30 november 2011

Rudyard Kipling – Havets hjältar

Smörja! Det är vad jag vill säga om denna bok. Eftersom jag inte tycker att någon ska läsa den så berättar jag här kort om handlingen, även slutet.

Kipling har skrivit en bok som handlar om en rik, bortskämd arvtagare i 15-årsåldern som spolas över bord från en ångare, plockas upp av en fiskebåt och får jobba med besättningen resten av fiskesäsongen. Den bortskämda pojken uppfostras av fiskarna och blir En Riktig Man Med God Karaktär.

När han kommer tillbaka och träffar sina föräldrar blir hans far överlycklig över den förändring som sonen genomgått och berättar sitt livs historia som järnvägsmagnat i vilda västern. Sonen vill då börja studera för att kunna förvalta faderns imperium, eller iallafall en del av det, nämligen fartygen. Slut.

Man kan förvänta sig att en bok med titeln "Havets hjältar" innehåller en spännande handling och ett eller annat hjältedåd. Men nej. De fiskar, rensar och sover. Det mest spännande är när han ramlar i havet, och det händer typ på sidan 2. En gång kom det i och för sig dimma, och en gång fick de en stor fisk. Just det, han skar sig i handen på en lina också.

En annan (tidstypisk kanske men ändå sjukt irriterande sak) är att mamman räknas som roten till pojkens dåliga karaktär. Hon har klemat med och skämt bort honom så till den milda grad att han är ohyfsad mot äldre. Att pappan aldrig är hemma och nästan aldrig har träffat sin son har absolut inget med saken att göra.

Det enda plusset som boken får är att det är kul att lära sig lite skeppstermer och få veta lite om hur torskfisket gick till på USA:s Atlantkust. Och om det är det roligaste, då kan ni ana hur resten är.

Jag stör mig på bokens käcka ton som lika glatt upplyser om fördelarna med barnaga som om hur trevligt (den svarta) kocken tycker det är att fortsätta tjäna pojken resten av sitt liv.

Varje sida är full med dåligt kamouflerade åsikter om hur en idealisk son är och hur en idealisk man är. "Ett rejält arbete gör en riktig karl av den mest bortskämda person", skulle man kunna säga att boken tycker. Och det kan den väl få tycka, men det är vansinnigt tråkigt att läsa om.

Fakta
Rudyard Kipling, Storbritannien, fick priset 1907. Motivering: ”i betraktande av den iakttagelseförmåga, den ursprungliga inbillningskraft samt den manliga styrka i uppfattning och skildringskonst, som utmärka denna världsberömde författares skapelser”.

29 november 2011

Vad saknas i den här bilden?

Ledtrådar: Umeå, advent, slutet av november, julen nalkas, nederbörd, minusgrader, fluff, ljust ljust ljust ljust...

Och vad ska det där gröna föreställa?

Svar på frågor till julklappsbytesbokvän

Ett specialinlägg till hemlig bokvän! (Övriga läsare får ha överseende med nernördandet i mina egna preferenser...)
Så här svarade jag för ett tag sedan när det var Pocket & prassel som skickades. Så här svarar jag nu, ganska likt, men med en liten liten touch av jul:

Vilken genre håller du dig helst till då du läser?
Gillar böcker som berättar något. Både i nutid och historiskt. Att besöka andra tider och platser genom böcker – sjukt ekonomiskt och ingen tidsmaskin behövs. :) Gärna spännande, men det behöver inte vara "deckare". Det kan vara lite spännande utan att det mördas och är äckligt.

Favoritförfattare?
Baserat på Listan (tror att en sån produkt kräver ett namn med versal) så har jag läst flest böcker av David Eddings och av Janet Evanovich. Denna läsning har gått snabbt och varit underhållande. Men jag har kommit fram till att jag på riktigt gillar Vibeke Olsson, Per-Anders Fogelström, Tracy Chevalier, Roald Dahl, Anna Gavalda, Maria Gripe, Sophie Kinsella, Selma Lagerlöf, John Marsden, Katarina Mazetti, Elsie Johansson, Philip Pullman, Annika Thor med flera.

Favoritböcker (där jag kanske bara läst en av författaren och inte vet om jag gillar boken eller författaren):
Jag minns att jag sprang – Ron McLarty
Kapten Corellis mandolin – Louis de Bernières
Brudskeppet – Jojo Moyes
Sarahs nyckel – Tatiana de Rosnay
Niceville – Kathryn Stockett
Påven Johanna – Donna Woolfolk Cross
Tuta och käka öppnar inom kort – Billie Letts

Läser du på andra språk än svenska? Vilka?
Engelska & pitemål.

Lyssnar du på böcker? Vilket format, i så fall?
Ja, på webbradio :)

Samlar du på böcker av någon särskild författare?
Nej. Här ser man de böcker jag har hemma som jag inte har läst!

Har du någonstans publicerat en lista över böcker som du har läst eller som du äger?
TADA! Listan finns nu på egen flik högst upp. Troligen har jag glömt hälften. Hade en period när jag var yngre då jag var mycket bra på att dokumentera lästa böcker. Därför består listan mest av a) hästböcker, b) fantasy, c) ungdomsböcker. Men det är bra grejer det.

