27 juni 2013

Lite statistik så här en torsdagskväll i juni

Tänk vad man kan hitta när man städar dammigt gammalt hörn av en mapp i sin dator. Statistikdokumentet! Undertecknad får stå i skamvrån för att, i mars, ha utlovat statistik som inte dykt upp. Men här är den. Statistiken över vad jag har satt för betyg på alla de här Nobelpristagarböckerna, genom hela projektet. Förkortas SÖVJHSFBPADHNGHP (som förkortas SÖP).
Äntligen!

(Klicka på bilderna så blir de större, om du har tur.) 


Kommentar: Nästan normalfördelningskurva (kan det ordet enbart p.g.a. Peter Pohls bok Tusen kulor) men med lite för få fyror. Men om jag går igenom betygen igen skulle jag ha gjort lite annars. T.ex. Husvapnet skulle ha fått nöja sig med en fyra.



Kommentar: Detta är alltså inte procent, utan stycken. Och det här har ju jag inte kunnat påverka på minstaste vis. Detta är fakta.



Kommentar: Här ser man alltså mini-versioner av den första kurvan, uppdelad på årtionde. Alla årtionden har dock inte lika många pris. 2010-talet har ju bara hunnit ha tre pris än, och 1940-talet hade bara sex utdelade pris. Några decennier har elva pristagare. 50-talet, 70-talet och 90-talet har flest femmor. De två första decennierna gillar jag minst. Frågan är vad detta säger oss. Säger det oss något alls? Kanske. Vi begrundar frågan och återkommer. (När blev jag "vi" med mig själv?)


Eftersom jag inte alls är bra på statistik känns det som att jag missat något kul som hade kunnat passa i en SÖP. Vad brukar man ha med i statistiska överblickar över sina läsprojekt?

26 juni 2013

Fynd i butiken

Hittade idag inkörsporten till knark på självaste mataffär'n.
Andra som handlade tittade konstigt på mig vid detta uttalande.
Har inte alla läst Francesca?
Trodde det var lag på det.


Kan inte på allvar tro att det är bättre än Noisette-topping. Inget kan vara bättre. Är lag på det också.

25 juni 2013

Någon negativ egenskap kan man väl kräva att en huvudperson har? En liten i alla fall?

Har lyssnat på ovanligt många ljudböcker på sista tiden. Två var franska, en hiss och en diss. Här är dissen.

Paris, nutid. Nathalie har en perfekt relation med den perfekta mannen. Han dör mycket oväntat under en joggingtur och Nathalie sörjer djupt. Boken handlar om den svåra konsten att gå vidare. (Utan att avslöja för mycket kan jag lägga till att hon jobbar på ett svenskt företag där chefen gärna bjuder på skorpor och ut Nathalie på middag, hon själv börjar umgås med den svenske Markus som är tafatt och inte alls lika snygg som Nathalie. Enligt Fredde i Solsidan skulle Markus behöva en stor kompensationsfaktor, om han skulle gå ut med en sån som Nathalie.)

Det finns dock en sak som jag verkligen inte alls gillar med boken:

Nathalie.

Hon svävar runt som en liten älva bland sidorna och lägger håret så vackert bakom örat, och har snygga vader och är inte nostalgisk, däremot kvinnlig (på ett schweiziskt vis)(say whaat?), och ”hennes sorg gör henne mer sensuell”. Hon läser ryska romaner och är bra på sitt jobb. Har inga fel. Har aldrig noppriga tröjor, obekväma åsikter, hår på fel ställen eller någon form av odör. När hon är arg är hon bedårande. Hon sitter säkert ute och fikar utan mössa också. Jag undrar: Är hon en hubbot? Pappersdocka? Författarens fantasi?

Gillade däremot karaktären Markus och hans nervositet och funderingar över vad han skulle ha på sig. Han hade gärna kunnat få mer plats i boken. Hans bakgrund blev väldigt splittrad för mig (eller så beror det på att jag lyssnat och inte läst). Det här med färgen rött till exempel kändes alldeles för lite förklarat.

Och. De här ”kapitlen” med random information. Otroligt segt när man lyssnar på en bok att höra omotiverade små listor och fakta läsas upp. De hade varit en typisk sak som jag skumläst om jag läst den som bok, men nu kom jag inte undan.

