30 april 2013

Dessutom minns jag festis i pyramidformade förpackningar!

Jag har blivit gammal.
Böckerna som jag skrev om i det här inlägget handlar om saker som inte längre finns i Umeå.
1. Östra Gymnasiet har bytt namn till Fridhemsgymnasiet.
2. Schmäck har slutat finnas och lokalerna tagits över av klädaffär.
Och när jag var liten hade vi ingen video utan den hyrde man tillsammans med filmen.
(Oklart hur det sista hör ihop med resten. Ville bara få det sagt.)

Övrigt inom avdelningen livskris: jag har börjat sy lapptäcken.
Vem är jag egentligen???



Att notera: Grus.

29 april 2013

Divergent – två månader senare

Vad minns jag om Divergent, två månader efter att jag läst ut den?
Jag minns att jag läste den från pärm till pärm på tåget till Göteborg, samtidigt som jag åt nya sorten Ahlgrens bilar (med både frukt och vanligt). Det prasslade när jag bläddrade, och när jag tog en godis. Tanterna ovanför snarkade.


Bok med utsikt från tåg som bakgrund. Vem vill hoppa av och på i farten? 

Handlingen twitter-style: I framtiden måste man välja vilken falang man ska tillhöra. Tris väljer oväntat och måste bevisa att hon hör dit. Våld och intriger. Kärlek?

Gillade: Spänningen! Släckte inte förrän den var slut. Idén om hur det bästa samhället skulle skapas – och beskrivningen av hur de olika falangerna började smutskasta varandra. Krackelering av utopier tilltalar mig alltså. Efter Hungerspelen och Matchad var jag dessutom ytterst tacksam över att det inte klämdes in något triangeldrama.

(Nu hämtar jag anteckningarna för jag minns inte mer.)

Gillade också: Matrix-stämningen i den stora grottan hos De tappra. Att det vrids och vänds på om man kan vara både osjälvisk och modig. Att föräldrarna är mer än hon trott. Slutet tyckte jag tydligen var abrupt, och Tobias var ett jättedåligt namn på huvudpersonen. Kommer läsa fortsättningarna när jag vill ha något lättläst och spännande.

Betyg: 3
Titel: Divergent
Författare: Veronica Roth
Översättning: Katarina Falk
Förlag: Modernista, 2012
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus.

28 april 2013

Om att lämna tillbaka en bok

Joråsåatteeh.
Idag har jag försökt lämna igen min egen bok.
Till biblioteket.
De ville inte ha den.

Glad i hågen stegar jag fram till automaten (som är utanför själva biblioteket) och försöker köra in boken i maskinen. Den kommer ut. Fem gånger. Går INTE återlämnas. Man tycker ju att jag borde ha anat något.

Men inte ger jag upp för det. Tågar in på biblioteket och säger bekymrat att den här boken funkar inte i maskinen. (Till saken hör att jag ofta lånar böcker tills max antal omlån är uppnått, dvs. ett halvår, och de har nyss bytt larmsystem på biblioteket och det HAR HÄNT att mina återlämningar inte funkar, och böckerna är inte ens taggade med nya larmsystemet, vilket gör att det tjuter när jag går IN istället.)

Bibliotekarien vänder på boken och säger:
– Fast det här är inte en av våra böcker. Det är en privat bok.
Jag envisas:
– Jo men jag har fått mejl om att jag ska lämna igen den.
– Men vi har streckkoder på alla våra böcker.
– Jaha. (Boken har klart och tydligt ingen streckkod.) Men vem har jag lånat den här av då?
– Eeeeh… (tittar på mig som att jag är konstig) Kanske någon kompis?
– Hm… (inser att jag faktiskt själv har köpt boken på loppis och råkat ställa den bland låneböckerna hemma) ja så är det nog. Tack ändå! (går iväg jättefort och gömmer mig bland biografierna.)

MOHAHAHA! Blir jag utesluten ur bokbloggarmaffian nu?


Andra böcker som jag inte ska lämna igen. Bäst att ha dem på bild.

27 april 2013

Och vinnarna är...

Nobelklassikertävlingen avslutades igår 23:59:59 och eftersom alla deltagare var mycket duktiga och hade alla rätt på de kluriga frågorna har jag nu dragit tre vinnare:


Fanfarer och trumpeter! Stort grattis, ett bokpaket kommer inom kort!

PS: Här kan man beskåda alla Nobelklassikerna, och bestämma sig för vilken man vill läsa först. Själv tror jag att nästa blir Ungdomens bröd. Har en misstanke om att jag valde fel bok av H. Böll och han borde få en till chans...


Japp, jag har stulit idén med skålar från Bokmosters tävling

En omläsning av Kulla-Gulla

Efter en kommentar på det här inlägget blev jag vansinnigt sugen på att läsa om Kulla-Gulla-böckerna. Och nu gör jag det. (Tradera är en bra i vän i sådana desperata lägen.) Befinner mig för närvarande på en herrgård där stölder av skinkor är news of the day.