Vad är du ute efter, då du läser?
Att bli uppslukad av boken! Eller, om jag ska uttrycka mig mindre drastiskt, att bli underhållen på ett bra sätt så att jag blir glad eller lär mig något eller bara vill veta hur det går! Inte ute efter böcker där man läser en rad och sedan måste filosofera över innebörden och omvärdera sin syn på världen och politiken och moralen.

Finns det någon genre eller författare som du undviker? Vilken?
Jag undviker från och med "I dina kläder" Jane Green. The horror. Och böcker där de verkligen går in för att ge en så exakt beskrivning som möjligt över hur man gör för att stycka/tortera/plåga en människa.

-
Ingen orkar läsa så här långt utan en paus.
Ta en paus och kolla på senaste Downton Abbey på svt play.
-

Vad har du läst, men tänkt "Aldrig mer!" om..?
Jane Green. Grekisk poesi. En bok om organisationen av personal på slakterier i Danmark, den ingick i en pedagogikkurs.

Finns det någon genre eller författare som du gärna vill prova på, men inte kommit dig för?
Jag har tänkt på det här med vampyrer. Men jag gillade inte "Låt den rätte komma in" som film, och jag tror att jag även läst boken men förträngt det hela. Så trots att jag borde svara vampyrer så säger jag istället böcker från andra länder än Sverige/USA/Storbritannien, och andra världsdelar än Europa i allmänhet.

Finns det några särskilda titlar som du letar efter och som du skulle bli riktigt glad över att få?
Överraska mig ;) Kanske något som har med julen att göra?

Vad gör du helst på fritiden?
Läser, bloggar, rider, hänger, kollar på serier. Jag är en blandning av hyperaktiv och lat.

Samlar du på något?
Lådor och askar. Saker med ugglor på! Gamla ramar. Presentpapper. Poäng i livets lotteri. Just det, anteckningsböcker. (Hur kunde jag glömma anteckningsböcker? Vilken fadäs.)

Teve-serier som du uppskattar?
Downton Abbey! Glee. 24. Prison Break. Mad Men. Big Bang Theory. Ugly Betty. House. Scrubs. Top model. The Good Wife. Ally McBeal. The Event. Välkommen åter. Roliga/spännande/förr-i-tiden-iga serier.

Favoritfilm? Eller: vilken slags film gillar du bäst?
Mysiga filmer, spännande filmer. Love Actually och Inside Man. Kupper och planer. Ellen Page-filmerna Juno och Whip it.

Föredrar du te eller kaffe? Vilken smak?
Gillar allt! Utom grönt te.

Eventuella allergier eller födoämnesval?
Nope. Än så länge är jag allätare.

Vilket slags godis tycker du bäst om?
Ja. Hellre lite och verkligen gott än mycket och sisådär. Köper hellre lyxig rättvisemärkt mörk choklad än 2 marabougiganter för 30. Av plockgodis vinner kolabönor, fizzy och punschpraliner lätt över mystiska lakritsgrejer och såna där "kritor". Gillar hemgjort! Knäck och kola! Sa jag choklad?

Något som du verkligen skulle avsky att få i ett paket till jul?
Mjältbrandsbakterier och saker som varken går att använda eller återvinna. Tänk prydnader i porslin i form av blomma med glitter på eller en jättekul plastgrej med tusen delar gjorda av gift. Tror dock inte att jag behöver oroa mig :)

Något som du verkligen skulle bli glad över att få i ett paket till jul?
Överraskningar! Böcker! (så du ser min bokvän, det är win-win för dig :)

Här kan ni gå in och se vilka andra bloggar som är med. Alla har svarat på frågor så man får många boktips och lär känna bloggarna lite mer. Fröjden!

28 november 2011

Nu läser jag om uppfostran

Nästa bok är Kiplings "Havets hjältar".
Den handlar om en odräglig bortskämd pojke som spolas överbord och plockas upp av en fiskebåt, där han måste göra ett Ärligt Handtag.
Jag känner hur jag liksom blir uppfostrad av boken.
Man måste sitta rak i ryggen och ha en fast karaktär
för att bli godkänd.

Konstigt nog har Lars Winnerbäck skrivit en refräng om boken:

En ideologisk skönhet, som är under produktion.
En attraktion med fason
och ideal och karaktär.
Ja, du kan ta och skriva upp att jag ska bli
en reko kille med finess!

Från Försvarstal

Redo för advent.

Vi har hängt upp en julstjärna i fönstret. En enkel sak som här beskrivs i 15 punkter. Håll tillgodo.

