12 oktober 2015

Om man inte är Yoda eller så

Det är sannerligen tur att jag inte höll min nuvarande lästakt när jag sysslade som bäst med somliga projekt.
Har nu läst en (1) Nobelpristagare på tre år.
Hade varit rätt svårt att hinna med drygt hundra stycken med det tempot.
Slut på dagens visa reflektioner.

12 maj 2015

Livet går vidare – Karin Wahlberg

Ibland är man så inne i något att man inte fattar att det inte är vardagen för alla. Har läst boken Livet går vidare av Karin Wahlberg, och tyckte först att den hade en stor nackdel jämfört med första boken i serien: den hade ju inget tydligt tema. Den första boken kretsade kring den stora polioepidemin i Sverige 1953, vilket gjorde att allt hängde ihop och att det blev en huvudtråd att följa. (Här har jag skrivit om den.)

Först nu, ett tag efteråt, har jag kommit på att också bok två har ett tema. Den fortsätter att följa människorna i småstaden Ekstad på 1950-talet, men nu även deras graviditeter och aborter och tonårsgraviditeter och hemliga förlossningar på annan ort och besök hos gynekologen och barnmorskan och tvillingfödslar och BB-vistelser och…

Temat som jag missade var alltså mödrahälsovård och föderi. Eller kvinnor och barn om man så vill. Mycket intressant tema, särskilt när man just varit med om en förlossning och allt däromkring. Fick väldigt mycket perspektiv på hur det hade kunnat vara, om inte vården förändrats på sextio år. Tacksam, är känslan.

Författaren kan sitt 50-tal, är påläst och stoppar in massor av fakta i berättelsen. Ibland är det så smidigt att det inte märks, men ibland får jag känslan av Information istället för Roman, och då blir det lite styltigt. Det kan vara en överläkare som håller föreläsning för sjuksköterskeeleverna, det kan vara introduktion för en ny praktikant, det kan vara någon som står och reflekterar vääääldigt ingående när de står och steriliserar saker i den nya maskinen…

Det bästa med boken är alla vardagsskildringar. Att de ska ha sömmen på strumpbyxorna bak, att det finns en jobbig kvinna som paxar alla gårdens piskställ med sina mattor redan klockan 5, att de ”inte har tagit fram vårkappan än”... Tiden 50-talet stiger fram bättre när det handlar om saker folk gör än när de står och berättar för andra.


Inga paxade piskställ eller mattor i kö 2015.

Eftersom det är många personer att hålla reda på gäller det att hänga med i svängarna. Det är inte utan anledning boken börjar med tre sidor personförteckning. Jag hade gärna haft mer Nancy (och läkarfruföreningen, vilket ord, vilken företeelse!) och mer Wilma. Men det hade blivit en väldigt osannolik historia om alla olika öden skulle ha upplevts av bara några få personer. Livet går vidare är lite som att läsa en sjukhus-tv-serie utan några onda karaktärer – det räcker mer än väl med allt elände som kan drabba en människa ändå.

Titel: Livet går vidare
Författare: Karin Wahlberg
Förlag: Wahlström & Widstrand (2015) Rec-ex
Antal sidor: 457
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus, Dito

16 april 2015

I Klingsors värld

I vanliga fall läser jag helst böcker istället för att lyssna på dem. Men i Klingsors fall tror jag att jag inte skulle ha gillat boken alls om jag läst den själv. Den är alldeles för segstartad och omständlig och långsam. Och rent av flummig. Mycket om ett dricksglas som rätat på sig och materien och en snedsågad stubbe. Sånt som gör att jag vanligen snabbt vill komma till slutet och slippa eländet/veta vad som händer – om det ens händer något. Att boken var seg i starten och omständligt skriven delades av flera i bokcirkeln när vi pratade om boken igår.

