Nu läser jag den här

Valde den främst för att den hade världens. snyggaste. omslag.

J.M.G. Le Cléizo – Allt är vind.

Och kanske världens snyggaste titel också.

Har nån läst?

Kan man bara titta på omslaget kanske? Ty puffärmar är det senaste.

Naguib Mahfouz – Mellan de två slotten

Här får man uppleva Egypten från 1917 och framåt. En fascinerande resa! Känns som att jag rotat runt i en hel familjs dagböcker. För familjen är den centrala huvudpersonen här. Alla är lika viktiga även om det inte står lika mycket om dem i boken.

Jag har träffat Amina som hittar sin självkänsla i att underordna sig, döttrarna Khadiga (den med stor näsa och vass tunga) och Aisha (den vackra som står i burspråket och tittar på en polis) som vill gifta sig så gärna att det är mindre viktigt med vem. Jag har träffat familjens tre söner. Jag är ganska less på de två äldsta just nu så jag hoppar över dem.

Och så har jag träffat Kamal, den yngsta av syskonen. Han är ett sånt där barn som egentligen bara vill väl och göra alla glada men hamnar i olyckor och svårigheter gång på gång. Lite som Madicken. Han frågar de vuxna om allt som han inte begriper och får nöja sig med halva svar. Han vill så gärna ha uppmärksamhet att han ljuger ihop historier, men de andra genomskådar honom. Delarna om honom är mina favoriter.

Sist har vi Fadern/Patriarken/Tyrannen/Dubbelmoralisten. Familjen fruktar och älskar honom. Det gör hans makt oinskränkt. Han är intressant eftersom han faktiskt älskar sin familj och tror att han gör dem gott. Han är fruktansvärd och irriterande av samma anledning. Han blir inte en schablon av en muslimsk patriark? Eller blir han det? Jag kan inte bestämma mig. Jag tror inte det. Han är för mångfacetterad.

I boken sker det små förändringar inom familjen och större förändringar i landet. Egypten blir självständigt, även om engelsmännen fortfarande är kvar för att hålla koll på Suezkanalen. Det är ”lite kul” att det både i boken och alldeles nyss har varit stora demonstrationer och revolutioner i landet. Historien och nutiden liknar varandra och folkets engagemang är stort. Man kan nästan känna dammet pusta upp mellan sidorna när demonstranterna drar förbi och jag ska definitivt leta upp mer fakta om revolutionen 2011 (och antagligen Egyptens 1900-tal också av bara farten).

Mellan de två slotten är en lättläst och trevlig bok som jag tyckte mycket om under läsningen. Men karaktärerna hinner inte utvecklas så mycket som man kan vänta sig på nästan femhundra sidor. Jag vill ha MER drama och MER frigörelse och MER förändring. Att jag inte får det är säkert en väl uttänkt plan från Mahfouz sida, men det är det som gör att den får ett medelbetyg.

Att boken är del ett i en trilogi påverkar antagligen också intrycket. Ingen får till exempel säga att Sagan om ringen är dålig efter att bara ha sett första filmen. Nej. Helheten är grejen. Så tror jag att det är även med Mellan de två slotten.

Fakta
Naguib Mahfouz, Egypten, fick priset 1988 eftersom han ”genom valörrika verk - ömsom skarpsynt verklighetsnära, ömsom suggestivt mångtydiga - har format en arabisk romankonst med allmänmänsklig giltighet”.

PS: På sajten 100 vägar till Afrika finns en heltäckande sammanfattning av bokens handling som du INTE ska läsa om du har tänkt läsa själva boken. Kolla här: www.nai.uu.se

Här står jag utan slutet på boken

NOOOOOOOOOOO!!!

(klicka här för lämplig ljudeffekt)

Idag skulle jag lyssna på sista delen, upprepar: SISTA DELEN av Jenny Jägerfelds roman Här ligger jag och blöder på sr.se (den har varit radioföljetong där och är världens bästa sak när man lagar mat).

Men! Den fanns bara kvar på sajten till och med den 2 november! 2 november! Det var ju i förrgår! Hur tänkte de nu?

Så nu har jag skalat potatis och morötter och hittat på femtioelva alternativa slut. Ska bli himla spännande att få veta vilket som är rätt.

Läget #33

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
33
Antal lästa författare:
32
Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,97

Svar: Nej. (Men "Mellan de två slotten" är utläst så den väntar bara på sin recension. Fröjden!)

Bilden:

När jag fotar djur ser de ut som suddiga monster

You have to learn to master your angles, 'cause you have a beauuutiful bone structure.

Så tänkte akademien 1901–1912

Sedan den 25 september har jag haft följande bok i min ägo: Nobelpriset i litteratur – en introduktion. Det eminenta verket är skrivet av Sture Allén (har varit ständig sekreterare och tillkännagivit inte mindre än 13 pristagare, håll i hatten) och Kjell Espmark (har varit ordförande i Akademiens Nobelkommitté och är säkert mycket glad han också).

