Två tummar upp till den som bestämmer över skyltarna i Umeå

Hurra! Oväntad avi på hallgolvet.

(Har ju inte beställt något.)

Avfärd till postutlämning

men

SOMMARÖPPET

endast till klockan 18

Stängt på helgen.

Vad är det för trams?

Men Umeås skyltuppsättare lugnar mig.

Då vet vi det.

Ljudböckers för- och nackdelar

Är mycket kluven till ljudbok som fenomen i min läsvardag.

Fördelar
1. Kompatibelt med tacos-ätande på balkong. Extra plus: man hör inte trafiken.

2. Piggar upp cykelturer. Extra minus: man hör inte trafiken.


Nackdelar:
1. Ny-mobil-cravings. Inträffar om mobilen inte klarar av så oerhört ansträngande saker som att sända ljudbok. Risk för utgifter: hög.

2. Man måste lyssna på hela texten och kan inte snabbläsa när det är något som man inte tycker är så intressant. Exempelvis för långa miljöbeskrivningar och fakta om folks ögonfransar. Risk för sämre uppfattning av boken: hög.

Vad har jag glömt?


Saker man kan äta när man lyssnar på ljudbok. Hade ingen bild på tacos och sladden som kopplar ihop dator-mobil är knäpp(are än vanligt). 

Typiskt franskt, n'est-ce pas?

De franska böcker jag har läst på sista tiden hakar i varandra som kuggar i... en grej med kuggar i. Till exempel har Jeanne i Dagarna med farmor likheter med portvakten i Igelkottens elegans. Båda döljer att de läser. Ty en läsande kvinna är en lat kvinna. En annan tid! Ett annat ideal! Än vad jag är van vid.

Dessutom: Jade från Dagarna med farmor träffar en svensk i tunnelbanan (vet ej än hur det utvecklar sig). Och I Nathalie – en delikat historia är det också en svensk man som kärleksifierar med huvudpersonen. Vad är grejen?

Fransk roman innehåller kvinna som döljer sin läsning och kärlekshistoria med svensk man, är slutsatsen jag drar av dessa ingående studier i den franska samtidsromanens karaktär.

Har du fler exempel?


Egentligen är omslaget till "Dagarna med farmor" finast, men det hade blivit dålig pyramid med det överst.

Bra idé men ack så tråkig

Förra bokcirkelboken: Paradisträdgården.
Nuvarande bokcirkelboken: En storm kom från paradiset.
Har bokcirkeln en hangup på paradiset?
Är en Paradisask det jag bör ta med till nästa träff?

Hur som helst.
Paradisträdgården var mitt förslag och ack vilket felval. Den var inte alls i min smak (ej heller i de övrigas smak, även om vissa tyckte att vi inte skulle vara så hårda mot den). Jag förstår ingenting, för den verkade ha en väldigt intressant handling; boken beskriver reaktionerna i USA och i juryn när det visar sig att den amerikanska medborgare som vunnit den anonyma tävlingen om att bygga ett minnesmärke på platsen där World trade center stod är muslim.

Men tyvärr så är den fruktansvärt seg och händelselös. De gör ingenting, har bara möten där de pratar om frågan. Show, don't tell, är väl någon slags formel för berättelser. Här är det bara tell och inget show.

Det ÄR intressanta frågor den ställer, och för amerikaner är den säkert ännu mer intressant. På baksidan står det att boken till exempel är nominerad till Guardian first book award och utsedd till en av Barnes & Noble best book of 2011. På förlagets infosida om boken är alla citat o-er-hört lyriska. Jag är mest oense med Göteborgsposten. ("Amy Waldman skildrar rappt och välskrivet hur en tävling om en minnesplats förvandlas till en berättelse om att demaskera fienden i de egna leden." Det var sannerligen inte rappt! Och vilka är de egna leden i en bok där ingen är huvudperson?)

Uppenbarligen delar jag inte den allmänna uppfattningen. Idén får fem toasters, men genomförandet max 2.