Roligast: När chefen säger att han lånat ut för få kavajer i sina dagar: han har varit en kavajegoist.

Betyg: Eftersom boken nästan uteslutande handlar om Nathalies perfektion och andras reaktion på henne och hon är en tråkig och platt karaktär blir det inte mer än 2.
Titel: Nathalie – en delikat historia
Författare: David Foenkinos
Översättning: Sofia Strängberg
Förlag: Sekwa (2012)
Uppläsare: Anna Maria Käll
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris.

23 juni 2013

Om sommarläsningen...

Utmanades av Ingerun att svara på denna lista.
Gillar listor. De ger en så bra översikt.
Här är en översikt över sommarläsning:

Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?
  1. Cirkeln
  2. Tåg till Trieste
  3. Hemligheternas rike
  4. Stalins kossor
  5. Hustrur och döttrar
Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
Storgatan 2. Lånetiden går ut imorgon.

Var är bästa stället att läsa i sommar?
Bilen. Sverige är ju så avlångt.

Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?
Badrummet.

Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
Cirkeln. Hoppas det i alla fall!

Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?
Emma. Austen är alltid rätt. För alla. Alltid.

Strand eller hängmatta?
Hängmatta. På myggfri plats.

Deckare eller roman?
En roman med deckarinslag kanske?

Favoritgenre?
Det här är en intressant fråga. Jag svarar olika varje gång. Vad beror det på? Idag svarar jag fantasy med inslag av verkligheten.


Mina böcker flyger. Är det normalt?

22 juni 2013

Idyll och klorofyll

Trevlig midsommarhelg etc.
Fyra boktips med blomstertitel hittas nedan.
Bara bra saker.





      
Länkar till köpställen: Mosippan, Näckrosdammen, Sandra och Vildros, Lila Hibiskus.




PS: Midsommardagen försöker väga upp idyll & klorofyll med regn, dis och dimma. Hah! Perfekt läsväder. #win

19 juni 2013

Hittat på mataffär: Kastanjer

Nu har jag sett dem i verkligheten!
Kastanjerna.
Har sparat bilden i mobilen.
Att ta fram om ilska gentemot oskyldiga adjektiv uppkommer igen.
För jag tror vid närmare eftertanke att det är en brun nyans som de menar.
Men grönt vore onekligen fräsigt.


Köpte inga. Vet inte hur man äter dem. Har man en nötknäckare? Grillspett? Mortel?

18 juni 2013

Saving Francesca är som en tårta

Den katolska pojkskolan St Sebastians öppnas upp för flickor. Närmare bestämt 30 stycken. En av dem är Francesca, vars föräldrar (läs: mamma) insisterar på att hon ska gå där istället för att följa med sina bästa vänner till en annan skola. St Sebastians är bättre, helt enkelt, punkt slut.

Francesca håller dock inte med. Det går bara idioter på St Sebastians. Och hon saknar faktiskt sina gamla kompisar. Men när de träffas på bussen verkar de inte ha saknat henne så väldigt.

Till höger ser vi omslaget på den svenska översättningen. Stackars boken till vänster. Hur många spontanlånar den på grund av "SER KUL UT"? Mycket synd, ty det är en bok med humor.



Saving Francesca är en snyggt skriven bok där de olika berättelserna snirklas fram. Man anar hur saker egentligen är och har varit, innan det skrivs rakt ut. Man kan läsa den på många sätt och fokusera på olika saker. Tårta med många lager-aktig, skulle man kunna kalla den.

Samtidigt är det en bok med ganska tydliga handlingsspår att hänga med i. Tänker att den är enklare att komma in i än Jellicoe Road, som var ganska rörig i början. Det finns skolberättelsen, och så finns det familjeberättelsen (och kärlekshistorien). Francescas mamma brukar agera naturkraft hemma, men en dag går hon inte upp ur sängen. "Lite trött", säger vissa, "deprimerad" säger vissa. Kaos och sorg för hela familjen. (Och en av alla idioterna på St Sebastians är fruktansvärt irriterande intressant helt plötsligt.)

