31 oktober 2012

Samt en vilja av stål för att inte läsa någon av DE ANDRA böckerna som så lämpligt finns till hands

Ett bra sätt för att ta sig igenom en riktigt tråkig bok är att betala för lästiden.
Till exempel kan man parkera på en parkering där det kostar 15 kr för en timme, gå till biblioteket, lämna igen diverse böcker och sedan:

53 minuter som du faktiskt har betalat för! Åker man hem direkt i ett sådant läge hamnar man snart i Lyxfällan. Småutgifterna! Måste hålla nere småutgifterna!

Det enda vettiga är att ta upp Gåsfoten ur väskan och läsa så mycket du hinner.


Lästid utklädd till ett kvitto. Det är ju ändå Halloween.

30 oktober 2012

Is this thing on?

Hej bloggen.
Guldkanter kan se ut på många olika sätt.
Ibland innebär dom att strunta i lägesrapporten.
Men oftast innebär dom att strunta i Drottning Gåsfot.
Jag masar runt i stickade sockar och gnager på det jag hittar i kylen. Ibland kastar jag en föraktfull blick på Drottning Gåsfot och säger Hmpf! med mitt mest missnöjda tonfall.
Ingen kan skriva lägesrapporter med ett uns av glädje när Drottning Gåsfot ligger i ens väg.
Man kan faktiskt bara lida när Drottning Gåsfot ligger i ens väg.
Och den som lider skriver inga rapporter.
Det står i lagen.


Istället för en bild på MISÄREN kommer här en bild på guldkanten. Är det bara jag eller finns det oändliga möjligheter till bättre humör när det inte är 1. ösregn, 2, storm, 3, mörkt? (Och Drottning-Gåsfot-overload i hushållet?)

27 oktober 2012

Hej, det är bloggen.

Hon som skriver här verkar ha lämnat mig i sticket. Jag får vykort med text om att hon är och "sätter guldkant på tillvaron". Fattar inget. Guldkant utan mig liksom? Och var är lägesrapporten? Va? VA?




25 oktober 2012

Svettades till och med i knävecken

Idag har det galopperats! En sån fröjd! Hästen var mkt mkt envis i sin åsikt att galopp sysslar jag inte med. Men jag var envisare. Efter X antal framtida försök kanske det till och med kommer att se snyggt ut. :)

PS: Den här Drottning Gåsfot beskrivs i baksidestexten som "strålande rolig". Om du har tänkt läsa boken – förvänta dig inte att det strålande roliga börjar före sidan 59 i alla fall. Jag är på den sidan nu och har inte märkt av något kul. Alls.


Schtallgrejz.



24 oktober 2012

Så tänkte Akademien cirka 1978–1984

Efter världens längsta epok, de djärva förnyarna kommer nu en lite kortare: de okända mästarna.

1978–1984: Okända mästare
För att göra priset till ett praktiskt pris (författaren skulle helst med hjälp av priset kunna utveckla sina lovande anlag ännu ett par decennier) började Akademien aktivt jobba för att prisa författare som inte redan var kända. De drömde om att stå på en Lejonklippa och lyfta upp författare likt Simbor mot skyn, att beskådas som underverk av den hittills ovetande massan. De gick ut starkt med Singer (som tydligen då var helt okänd) och följde upp det med okändisarna Elytis och Milosz.

”Varför är det aldrig någon KÄND författare som får Nobelpriset i litteratur” är alltså inte bara en sak som arga människor twittrar och säger och skriver. Det har faktiskt varit Akademiens uttänkta plan, åtminstone ungefär mellan 1978 och 1984. Och oavsett vad jag tycker om de pristagare som de faktiskt har valt så gillar jag idén att ge priset till någon utanför topplistorna. Tipsa läsarna om någon som de kanske aldrig skulle ha plockat upp annars. Typ som en bokcirkel fast med 10 miljoner i prispengar inblandade.

Här finns alla jag läst från 1970-talet, och här finns alla jag läst från 1980-talet. Okända eller kända? Vad tycker du?