Men eftersom jag lyssnat på boken under dagarna här hemma med litet barn har jag alltid behövt starta om varje avsnitt minst två gånger. Antingen har vi somnat eller så har det blivit blöjbyte eller så har jag glömt bort att jag lyssnar. Det har gjort att jag fått släppa det där att ”snabbt komma till slutet på boken”. Det har blivit en slags mediterande lyssning istället där Klingsor-karaktären och hela berättelsen har böljat på runt omkring mig. Kanske har även Torgny Lindgrens lugna, i viss mån sövande, stämma bidragit till denna meditativa känsla, jag vet inte.

Resultatet är att jag älskar denna bok. Och inte bara för att den får barnet att somna i min famn på tio minuter på eftermiddagen, utan för att den är så knepig och fin. Klingsor är en medelmåttig konstnär som bara målar stilleben. Kannor och krukor och spillkummar. Och när han målat dem en gång så målar han över med ny grundfärg och målar samma motiv igen. Hans mål är att visa att materien inte är död, utan lever och rör sig. (Vilket beror på det där eländiga glaset från inledningen.)

Trots att han är medelmåttig tror Klingsor att han är guds gåva till konstnärsvärlden – den mest framstående person som hållit i en pensel. Eftersom han inte har någon mer utställning än en i en gammal skola i Avabäck och inte märks av alls när han går på konstskola, och endast hamnar i tidningen när han jobbar som skadedjursbekämpare, är detta kanske inte fallet.

Boken är en skröna och en släktsaga, en berättelse om en person som skulle kunna kallas ett original. Den är nog också faktiskt skriven på det sätt som Klingsor lagar mat: han blandar allt möjligt och låter det sjuda i tre timmar. Varje dag kokar han upp det och äter en snutt. Och var fjortonde dag fyller han på.

”När vi med sleven rörde om i grytan kom ett par små rödskimrande fiskögon upp till ytan i partikelsoppan.
– Kan du ha lagt ner ett par mörtar? frågade vi.
– Det är fullt möjligt, sa han, det skulle inte förvåna mig.”

(Med reservation för att jag lyssnat på boken och alltså inte har en aning om hur interpunktionen ska vara.)

Grejen är denna: Jag tycker väldigt, väldigt mycket om boken, men skulle nog inte rekommendera den till någon. Detta eftersom jag inte vet om den är bra egentligen eller om det bara beror på sättet jag inmundigat anrättningen.

I bokcirkeln funderade vi även över om Klingsor har funnits på riktigt. Jag har för mig att jag hört att släkten Klingsor har funnits i Västerbotten, men hittar ingen bra info på nätet om detta. Vet någon? Bokcirkel önskar svar.

Titel: Klingsor
Författare: Torgny Lindgren
Förlag: Norstedts (2014)
Antal sidor: 193
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus

8 april 2015

...och vill du mig något så träffas vi där...

Hej hej lilla blogg, just nu är det roligare med Instagram! #bokutmaningapril fortsätter med ohejdad styrka och den som inte kollar in den taggen missar cirka en miljard boktips. Har slitit ut tre blyertspennor bara för att anteckna allt. I övrigt är allt lugnt.




Dag 6, 1, 2, 5.

10 mars 2015

Glödens färger - femte boken om Bricken

”För trettio år sedan fanns inga fackföreningar. Nu är det fackföreningarnas styrka som gör att myndigheterna tar i så de spricker. Vad är trettio år? En stor del av ett liv, för många hela livet, ett ögonblick i historien.”

Jag har läst femte boken om Bricken på Svartviks sågverk. Det har gått 30 år sedan den första och Bricken har fått och mist både barn och kärlek. I den här boken håller mycket på att ändras. Det är samhällets utveckling – 1900-talet kommer med storstrejk och barnvagn med fjädring även till arbetarkäringar. Det är Brickens utveckling – hon hör plötsligt till ”de gamla”. Hon saknar den äldre generationen och tycker att hon är den som måste se till att barnen kommer ihåg hur det var 1879 och att ”fattigdomen står beredd, grensle med blottade käftar”. Samtidigt längtar hon efter kärlek men unnar sig inte.