Rolig, sorglig och med många lager. Det jag fastnar mest för är hur Francesca har hållit på och förändrat sig för att passa in. Här ett (suddigt) citat där en person berättar hur hon tänkte om F på den förra skolan:



Läs om du gillar berättelser om lagom svåra svårigheter skrivna på ett mycket bra sätt.

Betyg: 4
Titel: Saving Francesca
Författare: Melina Marchetta
Förlag: Alfred A. Knopf Books for Young Readers
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus
Eller på svenska: Bokus, Adlibris, ges ut av X Publishing

16 juni 2013

Utan häst en hel sommar försmäktar jag på denna ö

Ridskolans hästar har dragit på semester.
De skuttar och äter och gör annat hästigt.
Själv sitter jag och tittar på hästklipp på youtube och lyssnar på ALL BY MYSEEEEELF på hög volym. 
Någon som har en häst till övers som behöver motioneras och kanske borstas lite? 
CV: Har bra armmuskler och i förrgår märkte jag även en liten en i låret. Plus är trevlig, gillar hästar och har bil. Och gör asgoda kakor, som bjuds fritt till hästutlånare.

Anyone?


Foto: Surf-bloggen

Bilden är lånad från Surf-bloggen som drivs av fem kreativa tjejer från stallet. Massor av fina bilder på hästarna, och vill man se hur stallkatten ser ut (vem vill inte det?) finns han här till beskådan. Klick klick!

15 juni 2013

Läst ut del fyra om Bricken: Amerikauret

Kanske är det för att Vibeke Olsson är en av mina favoritförfattare, och serien om Bricken en av mina absoluta favoritserier som jag till en början blir lite besviken. Amerikauret börjar i vardagen, slitet och släpet och glädjen. Det är arbete och arbete och massor av barn som ska sytas och födas och vaktas. Enda vilostunden är en liten kaffepaus när man har bagarstugan. Då ingen ser.



Besvikelsen består i att jag börjar känna att det är lite tråkigt. Det är samma lika hela tiden. Arbete gör en till en riktig människa, och Hella ror över Kvarken. Då slår hon till, historieberätterskan, och sveper undan fötterna för mig. Jag sitter och gråter och gråter och gråter, på väg hem från Göteborg. Resesällskapet undrar vad det är. Det är BOKEN bölar jag (fast ganska tyst, det är liksom inte okej att gråta floder bland folk).

Man kan säga som så att den här bokserien beskriver livet och allt däri så att man måste lyssna på Lalehs låt Vårens första dag när man läst klart.

Fjärde Bricken-boken är därför inte en mellanbok, utan en minst lika gripande och intressant som de tidigare. Bricken är äldre och har både tappade tänder och bortkapade fingrar. Hennes äldsta son visar sig ha läshuvud, något som skolläraren uppmuntrar honom att ta vara på. Men Bricken ser inte möjligheten, utan faran i att bli en främling för sina egna. Hon är lite bitter ibland, och det känns trovärdigt. Jag älskar alla karaktärerna i boken, särskilt Brickens pappa, och det är fint hur det slutar.

Ser verkligen fram emot nästa bok i serien. Men ska a l d r i g mer få för mig att det inte händer något.

PS: Bokmässan, fredag, 15:30. Be there.

Betyg: 4+
Titel: Amerikauret
Författare: Vibeke Olsson
Förlag: Libris förlag (2013) Rec-ex
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris

Herrgården på Svartvik. Numera lunchställe för vanliga människor. Tänk om Bricken vetat, hon skulle aldrig ha trott på det.

14 juni 2013

Bokpaket med färg

Sedan föregående inlägg har följande hänt:

1. Marcus visste vad det var för skylt (Mikael Richter)
2. Frysens innehåll har delvis omvandlats till nudel/kycklingsoppa med Den Överblivna Buljongen som bas (oväntat gott samt stilpoäng för ärtorna)
3. Vi har bokcirklat om En storm kom från paradiset (alla gillade)
4. Postutlämningens öppettider är överlistade (cykla-snabbt-ninja-to-be)

Och här står jag som en upplyst, mätt vinnare med färgglada böcker. Den här "sedan föregående inlägg-tiden" har minsann varit en bra tid.