Allén och Espmarks bok mot bakgrund av suddig växt. Egentligen har jag förkovrat mig mer i Espmarks längre verk "Litteraturpriset - Hundra år med Nobels uppdrag" men den är icket lika snygg på bild.


23 oktober 2012

Tema-eno om en kroppsdel

Lyrans tematrio handlar i veckan om kroppsdelar i titlar. Har bara hittat en – så det blev en temaeno. Kroppsdelen är en fot, oavsett vad bilden visar.

Oavsett vad barn läser nu (Tintin etc. etc.) så tror jag det har gått framåt på barnlitteraturfronten sedan Drottning Gåsfot-tiden. Ty den lille 6-årige parveln läser här inget mindre än Den heliga Margaretas liv, Bönen mot kylsår samt berättelsen om honom som blev söndersliten av flera djävlar i Faubourg. Jag tänker att särskilt bönen mot kylsår måste vara en intressant bok att illustrera.


Fotad i en lampa, den enda plats med tillräckligt mycket ljus nuförtiden. Hej hej vintern.



22 oktober 2012

Icke att förglömma de tre damerna från Venedig, som ska leta efter de tolv apostlarna i guld. Med slagruta.

Här ser vi en enkel illustration över handlingen (så långt jag kommit) i Sången om Rhône.
De ska ta sig i A, båten Carbule, från C till marknaden i B. Det är 7 båtar som ägs av Apian. Om de kommer först vinner de ett får. Med sig har de 80 hästar som ska dra båtarna tillbaka senare. Om inte de förhatliga ångbåtarna tagit över tills dess.

Frågor: Är detta en thriller? Är detta en äventyrsbok? Är detta en samling av sagor och myter? Är detta en kärlekshistoria? Och varför måste allt innehålla C, R, I, E och U så att man blandar ihop?

21 oktober 2012

Man fick även lax och lyx

Inte vet jag hur ni har löst det här med vinterdäck, men vi har ett smart system där vi förvarar däcken 23 mil härifrån. Dessutom har vi tydligen så stöldsäkra däck att vi inte ens får lös dem själv.

Resultatet av en helgs flängande är alltså: varken bil eller däck med tillbaka. Däremot har vi med oss cirka tusen liter mos, sylt, kakor och mkt mätta magar. Skulle nog ändå säga att vi står på plus.


Snö i direkt anslutning till bil. Eventuellt kan det vara den enda snön kvar, men ändock: vinterdäckstid it is.

20 oktober 2012

Läget #82

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
82

Antal lästa författare:
83

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1,01

Svar: Nästan-nästan... (Även om extasen är något lägre denna vecka. Man kan ju inte vara euforisk över 1,01 hur länge som helst. Måtta! Är ordet för dagen.)

En måttlig bild:



19 oktober 2012

Joseph Brodsky – Vattenspegel

Den här var en ”Vad håller jag på med-bok”. Jag skulle aldrig ha läst klart den om det inte var för projektet. Egentligen var det väl inget fel på den, men den fångade mig inte och gjorde inget enastående intryck. Ibland var han i någon filosofisk utläggning om tåren eller tiden vilket jag inte kände mig som primärmottagare till.

Handling: Brodsky tillbringar vissa vintermånader i Venedig, vars vinterljus han förälskat sig i. Som läsare får man ett antal ytterst korta kapitel (max 2–3 sidor) om olika saker som han tänker på. Det kan exempelvis vara den ovan nämnda tåren, eller hur husen i Venedig är byggda, eller vilka som egentligen åker gondol.

Brodsky skriver också lite om stadens historia och framtid. På sidan 93 står det till exempel att det är ”en tilltalande tanke att göra stan till ett centrum för vetenskaplig forskning, i synnerhet som traktens fosforrika mat säkert skulle ha en positiv effekt på varje form av intellektuellt arbete”.