Åh, dessa böcker – vilken fröjd! De håller sannerligen för en omläsning i vuxen ålder. Dialekten. Kulla-Gullas stadiga blick. Fattigdomen och svälten. Skräcken för att måsta "gå på socknen". Patrons hjärta som tinar upp. Regina, den onda ryttarinnan (namnet Regina har alltid varit ett otrevligt ett) och Sossatina som också vill ha en offa. De är spännande och 1900-talets början beskrivs så levande att det känns som att jag är där.

Men saker som jag inte tänkte på när jag läste dem som barn dyker också upp: Hur bra författaren är på att skildra både det onda och goda i folk. Hur radikal Gulla är för sin omgivning när hon flyttat till herrgården. Vad det var ont om mat, alltså på riktigt svält.

Okej, Gulla kanske är idealist och otroligt bra på att alltid göra det rätta. Få skulle kunna vara så positiva som hon (särskilt inte på twitter). Det är ju askungesaga på ett visst sätt, men jag håller med Ann Charlott Altstadt på Aftonbladet (läs bra grej här.) Kulla-Gulla är inte en präktig prinsessa. Hon är en radikal samhällsförändrare. Och de måste nog vara idealister.

Har du läst Kulla-Gulla? Läst om? Vad tyckte du?


Jobbar mig nedåt i traven. 

26 april 2013

12 timmar kvar för hugade tävlingsspekulanter

På 12 timmar hinner Jack Bauer spåra upp minst åtta förmodligen misstänkta som dör av olika anledningar innan de hinner säga det viktigaste, springa på ett tåg, åka runt halva stan i svart bil med skåp där bak och mörka rutor, ha en konflikt på jobbet, ha en kärlekskris, ringa presidenten fyra gånger, reda ut gammalt groll med sin dotter, börja och sluta knarka, avslöja en mullvad på CTU, storma en byggnad och hjälpa någon loss från att ha varit gisslan. Utan att få slut på mobilbatteri.

Så det är med andra ord GOTT OM TID kvar för att tävla om en Nobelpristagares bok. Fram till 23:59:59 i kväll. Kör hårt!


Länk till tävling: Länk.

25 april 2013

Istället för att bränna böcker...

... kan biblioteket göra lampsladdsdekorationer av dem.
Jag tror i alla fall att det är dekorationer och inte hot mot böcker som personalen inte gillar.


Prydnad? Hot? Ingen vet.

24 april 2013

Varför kom du inte före kriget?

Åh lilla bok, varför är jag inte förtjustare i dig?
Det finns ju så mycket som jag borde gilla: uppväxtbok, kvinnoliv, 1900-talet. Om hur det var för en kvinna att komma till staten Israel som överlevande efter förintelsen, och hur var det att vara andra generationen? Vad händer när överlevande och de som redan bodde där innan möts? Statuskrockar? Rätt klädsel och stolthet. Fast beskrivet duttigt och lustigt.

Vet inte vad det var som gjorde att det liksom var ett avstånd mellan mig och boken. Men när hon öppnade skåpet i slutet, då blev berättelsen lika verklig som gåshuden på min arm.

Författare: Lizzie Doron
Titel: Varför kom du inte före kriget?
Översättning: Tobias Goldman
Förlag: Weyler Förlag, 2011


Framsidan säger att det är en annan slags bok. Och titeln förstår jag inte. 

23 april 2013

En blå, vaddå?

Tydligen firar den här stan Världsbokdagen genom att sopa gator och torg. Mycket bra initiativ.
Själv har jag firat med att springa 7 kilometer utan protest från min häl, och börjat på ny bok.
Man kan säga att Safirblå inte börjar med "och så hade det gått två år sedan sist".
Snarare två sekunder.
Gillar det.
Eller så är det endorfinerna som talar.
7 kilometer Hey HEy HEY!


Gillade nog ändå den förra stilen på omslaget mer. Gillar spindeln på det här.

Vad jag läser (och skriver om)

Världsbokdagen till ära kommer här Nobelprisprojektets version av ”Vad som recenseras här, anno våren 2013”. Spexigare rubrik får man leta efter.

Hur det har varit
Jag har läst en sak av varje Nobelpristagare i litteratur och skrivit om detta. Mellan varven har jag kanske stuckit in en liten bild av favoriter bland avbytarna (inte pristagare) (än) och ett lyriskt utrop. När jag insåg att det här projektet höll på att ta slut började jag skriva lite längre om dom Andra.

Hur det är nu
Nu läser jag en miljard böcker av bara farten, för att jag kan välja och läsa vad som helst. (Vad. Som. Helst!) Men eftersom det blir ett par stycken per vecka hinner jag inte skriva om dem. Därför ligger nu en lång rad med o-omskrivna böcker och tittar sorgset på mig från skrivbordshörnet. Och sedan går lånetiden ut och så blir det ingenting sagt. Sad, sad thing.

