30 juni 2012

Juan Ramón Jiménez – Silver och jag

”Silver är liten, len i huden, långhårig. Så mjuk att ta på att man kunde tro att han var av bomull och inte hade några ben i kroppen.”

Silver är en åsna. Inte en diktator, som jag trodde. Silver och jag låter precis som en bok som skulle kunna innehålla personliga stycken om att träffa en diktator. (Jag läser sällan baksidestext. Typiskt spoilrig text.)

Detta är den första Nobelpristagare som jag lyssnat på. Det är en svit i åtta satser. En som heter Ingemar Flodén läser delar ur Juan Ramón Jiménez Silver och jag. Mellan varje del är det lite gitarrmusik av den där sorten när man inte vet när det är refräng och vers eller när det ska ta slut. Inga andra instrument. Jag ligger under en filt i soffan och känner mig vansinnigt kulturell. (Och helt idiotisk som frivilligt väljer detta gitarrljud framför Little Bee, som jag fullständigt fallit för.)

Det är inte dikter utan det är en berättelse om en man och hans skägg och hans åsna. Och andra människor och sköldpaddor som de möter. Mannen utan tänder som är stor som en oxe. Ibland dricker de vatten ur en bäck. Det finns också återblickar på barndom. Skulle kunna säga att den även funderar på livet och döden.

Det är ytterst vilsamt att lyssna istället för att läsa. Jag gillar Silver. Och berättarstilen. Om det inte vore för att det känns oöverstigligt jobbigt och inte alls som en bok jag längtar efter så skulle jag nog kunna läsa hela boken med behållning och nöje. Det kanske låter som ett dubbelt budskap, och det är det. En av anledningarna till att jag gillar det jag hör är antagligen att jag vet att det bara är en begränsad mängd.

Enda nackdelen är att uppläsaren påminner om han som läser upp Bamse (”med lååånga laaansar”, ni vet). Det förtar lite av den vansinnigt kulturella känslan.

Och ja, den här recensionen skrevs i realtid, under gitarrspelsdelarna. Tror att det var till J. R. Jiménez fördel att jag just har ätit middag och just börjat semestern. Fast jag blev också positivt överraskad av hur trevlig jag tyckte att boken var och hur mycket jag brydde mig om personerna (och åsnorna) i den.

Mimmimarie och Helenas boksidor är två andra som också gillat Silver.

Fakta
Juan Ramón Jiménez, Spanien, fick priset 1956 ”för hans lyriska diktning som på spanskt språk bildar ett föredöme av hög andlighet och konstnärlig renhet”.

29 juni 2012

Läget #66

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
66

Antal lästa författare:
65

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,98


Svar: Nej. (Det dyker ju bara upp massor av semifinaler och pärlplattsmaraton och grillningar och pizzafester. What to do, what to do? Det hörs ju tydligt hur jag lider oerhört.)

Bilden.




27 juni 2012

En offentlig kärleksförklaring

 Efter diverse förvecklingar har nu rätt bok anlänt. Jellicoe Road på svenska har gjort entré. Den är sannerligen fin.



Och inuti finns Nobelprisprojektet! Fick reda på detta av Janina på Bläddra! Bläddra! och akutbeställde boken en halv minut senare. (Livet borde innehålla fler akutspontana inköp av böcker, insåg jag då. Slut parentes.)

Å ena sidan: LYCKAN! EXTASEN! Jag har fått förklara min kärlek till en sjukt bra bok offentligt! Folk kan se det! Karaktärerna i boken kan se det! Vi är ett team! 

Å andra sidan: Låter dom vem som helst uttala sig om vad som helst? Jag hade ju kunnat vara en galning. Eller ännu värre – en med dålig smak. Frågan är vad som är värst.

Men mest: FRÖJDEN!


Tycker fortfarande att "blurb" låter som en variant på "slush". Alltså den där iskalla drickan som fastnar i hjärnan.

26 juni 2012

Finns det något piller man kan ta?

Vilken typ av sjukdom ska man söka hjälp för om man titt som tätt klickar in på sin egen blogg och blir oerhört förvånad över att det inte finns några nya inlägg på den?
Förtydligar:
Den blogg som man själv är författare till?

24 juni 2012

Wladyslaw Reymont – Bönderna (hösten)

Här hamnar man mitt i en liten polsk by, på en lerig potatisåker, i slutet av 1800-talet. Höjden av mode är fladdrande färggranna band, dagarna är fyllda med tröskning och kålskärning, tingsrättsmål, marknader, lokalpolitik och byskvaller samt bröllopsfester på över 40 sidor. Fullkomligt fascinerande. Jag läser med nöje om hur den halta drängen funderar över sin livslott och hur arvstvisterna driver sonen ur huset.

