålla reda på gäller det att hänga med i svängarna. Det är inte utan anledning boken börjar med tre sidor personförteckning. Jag hade gärna haft mer Nancy (och läkarfruföreningen, vilket ord, vilken företeelse!) och mer Wilma. Men det hade blivit en väldigt osannolik historia om alla olika öden skulle ha upplevts av bara några få personer. Livet går vidare är lite som att läsa en sjukhus-tv-serie utan några onda karaktärer – det räcker mer än väl med allt elände som kan drabba en människa ändå.

Titel: Livet går vidare
Författare: Karin Wahlberg
Förlag: Wahlström & Widstrand (2015) Rec-ex
Antal sidor: 457
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus, Dito

I Klingsors värld

I vanliga fall läser jag helst böcker istället för att lyssna på dem. Men i Klingsors fall tror jag att jag inte skulle ha gillat boken alls om jag läst den själv. Den är alldeles för segstartad och omständlig och långsam. Och rent av flummig. Mycket om ett dricksglas som rätat på sig och materien och en snedsågad stubbe. Sånt som gör att jag vanligen snabbt vill komma till slutet och slippa eländet/veta vad som händer – om det ens händer något. Att boken var seg i starten och omständligt skriven delades av flera i bokcirkeln när vi pratade om boken igår.

Men eftersom jag lyssnat på boken under dagarna här hemma med litet barn har jag alltid behövt starta om varje avsnitt minst två gånger. Antingen har vi somnat eller så har det blivit blöjbyte eller så har jag glömt bort att jag lyssnar. Det har gjort att jag fått släppa det där att ”snabbt komma till slutet på boken”. Det har blivit en slags mediterande lyssning istället där Klingsor-karaktären och hela berättelsen har böljat på runt omkring mig. Kanske har även Torgny Lindgrens lugna, i viss mån sövande, stämma bidragit till denna meditativa känsla, jag vet inte.

Resultatet är att jag älskar denna bok. Och inte bara för att den får barnet att somna i min famn på tio minuter på eftermiddagen, utan för att den är så knepig och fin. Klingsor är en medelmåttig konstnär som bara målar stilleben. Kannor och krukor och spillkummar. Och när han målat dem en gång så målar han över med ny grundfärg och målar samma motiv igen. Hans mål är att visa att materien inte är död, utan lever och rör sig. (Vilket beror på det där eländiga glaset från inledningen.)

Trots att han är medelmåttig tror Klingsor att han är guds gåva till konstnärsvärlden – den mest framstående person som hållit i en pensel. Eftersom han inte har någon mer utställning än en i en gammal skola i Avabäck och inte märks av alls när han går på konstskola, och endast hamnar i tidningen när han jobbar som skadedjursbekämpare, är detta kanske inte fallet.

Boken är en skröna och en släktsaga, en berättelse om en person som skulle kunna kallas ett original. Den är nog också faktiskt skriven på det sätt som Klingsor lagar mat: han blandar allt möjligt och låter det sjuda i tre timmar. Varje dag kokar han upp det och äter en snutt. Och var fjortonde dag fyller han på.

”När vi med sleven rörde om i grytan kom ett par små rödskimrande fiskögon upp till ytan i partikelsoppan.
– Kan du ha lagt ner ett par mörtar? frågade vi.
– Det är fullt möjligt, sa han, det skulle inte förvåna mig.”

(Med reservation för att jag lyssnat på boken och alltså inte har en aning om hur interpunktionen ska vara.)

Grejen är denna: Jag tycker väldigt, väldigt mycket om boken, men skulle nog inte rekommendera den till någon. Detta eftersom jag inte vet om den är bra egentligen eller om det bara beror på sättet jag inmundigat anrättningen.

I bokcirkeln funderade vi även över om Klingsor har funnits på riktigt. Jag har för mig att jag hört att släkten Klingsor har funnits i Västerbotten, men hittar ingen bra info på nätet om detta. Vet någon? Bokcirkel önskar svar.

Titel: Klingsor
Författare: Torgny Lindgren
Förlag: Norstedts (2014)
Antal sidor: 193
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus

...och vill du mig något så träffas vi där...

