Lite statistik så här en torsdagskväll i juni

Tänk vad man kan hitta när man städar dammigt gammalt hörn av en mapp i sin dator. Statistikdokumentet! Undertecknad får stå i skamvrån för att, i mars, ha utlovat statistik som inte dykt upp. Men här är den. Statistiken över vad jag har satt för betyg på alla de här Nobelpristagarböckerna, genom hela projektet. Förkortas SÖVJHSFBPADHNGHP (som förkortas SÖP).
Äntligen!

(Klicka på bilderna så blir de större, om du har tur.) 


Kommentar: Nästan normalfördelningskurva (kan det ordet enbart p.g.a. Peter Pohls bok Tusen kulor) men med lite för få fyror. Men om jag går igenom betygen igen skulle jag ha gjort lite annars. T.ex. Husvapnet skulle ha fått nöja sig med en fyra.



Kommentar: Detta är alltså inte procent, utan stycken. Och det här har ju jag inte kunnat påverka på minstaste vis. Detta är fakta.



Kommentar: Här ser man alltså mini-versioner av den första kurvan, uppdelad på årtionde. Alla årtionden har dock inte lika många pris. 2010-talet har ju bara hunnit ha tre pris än, och 1940-talet hade bara sex utdelade pris. Några decennier har elva pristagare. 50-talet, 70-talet och 90-talet har flest femmor. De två första decennierna gillar jag minst. Frågan är vad detta säger oss. Säger det oss något alls? Kanske. Vi begrundar frågan och återkommer. (När blev jag "vi" med mig själv?)


Eftersom jag inte alls är bra på statistik känns det som att jag missat något kul som hade kunnat passa i en SÖP. Vad brukar man ha med i statistiska överblickar över sina läsprojekt?

Fynd i butiken

Hittade idag inkörsporten till knark på självaste mataffär'n.
Andra som handlade tittade konstigt på mig vid detta uttalande.
Har inte alla läst Francesca?
Trodde det var lag på det.


Kan inte på allvar tro att det är bättre än Noisette-topping. Inget kan vara bättre. Är lag på det också.

Någon negativ egenskap kan man väl kräva att en huvudperson har? En liten i alla fall?

Har lyssnat på ovanligt många ljudböcker på sista tiden. Två var franska, en hiss och en diss. Här är dissen.

Paris, nutid. Nathalie har en perfekt relation med den perfekta mannen. Han dör mycket oväntat under en joggingtur och Nathalie sörjer djupt. Boken handlar om den svåra konsten att gå vidare. (Utan att avslöja för mycket kan jag lägga till att hon jobbar på ett svenskt företag där chefen gärna bjuder på skorpor och ut Nathalie på middag, hon själv börjar umgås med den svenske Markus som är tafatt och inte alls lika snygg som Nathalie. Enligt Fredde i Solsidan skulle Markus behöva en stor kompensationsfaktor, om han skulle gå ut med en sån som Nathalie.)

Det finns dock en sak som jag verkligen inte alls gillar med boken:

Nathalie.

Hon svävar runt som en liten älva bland sidorna och lägger håret så vackert bakom örat, och har snygga vader och är inte nostalgisk, däremot kvinnlig (på ett schweiziskt vis)(say whaat?), och ”hennes sorg gör henne mer sensuell”. Hon läser ryska romaner och är bra på sitt jobb. Har inga fel. Har aldrig noppriga tröjor, obekväma åsikter, hår på fel ställen eller någon form av odör. När hon är arg är hon bedårande. Hon sitter säkert ute och fikar utan mössa också. Jag undrar: Är hon en hubbot? Pappersdocka? Författarens fantasi?

Gillade däremot karaktären Markus och hans nervositet och funderingar över vad han skulle ha på sig. Han hade gärna kunnat få mer plats i boken. Hans bakgrund blev väldigt splittrad för mig (eller så beror det på att jag lyssnat och inte läst). Det här med färgen rött till exempel kändes alldeles för lite förklarat.

Och. De här ”kapitlen” med random information. Otroligt segt när man lyssnar på en bok att höra omotiverade små listor och fakta läsas upp. De hade varit en typisk sak som jag skumläst om jag läst den som bok, men nu kom jag inte undan.