1. Vi tar ut stjärnan ur paketet.
2. Vi (jag) läser instruktionerna. Julstjärnan är försedd med praktiskt magnetlås. Så bra.
3. Vi råkar dra loss det praktiska magnetlåset.
4. Vi konstruerar en lagning av magnetlåset med hjälp av liten grej av metall & plast som ursprungligen satt runt stjärnans sladd.
5. Vi fäster lagningen på stjärnan.
6. VI FÄSTER LAGNINGEN PÅ STJÄRNAN SA JAG. DET GÅR JÄTTEBRA.
7. Vi inser att väggen ovanför fönstret där vi tänkt hänga upp stjärnan är av betong. Vi har ingen slagborr.
8. Vi tar en ståltråd och lindar den runt gardinfästena, för att hänga stjärnan i ståltråden.
9. Blodvite uppstår på grund av ståltråden. Plåster + stränga order om att inte ta i stjärna utdelas.
10. Stjärnan hängs upp. Den hänger snett. Den rättas till.
11. Vi rättar till sladden.
12. Stjärnan följer efter på ståltråden.
13. Ståltråden slokar, persiennen är sned, sladden är sned.
14. Vi släcker ned i rummet, tänder stjärnan + fyra värmeljus. Det sneda syns inte.
15. Adventsfrid inträder.



Uppdatering: Nu med bildbevis!

PS: Det står i lagen att man ska julpynta sin blogg.

Läget #36

Kris och panik! Jag har glömt bort lägesrapporten! Här kommer den för förra veckan, alltså den som skulle ha publicerats 24 november. Men den utgår från hur långt jag läst idag.

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
36
Antal lästa författare:
34
Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,94

Svar: Nej. (Och nu är det bara tre dagar till nästa lägesrapport. Hm.)

Bild:

27 november 2011

Jean-Marie Gustave Le Clézio – Allt är vind

"Handlar om frihetskamper" skrev jag på ett papper när jag just läst ut boken och ville få ned mina intryck direkt. Därför blev jag extra glad när jag såg (på Alex-världens-bästa-författarlexikon) att bokens originaltitel är Révolutions! Namnet Allt är vind passar också bra, men det gör att hela bokens inställning till världen ändras. Jag tycker att boken tycker något och tar ställning, den tänker inte bara att "allt är vind och all möda under solen är fåfäng."

Läste ut den på ett flygplan. Som var två timmar sent. Så vi missade en anslutning och fick boka om för dryga tusenlappen. Men ÄNDÅ lyckades boken fånga mitt intresse och när den var slut hade jag nästan glömt bort att jag var arg. (Se bild längst ned för ursprungliga anteckningar.)

I "Allt är vind" får man flera parallella historier i en bok. Det är bra. Här är dom:

A: Ung rotlös man växter upp. Är det författarens alter ego (som det står på baksidan) så tänker jag - hur mycket är sant? (Det tänker jag alltid när något är "baserat på" eller "nästan som" en verklig händelse.) Jean söker och söker och letar och letar. Det handlar om London, Algeriet (frihetskamp), Mexiko (frihetskamp), Paris (frihetskamp). Hans studier eller värnplikt. Det är ganska synd om honom, men han är ändå snäll och förstör inte för sig själv vilket gör att han inte är så irriterande.

B: En kvinna blir gammal och hennes minnen försvinner. Hon är den sista som kommer ihåg släktens historia på Mauritius. Syskonbarnbarnet (?) Jean står maktlös inför detta faktum och vill hinna höra så mycket som möjligt.

C: Jean den äldre är den första i släkten som utvandrar. Han lämnar Frankrike, Bretagne, och börjar om på Ile de France tillsammans med sin fru Marie Anne. De kommer från franska revolutionens idé om frihet och jämlikhet och blir bestörta/arga/upprörda över slaveriet på ön.

D: Kiambé – en kvinna som tas tillfånga i Mocambique och hamnar på Ile de France som slav. Hennes historia. Hennes sorg. Hennes vänner. Hennes barnbarn.

E: Gammelfaster Catherines minnen av att vara ung och växa upp på den vackra platsen Rozilis. Hennes sorg över att de måste lämna.

Ofta sägs det att författare "skickligt väver ihop" olika berättelser. Här vet jag inte om det var så vävt. Det var mer att de hörde ihop på grund av att de var släkt. De olika berättelserna vandrar på sida vid sida och det blir aldrig någon ihopknytning av säck – istället dyker historia D upp. Den gör att man förstår hur hemskt slaveriet var där och då. Eller förstår, det kan man väl inte göra om man inte varit där, men man får en aning.

Jag har ofta fått gå tillbaka och läsa om. Det gör att boken var en blandning av seg och fantastisk. Gården Rozilis kändes levande och berättelsen om hur de hade det där tyckte jag mycket om. Författaren beskriver också sorgen över att förlora en älskad plats på ett väldigt fint sätt.

En annan fin sak med boken är alla namn. De låter så vackra och fulla med hemliga betydelser och känslor och minnen. Det är fint.

Och omslaget är fortfarande fantastiskt.

Fakta
Jean-Marie Gustave Le Clézio, Frankrike, fick priset 2008. Enligt motiveringen är han en "uppbrottets, det poetiska äventyrets och den sinnliga extasens författare, utforskare av en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisationen".


Anteckningar.

26 november 2011

Jag gör en lista över allt jag läst men den måste avgränsas

Men hörni.
Ska man ta med alla barnböcker, kursböcker och faktaböcker?
Blir många böcker det.
Och ska alla böcker i en serie ha en egen rad?
Blir många rader det.
Och varför kan inte hjärnan ha funktionen cmd+F så att man lättare kan hitta bortglömda böcker som man läst i forntiden?
Vore en sjukt bra funktion.