För min smak är det för mycket omtag och för lite nytt. Jag älskar den här serien och har besökt Svartvik flera gånger när vi passerat. (Man kan äta lunch på herrgården och titta in i sågverksmuséet, trevligt alternativ till att stanna på Birsta om man kör E4 på sommaren, tips tips!) Och just för att jag älskar serien vill jag ha MER fyllning i boken. Vad drömmer hennes barn om? Vad händer när Nikanor cyklar omkring? Vad tänker fosterdottern Elvira när hon sitter och syr? Storstrejken är temat, och det är intressant att se skillnaderna från 1879, men tillbakablickarna är överallt. Hella ror, tusen år som en dag osv. osv.

Det finaste i den här boken är när Bricken konstaterar att hon vuxit i sitt vemod. Det kan jag också känna ibland – skönt att vara äldre så att vemodet har mer erfarenheter att fladdra runt i. Författaren beskriver också ljuset precis som det känns. Det blå, det skarpa, det vita. Ljuset i norra Sverige skvallrar om årstiderna och märker ut tiden.

Bricken är en trovärdig karaktär, men åh vad jag önskar att hon skulle vara den person i boken som tänkte nytt istället för att vara fast i det trygga och vanliga och ständigt oroa sig för ”vad andra ska tycka och tänka”. Det är svårt att 2015 tänka sig en värld där alla äter samma sak varje söndag, och gör man något annat är det fel/katastrof/inte riktigt riktigt.

”På söndagarna ska arbetarhustrur koka köttsoppa med klimp. Vid alla sågverk, från Skutskär till Ådalen, doftar det ända ut på kasernbroarna av köttsoppa med klimp.”

I nästa bok hoppas jag få veta mer om Brickens yngre barn och hur sågverket stegar vidare i 1900-talet.

Titel: Glödens färger
Författare: Vibeke Olsson
Förlag: Libris, 2014
Antal sidor: 303
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus

6 mars 2015

#bokutmaningmars

Håller på med rolig grej: Instagram-utmaning.
Perfekt svårighetsgrad med en bokrelaterad bild per dag för en gravt osövd hjärna.
#bokutmaningmars är taggen för dig som vill hoppa på i farten. (Gör det! Det är en fröjd!)

@nobelprisprojektet är bloggens inte helt oväntade användarnamn.

1 mars 2015

Smakebit: Kapten Nemos bibliotek

Bokcirkeln har idag avnjutit höjden av lyx (alltså hotellfrukost) samtidigt som vi pratade om Kapten Nemos bibliotek (och i ärlighetens namn ganska mycket annat).

P. O. Enquists bok handlar om två pojkar som förväxlas vid födseln, men växer upp i samma by och är bästa vänner. När pojkarna är sex år upptäcks förväxlingen och de byts helt sonika tillbaka. Bokens berättare känner sig övergiven och uthinkad som grodorna ur kallkällan, men det där med känslor är inget som man pratar om. Efter utväxlingen slutar de vara vänner, men bokens berättare gömmer sig ofta och tittar på den andra pojken, Johannes. Det hela utspelas i Hjoggböle, Västerbotten, på 1940-talet.

Smakebiten handlar om en oktoberdag när han ser Johannes på sjön.

"Johannes hade tagit med sig skridskorna, som farfar gjort, och gått ner på isen. Farfar hade gjort skridskor åt mig medan han var farfar, har var ju bysmed, det kunde han. Det var en träsula och så hade han lagt in en kroku-skena av smidesjärn med knorr längst fram, och sen gett mig på födelsedagen. Men som jag aldrig hunnit använda. Sedan hade de ju övergått till Johannes, det var helt naturligt."

Boken fick betyg 4 i genomsnitt av bokcirkeln, trots att vi hade uppfattat slutet olika, och vad som var fantasi och verklighet olika, och diverse annat olika. Vi var dock eniga om att det är en bok som kräver en koncentrerad läsare, kanske till och med tystnad omkring en, för att den ska kunna läsas. Som ljudbok fick den både plus och minus i betyg.

Fler smakbitar finns på bloggen Flykten från verkligheten. Klick!

20 februari 2015

Har dragit en lott...



Lotten föll på signaturen Nanna (har mejlat dig om din postadress). Stort grattis!