Han tar även upp Venedigs problem med sjunkandet, och den dåliga vattenkvaliteten. Han resonerar lite om hur man skulle kunna förbättra saker och ting. På sidan 80 skriver han till exempel: ”Hur som helst skulle jag ringa till Sverige och fråga Stockholms stadsfullmäktige om råd: i den stan hinner man inte ut från hotellet förrän en lax hoppar upp ur vattnet för att salutera en, trots all industri och nedsmutsning.”

(Viktig fråga: träffade han denna lax i samband med prisutdelningen 1987? Fakta som talar för: Vattenspegel kom ut 1992. Fakta som talar mot: Det kanske är is i Stockholm på vintern och svårt för laxar att hoppa? Anyhow. Jag vill att han ska ha träffat laxen 1987. Det känns rätt på något vis.)

Boken får 2 svaga poäng. Den knatar upp till en tvåa på grund av fosforrika maten-meningen och andra liknande tvära kast som i sitt sammanhang framstår som relativt humoristiska.
Fakta
Joseph Brodsky, USA (född i Sovjetunionen), fick priset 1987 ”för ett vittfamnande författarskap, präglat av tankeskärpa och poetisk intensitet”.

Angående vilket land som pristagarna räknas till här bland etiketterna så kör jag stenhårt efter Svenska Akademiens indelning. Och angående Brodsky så är det högst rättvist att ingen ära tillfaller Sovjet eftersom de utvisade honom ur landet. Som om man skulle få räkna med mål som en utvisad spelare gör i ett reservmål på en annan plan bredvid. Hah.

Problemet är namnet

Alltså, jag kommer ju inte komma upp till målet den här veckan heller. Det har varit middagar och stallgrejer och hyttfabriker och måste man duscha också? Sova? Äta frukt? Vitaminer?

Men den egentliga orsaken är en helt annan, har jag kommit på.
Det är nästa bok.
Den har o r m a r i namnet.
Jag vill inte ens öppna den.
Typiskt dumt bokval.


Finns det något annat Mauriaciskt man kan välja?

18 oktober 2012

En glimt i alla fall

Efter att höstens rödgula redskap brutalt nästan fällt mig igår (är det ens lagligt att ställa upp såna pinnar utan varningspinnar?) var ögonen liksom extra uppmärksamma på röda och gula saker idag. Umeå hade några stycken. Och som inte denna färgprakt var nog – på biblioteket bredvid en av mina reserverade böcker fanns minst tre Mo Yan-alster. Trots att de inte ska läsas förrän i mars (?) kändes det ytterst flärdfullt att beskåda den färskaste pristagarens verk. En sån prakt och fröjd. Är inte hösten komplett så säg?


Prakten.


Fröjden.


Alster. 

17 oktober 2012

Som att gå runt i värmande fluff

Dagens plagg: vinterjacka.
Det är ett underbart plagg som bör bäras mycket tidigare än man tror.
Slut på skitviktig info.


Det här med höstfärger överallt börjar snart gå överstyr kan man tycka. 




15 oktober 2012

Två pausböcker. En häst och en oläst.

Oj oj oj vad här har lästs.
Vattenspegel är schlutt och därför får man fira med Annan Bok. Först fräste jag igenom häst/ungdomsboken Millan för att se vad det är för bok som alla plötsligt skriver om. Och den var sannerligen fin! Mycket bra delar om häst, och mycket tänkvärd och trovärdig (?) skildring av övrigt liv. Kan rekommendera den starkt.

Sen tog jag mig an Överenskommelser (främst för att lånetiden går ut på cirka torsdag och det är kö på den) men ack. Slutade på sidan 32. Den var inte i min smak. För mycket detaljer (känner inte att jag måste veta att de gick ut från hemmet som låg exakt på Drottninggatan 28) och så tyckte jag inte om huvudpersonen. Eller hennes hår, klänningar eller kusin. Ibland krävs det inte mer än så. Adjö.


Avbytare med hår på omslaget.

14 oktober 2012

Kanske gillar du även ...

”Andra som har lånat Söndagscitroner har också lånat Utopia
skulle det ha stått om det varit digitalt på någon sajt.