Titel: Paradisträdgården
Författare: Amy Waldman
Översättning: Helena Hansson
Förlag: Albert Bonniers förlag (2012)
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus

PS: Och så här tyckte bokcirkelkollegorna Bokblomma och Med näsan i en bok om boken. Håller med om denna Alyssa. Gaaah!


Från ett paradis till ett annat. 

Klicka snabbt och få en bok

Det var sannerligen roligt att rita!
Här kommer nästa alster.
Mvh En som alltid klickar för långsamt

Rapport från en frysbox

I det Nobelprisprojektska hushållet pågår nu ett nytt projekt. Frosta av frysen. Det är inte så lätt som det låter, när man varken har minusgrader eller kylväskor modell jättestor. Har därför initierat en komplicerad process i syfte att äta upp allt däri.

(Den komplicerade processen innebär att 1. skriva upp alla grejer i en lista och 2. äta upp sakerna i lämpliga kombinationer.)

Det går hittills mycket bra. Vi har igår ätit plättar med bär (från frysen) samt fisksoppa gjord på bland annat dill (från frysen). Idag blev det runda fiskpinnar, som egentligen heter något fancy, med mos, och en liten dutt kikärtsgryta med kyckling som förrätt (med extra dill). Allt från frysen.

Återstår bland annat följande: Dill och andra örter. En halv bytta buljong från gryta, vittnen rapporterar att de sett en köttbit bland buljongen. Dill. Två rostbröd. Dill. Tre falafelmojänger. Olika bär. Dill.

Vad skulle du ha lagat av dessa råvaror om du exempelvis deltagit i Sveriges mästerkock? Alla tips kommer att noga övervägas.


Varför ska man frosta av frysen, undrar ni. Det sparar ström! Dvs bra för miljön. Vad har det här med böcker att göra, undrar ni. Författare har också frysar! Dvs bokrelaterat. 

Om att söka efter tillhörighet och hitta den i en näsa – Syskonmakaren av Lisa Jewell

Utläst: Syskonmakaren av Lisa Jewell.

I Storbritannien verkar det finnas en lag om att barn som blivit till genom insemination har rätt att skicka in sina uppgifter till ett register och på så sätt hitta sina halvsyskon. Det är i alla fall utgångspunkten i boken.

Man får möta Lydia (före detta goth-tjej med hund, nu rik uppfinnare), Robyn som säljer tröjor och pluggar till läkare och Dean som just blivit pappa, fast han inte vet om han vill. Deras gemensamma nämnare är deras gemensamma pappa. Som de aldrig har träffat. Vissa av dem vet inte ens att han finns.

Boken vecklar sig vidare om hur de här personerna lever och funderar över om de ska ta kontakt, eller inte. (Givetvis tar de kontakt, vad skulle det annars bli för story?) Det är sorgligt och fint i en bra blandning. Ibland lite väl sentimentalt, men det är på nåt konstigt sätt okej eftersom den utspelas i London. Känslan den lämnade efter sig är att syskon är fint det. Tänkte mycket på hur mycket jag tycker om mina syskon. (Hej syskon! Ni är sjukt bra. På alla vis.)

En rolig sak är att en av karaktärerna tänker på sitt liv utifrån vilket omslag det skulle vara på boken om hennes liv:

”Robyns liv hade blivit en roman. En sådan där roman som har skor på framsidan. [-] Om hennes liv var en roman så gjorde hon nu filmen av boken. För säkerhets skull, antog hon. Om allt skulle gå fel. För i böcker med skor på framsidan så var det alltid något som gick fel. Flicka träffar pojke. Flicka blir kär i pojke. Det uppstår ett dumt missförstånd och pojke och flicka gör slut. [-] Och när det gjorde det så förstod hon att hon inte längre levde i en bok med skor på framsidan, utan i en roman med ett suddigt foto på omslaget och en titel med bara ett ord.”

En bra bok till hängmattan/stranden/regniga dagen. Man vill inte ta en paus.