25 november 2011

Julklappsöverraskningsanmälan

I sista sekund har jag anmält mig till ett julklappsbyte i samma stil som Pocket och prassel (livets fröjd!). Det går ut på att man får en hemlig vän att skicka paket till och en hemlig vän som skickar paket till en själv.

Paketet innehåller bland annat en bok som den hemliga vännen speciellt tror kommer passa mig och en bok som avsändaren verkligen älskar och vill rekommendera till hela världen. Hur bra som helst.

Får du ett akut behov av att anmäla dig? Fram till 00:00 går det bra! En bok om dagen anordnar och reglerna finns här.

Nu undrar jag. Är det en bra idé att göra en lista med allt man kommer ihåg att man läst? (Man=jag.) Ni som har en sådan lista – är den till glädje för er åtminstone ibland? Eller ska jag satsa på att göra en lista med mina favoritfavoritfavoriter?

Tänkte mest att den stackarn som ska skicka till mig kanske vill veta lite mer om vad jag har för tidigare läsupplevelser än dessa Nobelpristagare.

Och listor är ju trots allt världens bästa sak näst efter glass och uggleörhängen.

24 november 2011

Wien. Ett bra ställe.

Wien alltså! Vilket ställe. Så här såg det ut:


Stephansdomen, mitt i Wien. Går ej att missa. Skulle kunna vara omslag på en deckare, om den inte redan är det. Här gick vi förbi och såg en flock med barn på rad samt blev nästan överkörda av en Fiaker, dvs två hästar+vagn+kusk+turister.


Här är Rathaus=rådhus, ej råtthus som vissa trodde. Mkt fröjdefull julmarknad med käsekrainen (=ostkorv typ) och punsch (aka glögg). Fröjdefulla julmarknader fanns för övrigt på varje yta som på något sätt kunde påminna om ett torg. Extra plus för nybakade grejer och fantasifulla belysningar. Somliga skulle eventuellt kalla dem smaklösa, jag kör på stämningsfulla.


Besökets höjdpunkt: Spanska ridskolan. Till min stora glädje övade även dessa ryttare på nedsittning i trav på stora mittvolten. I båda varven. Här fick man inte fota, men biljetten var fin.


Känd Kaka Nummer 1: Apfelstrudel. Gött.


Konsert med Switchfoot. Innan konserten testade jag att kameran funkade, och så här såg det ut. Under konserten var jag så SJUKT NÖJD över att ingen lång stod framför att jag tyckte att jag inte behövde fota något mer.


Det var höstfint men kallt. -2 grader ibland.


Mysigaste bokhandeln med fin skyltning. Det fanns stege för att nå högst upp. Stege=bra bokhandel.


De har liksom slagit in alla böckerna i fina papper och sedan öppnat dem litegrann. Man vill ju ha allt. Om det inte vore på tyska då...


Känd Kaka Nummer 2: Sachertårta. Skulle dock säga att den inte går upp mot en morotskaka. Men nu är den iallafall äten.


Och mitt bästa köp var den här diskreta tofsen, som så elegant sitter ihop med ett bokmärke i metall. Nu behöver jag ALDRIG MER leta bokmärket. Denna installation både skramlar och typ lyser upp rummet. Jag kan även utgå från i vilken riktning andra människor tittar med fasa i blicken för att lokalisera denna tingest. Så – inga fler försvunna bokmärken.

Boken är denna omgångs bokcirkelbok: Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij.
Hittills: Jag gillar'n.
Hittills: 4 sidor.

22 november 2011

Fortfarande i chock

Tillbaka från Wien sedan igår.
Och om jag inte tar fel och om inte alla andra som kommenterade händelsen vid bagagebandet tar fel så

åkte
Tomas
Tranströmer
med
samma
plan
som
mig
från
Wien.

Man måste ju bara smälta en sån grej i några dygn.

17 november 2011

Packar väskan

Imorgon ska det resas iväg! Jubel och fröjder!
Har lämnat en Spotifyisk ledtråd här om vart jag ska.
Tar bara med mig två böcker.
Allt är vind och en reservbok.
Hybris är för töntar.


Man fick en adresslappsmojäng av ViLäser. Nice!

Äntligen slut på blodet

Nu vet jag hur det gick!

Är även sjukt stolt över att jag klarade av att ta ner boken ur reserverat-hyllan, gå till lånedisken, låna boken, lägga den i väskan och vänta till lunchen med att läsa ut den. Det tyder på karaktärsfasthet och självdisciplin. Eventuellt var det också tio minuter innan jag åt lunch som jag hämtade ut den.

Slutet var... fint, men ganska väntat.
Tyckte dock inte om att en viss person inte ringde.

Men det var nog kanske det enda.
Blir också nyfiken på att läsa mer av denna Jenny Jägerfeld. Något tips?