Samt katalog från Bazar förlag. Också färgglad. Två plus bara för det.

11 juni 2013

Två tummar upp till den som bestämmer över skyltarna i Umeå

Hurra! Oväntad avi på hallgolvet.
(Har ju inte beställt något.)
Avfärd till postutlämning
men
SOMMARÖPPET
endast till klockan 18
Stängt på helgen.
Vad är det för trams?

Men Umeås skyltuppsättare lugnar mig.


Då vet vi det.

10 juni 2013

Ljudböckers för- och nackdelar

Är mycket kluven till ljudbok som fenomen i min läsvardag.

Fördelar
1. Kompatibelt med tacos-ätande på balkong. Extra plus: man hör inte trafiken.

2. Piggar upp cykelturer. Extra minus: man hör inte trafiken.


Nackdelar:
1. Ny-mobil-cravings. Inträffar om mobilen inte klarar av så oerhört ansträngande saker som att sända ljudbok. Risk för utgifter: hög.

2. Man måste lyssna på hela texten och kan inte snabbläsa när det är något som man inte tycker är så intressant. Exempelvis för långa miljöbeskrivningar och fakta om folks ögonfransar. Risk för sämre uppfattning av boken: hög.

Vad har jag glömt?


Saker man kan äta när man lyssnar på ljudbok. Hade ingen bild på tacos och sladden som kopplar ihop dator-mobil är knäpp(are än vanligt). 

8 juni 2013

Typiskt franskt, n'est-ce pas?

De franska böcker jag har läst på sista tiden hakar i varandra som kuggar i... en grej med kuggar i. Till exempel har Jeanne i Dagarna med farmor likheter med portvakten i Igelkottens elegans. Båda döljer att de läser. Ty en läsande kvinna är en lat kvinna. En annan tid! Ett annat ideal! Än vad jag är van vid.

Dessutom: Jade från Dagarna med farmor träffar en svensk i tunnelbanan (vet ej än hur det utvecklar sig). Och I Nathalie – en delikat historia är det också en svensk man som kärleksifierar med huvudpersonen. Vad är grejen?

Fransk roman innehåller kvinna som döljer sin läsning och kärlekshistoria med svensk man, är slutsatsen jag drar av dessa ingående studier i den franska samtidsromanens karaktär.

Har du fler exempel?


Egentligen är omslaget till "Dagarna med farmor" finast, men det hade blivit dålig pyramid med det överst.

7 juni 2013

Bra idé men ack så tråkig

Förra bokcirkelboken: Paradisträdgården.
Nuvarande bokcirkelboken: En storm kom från paradiset.
Har bokcirkeln en hangup på paradiset?
Är en Paradisask det jag bör ta med till nästa träff?

Hur som helst.
Paradisträdgården var mitt förslag och ack vilket felval. Den var inte alls i min smak (ej heller i de övrigas smak, även om vissa tyckte att vi inte skulle vara så hårda mot den). Jag förstår ingenting, för den verkade ha en väldigt intressant handling; boken beskriver reaktionerna i USA och i juryn när det visar sig att den amerikanska medborgare som vunnit den anonyma tävlingen om att bygga ett minnesmärke på platsen där World trade center stod är muslim.

Men tyvärr så är den fruktansvärt seg och händelselös. De gör ingenting, har bara möten där de pratar om frågan. Show, don't tell, är väl någon slags formel för berättelser. Här är det bara tell och inget show.

Det ÄR intressanta frågor den ställer, och för amerikaner är den säkert ännu mer intressant. På baksidan står det att boken till exempel är nominerad till Guardian first book award och utsedd till en av Barnes & Noble best book of 2011. På förlagets infosida om boken är alla citat o-er-hört lyriska. Jag är mest oense med Göteborgsposten. ("Amy Waldman skildrar rappt och välskrivet hur en tävling om en minnesplats förvandlas till en berättelse om att demaskera fienden i de egna leden." Det var sannerligen inte rappt! Och vilka är de egna leden i en bok där ingen är huvudperson?)