Roligast: När chefen säger att han lånat ut för få kavajer i sina dagar: han har varit en kavajegoist.

Betyg: Eftersom boken nästan uteslutande handlar om Nathalies perfektion och andras reaktion på henne och hon är en tråkig och platt karaktär blir det inte mer än 2.

Titel: Nathalie – en delikat historia
Författare: David Foenkinos
Översättning: Sofia Strängberg
Förlag: Sekwa (2012)
Uppläsare: Anna Maria Käll
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris.

Om sommarläsningen...

Utmanades av Ingerun att svara på denna lista.
Gillar listor. De ger en så bra översikt.
Här är en översikt över sommarläsning:

Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?

1. Cirkeln
2. Tåg till Trieste
3. Hemligheternas rike
4. Stalins kossor
5. Hustrur och döttrar

Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
Storgatan 2. Lånetiden går ut imorgon.

Var är bästa stället att läsa i sommar?
Bilen. Sverige är ju så avlångt.

Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?
Badrummet.

Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
Cirkeln. Hoppas det i alla fall!

Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?
Emma. Austen är alltid rätt. För alla. Alltid.

Strand eller hängmatta?
Hängmatta. På myggfri plats.

Deckare eller roman?
En roman med deckarinslag kanske?

Favoritgenre?
Det här är en intressant fråga. Jag svarar olika varje gång. Vad beror det på? Idag svarar jag fantasy med inslag av verkligheten.


Mina böcker flyger. Är det normalt?

Idyll och klorofyll

Trevlig midsommarhelg etc.
Fyra boktips med blomstertitel hittas nedan.
Bara bra saker.





      
Länkar till köpställen: Mosippan, Näckrosdammen, Sandra och Vildros, Lila Hibiskus.




PS: Midsommardagen försöker väga upp idyll & klorofyll med regn, dis och dimma. Hah! Perfekt läsväder. #win

Hittat på mataffär: Kastanjer

Nu har jag sett dem i verkligheten!
Kastanjerna.
Har sparat bilden i mobilen.
Att ta fram om ilska gentemot oskyldiga adjektiv uppkommer igen.
För jag tror vid närmare eftertanke att det är en brun nyans som de menar.
Men grönt vore onekligen fräsigt.


Köpte inga. Vet inte hur man äter dem. Har man en nötknäckare? Grillspett? Mortel?

Saving Francesca är som en tårta

Den katolska pojkskolan St Sebastians öppnas upp för flickor. Närmare bestämt 30 stycken. En av dem är Francesca, vars föräldrar (läs: mamma) insisterar på att hon ska gå där istället för att följa med sina bästa vänner till en annan skola. St Sebastians är bättre, helt enkelt, punkt slut.

Francesca håller dock inte med. Det går bara idioter på St Sebastians. Och hon saknar faktiskt sina gamla kompisar. Men när de träffas på bussen verkar de inte ha saknat henne så väldigt.

Till höger ser vi omslaget på den svenska översättningen. Stackars boken till vänster. Hur många spontanlånar den på grund av "SER KUL UT"? Mycket synd, ty det är en bok med humor.



Saving Francesca är en snyggt skriven bok där de olika berättelserna snirklas fram. Man anar hur saker egentligen är och har varit, innan det skrivs rakt ut. Man kan läsa den på många sätt och fokusera på olika saker. Tårta med många lager-aktig, skulle man kunna kalla den.

Samtidigt är det en bok med ganska tydliga handlingsspår att hänga med i. Tänker att den är enklare att komma in i än Jellicoe Road, som var ganska rörig i början. Det finns skolberättelsen, och så finns det familjeberättelsen (och kärlekshistorien). Francescas mamma brukar agera naturkraft hemma, men en dag går hon inte upp ur sängen. "Lite trött", säger vissa, "deprimerad" säger vissa. Kaos och sorg för hela familjen. (Och en av alla idioterna på St Sebastians är fruktansvärt irriterande intressant helt plötsligt.)