Nobelprisprojektet gör ett statement

Jag läser Allt är vind.
Algeriet ska förbli, franskt för alltid, franskt för alltid.
Så sjunger ett barn i boken.
Det handlar om Algerietrevolten som efter tortyr, elstängsel, gerillagrupper, dödande dödande dödande ledde till Algeriets självständighet.
I samma bok krigar Frankrike mot Preussen (? lite oklart eftersom huvudpersonen inte är så påläst) efter franska revolutionen. En armé av barn utan skor går omkring och dör i skogen. När andan faller på tar de böndernas mat och eldar upp deras hus om de är obstinata.

Ungefär alla böckerna (känns det som) under detta projekt har handlat om krig, väpnade konflikter, uppror och annat i samma genre.

Jag har läst om första världskriget, andra världskriget, kvinnoförtryck, kalla kriget, mord och död, kolonialism, rasism, diktatorer, apartheid och förintelsen. Trehundra varv om och om igen. Efter att ha gjort denna långa läsning tycker jag att jag har rätt att säga följande:

DET ÄR INTE OKEJ. Krig är inte okej. Elände är inte okej. Vapen är inte okej. Nej.

Det är heller inte okej att Sverige är det land som exporterar mest vapen per capita. Och att vi ger ett skattefinansierat freaking exportstöd till dessa vapen. Det är så vansinnigt o-okej att jag har gått med i den här föreningen: Svenska Freds- & Skiljedomsföreningen. Det är svinlätt. Skriv bara i att du vill bli medlem så får du hem ett inbetalningskort. Och så har de ett nyhetsbrev som man kan få, oavsett om man är medlem eller ej.

Även om jag hellre skulle märka mina skatteinbetalningar med FÅR EJ GÅ TILL EXPORTSTÖD AV VAPEN så tror jag att det här är en bättre strategi. Man kan hoppas.

Läget #35

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
35
Antal lästa författare:
33
Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,94

Svar: Nej. (Den bok jag läser nu är en sån där som man ska läsa sakta. Lite filosoferingsaktig. Ska nog kompletteringsläsa en annan parallellt. Borde finnas fart-och-fläkt-markeringar på baksidan. 1–5 fart och fläkt. Då har den här 2.)


Bild. Ännu långsammare.

15 november 2011

Även om benet sågas av så dör de av förblödning

Dagens insikter:
1) Jag är glad att jag inte är en fransk soldat år 1792 med en skottskada i benet.
2) Jag är också glad att jag inte är fältskären som ska "vårda" ovan nämnda skottskada.

Mest glad över att jag inte är fältskären tror jag.
Har fått nog av avsågningar efter "Här ligger jag och blöder".

14 november 2011

Halsmandlar - check, men ögonmandlar?

Har kommit på ett till ord som jag tycker är överanvänt.
Mandelformade.
I samband med ögon.

Hur är dessa ögon jämfört med andra ögon? Varför lyfts formen fram med just ordet mandel? Har jag sett något mandelformat öga live? Tänker man ofta på formen på ögon? Kan man även ha vindruvsformade ögon? Bollformade ögon? Kattögon? Eller ögonformade ögon? Är mandelformade ett finare sätt att säga "avvikande från normen"? Jag undrar.

I "Allt är vind" får man både mandelformade och kastanjebrunt på samma sida. Förstår ni hur svårt det är att skapa sig en rättvisande bild av hur folk ser ut när de slänger in dessa ord. Typ stört omöjligt.

Har jag vänt mandlarna rätt?

Utan körkort i två dagar

Smart sak att göra dagen före man ska köra cirkus 50 mil på två dygn:

Lägg körkortet i en grön portmonnä med knäpplås, lägg portmonnän i en byrå och glöm bort den. Detta kan med fördel upptäckas efter fjorton mil.

Nackdelar: Man har inget körkort med sig.

Fördelar: "Va? Ska JAG köra? Utan körkortet med mig? Är inte det olovlig körkortslös körning? Vansinne, galet, olagligt och... ja olagligt. Shotgun!"

Har istället läst hundra sidor Allt är vind och fotat en trädstackare.
Norrbotten ftw.

En trädstackare.

12 november 2011

Pocket av Nobelpristagare?

Det här med bokcirkel var ju vansinnigt festligt!
Har kommit fram till att jag älskar det av hela mitt hjärta.
Jag är inte ironisk. (Note to folk som tror det.)

Och till nästa gång ska jag få välja böcker!
Tre styckna.
De ska gå att köpa i pocket.
Vara på svenska.
Sedan får mina bokcirkelkompanjoner rösta på sin favorit. Och jag vill hemskt hemskt gärna ha iallafall en nobelpristagare bland kandidaterna. (Gillar att smälla flugor med två smällar.)

Problemet är att Den Som Bestämmer Över Pocketböckerna verkar tycka att bara nya böcker får vara pocketar. Bra för förlagens ekonomi kanske, men dåligt för min lista med 3 böcker varav helst minst en ska ha en författare med Nobeldiplom.

Har ni tips på (bra) (vill ju inte komma med tråkiga dåliga förslag till bokcirkel) pocketböcker av Nobelprisvinnare? Dela med dig! Om du kommer med det vinnande tipset så kan du helt seriöst få Imre Kertez' Mannen utan öde skickat till dig på posten. Behöver plats till min nya bokcirkelbok i pocket.