Uppenbarligen delar jag inte den allmänna uppfattningen. Idén får fem toasters, men genomförandet max 2.
Titel: Paradisträdgården
Författare: Amy Waldman
Översättning: Helena Hansson
Förlag: Albert Bonniers förlag (2012)
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus
PS: Och så här tyckte bokcirkelkollegorna Bokblomma och Med näsan i en bok om boken. Håller med om denna Alyssa. Gaaah!


Från ett paradis till ett annat. 

6 juni 2013

Klicka snabbt och få en bok

Det var sannerligen roligt att rita!
Här kommer nästa alster.
Mvh En som alltid klickar för långsamt

5 juni 2013

Rapport från en frysbox

I det Nobelprisprojektska hushållet pågår nu ett nytt projekt. Frosta av frysen. Det är inte så lätt som det låter, när man varken har minusgrader eller kylväskor modell jättestor. Har därför initierat en komplicerad process i syfte att äta upp allt däri.

(Den komplicerade processen innebär att 1. skriva upp alla grejer i en lista och 2. äta upp sakerna i lämpliga kombinationer.)

Det går hittills mycket bra. Vi har igår ätit plättar med bär (från frysen) samt fisksoppa gjord på bland annat dill (från frysen). Idag blev det runda fiskpinnar, som egentligen heter något fancy, med mos, och en liten dutt kikärtsgryta med kyckling som förrätt (med extra dill). Allt från frysen.

Återstår bland annat följande: Dill och andra örter. En halv bytta buljong från gryta, vittnen rapporterar att de sett en köttbit bland buljongen. Dill. Två rostbröd. Dill. Tre falafelmojänger. Olika bär. Dill.

Vad skulle du ha lagat av dessa råvaror om du exempelvis deltagit i Sveriges mästerkock? Alla tips kommer att noga övervägas.


Varför ska man frosta av frysen, undrar ni. Det sparar ström! Dvs bra för miljön. Vad har det här med böcker att göra, undrar ni. Författare har också frysar! Dvs bokrelaterat. 

4 juni 2013

Om att söka efter tillhörighet och hitta den i en näsa – Syskonmakaren av Lisa Jewell

Utläst: Syskonmakaren av Lisa Jewell.

I Storbritannien verkar det finnas en lag om att barn som blivit till genom insemination har rätt att skicka in sina uppgifter till ett register och på så sätt hitta sina halvsyskon. Det är i alla fall utgångspunkten i boken.

Man får möta Lydia (före detta goth-tjej med hund, nu rik uppfinnare), Robyn som säljer tröjor och pluggar till läkare och Dean som just blivit pappa, fast han inte vet om han vill. Deras gemensamma nämnare är deras gemensamma pappa. Som de aldrig har träffat. Vissa av dem vet inte ens att han finns.

Boken vecklar sig vidare om hur de här personerna lever och funderar över om de ska ta kontakt, eller inte. (Givetvis tar de kontakt, vad skulle det annars bli för story?) Det är sorgligt och fint i en bra blandning. Ibland lite väl sentimentalt, men det är på nåt konstigt sätt okej eftersom den utspelas i London. Känslan den lämnade efter sig är att syskon är fint det. Tänkte mycket på hur mycket jag tycker om mina syskon. (Hej syskon! Ni är sjukt bra. På alla vis.)

En rolig sak är att en av karaktärerna tänker på sitt liv utifrån vilket omslag det skulle vara på boken om hennes liv:

”Robyns liv hade blivit en roman. En sådan där roman som har skor på framsidan. [-] Om hennes liv var en roman så gjorde hon nu filmen av boken. För säkerhets skull, antog hon. Om allt skulle gå fel. För i böcker med skor på framsidan så var det alltid något som gick fel. Flicka träffar pojke. Flicka blir kär i pojke. Det uppstår ett dumt missförstånd och pojke och flicka gör slut. [-] Och när det gjorde det så förstod hon att hon inte längre levde i en bok med skor på framsidan, utan i en roman med ett suddigt foto på omslaget och en titel med bara ett ord.”

En bra bok till hängmattan/stranden/regniga dagen. Man vill inte ta en paus.

