Eller?

Viktig lärdom: Bilda inte ditt intryck efter att ha läst första sidan av en bok.
Det kan visa sig att intrycket är mer komplicerat än så.
Ingen vill numera fira Heidenstams födelsedag.
Ingen vill numera hylla hans verk.
”Förkastelsedomar har uttalats om hans tillkortakommanden som människa”.
Han är lite mer som Håkan Juholt än som Elvis, verkar det som.

(Fast det är ju NU. Han kan ju fortfarande ha varit Elvis FÖRR.)

*läser vidare*

Uppdatering: Woop woop! På sidan 28 får man veta om en dramatiker vid namn Gottfried Grafström som minsann gjorde paralleller mellan Verner och Elvis. Så han kanske var Elvis förr ändå.

Verner Gaga?

Läser i kurslitteraturen inför morgondagens föreläsning.
Helt plötsligt förstår jag lite bättre varför Heidenstam fick Nobelpriset. Han var helt enkelt sekelskiftets Lady Gaga. Eller Elvis. Eller annan valfri person som är sjukt känd och även fortsätter att dyrkas efter sin död. I alla fall i Sverige.

Hans bild har varit på frimärken.
Hans namn har varit på tätortsbussar i Motala.
Jag har haft en brevvän som bott på en av Sveriges alla Heidenstamsgator.

Varor marknadsfördes med hans profil på.
Då är man sjukt känd.

Återkommer när jag läst mer i boken. Allt detta lärde man sig trots allt på första sidan i inledningen (exklusive min brevvän)(och kanske det där om profilen?)(var har jag då läst det?)(får återkomma om det också).

Världens schnyggaste framsida på en vetenskaplig avhandling?

Bjørnstjerne Bjørnson – Fadern

Den här novellen lämnar mig med många frågetecken. Vad är det som döljer sig mellan raderna? På ytan är det en kort novell som till största delen utspelar sig på pastorsexpeditionen. Dit kommer storbonden Thord i ett antal olika ärenden som rör hans ende son: dop, konfirmation och lysning. Ett helt liv utspelar sig mellan de korta affärsaktiga mötena på kontoret.

Eftersom novellen är så kort borde väl varje ord och mening vara där av en anledning. Vägda på den berömda guldvågen.

Pastorn frågar alltid: var det något mer?
Och pastorn tiger.
Vad är det han tänker?

Och varför ska sonens dop vara avskilt från andra? Är han ful? Tycker fadern att han är ”lite finare” än andra? Och var är modern?

Och varför tittar sonen så länge på fadern där vid båten? Vill han inte vara med längre? Tycker han att fadern alltid har ställt för höga krav på honom, eller bestämt allt i hans liv? Ger han upp? Vill han hämnas? Fly?

Och vad betyder egentligen orden som yttras vid det sista mötet? Äntligen välsignelse? Ful/dum/odåga-teorin kanske stämmer? Eller handlar det om något Djupt Som Har Med Själen Att Göra?

Jag hinner således gå igenom många känslor under läsningen av denna korta novell. Den är skriven på ett vackert sätt och dramaturgin förtjänar det starka ordet mästerlig. Att det är så mycket som inte sägs rakt ut gör bara novellen bättre. Det kanske är den här novellens grej.

Bjørnson får med beröm godkänt. Jag tycker inte illa om honom och han lyckas väcka min nyfikenhet på andra saker han skrivit. Bra jobbat på fyra sidor!

Fakta
Bjørnstjerne Bjørnson, Norge, fick priset 1903 ”såsom en gärd av erkännande åt hans ädla, storartade och mångsidiga skaldeverksamhet, som alltid varit utmärkt på en gång av ingivelsens friskhet och av en sällsynt själsrenhet”.

Årets bästa lista!