11 februari 2015

Utlottning av signerad Cirkeln-pocket

Om en vecka är det premiär av Cirkeln-filmen på bio och jag avundas alla som ska dit. Det är ju jättespännande! (Om någon från SF-bio i Umeå läser detta kan ni absolut tolka det som att Cirkeln är en bra film att köra på barnvagnsbio. Kanske världens mest lämpade film faktiskt.)

Lagom till premiären kommer Cirkeln i pocket, och jag har fått möjlighet att lotta ut ett signerat exemplar. Vill du vinna? Lämna en kommentar om vem som är din favoritkaraktär i boken så är du med i utlottningen.
Utlottningen pågår fram till onsdag den 18 februari klockan 18 – efter det drar jag en vinnare.

Om du tipsar om utlottningen på din blogg, Twitter eller Instagram får du en extra lott. Max 2 lotter per person alltså, oavsett hur många ställen du delar på. (Har du inte läst boken än och har ingen favorit? Går vara med ändå!)

Lycka till!


9 februari 2015

Sökord 2014

Trots att Google analytics dolt nästan alla sökord under den vaga rubriken (not provided) av för mig oklara skäl var det ändå underhållande att titta igenom sökorden för 2014. Undulater (hur dör en undulat) och rullrån (varför blir mina rullrån sega) är två områden som fortfarande verkar locka många läsare. Tyvärr har jag inte skrivit något vettigt om detta. Andra saker folk undrat (och nu får svar på inom parentes):
  • antal rondeller i umeå (Fler än någon stad rimligen behöver)
  • finns någon som har läs en man som heter ove (Ja)
  • hur många sidor är aké - barndomsåren (274)
  • skriver toni morrison om slaveri? (Ja)
  • vad saknas på bilden (Vet ej)
  • vad ska man ha för väska på bokmässan (Ryggsäck + tygväska som skaffas på plats)

Även i år har eleverna varit här:
  • resume vitlöksballaderna
  • skola kenzaburo oe novell ett personligt problem
  • kejsarn av portugallien läsförståelsefrågor och svar
  • herr arnes penningar analys
  • fördelar och nackdelar med tekniken från trovärdiga källor. beskriv här källorna och varför de är trovärdiga

De stavar dock oftast rätt på det de letar. En del andra blandar ihop begreppen lite:
  • albert campus om dödsstraff
  • andré kertész
  • en lång natts färd mot dag
  • fransk sillanpää
  • karl axel karlfeldt sällskapet
  • prudhomme sally
  • gabriel garsika nobelpris

Och till de här vill jag beklaga att ni nog hamnade på fel blogg:
  • amerikanska roliga restaurang skyltar
  • djurisk knut
  • ekpelargon
  • en känd lerkonstnär
  • göra egna mikropopkorn
  • jag behöver en brådskande lån 2014
  • glada dikter med rim?
  • turkiska mustascher
  • kattnamn selma lagerlöf


Vem vet, detta kanske är katten Sophie Elkan.

1 februari 2015

Lässtatistik för 2014

Inspirerad av Bokblommas eminenta statistikinlägg har jag knåpat ihop ett eget för 2014. Cirkeldiagram is the shit!

1. Detta var året när jag började läsa mer e-böcker. Kanske bidrog en utlandsresa till att dra upp statistiken eftersom jag packade böcker i digitalt format för att slippa bära så tungt.



2. Ingen bok fick en femma i betyg. Antingen är det en skandal eller så har jag blivit mer restriktiv med att ge femmor. Jag tror i och för sig att mitt bokval detta år inte var optimalt för att få tag i en femma. Eftersom jag var jättegravidtrött stora delar av året så valde jag gärna lättläst eller spännande för att orka mig genom boken. Säger inte att lättlästa eller spännande böcker är sämre, men de är sällan en Fantastisk Och Omvälvande Läsupplevelse vilket krävs för att få en femma i betyg. (Nuförtiden.)
Genomsnittsbetyget 2014 är 3,19. Jag hoppas landa på minst 3,79 under 2015.