Betyg: 4
Titel: Syskonmakaren
Författare: Lisa Jewell
Översättning: Christina Stalby
Förlag: Printz Publishing (2011)
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris

3 juni 2013

Oksanen, Bangladesh och Kulla-Gulla

Fortsätter läsa programmet till Bokmässan, och alltså: Bredden! Svenska Akademien, vintagefix och fantasy från norra England på samma ställe. Lite som restaurangen i Umeå som har pizza, sushi, thaimat, mongolisk mat, indiskt och kinesiskt. Fast på ett bra sätt.

Frågan är om jag måste gå på Churchill-grejen eller om jag är Nobelpristagarfri nu?

2 juni 2013

Då tänker jag på Sigrid

Utläst: Då tänker jag på Sigrid

Då tänker jag på Sigrid är en stillsam och lågmäld bok på ytan, men STORA STORMAR finns inunder. Hanna lämnar hemska Stockholm och åker till släktgården för att samla ihop sig efter en kärlekskris. Kvar i byn finns ett antal släktingar som inte pratar med varandra.

Boken påminde mig om många andra böcker. Till exempel Amerikahuset (jag tror det var så den hette) som är den värsta bok jag någonsin läst om vanvård av djur. Och ångest hos en bonde. Den påminde även lite om Utrensning, som är den bästa bok jag läst om avundsjuka på ett syskon. Det här är inte i närheten. Men det påminner.

Kärlekshistorien mellan Hanna och den gifta man som hon jobbar tillsammans med påminner om alla såna berättelser i alla böcker och filmer om en ung kvinna som trots att hon är sjukt kompetent känner sig lite osäker, och hittar meningen i livet genom att komma i andra hand hos sin partner samt älta om hon bör göra det eller gå vidare.

Så boken känns som en mix av detta, med ett särskilt skrivsätt, som är liksom poetiskt? Det är halva meningar och antydningar. Och upprepningar av somligt, som: Hur långt räcker kärlek? Efter ett tag tröttnar jag lite på detta upprepande. Sedan hoppar den mycket mellan händelser, tider och personer. Allas version berättas. Jag saknar en central person att följa.

Det jag gillar med boken är alla beskrivningar av hur det ser ut, och hur det är att komma tillbaka till sin ort där man kommer ifrån. Man förstår precis. Det är som att lyssna på Säkert. I veckan har jag varit i Östersund, dvs. samma plats ungefär som där boken utspelar sig. På vägen dit satt jag klistrad mot rutan för att kolla på gårdar. Sådär kanske Storgårda ser ut, eller sådär… Mitt resesällskap, (som inte var Resesällskapet), fattade inget. Det var väldigt vackert överallt, och Storgårda kändes ännu mer på riktigt.

Och så Bosse Bonn och Kalle på byn. Vilka fina. Jag tänker ibland att de sitter och fikar kubb tillsammans. De känns verkligen som riktiga personer.

Då tänker jag på Sigrid är en sorglig bok om att tiga för länge och att inte följa sitt hjärta. Jag tror att slutet med presenten ska uppfattas positivt, men det kändes som att hon bara gick tillbaka till gamla hjulspår och inte kom sig framåt. Fast alla böcker behöver ju inte vara glada.

Betyg: 3-
Titel: Då tänker jag på Sigrid
Författare: Elin Olofsson
Förlag: Wahlström & Widstrand (2013)
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus

1 juni 2013

Då får jag väl skriva själv då

Hej, det är bloggen igen.
Känner mig försakad.
Hon har inte tid med mig, men hon har tid att gå på bibliotek. Sitta på uteserveringar. Fika i parker. Slöa på balkonger. Hon skyller på "värmen". Tönt. Dessutom lägger hon värdefull tid på att kolla på Scott & Bailey på webb-tv. Hmpf! OCH hon har tid att svara på frågor som läggs ut på Bokmässans hemsida. Frågor som förvisso handlar om mig, men ändå.

För de intresserade kan jag rapportera att hon läst Melina Marchettas Saving Francesca, börjat lyssna på Nathalie – en delikat historia och hela tiden går och sneglar på sista delen i den där serien där hon fastnade för den där hästen.

Tills hon kommer tillbaka får jag väl hålla ställningarna här. Men jag är inte nöjd.


Ska tröstäta glass tills jag åter får den uppmärksamhet jag förtjänar.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...