Reymont skriver vackert, på ett gammaldags sätt. Solen vandrar som spindelväv över mossiga grejer och när hösten kommer känner man det i hela kroppen. Hela byn hukar.

Det nämns ett krig, eller unga som kallas iväg som soldater, men jag blir inte klokare av Wikipedias beskrivning av Polens historia. Under 1800-talet kan det ha varit strid mot vem som helst som dessa ungherrar begav sig av till.

Det mesta i boken är lätt att ta till sig, förutom detta med judarna. De kallas för öknamn, de misstros, de beskrivs som lömska, giriga personer, de blir drivna med. Antisemitismen är stor! Det märks inte alls något hat mot Ryssland eller annan överhet utan bara en massa agg mot herrgården och godsägaren.

Undrar hur det skulle bli med alla dessa passager om boken kom i ny översättning?

Annat intressant är att Vilhelm Moberg tydligen har inspirerats av Reymonts stil, och jomenvisst – lite Utvandrisk är den allt. Lera och sten och allmoge och slit och gudsförtröstan. Fast här är den katolsk.

Fakta
Wladyslaw Reymont, Polen, fick priset 1924 ”för hans stora nationalepos Bönderna”.

23 juni 2012

Det fanns inte heller en mygga fram till klockan 22, men då tog de igen det. Med besked.

Midsommarresultat:
Stuga – check
Grilla – check
Jordgubbar – check
Vrålsol hela dygnet – check
Att folk helt plötsligt börjar meta med krokar agnade med sill kan jag förvisso säga check på – men är det typiskt midsommar?

Idag är det röd dag vilket syns på näsor, axlar och armar.


Har man inte ett tillräckligt långt bord kan man ta två. Jag vann ty jag satt vid bordet med duk.


Solen ner eller upp, oklart vilket.

22 juni 2012

Läget #65

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
65

Antal lästa författare:
64

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,98


Svar: Nej. (Men jag har hunnit 100 sidor i Bönderna, det har gåtts på krog och satts i skuld, och blivit höst, och så har jag ätit Piggelin. Så det är inte så dumt ändå. Och så står jordgubbarna och väntar i kylen. Bara en stuga, en grill och shitloads med mygg som saknas för en typisk midsommar. Får se hur det artar sig.)

Och bild:




Och glad midsommar!



21 juni 2012

Dagens detalj: Nobelprishyllan

Companion Cube och Nobelpristagare som jag vill läsa mer av i vacker symbios.


Vackert.

20 juni 2012

Bingo för 70-talet

Och det årtionde som vann den prestigefulla tävlingen "först till alla Nobelpristagare" är inget mindre än 70-talet! Stort grattis! Många poeter, men hela tre 5-poängare: Solzjenitsyn, Martinson och Bashevis Singer. Som tur är kommer jag fortfarande ihåg böckerna. Hade varit lite pinsamt annars.

Här finns alla recensioner av 70-talets pristagare. Klick!




19 juni 2012

Man kan inte lita på internet

Idag kom äntligen Jellicoe Road med posten.
Konstigt nog såg den ut att heta Skola och Makt.
???
För övrigt funderar vi på att beställa en ananasskärare
till en kompis som fyller år inom kort.
Antagligen får vi hem en rävsax eller en prydnadsdelfin.


Ber om ursäkt för suddig bild. Fotade i affekt. 

18 juni 2012

Bönderna so far

Läsningen av Reymonts Bönderna går sakta framåt.

Hittills har följande hänt:
Potatisen har tagits in,
en ko har dött, ev. av pest,
en vallpojke har matat svalor och fått stryk,
bonden Boryna funderar på om han ska gifta om sig.

Versionen är från 1924, en ”bemyndigad översättning från polskan av E. Weer” och texten är satt med rak högermarginal.

Och ändå – den är rätt så fängslande. Inte illa.


En modern roman helt enkelt.



17 juni 2012

EM-tröst: 3 filmer med bokursprung

Har lagt tursockarna längst ner i tvättkorgen och sett film istället. Valde filmer som baseras på böcker som jag gillat eller velat läsa, och det blev till 33 % ett lyckat resultat i brahetsväg.



En dag – ska den där Dexter vara en sån obehaglig typ? Han är ju asjobbig! Och ska slutet vara så förutsägbart att man fattar det direkt och liksom bara menååå? Jag förstår precis att boken kan bli en succé, men filmen? Vad tycker folk som läst boken och sett filmen? Bättre? Sämre?