3. Upptäcker att jag farit med lögn och osanning i inlägget om min favoritdeckarföfattare. Där skrev jag att det är få deckare som hamnar på min läslista per år, men här är de ju största genre-grupp efter hästböcker. I hästboksgenren läste jag dock hela serien om Klara (varje bok är cirka 130 sidor) vilket motsvarar att läsa typ Steglitsan 3,1 gånger, så det är inte konstigt att den genren är störst. Den något vaga genrebeskrivningen "Uppväxt och livsberättelser" innebär ungefär "vanliga romaner" om en persons liv och utveckling, där inte spänning, dystopiska utmaningar, magi eller kärlek är huvudsaken.



4. År 2015 kanske jag ska läsa fler böcker skrivna av män, ja? Helt ärligt har jag inte tänkt på författarnas kön när jag valt vad jag ska läsa, men det verkar onekligen som att jag lockas mer av böcker skrivna av kvinnor.



5. Här har jag främst utgått från vilken nationalitet författarna sägs ha enligt Wikipedia. (Hej min lärare i Samhälls A som lärde oss om källkritik och avskydde Wikipedia). Vissa är svårare än andra att placera i bara ett land. Författaren Kim Thúy är t.ex. född i Vietnam men bor nu i Kanada, därav ingen rad för Vietnam. Mål för 2015: läsa böcker från fler olika länder.



6. Inga kommentarer.

29 januari 2015

Feelgood när den är som bäst: Etthundra mil



En bra feelgood-roman ska lämna en med ett leende på läpparna och en känsla av att de timmar man lagt på att läsa boken varit tid väl investerad i ens själsliga glädje. Det kanske låter högtravande, men feelgood-romaner som slutar sorgligt (Livet efter dig) eller som är dåligt skrivna (Cocktails för tre) eller allt för fåniga (I dina kläder) är inte väl investerad tid.

Etthundra mil är däremot väl investerad tid i min själsliga glädje. Den har lagom många huvudkaraktärer (två vuxna, en tonåring, ett barn, en hund). Lagom många parallellt löpande berättartrådar. Ett bra berättargrepp med olika kapitel ur olika personers perspektiv (och inget i kursiv stil). Men framför allt är alla detaljer i handlingen otroligt välplanerade. Om en hund presenteras som ”stor och tung” kommer hans vikt senare i berättelsen att ha avgörande betydelse för om dörrar kommer att gå öppna eller ömtåliga föremål krossas. Små saker sagda i förbifarten leder till något annat som i sin tur leder till en lösning. Detta gillas skarpt.

För dig som missat denna pärla så är premisserna dessa: Jess jobbar jämt för att försörja familjen. Hennes man är deprimerad och har flyttat hem till sin mamma i andra änden av landet, och Jess vill inte anstränga honom med att kräva pengar trots att de skulle behövas. En av hennes städkunder, miljonären Ed, utreds för insideraffärer och väntar på rättegången i sitt semesterhus i samma stad som Jess bor i. När Jess mattesnille till dotter blir erbjuden ett stipendium på 90 procent på en riktigt bra skola har de ändå inte råd med de återstående 10 procenten, ifall inte dottern vinner en mattetävling med rejäla prispengar. Haken är bara att tävlingen går av stapeln i Skottland, hundra mil därifrån, och Jess har varken en fungerande bil eller råd med tågbiljetter. Genom olika tillfälligheter erbjuder sig Ed att skjutsa dem till Skottland, eftersom han ändå ska dit och hälsa på sin döende far. Åtta timmars simpel körning, lätt som en plätt.

Resan blir självklart inte så enkel, komplikationer dyker upp, kräkpåsar behövs, hundhår flyger, batterier tar slut och känslor uppstår. Karaktärerna är fantastiska, kärlekshistorien trovärdig och slutet gör mig nöjd. Det är helt enkelt en fröjd att följa med i denna bil.

PS: Boken måste bli film (kommer bli en brittisk Little Miss Sunshine fast bättre och visas varje jul).

