28 februari 2013

Distraherande sak: ny symaskin

I julas fick jag en symaskin, och efter diverse skrivbordsomflyttningar och jadajada så har den nu kommit upp ur sin låda. Och som den har kommit upp! Den har följande fantastiska features:

1. Den trär sig själv medelst fiffig spak
2. Den har en genomskinlig lucka så man SER när undertråden håller på ta slut, det låter inte bara plötsligt fladderfladder och så är det helt plötsligt inga stygn
3. Saker dras inte plötsligt ner i en härva under nålen

Andra features som den har är att den är svart och blank vilket gör den till ett mecka för privatdetektiver på jakt efter fingeravtryck, och så är den ganska rejäl, som i svårplacerad. Och riktiga symaskinsmänniskor tycker antagligen att den är gjord av för mycket plast. Men jag älskar den. (Har tidigare sytt på en antik maskin i grön metall, vägandes fyrtio kilo med stor förkärlek för att tugga i sig både tyg och tråd ner i sitt innanmäte, så jag är kanske lättimponerad.)

Jag kallar den Ibbe, efter Nobelpristagaren I. B. Singer. Vårt första alster blev ett strykbrädesöverdrag. Behold dear readers, de obligatoriska före- och efterbilderna.


Före. Originalöverdrag från Ica Maxi.


Efter. Så vackert att ögon tåras över hela kontinenten. 

27 februari 2013

Dölj den, för allt i världen dölj den!

Ikväll har vi bokcirklat om (årets bästa bok hittills?) Utrensning av Sofi Oksanen. Jag vill läsa alla hennes böcker nu. Nästa bokcirkelbok är jag dock lite rädd för. Linnea skriver så här: "Fast den där framsidan alltså… Inget ont om boken som sådan, men jag vet inte vad jag ska göra med framsidan."

Jag vet vad jag kommer göra med framsidan.
Klä in den i inklädning. Så att jag vågar öppna.

mvh Hon som undviker skräckfilm och tycker Homeland-introt när hon har lejonmasken och när de står i labyrinten av buskage är HÖJDEN AV LÄSKIGT.


Inuti finns rea-bok. Baksidestexten (som iofs inte syns nu) börjar så här: ”Språkforskaren Peter Kien vill bara vara i fred med sina tjugotusen böcker i våningen i Wien.” Man undrar: Vem skulle inte vilja det???

26 februari 2013

Dubblett

Som hittat.
Den olästa boken
med återlämningsdag imorgon
fanns på bokrean.

Eftersom denna författare kommer få Nobelpriset i framtiden kände jag att detta var en bra investering.
Någon fler som tror samma?


Investeringen kan ses till höger. 

25 februari 2013

Bertrand Russell – Strid för freden

Av Bertrand Russell har jag läst en samling tal och artiklar från 1964–1966. De riktar sig till olika publiker (t. ex. ”ett massmöte i Havanna”, ”London School of Economics”, ”en brittisk konferens om solidaritet med Vietnams folk”) men handlar ganska mycket om samma ämne: imperialismen är grunden till mycket ont, och USA håller på med fruktansvärda saker i Vietnam.

Först kändes det lite tungt att hela tiden börja om med samma ämne i varje tal och artikel. Men som jag tidigare konstaterat så hann vi aldrig fram till Vietnamkriget i skolan, så det var till sist ganska bra att repetera olika händelser så att jag nu faktiskt lärt mig något.

B. R. är mot kapitalism, imperialism och håller flera kraftigt fördömande tal över västländernas agerande överallt i världen. Jag tycker att han är bra på att skriva tal och artiklar. Det fungerar förvånansvärt bra att läsa dem istället för att lyssna på dem, men det hade varit intressant att höra honom själv hålla talen.

Vad har jag då lärt mig av boken? B. Russell var/är en av Vietnamkrigets största offentliga motståndare (jag känner i och för sig inte till några fler), och stod bakom Russell-tribunalen, som sammanställde bevis om brott under Vietnamkriget. USA med dess stödjare anföll och bombade och satte upp läger och betedde sig sjukt svinigt åt. Citat från sidan 88:

”Enligt amerikanarnas egna uppgifter placerades åtta miljoner vietnameser i tvångsarbetsläger i Södern. Också genom amerikanska uppgifter vet vi, att 1 500 ton bomber dagligen fälls över Nord-Vietnam; det innebär ett medeltal av 650 räder i veckan och ett tonnage, som överstiger det som gällde för Andra Världskriget och Koreakriget. Utöver detta använder de amerikanska styrkorna vapen som kemikalier, gas, napalm, fosfor, splitterbomber (lazy dogs) och bakteriologisk utrustning.”