Betyg: 4

Titel: Syskonmakaren
Författare: Lisa Jewell
Översättning: Christina Stalby
Förlag: Printz Publishing (2011)
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris

Oksanen, Bangladesh och Kulla-Gulla

Fortsätter läsa programmet till Bokmässan, och alltså: Bredden! Svenska Akademien, vintagefix och fantasy från norra England på samma ställe. Lite som restaurangen i Umeå som har pizza, sushi, thaimat, mongolisk mat, indiskt och kinesiskt. Fast på ett bra sätt.

Frågan är om jag måste gå på Churchill-grejen eller om jag är Nobelpristagarfri nu?

Då tänker jag på Sigrid

Utläst: Då tänker jag på Sigrid

Då tänker jag på Sigrid är en stillsam och lågmäld bok på ytan, men STORA STORMAR finns inunder. Hanna lämnar hemska Stockholm och åker till släktgården för att samla ihop sig efter en kärlekskris. Kvar i byn finns ett antal släktingar som inte pratar med varandra.

Boken påminde mig om många andra böcker. Till exempel Amerikahuset (jag tror det var så den hette) som är den värsta bok jag någonsin läst om vanvård av djur. Och ångest hos en bonde. Den påminde även lite om Utrensning, som är den bästa bok jag läst om avundsjuka på ett syskon. Det här är inte i närheten. Men det påminner.

Kärlekshistorien mellan Hanna och den gifta man som hon jobbar tillsammans med påminner om alla såna berättelser i alla böcker och filmer om en ung kvinna som trots att hon är sjukt kompetent känner sig lite osäker, och hittar meningen i livet genom att komma i andra hand hos sin partner samt älta om hon bör göra det eller gå vidare.

Så boken känns som en mix av detta, med ett särskilt skrivsätt, som är liksom poetiskt? Det är halva meningar och antydningar. Och upprepningar av somligt, som: Hur långt räcker kärlek? Efter ett tag tröttnar jag lite på detta upprepande. Sedan hoppar den mycket mellan händelser, tider och personer. Allas version berättas. Jag saknar en central person att följa.

Det jag gillar med boken är alla beskrivningar av hur det ser ut, och hur det är att komma tillbaka till sin ort där man kommer ifrån. Man förstår precis. Det är som att lyssna på Säkert. I veckan har jag varit i Östersund, dvs. samma plats ungefär som där boken utspelar sig. På vägen dit satt jag klistrad mot rutan för att kolla på gårdar. Sådär kanske Storgårda ser ut, eller sådär… Mitt resesällskap, (som inte var Resesällskapet), fattade inget. Det var väldigt vackert överallt, och Storgårda kändes ännu mer på riktigt.

Och så Bosse Bonn och Kalle på byn. Vilka fina. Jag tänker ibland att de sitter och fikar kubb tillsammans. De känns verkligen som riktiga personer.

Då tänker jag på Sigrid är en sorglig bok om att tiga för länge och att inte följa sitt hjärta. Jag tror att slutet med presenten ska uppfattas positivt, men det kändes som att hon bara gick tillbaka till gamla hjulspår och inte kom sig framåt. Fast alla böcker behöver ju inte vara glada.

Betyg: 3-

Titel: Då tänker jag på Sigrid
Författare: Elin Olofsson
Förlag: Wahlström & Widstrand (2013)
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus

Då får jag väl skriva själv då

Hej, det är bloggen igen.
Känner mig försakad.
Hon har inte tid med mig, men hon har tid att gå på bibliotek. Sitta på uteserveringar. Fika i parker. Slöa på balkonger. Hon skyller på "värmen". Tönt. Dessutom lägger hon värdefull tid på att kolla på Scott & Bailey på webb-tv. Hmpf! OCH hon har tid att svara på frågor som läggs ut på Bokmässans hemsida. Frågor som förvisso handlar om mig, men ändå.

För de intresserade kan jag rapportera att hon läst Melina Marchettas Saving Francesca, börjat lyssna på Nathalie – en delikat historia och hela tiden går och sneglar på sista delen i den där serien där hon fastnade för den där hästen.

Tills hon kommer tillbaka får jag väl hålla ställningarna här. Men jag är inte nöjd.


Ska tröstäta glass tills jag åter får den uppmärksamhet jag förtjänar.