Lovligt byte – om Stephanie Plum som motvilligt börjar jobba åt sin kusin Vinnie med att leta upp folk som ”missat att inställa sig i rätten”. Men ska hon verkligen vara så välklädd och välfixad? Jag fick intrycket att hon var mycket mer slashasig och helst gick i jeans och t-shirt. Och i första böckerna – hade de ens mobiler? (Fast hur kunde hon annars ringa Ranger från duschen?) Den här var en besvikelse, för mycket töntiga repliker och dålig bakgrundsmusik. 

Niceville – bäst av dessa tre. Tyckte att hon som spelade Skeeter var bra i rollen, men hallå? Ful? Och Abileen såg yngre ut än jag trodde hon var enligt boken, men Minny var perfekt, och Hilly Holbrook var precis sådär vedervärdig som hon skulle. Tyckte att den funkade väldigt bra som film, även om Constantine-delen kändes lite väl avkortad och inklämd på slutet. Egentligen var den kanske lite lång, men jag gillade den ändå.

16 juni 2012

Lyrikpanik och åtgärdsplan

När månadens lyriker i maj blir recenserad 13 juni och månadens lyriker för juni inte ens är påbörjad den 16 juni inträder lyrikpanik. Åtgärd: biblioteksräd med hemlån av en ansenlig mängd Nobelpristagare – ickeromaner. Bland annat dikter, dikter på ljudbok och en filosofisk bok om skratt. Trots titeln är det den jag fasar för. Filosofi=the horror of gymnaiset.


Nån som kan gissa vilken avbytare som smög sig med i högen? 


15 juni 2012

Nu gäller det

Har på mig tursockarna. Och ja, jag hade dem i måndags. Men orora er inte, jag hade antagligen tagit på dem på fel fot. Nu är det rätt.


Kärleksfullt bevarade sedan VM 2002.

Läget #64

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
64

Antal lästa författare:
64

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1


Svar: Näe. På lite längre sikt känns det som att jag borde göra något åt detta. På lite kortare sikt känns det som att jag borde fara och köpa en kartong Piggelin.

Och bild:





14 juni 2012

Finpost har anlänt

Nu är ridskolehästarna på semester och livet med ens lite (extremtjättejättemycketmenmanlåtersomengalningommansägerdethögt) fattigare på torsdagarna. Jag kan endast och allenast piggas upp av en bröllopsinbjudan från Etiopien i form av en fågel, och som tur är har en sådan precis anlänt. Fröjd!


Istället för häst.

13 juni 2012

Hur sol leder till att jag kan ge bort fem Storytelböcker

Idag var det sol.
Typiskt promenadväder.
Och inspirerad av denna ovanliga tilldragelse (sol) kände jag för att skapa den ultimata promenaden. MED BOK. Ljudbok. I mobilen. Och min tanke var även: "Om jag hade ljudböcker i mobilen skulle jag gå promenader varje dag och få sjukt bra kondition utan att jag märkte det." Den ultimata promenaden kändes bara några klick bort.

Två timmar senare sitter jag här, utan promenad men med ytterst väluppdaterade kunskaper angående vad bokbloggare har i sina bokhyllor på bokstaven R/Q/Ö/hela alfabetet, Vicente Aleixandres vänner, hästbloggar, fotbolls-EM och Storytels utbud av deckare (stort), klassiker (skralt) och spioner (består typ bara av Guillou).

Är dock även ett Storytelkonto rikare och 49 kronor fattigare.

Men som en tröst får man ge bort fem böcker till fem personer, bara man har deras mejladress, och dessa personer inte använt Storytel tidigare. Så släng iväg ett mejl till nobelprisprojektet@gmail.com så får du en länk! Det är valfri bok ur utbudet som gäller, man måste inte ta en Guillou.

(Av förklarliga skäl kan jag bara mejla länk till fem stycken, typ de fem första. Mendetfattarmanju.)


Jag valde Little Bee. Och fotade med datorn. För hur fotar man mobilen med den själv?

Vicente Aleixandre – Insiktens dialoger

Har haft ytterst svårt att uppbringa något intresse för Vicente Aleixandres dikter. Han har mycket emot sig. Han är poet. Jag har litet intresse för poesi. Jag blir inte exalterad och ser insikter överallt när jag läser hans verk. Tyvärr. Vi är som två tåg som aldrig möts, vare sig i Krylbo eller Hallsberg.