Analogt tips.

13 oktober 2012

Läget #81

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
81

Antal lästa författare:
82

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1,01

Svar: !!!!!!! 
(JAG ÄR ÖVER ETT. JAG ÄR ÖVER ETT! Ö V E R! Hur bör detta firas? Ska jag köpa rätten att namnge en stjärna och kalla den 1,01? Ska jag starta en minnesfond? Eller tatuera in 1,01 på foten? Möjligheterna är oändliga. Har även laddat med två medelkorta böcker inför nästa vecka. Håll i det här nu, håll i det här...)


Bilden. Onekligen vackert framåtskridande.



12 oktober 2012

Derek Walcott – Söndagscitroner

Ibland när jag ska skriva om en pristagare tänker jag på vad jag tror att jag kommer att tänka på i framtiden när jag tänker på pristagaren.

När det gäller Derek Walcott och hans Söndagscitroner kommer jag att tänka: Havet. En stämning/stil/ton i dikterna som jag gillade. Havet. Inte svårläst, men ändå inte otänkvärt. Havet.

Walcott kommer från St. Lucia, en ö i Västindien. De har nog mycket hav. Här är en liten bit från slutet av dikten Hamnen:

Andra som nu ser min färd utåt
på ett hav som är grymmare än något kärleksord
kan ändå se det lugn i mig som resan skapar, 
trotsande nya vatten i ett gammalt såll,
och de som skyddar sig mot tankar kliver ombord på ångare
medan de hör vaga rykten om roddbåtar som sjunkit
     nära stjärnorna.

Här finns alla möjligheter för mitt dikt-ovana sinne att förvirras och tycka att det här var väl ändå fånigt. Ord som kärleksord, hav och stjärnorna finns med. Ack. Men faktiskt var det en av mina favoriter. Och citrondikten tyckte jag också om. Och väldigt många rader här och där.

Jag läste den först en gång och sedan en gång till. Och det var faktiskt så att jag tyckte mer om den andra gången. Om jag läser två gånger till kommer den kanske få en fyra, men nu blir det tre starka poäng.

Fakta
Derek Walcott, St. Lucia, fick priset 1992 ”för en diktning med stor lyskraft, buren av en historisk vision som vuxit fram ur ett mångkulturellt engagemang”.

11 oktober 2012

Bokbloggare om pristagaren

Åh vad jag har frossat i kommentarer om Nobelpriset!
Frossning är sannerligen dagens aktivitet.

Här är ett plock av ax:

Metta på bloggen Böcker x 3 befann sig på ett bibliotek bestulet på sina Mo Yan-verk.
Tystnad grattade översättaren Anna Gustavsson Chen och länkade till sin intervju med henne.
Bokcirkelflickorna kommer att ha Mo Yan som alternativ under december.
Boktjuven Ingerun spekulerade med sina barn om vem som skulle vinna (tyvärr inget rätt).
Bokblomma är lite skeptisk till det hallucinatoriska.
Bokbabbel bjöd på Nobelbingo, tydligen en tradition (kul!).
Johanna på Bokhora ifrågasatte ännu ett manligt val, och Janina på bloggen Bläddra! Bläddra! höll med om att den som säger sig vara helt objektiv sällan är det.
Mimmimarie glömde bort tillkännagivandet men hann ändå paxa en bok från biblioteket.
Emmas bokylla känner lugnet i att det finns någon där ute som håller koll på världslitteraturen.
Och Enligt O har gjort en sjukt bra sammanfattning av nästan allting :)

Dessutom har jag gett en häst ett äpple och skänkelvikt omkring i ridhuset med den envisaste hästen på ett faktiskt riktigt bra sätt!


En annan häst. Den är inte så envis. 

10 oktober 2012

Tomorrow, tomorrow...

Imorgon får vi veta vem det blir.
Fråga: bör jag reservera böcker av Munro/Djebar/Roth/Murakami på biblioteket, liksom i förebyggande syfte? Vill ju inte stå där i mars utan bok när jag ska avsluta projektet med en pinfärsk pristagare.