Listor är ungefär lika bra som Dario Cologna, såna där flingor med inbyggd frukt, Säkert!s skiva Facit och att hitta pengar som man glömt bort. Och nu har jag tänkt göra en egen Årets Bästa Böcker-lista, inspirerad till exempel härifrån och härifrån. Sjukt-bra-potentialen i detta: mkt mkt stor. Häng på!

Regler för årets bästa lista:

Varje månad skickas en bok direkt till final, och 1 eller 2 går till andra chansen. I slutet får tre av dessa komma med på den slutliga topplistan.* Mkt mkt spännande, med andra ord!

Januari

Till final:

Jellicoe Road - Melina Marchetta

Till andra chansen:

Drottningen vänder blad - Alan Bennett

Buddenbrooks - Thomas Mann

(Okeeeeej, januari är inte slut förrän imorgon, men jag kan med största sannolikhet intyga att jag inte kommer hinna läsa ut någon mer bok till dess. En bunt människor hävdar med bestämdhet att det är vår tur att laga mat till dem idag, och så har vi ett Avlopp Surprise som vi måste ta hand om. Bland annat.)

* Där vinnaren självklart får en guldmedalj i urtjusig clip-art-aktig stil.

Zjivago med omslag

När man har städat sina förråd och lämnat en hel låda med fina men onödiga saker till Returbutiken, då FÅR man gå ett varv i butiken och köpa en fantastiskt fin bok för 10 kronor.

Det står i lagen.

Fantastiskt fin bok för 10 kronor.

Så det kan bli

Det jag hade tänkt läsa den närmaste tiden:

Resultatet av det frenetiska lånandet de senaste dagarna:

(Har även hittat lösningen på den lilla, lilla detaljen Ha Tid Att Läsa Lång Rad Med Böcker. Träningsvärk. I låren. Införskaffas med fördel under utförandet av hästhoppning. All förflyttning medelst ben känns då högst onödig, omöjlig och omotiverad. Och läsning är ju som vi alla vet en ypperlig aktivitet att utföra i stillasittande läge.)

Läget #45

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
45

Antal lästa författare:
42

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,93

Svar: Nej. (Men idag har jag HOPPAT ÖVER HINDER! De kanske var max fyrtio centimeter, men ändå. STOLTHETEN över mitt eget mod och hästens fantastiska språng (som liksom spelas upp i slowmotion när jag blundar) vet inga gränser. Att sen galoppen och skänklarna och tyglarna och armarna inte hade någon fason alls är en heeeelt annan fråga.)

Visualisering:

Kaoset vid kursstarten

Men inte behövde jag oroa mig länge över att inte ha något att läsa. Dök ner i Nobelprisetkursens litteraturlista och kom upp med

1) panik

2) kaosstämning

3) en lista på en miljard böcker som ska hittas/lånas/läsas innan en miljard olika datum som jag kommer blanda ihop och glömma bort och förtränga.

Har dock (försökt) åtgärda detta med

1) frenetiskt letande efter lånekortet från Universitetsbiblioteket

2) frenetiskt lånande på ovan nämnda bibliotek

3) frenetiskt planerande och en oerhörd produktion av dokument som heter sjukt sexiga saker som "planering", "lista över böcker" och "kursidéer".

Mina fellows in crime är (vad jag vet hittills) Lyran, Paperback lover, Enligt O och Mimmimarie. Jag tröstläser deras blogginlägg och känner mig inte ensam längre.

I det vakuum som uppstår efter en Fantastisk Bok

För tillfället befinner jag mig i stadiet har-just-läst-en-jättebra-bok (Jellicoe Road) -och-kan-inte-tänka-mig-att-någon-bok-är-lika-bra. Alla böcker ser jättetråkiga ut och jag går mest runt och suckar längtansfullt efter mina kompisar från ovan nämnda verk.

Suck.

Suck.

Suck.

Tips på bra bok att börja med?

Pablo och pinje

Regel 1 i en poets liv:
skriv om pinje.
Eller så är jag bara tjatig nu.

Men Pablo Neruda följer mönstret.