Men han verkar vara en intressant person, och det finns en grupp vid namn Vicente Aleixandres vänner (tror jag, det står på spanska) som vill bevara hans hus eftersom det är en så viktig symbolisk plats för den spanska dikten. Beklicka länken för en belysande bild på hans bostad.

Dessutom var han med i ett poesigäng som gick under det gemensamma namnet Generation 27, vilket jag tycker är mycket coolt. Så han är nog egentligen fantastisk. Det gör att jag har lite dåligt samvete för VA:s räkning och vill ge ett högre betyg, men nej. Det blir inte.

I Insiktens dialoger är det olika personer och djur som har dialoger (med ganska långa repliker). Jag är helt lost och trälar mig igenom det hela. Det enda som är lite ÅH är när en tjur har en dialog med matadoren på en tjurfäktningsarena. Fast jag läste inte matadoren så noga, tjuren var mer intressant.

Ett exempel på stilen:

Jag är en chimär ifall jag försöker ta ett steg eller vara en kropp. 
Jag misstror dig, du förnumna jord.
Utan tyngdlagen finns jag inte till, och jag gör uppror mot min egen tyngd.

(Ur Insiktens dialoger, dikten Två liv, sidan 51.)

Det blir bara 1 poäng. Hm. Poeterna har sannerligen sina startblock fyra hundra meter bakom de övriga i det här fältet.

Fakta
Vicente Aleixandre, Spanien, fick priset 1977 ”för en nyskapande diktning som belyser människans villkor i kosmos och i dagens samhälle samtidigt som den företräder mellankrigstidens stora förnyelse av den spanska poesins traditioner”.

12 juni 2012

En typisk filtbok

Den här boken var som en värmande filt att krypa in i och totalt glömma bort bekymmer, bedrövelser och dylikt. Hela berättelsen är välpolerad, alla karaktärer är att lita på och fina mot varandra och världen, och de få rötäggen är lätta att identifiera och lätta att bli av med. Älsk på Irland och älsk på att varenda middag/lunch/picknick får saliven att samlas. Ungefär alla rätter de äter i den här boken låter Helt. Freaking. Fantastiska.

(Dessutom är det oerhört skönt med ett avbrott från alla böcker med besvärliga människor med massor av besvärande mänskliga problem och psykologiska djup som går runt och gör random saker. I den här boken tyckte jag om personerna. Vilket är trevligt.)

(Och ja, jag grät lite en gång. När en person tänkte på sitt testamente.)


Bröllopsfixaren av Marita Conlon-McKenna mot en lämplig bakgrund av Filt.

11 juni 2012

Slut på helgflängandet

Nu tänker jag inte fara nånstans alls på en miljard år utan bara vara hemma och sitta i fåtöljen och läsa en miljard böcker och antagligen bli less efter fyra och behöva göra något annat men det är okej ändå för jag ska inte resa någonstans hela tiden varje helg i en evighet.
Fåtölj.
Hemma.
Lyx.



10 juni 2012

Läget #63

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
63

Antal lästa författare:
63

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1

Svar: Nä. (Men med tanke på den sista tidens frenetiska firande av allehanda studenter så är det högst acceptabelt. Även att publicera lägesrapporten två dagar för sen. Högst. Acceptabelt.)

OCH BILDEN!



9 juni 2012

Läget

Hinner inte läsa. Ej heller blogga. Och jag vinner inte ens i Settlers. Hur har jag planerat det här? Ijenklien?



8 juni 2012

Vampyrhästen


Just nu läser jag Halvblod, efter tips av Med näsan i en bok.
Har tidigare känt att jag inte riktigt förstår det här med vampyrer, eller, jag förstår inte vampyrer. Vad är grejen? Och hur funkar dom? Vadå blodtörst?

Men igår. I stallet. Fick jag en uppenbarelse.

En häst som ser ett grässtrå är EXAKT samma sak som en vampyr. Går inte att hejda. Även om man sätter metallbitar i deras munnar och drar i snören, nej, de lyckas få dit sina käftar och huggtänder.



Bild: sxc.hu

7 juni 2012

Dessutom har de färgsorterat sina pocketböcker på det där stället.

Jaha?
Vad kan man göra?
När ens fellow bokcirkelvänner pratar så varmt om deckare, och de finns på Myrorna för bara 15 kronor stycket?

Det blev tre.


Any good?


6 juni 2012

Ettårsbloggfirande hos Smutstiteln



Bloggen Smutstiteln fyller 1 år och firar födelsedagen med tävling! Hurra och grattis säger jag och tävlar med. Kolla också in hennes bokryggspoesi och te-tips med anknytning till Strindbergs damer. Och kanske det här boktipset, som står med på min läs-så-snart-du-har-tid-lista.