Det är brutalt och fruktansvärt och jag håller med författaren i att USA:s agerande inte är ett dugg bättre än nazisternas under andra världskriget. Boken kan med fördel läsas innan man ser någon amerikanskt vinklad film om Vietnamkriget.

Bertrand Russell är en intressant person. Jag kommer inte läsa någon av hans filosofiska verk, men kanske en eller annan biografi. Spoilerboken vill få det till att hans anti-amerikanska inriktning efter 1962 berodde på hur han bemöttes som professor i New York. Men det tror inte jag. Han går lika hårt åt Storbritanniens regering och även fredsrörelsen, när den kräver ologiska saker av ett ockuperat folk.

Det märks tydligt att boken är från 1960-talet i språket. Ordval och vilka känslor som han anspelar på. Är man medveten om det är den ändå läsvärd.

Fakta
Bertrand Russell, Storbritannien, fick priset 1950 ”som ett erkännande åt hans mångsidiga och betydelsefulla författarskap, vari han framträtt som en humanitetens och tankefrihetens förkämpe”.

24 februari 2013

Strindberg för dig som har bråttom

I min bokhylla står Siri, om Siri von Essen, och väntar. För lite bakgrundsinfo har jag läst den här serieboken om Strindbergs liv och författande. Den är underhållande och enkel, stilen känns igen från 80 romaner för dig som har bråttom.

Jag hade faktiskt väldigt dålig koll på denne man som jubilerade förra året. Det enda jag visste var att han inte fick Nobelpriset, han ville gärna ha det, och han var gift med ovan nämnda Siri. Nu vet jag även vilka som ingick i hans entourage, hur lång han var och ett uns om vad hans litterära verk handlade om.

Det roligaste är ändå när Lange & Lange gör om vissa berättelser, under rubriker som ”Tänk om Strindberg hade skrivit röda rummet idag” och så är det en vampyr inblandad i det hela. Fniss.

Titel: Strindberg för dig som har bråttom
Text & bild: Katarina & Henrik Lange
Förlag: Kartago 2012
Hittas här: Bokus eller Adlibris eller biblioteket


Finns även tips om hur du skapar rätta Strindberg-looken. 

23 februari 2013

Hungerspelen eller Divergent? Det är frågan.

Hungerspelen och Divergent har beskyllts för att vara lika.
Om du tycker att det känns förvirrande att hålla isär dem när du läser kan du med fördel skriva ut detta enkla test och ha vid boken under läsningen.



Okej, det blev lite mycket som skulle in där på slutet. Men man får läsa med de stora glasögonen på. 

Samuel Josef Agnon – Den bortdrivne

Ska du läsa denna bok – börja med efterskriften. Där står om chassidismen, att den just bildats i slutet på 1700-talet, och hur den skilde sig från den traditionella judendomen. Det står vad en rebbe är och en förklaring till de olika årsangivelserna och högtiderna. Praktiskt om inte Trädets nyår och Nisans första sol redan är bekant. Det förklaras också varför det var extra taskigt att driva bort någon på en fredagkväll.

För det är en svår bok att förstå. Jag har inte riktigt förstått om jag har förstått. En idé till nästa utgåva är att sätta efterordet först och utöka det ännu mera. Med flera sidor.

Handlingen kretsar kring en ung man som studerar på annan ort. När hans mor dör kommer han hem och fortsätter studera skrifter och religiösa frågor från ett hus i närheten. Han har djupa kval, kanske samma hjärtfel som sin mor, och en trolovad tjej som vill pynta sig för mycket med nipper.

Både hans pappa och morfar är lärda religiösa män, så han har stora förväntningar på sig. Men han lockas av chassidismen (som är lite gladare, får jag veta av efterordet) och det tycker inte hans släkt är okej. Inre religiös kamp uppstår med viss assistans av ett religiöst sändebud.