11 november 2011

Egentligen är jag mot kedjebrev men...

... när de går ut på att hylla folk är jag klart för.
Liebster blog=favoritblogg!
(enligt Google translate, så alla missförstånd skyller jag på Google.)

Det hade jag aldrig kunnat tro när jag startade Nobelprisprojektet och skrev små inlägg om tändsticksaskar som jag tvingade resesällskapet att läsa. Att folk faktiskt skulle 1) läsa bloggen, 2) komma tillbaka fler gånger, och 3) tycka mycket om den!

STORT TACK till Therese, som också läser Nobelpristagare :) och till Emma, som läser allt, verkar det som ;) för att ni skickade den här awarden vidare till mig och Nobelprisprojektet. Glad!

De 5 gyllene reglerna för awardutdelning:

1. Klistra in awarden på din blogg.
2. Tacka personen som gav er awarden och länka till bloggen.
3. Välj ut fem personer som du vill ge awarden till.
4. Lita på att dessa sprider kärleken till andra bloggare.
5. Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varandra.

Jag skickar därför vidare till ett gäng bloggar som jag gillar. Kolla in!

Tystnad, för att de har världens snyggaste header ever ever. Sen skriver de visst om böcker också och det är najs.

Två träd i en bokskog, för att de skriver så bra. Det är liksom läsningskänslor i recensionerna. Nu var det ett tag sedan det kom ett inlägg och jag saknar träden i bokskogen!

Bokcirkus! för att de har världens roligaste namn och är så många som bloggar att man aldrig blir less. Och en gång hade de en bild på en spetsduk. Spetsduk=coolt.

Vardagslinjer för att Ida ritar vardagen roligt ärligt och med en twist. Gillar mycket!

TidningsIda för att jag blir så sugen på att läsa de böcker hon skriver om! Många titlar på min "Böcker-jag-är-intresserad-av-lista" kommer därifrån. Bra men farligt ...

Så! Klick klick! Iväg och fröjdas!

Läget #34

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
34
Antal lästa författare:
33
Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,97

Svar: Nej. (Det är dock många tunnisar på lager vilket kan vara bra. Kan. Det är ju snart advent=saffranstid, och då hinner man icket läsa eftersom saffransskorpor ska tillverkas på löpande band. Ni kan sluta anteckna nu. Det är okej.)


Bild. Långsamt långsamt oooh så långsamt.

9 november 2011

Månadens lyriker i november

Nu har jag lånat Nelly Sachs samlade dikter. Den är jättetjock men väger i princip inget. Mycket fluffigt papper?

Nelly Sachs brevväxlade med Selma Lagerlöf som hjälpte henne och hennes mamma att fly från Tyskland till Sverige vid andra världskrigets början. Det var sannerligen bra.

Hittills har jag läst förordet (sjukt intressant) och dikterna från hennes första samling. Och jag gillar't. Rytmen och orden. Detta kan bli en bra lyrikermånad. Det behövs.

Jättemånga sidor som väger ingenting.

8 november 2011

Andra skriver om poesi

Jag vill gilla poesi mer. Det skulle liksom göra poeterna till en mindre börda i detta projekt. Det skulle också göra mitt sinne bredare. Du har ett brett sinne är ju den bästa komplimangen, det vet ju alla.

Så här säger tre andra om poesi:

Jessica Johansson skriver i Tidningen Kulturen:

"Jag tycker att poesi har ett oförtjänt rykte som en svår och otillgänglig form av litteratur. Därför har jag länge försökt sprida budskapet att det är helt okej att inte förstå precis allt när man läser poesi. Det är okej att låta ordflödet övermanna en, som när man läser en roman, och ta till sig av en underliggande känsla eller stämning. Eller helt enkelt njuta av vackra ordkombinationer eller starka formuleringar."

- - - - -

Naguib Mahfouz skriver om Yasins (äldste sonen i Mellan de två slotten) förhållande till poesi:

"Detektivhistorier och romaner fängslade honom mer än poesi men han älskade poesi också. Han kände den flyktigt, förstod det som var lättförståeligt och nöjde sig vid svåra passager med rytmen; endast i sällsynta fall läste han ordförklaringarna i marginalen. Han kunde recitera en vers utantill utan att ha mer än en vag uppfattning om vad den betydde."
Mellan de två slotten, sidan 377.

- - - - -

Podpoesi.nu är det nyaste (?) poesilyssningssättet. På boktipset.se säger en talesperson för sajten så här:

"Man vinner mycket på att försöka ha ungefär samma förhållande till poesi som till låtar, säger Magnus William-Olsson, poet och en av initiativtagarna till satsningen. Ingen tror ju att den enda vägen att uppleva låtar är att försöka förstå vad de 'egentligen' handlar om eller börja analysera deras formella strukturer. Man lyssnar, så öppet man förmår och prövar om man gillar och vill lyssna vidare eller inte. Svårare är det inte."

- - - - -

Så: Lyssna på rytmen, känn på orden och stämningen.
Ska prova det.

Vad säger du om poesi?

7 november 2011

Bokcirkelpepp!