Hur jag tänker mig att det kommer att vara i framtiden
Det akuta bokslukarbehovet kommer att lugna ner sig. Kategorin Bokrecensioner byter namn till Utläst! Då kan jag skriva kort eller långt eller fågel eller fisk. Tror det kommer att liva upp de där sorgsna typerna på skrivbordskanten.


En del av det Nobelprisprojektska hushållets bokbestånd. Sorterade enligt någon okänd regel.

Hur får jag tag i böcker?
Nummer 1: Biblioteket. Världens bästa plats. Nummer 2: Loppis/second hand. Nummer 3: Affärer som säljer böcker (bokhandlar, mataffärer, webbaffär). Nummer 4: Övrigt (här ingår så spridda saker som att jag får recensionsex från förlag, lånar av kompisar/familj, får böcker i present eller hittar dem på bokbytarhylla).

Hur väljer jag böcker?
Jag väljer att läsa böcker som jag blivit nyfiken på, av någon anledning. Bokbloggstips, mest. Och lite spontanlån baserat på omslag eller titel, men väldigt sällan baksidestext. Den läser jag nästan aldrig. Förlag kan också spela in, om jag gillat mycket från förlaget kan okända böcker provas. En klassiker kan jag läsa för att kolla hur den är. Och när en favoritförfattare skriver något nytt hamnar det på Listan.

Vad gillar jag/gillar jag inte?
Jag gillar böcker som berättar om något. Det ska helst finnas en handling, och minst en person som är omtyckbar. Hen måste dock inte vara perfekt på alla tänkbara sätt. Och formen ska inte vara i vägen för berättelsen (kallar det för Lex Vägen till Flandern.) Omotiverade krumbukter med tiden mellan kapitlen och ständiga kursiveringar av mördarens tankar ger mig små utslag.

Älskar böcker som får mig att resa till andra platser, tider, tankesätt, och ge en idé om hur det kunde vara. Böcker som inspirerar. Böcker som är tänkvärda. Har något viktigt att säga! Böcker som är spännande. Böcker som har humor (men de ska inte marknadsföras som ”En rolig bok”). Böcker som fångar mig och gör att jag inte vill släcka lampan på kvällen, går upp tidigare för att hinna läsa vid frukosten och tar bussen till jobbet för att få fortsätta. Känslan av att lyftas iväg i en annan värld.

Nytt eller gammalt? 
Har harvat runt bland gamla saker och klassiker rätt länge nu, så för stunden vill jag hålla mig på 2000-talet. Men egentligen läser jag gärna saker från olika tider.

Skriver jag om allt?
Nej. Av någon anledning skriver jag inte om serieböcker jag läser. Och inte så ofta om facklitteratur. Och om jag läst en bok (inte en Nobelpristagare) som jag liksom inte haft något vettigt att säga om, så har jag hittills inte skrivit något. Men nu med den nya kategorin Utläst! så kommer också de där jaha-var-det-inte-mer-än-så-böckerna att få synas. Så mer blandning och mindre skrivångest!

Vad läser du?

21 april 2013

Efter en helg med besök öppnar man sin post

Det där avlägsna anmälandet till något låååångt, låååångt fram i tiden blev plötsligt verklighet.
Väldigt snart också.


Nummerlapp! Jag ska få ha nummerlapp! Säg inget till nån, men det var mest därför jag anmälde mig.

20 april 2013

5 till synes oviktiga detaljer jag minns (eller bara inte glömmer) från böcker

Alltså, vad är det som gör att man inte glömmer vissa småsaker ur böcker? Här är fem exempel på vad min hjärna valt att lagra:

1. I Kvartetten på hemliga ön av Enid Blyton tar de med sig ett påbörjat paket margarin. Med kommentaren ”Det blir bra när vi ska steka”.

2. I en bok som jag inte minns vilken, är det en person som säger något i stil med att hon gillar att tänka djupt, så djupt att hon liksom sjunker ner och försvinner. (Okej, det här var ett dåligt exempel.)

3. I Hattjakten av Sven Nordqvist finns den underbara repliken: ”Skrik inte min gode man jag är inte blind. Vill du ha kaffe?”

4. I Cynthia Voigts bok Den långa vägen hem (om fyra syskon som ska gå till sin mormor eftersom de blivit övergivna av sin mamma på en parkering) ska de köpa glass. Den yngsta systern vill ta sorbet, men det får hon inte för det är mer näring i gräddglassen.

5. I Hugo och Josefin av Maria Gripe berättar Josefin att hennes pappa också kan skriva på maskin. Kompisen frågar "Med hur många fingrar då?" Och Josefin tänker att det bästa måste ju vara att skriva med två, att man liksom är snabbare då, så hon säger: Han använder två. Pekfingrarna.

???

Inte konstigt att andra saker man ska komma ihåg inte får plats. Är jag ensam om detta, till synes meningslösa lagrande? Ska jag göra något åt det? Gå på kurs? Meditera?