Kenzaburo Oe – Mardrömmen

Den här boken innehåller så mycket, trots sin medeltjocklek, att det känns helt omöjligt att skriva ett kortfattat referat av handlingen. Men huvudstoryn är att Fågel, huvudpersonen, och hans fru har fått ett missbildat barn. Boken berättar om hur Fågel hanterar, eller inte hanterar, detta.

Eftersom nästan allt kretsar kring Fågels drömmar, tankar, utseende, liv, handlingar och rädslor måste man förhålla sig till honom på något sätt. Jag gillar honom inte. Och ändå – det kanske är precis så här människor funkar, när det händer något som de inte alls varit förberedda på? En personlig katastrof?

På det sättet är boken ett mästerverk. Jag kan förstå att den är bra. Objektivt sett. Oe beskriver utvecklingen hos Fågel väldigt bra. Han blir extremt verklig i all sin självrannsakan och kamp för att vara mer än han är och ta sig fram.

Men han får för sig att han ska döda folk. Han har våldtagit sin vän. Han verkar hata sin fru. Han är ansvarslös. Han vill att hans barn ska dö. Han är egoistisk. Bara för att han får en Insikt där mot slutet (ändras totalt?) är han ingen som är lätt att gilla.

När jag läste boken var mina sympatier hos barnet. Det som kallas Saken på sjukhuset och som flyttas under en filt från ställe till ställe för att skammen är så stor.

Boken innehåller mycket kroppsvätskor, sex och visky. Den är brutal och dyker ner i en persons värsta skrymslen. Inte en bladvändare, inte någon person att tycka om, inte en fröjd. Den är objektivt bra, men jag tyckte inte alls om att läsa den.

Fler synpunkter rekommenderas starkt! Kafka och kannibalerna, Lyrans noblesser, Violens boksida, Litteretro och Ella Andrén på Dagensbok.com har alla skrivit intressanta bitar om denna bok. Klick!

Fakta
Kenzaburo Oe, Japan, fick priset 1994. Enligt motiveringen en författare ”som med poetisk kraft skapar en imaginär värld, där liv och myt förtätas till en skakande bild av människans belägenhet i nutiden”.

5 juni 2012

Så vet du att du är vuxen

Du äter frivilligt kokt potatis och stekt torsk till middag
och tycker att det är SJUKT GOTT.

4 juni 2012

Bokcirkelbok utläst i sista minuten

Efter att ha sett ”The woman in black” (sjukt läskigt hus och barnkammare och gungstolar och träsk) var Främlingen i huset av Sarah Waters en mycket mycket mild roman. Och efter att ha sett ”Dark shadows” visste jag precis hur det förfallna huset såg ut.

Förutom det så tyckte jag att boken skulle kunna kallas seg på sina ställen, men att det samtidigt kändes på pricken rätt. En stilla doktorspraktik, ett förfallet hus och väldigt mycket engelskt väder. (Och te!)

Jag får för mig att det är ovanligt att det är berättaren som är den sansade personen, som försöker få alla att se de mystiska händelserna från den logiska sidan och betänka att de är mycket trötta och stressade. Han var lite jobbig på den punkten. Saker jag ser fram emot att höra vad de andra tänkte om:
  • Slutet
  • Titeln
  • Spökerierna
  • Relationerna

Sammanfattning: En välskriven och mysig bok som jag tyckte om, med ett intressant slut. Främlingen i huset kom ju till och med vidare till andra chansen i årets bästa lista!

Två av de andra bokcirkelbloggarna: Bokblomma och Med näsan i en bok har också skrivit om boken. Ska försöka hålla mig från att läsa före morgondagens bokcirkel! (Vilket är svårt, ack så svårt. Särskilt eftersom jag ändå letat upp inläggens länkar. Hm.)


Ett hus med främling?




3 juni 2012

Det har faktiskt varit lite sol också

Hej bloggen, jag har varit på semester i helgen.
Hoppas du har haft det bra.
Jag har läst ut Mardrömmen, planterat tusen lökar och sovit 10 timmar per natt.
Nu är jag på busstationen, en härlig plats som verkligen får resenären på gott humör.


Den sandfärgade stenen bryter av mot det vackert ådrade träet, och terrakottan skapar en rustik atmosfär.



1 juni 2012

Läget #62

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
62

Antal lästa författare:
62

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1

Svar: Nja. Jag är väl inte så i fas. Men smultronen har överlevt vintern! Vilken vinst!

Därför: dubbelbilder!







Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...