Titel: Etthundra mil
Författare: Jojo Moyes
Översättning: Emö Malmberg
Förlag: Printz Publishing (2014)
Antal sidor: 379
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus

26 januari 2015

Ny bok om Sverige efter feberdöden

Tredje delen i Sofia Nordins spännande serie om överlevarna efter en dödlig feber är ganska fristående. Man får några vinkar till det som hänt i tidigare böcker, men i övrigt är boken sin egen roadmovie. (Road-bookie?)

Här är det Ella som är huvudperson. Hon och Nora är på väg till Umeå för att träffa andra överlevare efter att de hört ett utrop på radion. De slangar bensin från stillastående bilar, bryter sig in på mackar för att få tag i mat och sover i tält. Det är spännande att följa deras resa, men det jag tycker är bäst är hur Ella kämpar med sig själv – hur är hon egentligen när hon ställs på prov, vad är det hon saknar mest i den nya världen och hur vet man om man är kär eller bara längtar efter att vara nära någon annan?

"Jag vill inte bli lämnad. Jag vill sluta lämna folk. Jag vill inte göra någon besviken. Jag vill vidare. Jag vill komma hem. Och det enda som till sist finns kvar är det här: Om man inte har någon så finns det ingen som kan lämna en."

Jag gillar konceptet med att en ny person är berättare i varje bok och hoppas att vi får Noras perspektiv nästa gång. Fast samtidigt lämnade boken en cliffhanger som gör att jag vill veta mer om Ella. För det kommer väl fler? I den här boken ställs för första gången frågan var febern kom ifrån och varför den inte betedde sig som vanliga smittor. Det vill jag också veta!

Läsåldern är enligt förlaget 12–15. Det tror jag är en bra riktlinje, men jag läser den med stor behållning. Språket flyter lätt och författaren lyckas göra Ella till en egen person, och jag förstår lite mer varför hon varit så jobbig i den föregående boken.
Titel: Som om jag vore fantastisk
Författare: Sofia Nordin
Ålder: 12–15
Förlag: Rabén & Sjögren, 2015 (Rec-ex)
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus, Dito

18 januari 2015

Bye Bye Word, Hello Excel!

Nu har jag försökt sammanställa vad som blev läst under 2014 i över en vecka.
Det går dåligt.
Anledningen är Word.

I tidernas begynnelse (2012) började jag skriva in lästa böcker i en wordfil, som en lista. Författare och titel. Överskådligt och enkelt. Men Nobelpristagare fick fet stil. Och för att det skulle vara bloggvänligt skrev jag ej blogg bakom de jag inte skrivit om på bloggen än. Och (ung) ifall det var en ungdomsbok. Och (e-bok) om det var en sån. Plus betyg längst till höger. Sedan tog raden slut.

Det är ett jättedåligt system när man vill få ut någon som helst statistik. Man måste räkna allt manuellt. Och komma ihåg vad man räknar. Och var i listan man var när man blev avbruten. (Hur många var fantasy? Hur många författare var från USA?) J ä t t e d å l i g t system. Särskilt i kombination med att datortid post bebis minskat till så små nivåer att det skulle kunna vara 1997.

Men! Nu har jag gjort världens bästa excelark där jag enkelt kan fylla i massor av utläst-bok-info. Titel! Land! Språk! Genre! Med mera! Statistik kommer att bli så lätt!

(Min fröjd över detta grumlas endast av det faktum att om jag inte lagt så mycket tid på excel hade jag kanske hunnit läsa mer än en enda bok i januari.)


För att spara lite tid i alla fall återanvänder jag den här begagnade bilden.

16 januari 2015

Dagens tips: utlottning av bokpaket

Eftersom jag inte läste nyaste Bricken-boken Glödens färger i jul på grund av att jag

1. inte hade boken
2. har råkat gå med i två bokcirklar som jag försöker hänga med i
3. var sjukt upptagen med att komma på vad jag skulle skriva på min brors gips (foten)

så vill jag gärna vinna den i Kulturkollos generösa utlottning så att den ligger redo när jag är redo (framåt påsk).

Här finns info om hela grejen. Mycket bra böcker, alla måste tävla!

(Fast inte om paket nummer 4 då. Det behöver man inte alls tävla om.)
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...