Det som är bäst med boken är kapitlet Värderingarnas historia. I rask takt går Espmark igenom hur akademien har resonerat genom tiderna. Här har jag trott i min enfald att det alltid varit samma ädla nobla riktlinjer som följts, men ICKE. Olika idéer om vad priset ska vara till för samt personliga önskemål verkar faktiskt ha spelat roll.

Här är den första tiden:

1901–1912: Wirsén-epoken
Kyrkan, staten och familjen var grejen. Författare som inte var utmärkta i idealisk riktning även i sin livsåskådning gjorde sig icke besvär. Akademien gav inte det andra priset till Tolstoj just på grund av bristande idealitet (han hade bland annat mage att låta slumpen spela en viktig roll i världshistoriska händelser) vilket de senare har fått äta upp. Espmark menar till och med att bara två pristagare från denna tid blivit godkända med eftervärldsögon: Lagerlöf (i svenska eftervärldsögon) och Kipling (med allmänna ögon). Wirsén var dock mot att Lagerlöf fick priset, så han hade inte många rätt.

Här finns alla böcker jag läst från 1900-talets 00-tal

Dagens tips blir därför följande: köp/låna/läs Nobelpriset i litteratur – en introduktion! Den ger massor av exempel på vad akademien har tänkt och tyckt, och den är föredömligt välskriven samt kort.

Biblioteksbesök

Efter strikta order från mig själv har jag bara lånat de här fyra pristagarna. Ställde tillbaka en bok av Elin Boardy som jag inte läst. Det var lite sorgligt faktiskt. Tyckte att jag såg hur folk runtomkring skakade beklagande på huvudet. Kanske snöt de sig lite också. Eventuellt var de bara förkylda.

Kan ni gissa vilka de är?

Särskilt nedre högra måste bli svårgissad.

Octavio Paz – Den våldsamma årstiden

Jag tror alltid att nästa lyriker är grejen. Men inte den här gången heller. Tyvärr Paz, men vi är inte kompisar.

Ta lite random Djupa Funderingar (av sorten Är jag eller var jag här?), stenar, floder, pinje, valar, kvinnor, mödrar, tider, pannor (alltså på ett huvud) och läs det en miljard gånger om och om igen. Då har du läst denna bok.

Och om du möjligen trodde att du skulle förstå storheten i diktverket så bör du absolut hoppa över förordet. Där blir du bara ännu mer medveten om att Stor Dikt och du själv inte är kompatibla. Det är som att försöka blanda olja och vatten. Eller spela Portal 2 på en dator från 1995.

För i förordet går nämligen Artur Lundkvist loss ordentligt för att beskriva Paz diktning:

”Utan att ge avkall på det flammande bildflödet samordnar han det med tankens oavbrutna brottning, dess blixtlika sökande inåt och genomträngande av världen och fenomenen.”

När jag sedan läste dikterna undrade jag om vi läst samma bok. Därför känner jag inte att jag är rätt person att bedöma hans alster. Jag har ju uppenbarligen missat både flammande flöden och blixtlikt sökande. Eller så har jag valt fel bok (har hänt tidigare).

Lundkvist fortsätter:

”Hans kvinnovision är utpräglad surrealistisk i sin exaltation: det är kvinnan, inte blott som biologiskt alstrande, utan som elektricerande stimulans, explosiv drömbild, konvulsivisk blomma av brinnande kött, förvandlingens flamma.”

OKEJ, uppenbarligen kan Lundkvist läsa in mer än mig i de trista rader som jag hittade i boken. Och om poeten (enligt förordet igen) försöker öppna tidens knut så märkte jag tyvärr inte av det emedan jag somnade minst två gånger under läsningen. Men det kanske var det han menade med tidens knut.

Paz får nöja sig med 1 poäng, hälsar denna konvulsiviska blomma av brinnande kött.

Fakta
Octavio Paz, Mexiko, fick priset 1990 ”för en lidelsefull diktning med vida horisonter, präglad av sinnlig intelligens och humanistisk integritet”.

Status på Nobelprisetkursen

Och jag var sjukt nöjd över att ha 999 av 999, tills jag upptäckte att det var platsgaranti. Platsgaranti är dagens party pooper.

Och kursen? Nobelpriset i litteratur!

Läs mer + länk till anmälan här: umu.se/nobelpristjolahopp

Ses vi på kursen? JA!

Dom har till och med fräscha k n o p p a r...

Om somliga vore lika uthålliga när det gäller att läsa lyriker som de här blommorna är när det gäller att fullständigt ignorera saker som 1) novembers inträde, 2) regelbundna minusgrader och 3) ingen bevattning sedan september så skulle jag inte sitta här och ha oläst månadens lyriker. I'm just saying.

En blomma väl lämpad för Norrland.