Hej hej lilla blogg, just nu är det roligare med Instagram! #bokutmaningapril fortsätter med ohejdad styrka och den som inte kollar in den taggen missar cirka en miljard boktips. Har slitit ut tre blyertspennor bara för att anteckna allt. I övrigt är allt lugnt.




Dag 6, 1, 2, 5.

Glödens färger - femte boken om Bricken

”För trettio år sedan fanns inga fackföreningar. Nu är det fackföreningarnas styrka som gör att myndigheterna tar i så de spricker. Vad är trettio år? En stor del av ett liv, för många hela livet, ett ögonblick i historien.”

Jag har läst femte boken om Bricken på Svartviks sågverk. Det har gått 30 år sedan den första och Bricken har fått och mist både barn och kärlek. I den här boken håller mycket på att ändras. Det är samhällets utveckling – 1900-talet kommer med storstrejk och barnvagn med fjädring även till arbetarkäringar. Det är Brickens utveckling – hon hör plötsligt till ”de gamla”. Hon saknar den äldre generationen och tycker att hon är den som måste se till att barnen kommer ihåg hur det var 1879 och att ”fattigdomen står beredd, grensle med blottade käftar”. Samtidigt längtar hon efter kärlek men unnar sig inte.

För min smak är det för mycket omtag och för lite nytt. Jag älskar den här serien och har besökt Svartvik flera gånger när vi passerat. (Man kan äta lunch på herrgården och titta in i sågverksmuséet, trevligt alternativ till att stanna på Birsta om man kör E4 på sommaren, tips tips!) Och just för att jag älskar serien vill jag ha MER fyllning i boken. Vad drömmer hennes barn om? Vad händer när Nikanor cyklar omkring? Vad tänker fosterdottern Elvira när hon sitter och syr? Storstrejken är temat, och det är intressant att se skillnaderna från 1879, men tillbakablickarna är överallt. Hella ror, tusen år som en dag osv. osv.

Det finaste i den här boken är när Bricken konstaterar att hon vuxit i sitt vemod. Det kan jag också känna ibland – skönt att vara äldre så att vemodet har mer erfarenheter att fladdra runt i. Författaren beskriver också ljuset precis som det känns. Det blå, det skarpa, det vita. Ljuset i norra Sverige skvallrar om årstiderna och märker ut tiden.

Bricken är en trovärdig karaktär, men åh vad jag önskar att hon skulle vara den person i boken som tänkte nytt istället för att vara fast i det trygga och vanliga och ständigt oroa sig för ”vad andra ska tycka och tänka”. Det är svårt att 2015 tänka sig en värld där alla äter samma sak varje söndag, och gör man något annat är det fel/katastrof/inte riktigt riktigt.

”På söndagarna ska arbetarhustrur koka köttsoppa med klimp. Vid alla sågverk, från Skutskär till Ådalen, doftar det ända ut på kasernbroarna av köttsoppa med klimp.”

I nästa bok hoppas jag få veta mer om Brickens yngre barn och hur sågverket stegar vidare i 1900-talet.

Titel: Glödens färger
Författare: Vibeke Olsson
Förlag: Libris, 2014
Antal sidor: 303
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus

#bokutmaningmars

Håller på med rolig grej: Instagram-utmaning.
Perfekt svårighetsgrad med en bokrelaterad bild per dag för en gravt osövd hjärna.
#bokutmaningmars är taggen för dig som vill hoppa på i farten. (Gör det! Det är en fröjd!)

@nobelprisprojektet är bloggens inte helt oväntade användarnamn.

Smakebit: Kapten Nemos bibliotek

Bokcirkeln har idag avnjutit höjden av lyx (alltså hotellfrukost) samtidigt som vi pratade om Kapten Nemos bibliotek (och i ärlighetens namn ganska mycket annat).

P. O. Enquists bok handlar om två pojkar som förväxlas vid födseln, men växer upp i samma by och är bästa vänner. När pojkarna är sex år upptäcks förväxlingen och de byts helt sonika tillbaka. Bokens berättare känner sig övergiven och uthinkad som grodorna ur kallkällan, men det där med känslor är inget som man pratar om. Efter utväxlingen slutar de vara vänner, men bokens berättare gömmer sig ofta och tittar på den andra pojken, Johannes. Det hela utspelas i Hjoggböle, Västerbotten, på 1940-talet.