För att fördriva tiden fram till tillkännagivandet kan man med fördel titta på SvD:s bokprat 41 gånger. 

Jag har tittat en gång. De hoppades på Alice Munro, Cormac McCarthy och Péter Esterházy. Dessutom pratade de om kvalitet och väsentlighet och en förläggares livhank, som tydligen kan bero på huruvida Nobelpristagaren hör till ett visst förlag eller ej.

Imorgon. Peppen.


Här intages lämpligen morgondagens lunch för er som befinner er i Göteborg. Kan rekommendera kebabpizzan, både med och utan lök.

8 oktober 2012

Kära Bullen, hänger jag för ofta på biblioteket?

Låna böcker?
Bibliotekskortet!
Gå och träna?
Bibliotekskortet!
Eller nej.
Tydligen är de lite kinkiga på såna där gym.
Det känns trots allt bra att min naturliga reaktion är att ta med bibliotekskortet i alla lägen. Man vill ju inte stå där helt strandad om ett lånetillfälle skulle öppna sig.


Iksukort? Bibblokort? Ingen ser skillnad.

7 oktober 2012

Jag oroar mig för kompostprocessen

Alltså.
Nu har det regnat i en miljard år.
Fortsätter det så här kommer all förmultning att stanna av. Alla daggmaskar och andra maskar har drunknat.
Nästa år denna tid vadar vi i löv, inte i vatten.
Sanna mina ord.


Så här ser Umeå ALDRIG ut nu för tiden. Det FINNS ingen blå himmel. Byggkranar finns det däremot. Kan de ta över ansvaret för förmultningen måntro?


6 oktober 2012

Thomas Stearns Eliot – De knepiga katternas bok

”Betänk först dessa ord en stund:
EN KATT ÄR INTE
SOM EN HUND.”

Så. Jag har läst om en hel ström med katter som är knepiga. Det är roligt, även på svenska. Översättningen av Britt G. Hallqvist är rimmande och finurlig, och bilderna av Axel Scheffler är väldigt kattaktiga och lurviga och fina och fröjdefulla.

Favoriterna blir Om kattnamn, Rum Tum Tugger (som är en typ som alla har träffat någon gång, jag lovar), Mungojerry och Rumpelistump, Mister Mistoffeliss samt Järnvägskatten Knös.

Språket är rätt så avancerat för att vara en bok till barn. Här är ett litet smakprov:

”Mistoffeliss har monopolpatent
på alla slags magiska trollillusioner
(han förtrollar ju även kontrollkommissioner!)”

Tror att jag hade älskat den här boken när jag var yngre. Nu är jag mer måttligt kärleksfull, men ändå mycket nöjd över mitt bokval. Ty enligt Wikipedia är Eliots mest kända dikt, Det öde landet (The Waste Land), ett verk fullt med intertextualitet och hänvisningar som kräver noter för att man ska hänga med. Det är antagligen detta verk som prismotiveringen hänvisar till, även om katternas namn kan tyckas vara en märklig insats i nutida poesi.

De knepiga katternas bok är det bara att börja läsa och sedan flöda fram genom. Med andra ord en bra Nobelpristagare till den som vill börja med något lättillgängligt. Och så kan man lyssna på musiken från Cats samtidigt. Fröjden.
Fakta
Thomas Stearns Eliot, Storbritannien, fick priset 1948 ”för hans märkliga insats som banbrytare inom nutida poesi”.

5 oktober 2012

Läget #80

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
80

Antal lästa författare:
80

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1

Svar: WOOP WOOP! NÄSTAN! (Den intensiva helgen gav sannerligen resultat. Och jag har två kortisar på lager till den kommande veckan. Vecka 81, det är då det händer!)

Genomsnitt-1-bilden:



Tematrio: Förslag på Nobelpristagare

Veckans tematrio är ju en must-svara-på-trio för en blogg med det här namnet. Lyran frågar vilka författare vi tycker ska få Nobelpriset. Och OJ VAD SVÅRT!