Skrivmaskin för pekfingervals. Jag köpte den och sedan fick jag en till, eftersom jag plötsligt "samlade". 

19 april 2013

Våren i den här stan

Cykeln är lerig och gruset svämmar över alla breddar. Och bräddar. Och skokanter.



Husen dekoreras i vårens färg: pastell. (Varför ska ALLT vara i pastell på våren? Fattar inte.)


Notera grus överallt till höger i bild.

Våren är som en enda lång avdragning av ett plåster. Det har regnat i två dygn och nu är allt täckt av damm. Hur är våren där du bor?

18 april 2013

Nu vill jag prata om risotto

Det finns en rätt som är lagas oftare än andra rätter i programmet Sveriges mästerkock.
Risotto.
Detta verkar vara rätten med stort R, den rätt som de lagar, charmar juryn med och får en fördel i nästa veckas hemliga låda. Och alla brukar laga risotto, alla ”är sjukt vassa på risotto”, risotto är en rätt som man kan, om man är med i Sveriges mästerkock.

En så enastående sak måste ju testas, så därför valde vi att prova receptet risotto med zucchini och basilika ur boken Smaker från Saltå kvarn – maten brödet kakorna. Saltå kvarn är temat, bilderna är fab, berättelsen om företaget intressant, och recepten verkar vanliga, på ett bra sätt. Ett användbart sätt. Men åter till risotton.

Risotto är en rätt för de med starka armar. Risotto är en rätt där man rör. Och rör. Och rör. Nästa gång ska vi inte skala zucchinin, ha någon mer färgglad grönsak i, peppra mer och växla mellan höger och vänster arm när vi rör. Men det blev vådligt gott! Kan starkt rekommenderas. (Inte en höjdare i matlåda, dock.)



Och så här var receptet (ungefär):

1. Koka en och en halv liter kycklingbuljong
2. Skär 1 stor zucchini i små tärningar
3. Stek den tillsammans med en hackad lök och en demolerad vitlök ca 5 minuter
4. Lägg ner 400 g specialris för risotto, stek en stund. Riset ska ”bli genomskinligt”, men inte vet jag. Vårt ris blev aldrig direkt fönstermaterial.

5. Häll på buljong, en dutt, och rör om tills det kokat in i riset. Upprepa tills du tror att armen håller på falla av, då har du antagligen en deciliter buljong kvar, häll ner den och rör färdigt.
6. Häll på 2 matskedar olivolja och en mängd basilikablad. Jag tror det är bättre med färsk än fryst. Vi hade fryst och det var också gott.
7. Ät! (Med riven Västerbottenost på.) Livets fröjd!

16 april 2013

What to read? (Det ätbara är redan klart.)

Fortsätter på min feel-good-bonanza och står nu i ett svårt val mellan Nattens cirkus och Syskonmakaren. Feel-good-bonanzan började ungefär exakt när Nobelprisprojektet slutade. SUKTADE efter bladvändare och fluffigt. (Och magiskt.) Och det har inte gått över än.

Vilken skulle du ha börjat med?


JA. Piggelin hjälper när det går dåligt i hockey.

15 april 2013

Hellre "Om en pojke" om det ska läsas Hornby

Precis efter att jag sett oväntat fantastiska Searching for Sugarman (GÅ OCH SE! Eller hyr! Streama! Betitta!) började jag läsa Nick Hornbys bok Juliet, Naked. Det var samma story, ibland. Fast här letar de efter musikern Tucker Crowe, som har en minst sagt energisk fanclub på nätet trots att han inte gett ut något nytt på tjugo år. Var bor Tucker? Hur ser han ut? Har han skägg? Varför slutade han att spela? Vad betyder ordet "waiting" i spår fem på hans andra album?



Handlingen kretsar kring snart-för-gamla-för-att-få-barn-paret Annie och Duncan. De bor i en brittisk kuststad, som är både sömnig och sandig vad det verkar. SAMMA SAK IDAG IGEN skulle de ha som väggord, om de hade ett. I egenskap av Total-Tucker-Crowe-Nörd får Duncan ett förhandsex av hans nya platta, en akustisk version av den fantastiska skivan Juliet. På crowianernas forum skriver han en lyrisk recension. Annie skriver i sin tur en egen recension där hon sågar Duncans synpunkter en efter en, och det leder till att hon får kontakt med den riktiga Tucker Crowe.

Relationer, brittisk kustort, förvecklingar, musiknörderi, en radda med barn. Jag undrar när den här blir film? Eller är den redan det?

Bästa med boken: Igenkänningsfaktorn på att överlyssna på låtar av sin favoritartist. Mannen som kommer och lämnar in hajens öga i en glasburk (mohahahaha). De små funderingarna om att ha hamnat där man har hamnat och var man ska hamna sen. Den otroligt nördiga resan i USA.