Rolig, sorglig och med många lager. Det jag fastnar mest för är hur Francesca har hållit på och förändrat sig för att passa in. Här ett (suddigt) citat där en person berättar hur hon tänkte om F på den förra skolan:



Läs om du gillar berättelser om lagom svåra svårigheter skrivna på ett mycket bra sätt.

Betyg: 4

Titel: Saving Francesca
Författare: Melina Marchetta
Förlag: Alfred A. Knopf Books for Young Readers
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus
Eller på svenska: Bokus, Adlibris, ges ut av X Publishing

Utan häst en hel sommar försmäktar jag på denna ö

Ridskolans hästar har dragit på semester.

De skuttar och äter och gör annat hästigt.

Själv sitter jag och tittar på hästklipp på youtube och lyssnar på ALL BY MYSEEEEELF på hög volym. 

Någon som har en häst till övers som behöver motioneras och kanske borstas lite? 

CV: Har bra armmuskler och i förrgår märkte jag även en liten en i låret. Plus är trevlig, gillar hästar och har bil. Och gör asgoda kakor, som bjuds fritt till hästutlånare.

Anyone?

Foto: Surf-bloggen. 

Bilden är lånad från Surf-bloggen som drivs av fem kreativa tjejer från stallet. Massor av fina bilder på hästarna, och vill man se hur stallkatten ser ut (vem vill inte det?) finns han här till beskådan. Klick klick!

Läst ut del fyra om Bricken: Amerikauret

Kanske är det för att Vibeke Olsson är en av mina favoritförfattare, och serien om Bricken en av mina absoluta favoritserier som jag till en början blir lite besviken. Amerikauret börjar i vardagen, slitet och släpet och glädjen. Det är arbete och arbete och massor av barn som ska sytas och födas och vaktas. Enda vilostunden är en liten kaffepaus när man har bagarstugan. Då ingen ser.



Besvikelsen består i att jag börjar känna att det är lite tråkigt. Det är samma lika hela tiden. Arbete gör en till en riktig människa, och Hella ror över Kvarken. Då slår hon till, historieberätterskan, och sveper undan fötterna för mig. Jag sitter och gråter och gråter och gråter, på väg hem från Göteborg. Resesällskapet undrar vad det är. Det är BOKEN bölar jag (fast ganska tyst, det är liksom inte okej att gråta floder bland folk).

Man kan säga som så att den här bokserien beskriver livet och allt däri så att man måste lyssna på Lalehs låt Vårens första dag när man läst klart.

Fjärde Bricken-boken är därför inte en mellanbok, utan en minst lika gripande och intressant som de tidigare. Bricken är äldre och har både tappade tänder och bortkapade fingrar. Hennes äldsta son visar sig ha läshuvud, något som skolläraren uppmuntrar honom att ta vara på. Men Bricken ser inte möjligheten, utan faran i att bli en främling för sina egna. Hon är lite bitter ibland, och det känns trovärdigt. Jag älskar alla karaktärerna i boken, särskilt Brickens pappa, och det är fint hur det slutar.

Ser verkligen fram emot nästa bok i serien. Men ska a l d r i g mer få för mig att det inte händer något.

PS: Bokmässan, fredag, 15:30. Be there.

Betyg: 4+

Titel: Amerikauret
Författare: Vibeke Olsson
Förlag: Libris förlag (2013) Rec-ex
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris

Herrgården på Svartvik. Numera lunchställe för vanliga människor. Tänk om Bricken vetat, hon skulle aldrig ha trott på det.

Bokpaket med färg

Sedan föregående inlägg har följande hänt:

1. Marcus visste vad det var för skylt (Mikael Richter)
2. Frysens innehåll har delvis omvandlats till nudel/kycklingsoppa med Den Överblivna Buljongen som bas (oväntat gott samt stilpoäng för ärtorna)
3. Vi har bokcirklat om En storm kom från paradiset (alla gillade)
4. Postutlämningens öppettider är överlistade (cykla-snabbt-ninja-to-be)

Och här står jag som en upplyst, mätt vinnare med färgglada böcker. Den här "sedan föregående inlägg-tiden" har minsann varit en bra tid.


Samt katalog från Bazar förlag. Också färgglad. Två plus bara för det.