Hur ska man veta vilken författare som har gjort mänskligheten den största nytta? Vem som har skrivit det utmärktaste i idealisk riktning? Vilket författarskap som förjänar att premieras med Prestigefyllda Priset?

Akademien hävdar ju att de inte tar någon hänsyn till nationalitet, politisk tillhörighet eller andra grupperande faktorer. De går bara på litterär kvalitet. Eftersom att jag inte har lyckats utröna exakt vad det ÄR efter att ha läst en hel drös med pristagare står jag och famlar i mörkret. (Det är ju liksom inte så att jag automatiskt har älskat alla böcker eller fått Stora Insikter. Ibland har jag faktiskt känt: Plåga. Eller: Va?)

Men eftersom två vanliga effekter av att få Nobelpriset i litteratur är att författarna blir mer kända och lästa skulle jag bli glad om någon av de här tre fick priset:

1. Chimamanda Ngozi Adichie för ett författarskap som gestaltar svåra mänskliga ställningstaganden på ett sätt som smör smälter och Häagen-Dazs smakar. Det är på samma gång enkelt och fantastiskt.

2. Vibeke Olsson för ett författarskap som visar stora skeenden genom en liten människas ögon på ett sätt som gör svåra frågor tillgängliga för fler hjärnor.

3. Melina Marchetta främst för hennes briljanta verk Jellicoe Road som jag fullkomligt älskar. Och för att öka antalet australiensiska pristagare med 100 %.

Men. Jag önskar att jag hann läsa fler potentiella pristagare och inte bara befintliga. Men det kommer! Nästa år, då! Vilka vill du tipsa om?

4 oktober 2012

Miguel Angel Asturias – Stormvind

Stormvind är bara drygt 200 sidor men det tog säkert 50 innan jag blev intresserad. Måttligt intresserad. Jag tror det beror på berättarstilen.

Det känns som att boken flyter på bättre på sitt originalspråk. Många meningar har långa haranger som man måste traggla sig igenom och vissa känns klumpiga på svenska. Tror även att författaren har en förkärlek för avancerade ord – något som också kan påverka läsflytet. På vissa sidor skulle man kunna plocka ut ord till ett helt högskoleprov. Till exempel:
  • Latent närvarande
  • Orkestrala
  • Frenetiska
  • Veritabelt
  • Kalebasser
  • Infantilism
  • Epopé
  • Korintiska pelare
Fast andra stycken är väldigt enkelt uppbyggda och talspråkliga. Så det kanske är en symbol för dualismen i diskursen. Eller nåt.

Boken handlar om en ort vid Guatemalas kust där det odlas bananer. Vissa från inlandet flyttar till kusten för att ta lån, köpa mark och odla bananer – livets frukt och egentligen som att odla pengar direkt på plantan – om man ska tro somliga. Men Bananbolaget (United Fruit, numera Chiquita) är sneaky och slutar köpa upp bananer. Då går odlarna i strid (försöker i alla fall) ledda av den mystiska före detta sytillbehörsförsäljaren Lester Mead.

Det är en bok med mycket uppenbart budskap: Bananbolaget gör fel och är onda. Jag gillar oftast böcker där budskapet inte är så enahanda. Bananbolagets direktör har kalla, stela ögon bakom starka glasögon. (Varför är glasögonbärare alltid de byråkratiska/onda typerna?) (Utom i Harry Potter, tack JKR för detta.) Tyvärr verkar det som att olika fruktföretag fortfarande är sneaky, Dole-dokumentären är kanske det senaste i frågan.

Stormvind innehåller även en mängd människor som gifter sig, skiljer sig, är sjuka i olika saker och förälskar sig i sjöjungfrur. Relationer är inte i fokus i boken, det får man istället lite här och där, ibland åker de till havet men alla är så utarbetade att ingen riktigt orkar njuta. Det är ganska eländigt egentligen.