Gillade minst med boken: Att det kändes när jag läst ut den som att det inte hänt så mycket viktigt i den. Och att jag inte fick någon karaktär som jag liksom hejade på eller brydde mig om. Den är inte i närheten så bra som Om en pojke, så om jag ska tipsa om en Hornby-bok så tipsar jag om den istället.

Betyg: 2, för att jag saknade det där lilla extra. Vad det nu är. Känslan för en bok?
Titel: Juliet, naked
Författare: Nick Hornby
Förlag: Forum (2010)
Översättning: Marianne Mattson
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris

14 april 2013

Vad är ett liv? Ett bra liv?

Av författaren som skrev Brudskeppet (yey vad bra!) och Silver Bay (inte utan beröm godkänd) plockade jag på mig Livet efter dig (Jojo Moyes) på ett sånt där spontant biblioteksbesök som innebär att man plötsligt har en tung väska i cykelkorgen istället för en lätt, men utan att det göööör något. Böcker alltså.



Okej. Det här var en kärlekshistoria som jag fastnade totalt i och faktiskt inte kunde lägga ifrån mig. Om du sett filmen ”En oväntad vänskap” så kommer du känna igen dig.

Allt börjar med att Lou Clark (nöjd med att bo kvar i den lilla brittiska turiststaden där slottet är den enda attraktionen) blir uppsagd från sitt jobb som cafébiträde. Eftersom hennes stora familj behöver pengar tar hon ett jobb som sällskapsdam till vad hon tror är ”en bitter förlamad gubbe i rullstol”. Och bitter är han sannerligen, men inte gammal. Will visar sig vara en ung man, fullständigt krossad av att ha tappat sitt gamla liv som toppmäklare och toppbestigare och topp i allt. Han tycker att hans liv saknar mening. Lou vill ändra på detta. Och helt plötsligt kanske de inte ogillar varandra totalt längre?

Boken innehåller alla klyschiga typer – överbeskyddande mamman, distanserade pappan, bortskämda systern, brokiga-arbetarklassfamiljen. Fast trots att jag tänker att det här är klyschigt så känns det inte så. De känns riktiga.

Det jag gillade mest med boken var hur relationen mellan Lou och Will utvecklades. Författaren gör det väldigt snyggt. Dessutom har träning inför triathlon stor del i händelseförloppet, vilket är ovanligt=pluspoäng. Och jag älskar Lou! Hon är fantastisk. Fast hon vet inte om det. Det jag gillade minst var slutet, "båda sidorna" av det.

Rekommenderar verkligen boken till dig som vill ha en romcom med värme och humor, fast ändå breda svarta stråk, i bokform.

Betyg: 4
Titel: Livet efter dig
Författare: Jojo Moyes
Förlag: Printz Publishing (2012)
Översättning: Emö Malmberg
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris, biblioteket

Bokdialog i hemmet, del 1

Bakgrundsinfo: Resesällskapet (R) läser Monstrets dotter av Kristin Cashore. Jag planerar att läsa boken när han är klar.

R:      Det finns en som du kommer gilla i den här boken. Han heter Lillen.
Jag:   Är det en häst?
R:      Ja.


Vadå? Det är väl den mest relevanta frågan i alla lägen.

12 april 2013

Vinn en Nobelklassiker!

För att fira bloggens 2-årsdag, projektets allmänna färdigställande och att jag idag såg en bil som sopade cykelvägarna, kommer här en tävling med det lagom långa namnet:



VAD VINNER MAN?
Priserna består av tre av mina favoriter. De är skänkta av förlaget Brombergs, som ger ut Nobelpristagares böcker i sju-hu-kt fina utgåvor. Man vill ha en lång hylla hemma och ställa dem med framsidorna utåt. Nevertheless. Detta är de böcker du kan vinna:

1. Ormboet – François Mauriac
2. Den räddade tungan – Elias Canetti
3. Älskarinnorna – Elfriede Jelinek


TÄVLA SÅ HÄR
1. Svara på de tre kluriga frågorna nedan i en kommentar till det här inlägget.
2. Skriv också vilken av böckerna du vill vinna och varför.

Glöm inte en mejladress/twitter/blogg där jag kan nå dig om du vinner :)
Om flera som vill vinna samma bok har alla rätt lottar jag mellan dessa.
PS: Även om alla böckerna är väldigt bra så får man bara skicka in ett tävlingsbidrag per person.


KLURIGA FRÅGOR
Fråga 1. Vem utser Nobelpristagaren i litteratur?
1: Svenska Akademien
X: Kungen
2: Nobelprisföreningen

Fråga 2. Vilket år delades det första Nobelpriset i litteratur ut?
1: 1337
X: 1901
2: 1945

Fråga 3: Varifrån kommer den senaste Nobelpristagaren i litteratur (2012)?
1: Sverige
X: Kina
2: Nigeria


HUR LÄNGE FÅR MAN TÄVLA?
Tja, två veckor är väl lagom?
Sista dag är alltså fredag 26 april. 