Ikväll ska jag på bokcirkelpremiär (plats för TADA!) som Hundöra och en person med näsan i en bok har dragit igång (plats för APPLÅD!).

Boken heter Gargoylen och författaren Andrew Davidson, och den liknade en mjölpåse tyckte jag för en vecka sedan när jag köpte den på Ica (plats för biblioteks- och bokhandelsvänner att OJA SIG). Därför fick de posa tillsammans i en färgharmoni som endast kompletteras av reklammojängen bakom.


Den har guld på sig. Och svarta kanter. Inte så likt en mjölpåse när jag tänker efter.

6 november 2011

Nu läser jag den här

Valde den främst för att den hade världens. snyggaste. omslag.
J.M.G. Le Cléizo – Allt är vind.
Och kanske världens snyggaste titel också.
Har nån läst?

Kan man bara titta på omslaget kanske? Ty puffärmar är det senaste.

5 november 2011

Naguib Mahfouz – Mellan de två slotten

Här får man uppleva Egypten från 1917 och framåt. En fascinerande resa! Känns som att jag rotat runt i en hel familjs dagböcker. För familjen är den centrala huvudpersonen här. Alla är lika viktiga även om det inte står lika mycket om dem i boken.

Jag har träffat Amina som hittar sin självkänsla i att underordna sig, döttrarna Khadiga (den med stor näsa och vass tunga) och Aisha (den vackra som står i burspråket och tittar på en polis) som vill gifta sig så gärna att det är mindre viktigt med vem. Jag har träffat familjens tre söner. Jag är ganska less på de två äldsta just nu så jag hoppar över dem.

Och så har jag träffat Kamal, den yngsta av syskonen. Han är ett sånt där barn som egentligen bara vill väl och göra alla glada men hamnar i olyckor och svårigheter gång på gång. Lite som Madicken. Han frågar de vuxna om allt som han inte begriper och får nöja sig med halva svar. Han vill så gärna ha uppmärksamhet att han ljuger ihop historier, men de andra genomskådar honom. Delarna om honom är mina favoriter.

Sist har vi Fadern/Patriarken/Tyrannen/Dubbelmoralisten. Familjen fruktar och älskar honom. Det gör hans makt oinskränkt. Han är intressant eftersom han faktiskt älskar sin familj och tror att han gör dem gott. Han är fruktansvärd och irriterande av samma anledning. Han blir inte en schablon av en muslimsk patriark? Eller blir han det? Jag kan inte bestämma mig. Jag tror inte det. Han är för mångfacetterad.

I boken sker det små förändringar inom familjen och större förändringar i landet. Egypten blir självständigt, även om engelsmännen fortfarande är kvar för att hålla koll på Suezkanalen. Det är ”lite kul” att det både i boken och alldeles nyss har varit stora demonstrationer och revolutioner i landet. Historien och nutiden liknar varandra och folkets engagemang är stort. Man kan nästan känna dammet pusta upp mellan sidorna när demonstranterna drar förbi och jag ska definitivt leta upp mer fakta om revolutionen 2011 (och antagligen Egyptens 1900-tal också av bara farten).

Mellan de två slotten är en lättläst och trevlig bok som jag tyckte mycket om under läsningen. Men karaktärerna hinner inte utvecklas så mycket som man kan vänta sig på nästan femhundra sidor. Jag vill ha MER drama och MER frigörelse och MER förändring. Att jag inte får det är säkert en väl uttänkt plan från Mahfouz sida, men det är det som gör att den får ett medelbetyg.

Att boken är del ett i en trilogi påverkar antagligen också intrycket. Ingen får till exempel säga att Sagan om ringen är dålig efter att bara ha sett första filmen. Nej. Helheten är grejen. Så tror jag att det är även med Mellan de två slotten.

Fakta
Naguib Mahfouz, Egypten, fick priset 1988 eftersom han ”genom valörrika verk - ömsom skarpsynt verklighetsnära, ömsom suggestivt mångtydiga - har format en arabisk romankonst med allmänmänsklig giltighet”.

PS: På sajten 100 vägar till Afrika finns en heltäckande sammanfattning av bokens handling som du INTE ska läsa om du har tänkt läsa själva boken. Kolla här: www.nai.uu.se

4 november 2011

Här står jag utan slutet på boken

NOOOOOOOOOOO!!!

Idag skulle jag lyssna på sista delen, upprepar: SISTA DELEN av Jenny Jägerfelds roman Här ligger jag och blöder på sr.se (den har varit radioföljetong där och är världens bästa sak när man lagar mat).

Men! Den fanns bara kvar på sajten till och med den 2 november! 2 november! Det var ju i förrgår! Hur tänkte de nu?

Så nu har jag skalat potatis och morötter och hittat på femtioelva alternativa slut. Ska bli himla spännande att få veta vilket som är rätt.

Läget #33

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
33
Antal lästa författare:
32
Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,97

Svar: Nej. (Men "Mellan de två slotten" är utläst så den väntar bara på sin recension. Fröjden!)

Bilden:


3 november 2011

När jag fotar djur ser de ut som suddiga monster


You have to learn to master your angles, 'cause you have a beauuutiful bone structure.