Det bästa, men också konstigaste med boken, är hur den slutar. Utan att avslöja något så kan jag säga: det blir bara konstigare och konstigare och sen slutar den oväntat. Stormvind är del 1 i en serie av tre (fyra på svenska) och jag kommer troligtvis inte att läsa fortsättningen. Däremot ska jag se Dole-filmen.
Fakta
Miguel Angel Asturias, Guatemala, fick priset 1967 ”för hans färgstarka diktning med rötter i folklig egenart och indianska traditioner”.

PS: Man kan även läsa boken som ett exempel på hur de svenska matvanorna har utvecklats sedan 1967 när denna översättning gjordes. På sidan åtta hittas i en översättarnot ”aguacatepäron (avocado), en stor, mycket saftig päronliknande frukt” och på sidan nio beskrivs chilikorven chorizo. I varje kyldisk numera en standardkorv.

PS2:Naturskyddsföreningens sajt kan man läsa mer om gifter och besprutning och annat gött som finns på de traditionella bananerna. Nobelprisprojektet äter helst inte giftbananer och rekommenderar alla att köpa Krav/Fairtrade-bananer.

3 oktober 2012

Forsytar i mängder

Om man hittar hela Forsytesagan för ett behagligt pris på en returbutik så måste man slå till. Det är högst möjligt att det står i lagen. Utgåvan är dock lite nyare än den jag läste förut, så de pluralböjda verbformerna äro bortrationaliserade. Hoppas att inte braheten hängde på dem.






Ett behagligt pris är exempelvis 25 kronor. 

2 oktober 2012

Carl Spitteler – Conrad löjtnanten

Från Canetti vidare till Spitteler vilket är lite kul eftersom den unge Canetti läste böcker av Spitteler. Jag minns dock inte vad han tyckte.

I denna bok, som utspelar sig under en enda dag, möter man en ung löjtnant med det inte helt oväntade namnet Conrad. Trots sin titel är han för tillfället inte i en armé utan hemma på sin fars värdshus/affär/jordbruksgård Påfågeln.

Conrad inleder boken med att piska hästar lite i förebyggande syfte, och detta enligt min sida grava karaktärsfel måste han sedan jobba länge för att försöka uppväga. Han lyckas inte riktigt, även om det egentligen inte är så stora fel på honom.


Handlingen: Conrad är ruskigt trött på att vara utan makt på faderns gård. Fadern beskrivs som en sur diktator. Det påminner lite om Släkten Thibault. Nåväl. Denna dag ska det bli dans på Påfågeln på kvällen och de har därför hyrt in extra serveringspersonal. Bland dessa unga flickor (t.ex. ”Helene, fint pyntad i sin vita klänning med rosafärgade rosetter, lik ett ur en bilderbok taget lamm, lett i band av en ängel”) finns även Cathri, fantastisk på alla sätt och vis, och Conrad och Cathri inleder en flirt. (The Concats? Catcons?) Dansen urartar dock med slagsmål och knivar och allehanda uppgörelser.

Sensmoralen kan eventuellt vara: ”osämja inom familjen är dåligt”. Eller ”det kan ju komma nån med kniv”.

Saker boken inte var: Fantastisk, underhållande, intressant, språkligt underbar, rolig, gripande, spännande, angelägen, etc. Egentligen var den ingenting jag väntar mig av en bra bok.

Fakta
Carl Spitteler, Schweiz, fick priset 1919 ”med särskild tanke på hans mäktiga epos Olympischer Frühling”.

1 oktober 2012

Årets bästa lista – septembers kandidater

September
Månaden med disciplin. Av 8 lästa är inte mindre än 6 stycken faktiskt pristagare. En var en fröjd, de övriga inte. Det ser man främst på att en vampyrbok går vidare i andra chansen. Vart är världen på väg?

Till final:
Den räddade tungan - Elias Canetti

Till andra chansen:
Död tills mörkret faller - Charlaine Harris


Regler för årets bästa lista:
Varje månad skickas en bok direkt till final, och 1 eller 2 går till andra chansen. I slutet får tre av dessa komma med på den slutliga topplistan.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...