Lycka till!


I bokstavsordning. Någon sorts.

11 april 2013

Liebster-blogg-enkät och några bloggtips

Tackarrrr! säger jag till Boktjuven och Marcusbiblioteket som gett mig en sån här:



Marcus skriver så här: När en får en Liebster blog award” kan en svara på dessa frågor om en vill och skicka vidare till 5 favoritbloggar värda att uppmärksamma. Men det räcker också att bara ta emot priset och tänka på att jag och många andra uppskattar just det som du gör. 

Och det gör jag! Tänker på hur glad jag blir över att den här spontant tillblivna, något spretiga, bokinriktade bloggen faktiskt blir läst av andra människor. Som jag inte är släkt med!


FRÅGORNA

Vad ville du bli när du var liten?
I tur och ordning: Pizzabagare, gymnast som höll på med såna där band på pinnar som ibland var med i Lilla sportspegeln, och journalist.

Vad är du idag?
En hybrid av språkvetare och administratör med vassa skills inom Nobelpristagarläsning.

Vart vill du helst resa?
Lätt: Ett ställe med vacker natur där man får rida på hästar i flera dagar och sova i tält.

Var ser du dig själv om fem år?
Som en veteran inom området ”resor i vacker natur där man rider på hästar och sover i sängar”. (Antar att jag blir less på tälten efter ett par år...)

Rött eller vitt?
Rosa!

Sommar eller vinter?
Svårt. Vinter om jag får bestämma hur den ska vara: -5 till -8 grader, sol, 1 meter snö som är pudrig/fast och inte blir isig och hård. Det ska börja snöa 20 november, sedan snöa några centimeter per vecka. Smältning 1 april och sopning av vägar 2 april.
Fast så är det ju aldrig, så jag tar väl sommar då.

Skog eller hav?
Skog! Älskar träd. Mest tallar, men även granar, aspar, björkar, rönnar med flera. Pinje skulle jag gärna träffa live.

Vad gör dig ledsen?
Missunnsamhet och folk som inte vill förstå. Och lite annat.

Vad är det bästa du vet?
En känsla av att ha mycket tid framför sig när man kan göra vad man vill. Och gärna att det är sant :)


BLOGGTIPSEN
Jag skickar vidare utmärkelsen till detta gäng, som bloggar med studs och bravur:

Pantalaimone är en snajsig bokblogg med lärarinslag. Läs till exempel om hur det går till när läraren läser Häxorna av Roald Dahl...

Jenny läser om Nord- och Sydpolen är också ett projekt som går ut på att läsa ett antal böcker på en viss tid – denna gång alla böcker i butiken där bloggaren jobbar. Hatten av.

Bokblomma – en av de eminenta medlemmarna i bokcirkeln jag är med i, och den främsta e-boksinspireraren i min bekantskapskrets. Inhandlas det läsplatta så beror det på denna bloggare :)

Med näsan i en bok – också en bokcirkelkollega, som gärna läser och skriver om skräck. Har inspirerat till att prova en vampyrbok (!) och läsa böcker med läskiga omslag. Har den goda smaken att gilla ugglor, och den mest omfattande etikettlistan jag sett i bloggvärlden!

Bokbloggar.nu – som kanske inte är en blogg egentligen, men ack vad praktiskt att hitta bloggläsning om böcker där.


En tulpan om dan är bra för (insert valfri grej).

8 april 2013

Nylånat

Om man lider av Åenasidanåandrasidan-syndromet
kan det hända att böcker med den här typen av omslag får följa med en hem.


Det är snabblån så den måste läsas inom två veckor=ger övning i att välja och välja bort böcker. Lånade även "Då tänker jag på Sigrid" och "Livet efter dig". Trots att det inte direkt råder bokbrist här hemma. 

7 april 2013

1,5 timme och 4 rullrån senare

Eftersom det är många som engagerat sig både via mejl och kommentarer (många=allt över två) angående rullrånen kommer här den ocensurerade sanningen om Att Baka Rullrån. Receptet hämtade jag från Supertanten, och det inleds med att hon skriver ”En fin och frasig kaka som inte är helt enkel att baka.” Jag lovar, det är i n t e en överdrift.

(Bloggen byter nu ett tag ut första o:et i bokblogg mot ett a som i bakblogg, så är du primärt intresserad av böcker, hoppa över kommande text och bilder. Är du rädd för kaoz, sluta läs nu.)

Steg 1: Att göra smeten. 
”Lätt som en plätt, det är ju bara fyra ingredienser”, tänker jag i mitt övermod. Receptet säger: ”Häll i mjölet och rör tills smeten är klimpfri.” Joråsåatteeeh… Se bild.



Steg 2: Grädda smeten.
”Värm järnet och smörj det noga” säger receptet. Jag smörjer och smörjer. ”Häll i en matsked smet” säger receptet. Jag häller i en matsked smet. Smöret jublar över detta och skickar ut små fyrverkerier av kokande smör, det rinner ohejdat åt alla håll. Svallvågorna letar sig över spiskanten. Eventuellt var det sista ett ljug.

