20 augusti 2013

Självömkan pågår

I postlådan kom en påminnelse om att jag
INTE
kan springa, jogga, eller gå på snedden över lutande underlag.
Det är ju annars en ganska vanlig grej man gör.

Återkommer när jag slutat fulgråta över att jag inte kommer att springa en mil i ståtlig stil, utan kanske, kanske ta mig runt.

Det finns ju trots allt betydligt värre saker som kan hända en.
Att det bara ska vara så svårt att komma ihåg.


Brev som visst krävde snytpapper. 

11 kommentarer:

  1. Usch och fy, läste om din luftfärd och pajade fot. Jag pajade också ledband i en foten en gång för ett par år sen. Det jag hade mest problem med sen var att faktiskt lita på att foten höll, till att springa med, gå på lutande underlag, u name it. Så mitt tips är att gå till en sjukgymnast (även om det känns onödigt) och träna upp balansen. Sen får man göra balanstest och det är en lättnad när man upptäcker att fotlederna är lika starka igen. Heja heja!

    SvaraRadera
    Svar
    1. De där lutande underlagen alltså... inte trevliga. En sjukgymnast är bokad till på tisdag, här ska balanseras! Tror också att jag och foten kommer ha långvariga trust issues. Känns bra att höra att din balans kom tillbaka. Tack för pepp! :)

      Radera
  2. Så trist. Men det viktigaste är ju att du blir bra igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! Igår kändes det som jordens undergång att inte kunna springa. Då är det bra att se på nyheterna och få ett och annat perspektiv. Springa kommer jag att kunna göra igen! Tack för pepp!

      Radera
  3. Upp med hakan! Ni får gå sakta och sedan äta något gott på kondis som tröst!! Tur att inget är brutet iaf, så du måste släpa runt på ett gipspaket! Och du måste ju spara krafter till Bokmässan också...

    SvaraRadera
    Svar
    1. En mil är väl inget mot bokmässans strapatser? :P
      Det låter som en bra plan det där med fika. Ska framföra den till mina medtävlande :) Tack för pepp!

      Radera
  4. Fy vad tråkigt. Själv så hade jag hoppats att mitt startbevis skulle ha kommit bort med posten. Har tränat sjukt dåligt, och när jag nu äntligen börjat komma igång, ja då ger sig en gammal fotbollsskada till känna. Men, skam den som ger sig. Förhoppningsvis får jag ordning på det hela så jag åtminstone kan gå runt! Krya på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kommer du absolut att kunna göra! Man får ju gå med både stavar och vagn, läste jag i brevet. Du kanske kan hitta någon som drar dig runt i en vagn? Om det inte ger med sig. Tror jag ska övertala min syster att dra mig runt banan i en vagn om inte jag kan springa. Lycka till, krya på dig, & tack för peppen!

      Radera
    2. Det låter som en bra idé det där med vagnen. Det tål att funderas på! =)

      Radera
  5. Åh, vad tråkigt. :( Du får påminna dig om Göteborgsvarvet. Det är en prestation som räcker hela året - minst!

    SvaraRadera
  6. Ja! Ska kanske ta med mig medaljen och göra solkatter i ögonen på folk, liksom bara för att säga att 21 är längre än 10. (Och sen stappla femtio meter innan jag bryter.) :P Tack för pepp!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...