Smakebiten handlar om en oktoberdag när han ser Johannes på sjön.

"Johannes hade tagit med sig skridskorna, som farfar gjort, och gått ner på isen. Farfar hade gjort skridskor åt mig medan han var farfar, har var ju bysmed, det kunde han. Det var en träsula och så hade han lagt in en kroku-skena av smidesjärn med knorr längst fram, och sen gett mig på födelsedagen. Men som jag aldrig hunnit använda. Sedan hade de ju övergått till Johannes, det var helt naturligt."

Boken fick betyg 4 i genomsnitt av bokcirkeln, trots att vi hade uppfattat slutet olika, och vad som var fantasi och verklighet olika, och diverse annat olika. Vi var dock eniga om att det är en bok som kräver en koncentrerad läsare, kanske till och med tystnad omkring en, för att den ska kunna läsas. Som ljudbok fick den både plus och minus i betyg.

Fler smakbitar finns på bloggen Flykten från verkligheten. Klick!

Har dragit en lott...

Lotten föll på signaturen Nanna (har mejlat dig om din postadress). Stort grattis!

Utlottning av signerad Cirkeln-pocket

Om en vecka är det premiär av Cirkeln-filmen på bio och jag avundas alla som ska dit. Det är ju jättespännande! (Om någon från SF-bio i Umeå läser detta kan ni absolut tolka det som att Cirkeln är en bra film att köra på barnvagnsbio. Kanske världens mest lämpade film faktiskt.)

Lagom till premiären kommer Cirkeln i pocket, och jag har fått möjlighet att lotta ut ett signerat exemplar. Vill du vinna? Lämna en kommentar om vem som är din favoritkaraktär i boken så är du med i utlottningen.
Utlottningen pågår fram till onsdag den 18 februari klockan 18 – efter det drar jag en vinnare.

Om du tipsar om utlottningen på din blogg, Twitter eller Instagram får du en extra lott. Max 2 lotter per person alltså, oavsett hur många ställen du delar på. (Har du inte läst boken än och har ingen favorit? Går vara med ändå!)

Lycka till!

Sökord 2014

Trots att Google analytics dolt nästan alla sökord under den vaga rubriken (not provided) av för mig oklara skäl var det ändå underhållande att titta igenom sökorden för 2014. Undulater (hur dör en undulat) och rullrån (varför blir mina rullrån sega) är två områden som fortfarande verkar locka många läsare. Tyvärr har jag inte skrivit något vettigt om detta. Andra saker folk undrat (och nu får svar på inom parentes):

• antal rondeller i umeå (Fler än någon stad rimligen behöver)
• finns någon som har läs en man som heter ove (Ja)
• hur många sidor är aké - barndomsåren (274)
• skriver toni morrison om slaveri? (Ja)
• vad saknas på bilden (Vet ej)
• vad ska man ha för väska på bokmässan (Ryggsäck + tygväska som skaffas på plats)

Även i år har eleverna varit här:

• resume vitlöksballaderna
• skola kenzaburo oe novell ett personligt problem
• kejsarn av portugallien läsförståelsefrågor och svar
• herr arnes penningar analys
• fördelar och nackdelar med tekniken från trovärdiga källor. beskriv här källorna och varför de är trovärdiga

De stavar dock oftast rätt på det de letar. En del andra blandar ihop begreppen lite:

• albert campus om dödsstraff
• andré kertész
• en lång natts färd mot dag
• fransk sillanpää
• karl axel karlfeldt sällskapet
• prudhomme sally
• gabriel garsika nobelpris

Och till de här vill jag beklaga att ni nog hamnade på fel blogg:

• amerikanska roliga restaurang skyltar
• djurisk knut
• ekpelargon
• en känd lerkonstnär
• göra egna mikropopkorn
• jag behöver en brådskande lån 2014
• glada dikter med rim?
• turkiska mustascher
• kattnamn selma lagerlöf

Vem vet, detta kanske är katten Sophie Elkan.