Steg 3: Rulla rånet.
Efter en minut (jag räknar noga) ska då detta rån rullas. Det visar sig svårt. Jag har skapat en sju centimeter i diameter friterad seg sak, som trots mitt ihärdiga smörjande sitter fast. Sitter fast! Den borde gå att vända i luften, så mycket smör som flödar i detta kök.

Det blir inte ett rullat frasigt rån, utan en seg degskulptur. Men som den rutinerade plättstekare jag är tänker jag att det är ju den första. Den blir aldrig bra. Friskt mod, häpp häpp, slänger på en ny omgång smet. Mindre smör, mer smet. Tre matskedar, för att vara på den säkra sidan.

KAOS! Smet rinner åt höger. Åt vänster. Köket fylls av os. Jag funderar på att hämta brandfilten från hallen. Inte heller detta rån blir en succé. Provar justera värmen: upp, ner, upp igen. Justerar mängden smet. Provar att vända järnet efter halva tiden. Steka dubbla tiden. Dubbla tiden på olika sidor. Osv. osv…



(Överväger också att lägga till några kommentarer i receptet. Ingredienser: En rulle hushållspapper.)

Efter en och en halv timme har jag åstadkommit fyra rullade rån, tre sega rullade rån som liksom böjer sig om man håller upp dem i luften, och X antal oformliga slängda saker. Då bränner jag fast exemplar nummer Y, som inte går få loss med gaffeln.



Steg 4: Alternativa lösningar
Jag ger upp och försöker steka smeten i vanlig stekpanna. Till er som tänkt prova detta – undvik. Smeten återgår på något mystiskt vis till läget som syns i bild 1.

- - - - -

Härmed säger jag upp min bekantskap med rullrånsjärnet, och startar istället en orden som går ut på att hylla de som har kännedom om Konsten Att Baka Rullrån. Varje gång jag äter rullrån hädanefter ska jag utföra en speciell ceremoni i vördnad inför bagaren.

Och det var hela historien. Har nu andra sjukt viktiga saker att göra, typ putsa glasögonen och torka köksgolvet med diskmedel pga. smörfyrverkerier vid spisen.

6 april 2013

Fallvatten - Vad händer om dammen brister?

Fallvatten är en intensiv katastrofroman i novellstil. Efter ett oupphörligt regnande brister dammarna i Luleälven en efter en och en gigantisk flodvåg river med sig halva Norrbotten i sin väg ut mot kusten. Flodvågen på omslaget är inte alls lika stor som den här vågen är i min fantasi.



Jag läser om kanske 10 olika karaktärers öden, utspridda i var sina kapitel, i tur och ordning (Erkännande: Eftersom jag fastnade mest för mannen i helikoptern så bläddrade jag ibland fram till hans kapitel i förväg för att få veta hur det gick för just honom. Man får göra så, det står i lagen.) Jag hoppades hela tiden att några av historierna skulle mötas. Att inte fler möts är tråkigt för bokens handling, men det är antagligen en genomtänkt plan. Älven är lång så varför skulle det hända?

Det är en hemsk bok! Hemsk! Niemi skriver om överlevnad i en katastrofsituation. Hur börjar man bete sig då? Hur skulle jag bete mig då? Vissa av karaktärernas agerande känns helt otroligt – men å andra sidan, vem vet? Fast det känns inte som att jag skulle karva av folks ben med pennknivar i första taget.

Jag hade fått för mig att den skulle handla mer om hur kommunen hanterar evakueringen, och lite större perspektiv. Men det här är enskilda människor, helt ensamma mot en gigantisk våg. Om dammen brister är man ensam. Det är nog det som är mest läskigt med boken.

Igenkänningsfaktorn när det gäller miljön är stor. Jag har bott i Pite älvdal och Ume älvdal, men aldrig i Lule älvdal. Fast jag har varit i Luleå tusen gånger och spelat fotboll i Boden och hälsat på folk i en stuga vid älven (!) i Vuollerim. Det här är platser som jag känner till! När bilköerna ut mot Storheden tätnar vet jag exakt hur det ser ut just där.

Gillade minst med boken: Språket är fartigt och både händelseinriktat och beskrivande. Men ibland klickar vi inte. Meningar som: ”Men plötsligt kom han att tänka på något.” känns lite för mycket skolberättelse.

Gillade mest med boken: Den handlar om något jag aldrig läst om förut. Den fick mig att tänka på något som jag aldrig tänkt på innan. Vad händer om dammarna brister? Man kan också kalla boken för ”mycket spännande bladvändare”.

Betyg: 3
Titel: Fallvatten
Författare: Mikel Niemi
Förlag: Piratförlaget (2012)
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris, biblioteket.

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplaret!


Min närmaste älv. Som inte har så många dammar att jag ligger sömnlös.