Så tänkte akademien 1901–1912

Sedan den 25 september har jag haft följande bok i min ägo: Nobelpriset i litteratur – en introduktion. Det eminenta verket är skrivet av Sture Allén (har varit ständig sekreterare och tillkännagivit inte mindre än 13 pristagare, håll i hatten) och Kjell Espmark (har varit ordförande i Akademiens Nobelkommitté och är säkert mycket glad han också).



Det som är bäst med boken är kapitlet Värderingarnas historia. I rask takt går Espmark igenom hur akademien har resonerat genom tiderna. Här har jag trott i min enfald att det alltid varit samma ädla nobla riktlinjer som följts, men ICKE. Olika idéer om vad priset ska vara till för samt personliga önskemål verkar faktiskt ha spelat roll.

Här är den första tiden:

1901–1912: Wirsén-epoken
Kyrkan, staten och familjen var grejen. Författare som inte var utmärkta i idealisk riktning även i sin livsåskådning gjorde sig icke besvär. Akademien gav inte det andra priset till Tolstoj just på grund av bristande idealitet (han hade bland annat mage att låta slumpen spela en viktig roll i världshistoriska händelser) vilket de senare har fått äta upp. Espmark menar till och med att bara två pristagare från denna tid blivit godkända med eftervärldsögon: Lagerlöf (i svenska eftervärldsögon) och Kipling (med allmänna ögon). Wirsén var dock mot att Lagerlöf fick priset, så han hade inte många rätt.


Dagens tips blir därför följande: köp/låna/läs Nobelpriset i litteratur – en introduktion! Den ger massor av exempel på vad akademien har tänkt och tyckt, och den är föredömligt välskriven samt kort.

Biblioteksbesök

Efter strikta order från mig själv har jag bara lånat de här fyra pristagarna. Ställde tillbaka en bok av Elin Boardy som jag inte läst. Det var lite sorgligt faktiskt. Tyckte att jag såg hur folk runtomkring skakade beklagande på huvudet. Kanske snöt de sig lite också. Eventuellt var de bara förkylda.

Kan ni gissa vilka de är?

Särskilt nedre högra måste bli svårgissad.

2 november 2011

Octavio Paz – Den våldsamma årstiden

Jag tror alltid att nästa lyriker är grejen. Men inte den här gången heller. Tyvärr Paz, men vi är inte kompisar.

Ta lite random Djupa Funderingar (av sorten Är jag eller var jag här?), stenar, floder, pinje, valar, kvinnor, mödrar, tider, pannor (alltså på ett huvud) och läs det en miljard gånger om och om igen. Då har du läst denna bok.

Och om du möjligen trodde att du skulle förstå storheten i diktverket så bör du absolut hoppa över förordet. Där blir du bara ännu mer medveten om att Stor Dikt och du själv inte är kompatibla. Det är som att försöka blanda olja och vatten. Eller spela Portal 2 på en dator från 1995.

För i förordet går nämligen Artur Lundkvist loss ordentligt för att beskriva Paz diktning:

”Utan att ge avkall på det flammande bildflödet samordnar han det med tankens oavbrutna brottning, dess blixtlika sökande inåt och genomträngande av världen och fenomenen.”

När jag sedan läste dikterna undrade jag om vi läst samma bok. Därför känner jag inte att jag är rätt person att bedöma hans alster. Jag har ju uppenbarligen missat både flammande flöden och blixtlikt sökande. Eller så har jag valt fel bok (har hänt tidigare).

Lundkvist fortsätter:

”Hans kvinnovision är utpräglad surrealistisk i sin exaltation: det är kvinnan, inte blott som biologiskt alstrande, utan som elektricerande stimulans, explosiv drömbild, konvulsivisk blomma av brinnande kött, förvandlingens flamma.”

OKEJ, uppenbarligen kan Lundkvist läsa in mer än mig i de trista rader som jag hittade i boken. Och om poeten (enligt förordet igen) försöker öppna tidens knut så märkte jag tyvärr inte av det emedan jag somnade minst två gånger under läsningen. Men det kanske var det han menade med tidens knut.

Paz får nöja sig med 1 poäng, hälsar denna konvulsiviska blomma av brinnande kött.

Fakta
Octavio Paz, Mexiko, fick priset 1990 ”för en lidelsefull diktning med vida horisonter, präglad av sinnlig intelligens och humanistisk integritet”.

1 november 2011

Status på Nobelprisetkursen


Och jag var sjukt nöjd över att ha 999 av 999, tills jag upptäckte att det var platsgaranti. Platsgaranti är dagens party pooper.

Och kursen? Nobelpriset i litteratur!
Läs mer + länk till anmälan här: umu.se/nobelpristjolahopp

Ses vi på kursen? JA!

Dom har till och med fräscha k n o p p a r...

Om somliga vore lika uthålliga när det gäller att läsa lyriker som de här blommorna är när det gäller att fullständigt ignorera saker som 1) novembers inträde, 2) regelbundna minusgrader och 3) ingen bevattning sedan september så skulle jag inte sitta här och ha oläst månadens lyriker. I'm just saying.


En blomma väl lämpad för Norrland.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...