5 april 2013

För i Stockholm har alla PERFEKTA jackor på sig

För att åka bort en helg krävs inte mycket packning. Särskilt inte om man ska lyxa till sig och bo på hotell. Där ingår oftast nödvändigheter som strykjärn, lakan och toalettpapper. Men nu ska jag från Umeå, som har mestadels vinter ute, till Stockholm, som har vår. (SNÄLLA STOCKHOLM DU KAN VÄL HA VÅR?)

Mina sjukt vetenskapliga empiriska studier visar att Sverige ofta bjuder på extrema väderskillnader under april, både temperaturmässigt och mentalt. (Mentalt väder är det väder man tror det är. När man far söderut är det mer vår, oavsett om det är samma mängd plusgrader. Tror det beror på snödrivorna och bristen på vitsippor här uppe.) Därför kan jag ju inte bara utgå från hur vädret är just här, och ta samma jacka som vanligt. Nej, nu ska jag ju åka till våren.

Har därför plockat fram allt vad hushållet kan uppbringa i jackväg, men ack vilken dyster samling det är. Det finns bara för varma, för trasiga, för superdupervintersportiga, för hästluktande eller för kalla jackor att välja på.

På grund av mentalt väder och min fåfänga brukar jag alltid ta för kall jacka på aprilresor, och sedan frysa så tänderna skallrar eftersom minusgrader inte bryr sig så mycket om hur långt norrut de är. Fast att svettas utanför träningstid=livets straff till människan.

Så antagligen står jag kvar här hela helgen mellan två högar med jackor. Blir en billig resa.


Bild från eminenta smhi.se

Dessutom: har också beslutsångest när det gäller bok. Ska jag ta lätt pocketbok (endast handbagage) eller den tjockare inbundna som jag nyss börjat läsa och finner mycket tilltalande, så till den milda grad att jag hellre läser boken än allt annat inklusive köper choklad? Vad skulle du ha gjort?  Mvh Resenär med lyxbesvär

4 april 2013

Järnet är redo. Jag också.

Påskfyndade ett rullrånsjärn i min ömma moders förråd.
Har nu förberett själva bakandet genom att:

1. Skölja järnet i vatten och undra om det var det man fick lära sig på hemkunskapen att man INTE skulle göra med gjutjärn?

2. Äta upp alla kvarblivna julkakor så att burkarna står redo att omfamna de framtida kulinariska läckerheterna

3. Välja ut vilken bok jag ska läsa när jag avnjuter rullrånen (Trollkarlens trast) och lägga upp den fint i stillebenformation

4. Läsa receptet (i Supertanten såklart) och inse att det typ inte krävs en enda komplicerad ingrediens.

Hur kommer jag nu enklast från punkt "är sjukt förberedd" till punkt "läser och knaprar på rullrån"?


Järnet före avsköljning, med smulor. Kanske dumt med avsköljning? Hade kunnat bli surdegsrullrån annars. Låter trendigt.

3 april 2013

Inte läskig alls faktiskt

Ikväll är det bokcirkel! Känns som det var nyss vi hade förra träffen, vart tog fem veckor vägen? Vi ska prata om Joe Hills Horn som jag trodde skulle vara GALET LÄSKIG på grund av sitt omslag, men som var... inte alls läskig, utan:
rolig,
spännande,
intressant
och läsvärd.
Vem kunde ana?


Hörde nåt om #ponnyonsdag. Röd-grön röra istället för repris på läskigt bokomslag.

2 april 2013

Sockersöt påskläsning är bra för tänderna, och humöret.

Hoppar över aprilskämten (och månadsskiftet mars-april?) i år.
Jag har ju varit ledig.
Storhelg utan pristagare – mycket konstig känsla.

Här kommer istället ett boktips: Läs Ibland bara måste man av David Levithan. Bara gör det. Jag fattar inte varför den heter som den heter eller vad poängen är med framsidan, så strunta i allt det där.



Den är så fin! Som att läsa Glee fast bättre. Jag älskar huvudpersonen. Och hans föräldrar. (Reflexvästhistorien! Macademianötterna! Etc!) Och den fina kärlekshistorien mellan Paul och Noah. Utopisamhälle – okej, men jag köper det. Det här är en bok som lugnar stressade nerver, gläder trötta hjärnor och får svenska tonåringar att vilja gå på high school i USA för att få ordna roliga temafester. (Även svenska 28-nånting-åringar tydligen.)

Älskar också att boken innehåller massor av små sidohistorier fast den inte gör något väsen av det. Som att städerskorna handlar med aktier, låtsasspråket och att en pappa alltid tar med sig ett munspel på fester. Den är lagom lång och lagom komplicerad och extra bra. Särskilt det sista.
Titel: Ibland bara måste man
Författare: David Levithan
Förlag: Pocketförlaget, 2010 (X Publishing, 2007)
Översättning: Malin Strååth
Hittas här: Adlibris, Bokus, biblioteket!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...