Boken är från 1966, men språket känns äldre. Kanske för att det ska spegla 1700-talet? Ett par exempel:

”Dock vacklade de i sin ängslan, ty reb Awigdor var i svårt betryck, och det skulle kosta på honom att driva denne dädan.”

”Med den Högt Välsignade Gudens hjälp, Vrånga helga församling, vilken han stärke och stöde!”

Något positivt då? Boken ger en ganska tydlig bild av vad som var viktigt i det här samhället, på den här tiden. En ganska tydlig bild blir det paradoxalt nog genom det myckna religiösa hänvisandet, som när man läser gör själva berättelsen ganska otydlig. En annan fördel är att här och där hittar man faktiskt en liten vacker formulering. Här är min favorit:

”Det var ej snö, det var ej regn, det var ej dag, det var ej natt, det vägde mellan båda.”

Instuderingsfrågor till dig som läser/har läst
Svara i kommentarerna. Tack på förhand.

1. Vem är den bortdrivne i bokens titel? Är det chassidernas helige man eller är det sonen?
2. Varför slutar boken som den gör?
3. Vem är det religiösa sändebudet?

Fakta
Samuel Agnon, Israel, fick priset 1966 ”för hans djupt karaktärsfulla berättarkonst med motiv från det judiska folkets liv”.

22 februari 2013

Läget #100

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
100

Antal lästa författare:
102

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1,02

Svar: KATCHING-JABBA-YEY! (Det lät coolare i mitt huvud.) (Jag har dock oskrivit om två av dem, men man kan ju inte attacklägga ut flera pristagarrecensioner på en och samma dag. Folk blir så trötta.) (Okej, jag har inte skrivit dem än.)


En ganska katchingig bild om du frågar mig:

Hallå folks, ska vi inte reservera något annat nu?


I Umeå har vi stor bredd på vilka böcker som är populära. 

21 februari 2013

Karl Gjellerup – Kvarnen

Genre 
”Stillsam dansk landsbygdsskildring”. Eller: ”Triangeldrama på bondgård. Kärleksroman med ängeln-och-djävulen-tema och en mjölnaränkeman i mitten.” Eller: ”En deckare/mordhistoria med tjuvskyttar.” Eller: ”En spökhistoria med otäcka vålnader”. Eller: ”En moralisk-poäng-roman.”

Det är en mångsidig läsning Kvarnen bjuder på. Det kan väl hända att K Gjellerup har en underliggande idé om ett moraliskt budskap genom hela boken, men de olika delarna växlar i stil och handling så att jag faktiskt blev riktigt fängslad av boken. Bladvändare är väl att ta i, men jag började inte städa ugnen för att slippa läsa vidare.

Handling
Vi har ett danskt kvarnhushåll där hustrun dör och pigan Lisa direkt sätter igång sin plan för att bli ny mjölnarhustru. I kulissen väntar kärlekskranke drängen Jörgen, ett tamt rådjur, f.d. svärmodern Drakemadammen, samt två fromma syskon varav den ena möjligen skulle kunna vara ett tänkbart parti för mjölnaren. Bring on the drama.

Andra funderingar
Boken är ett exemplariskt exempel på hur kvinnan beskrivs som natur/icke-rationell varelse. Det andra könet – oh yes.

”[-] där i hennes vilda, otuktade kvinnofantasi, vilken ej hindrades av någon som helst förnuftsskranka eller någon länk av logisk sammanknytning, med en viss mytbildande urkraft hade skapats en föreställning om hemlighetsfull förbindelse mellan rådjuret Jenny och dess härskarinna”

Jag instämmer inte i författarens syn, men jag kan sortera ut dessa passager under läsningen och ändå fortsätta med boken. Språket består av långa meningar med ganska invecklad meningsbyggnad på sina ställen. Vissa uttryck tänker jag mig är ovanliga för en nutida läsare:

”Saken hade ej ryckt ett tuppfjät framåt.”

Det har dock en viss charm. Gjellerup är också bra på att beskriva vissa av karaktärerna i boken på ett mycket sarkastiskt sätt som verkligen gör att man fattar hur inbilska, fåfänga eller dumma de är, utan att han säger det rakt ut.

Trots den sega starten blev boken ändå rätt så intressant, och jag ger den en stark 2:a.

Fakta
Karl Gjellerup, Danmark, fick priset 1917 ”för hans mångsidigt rika och av höga ideal burna diktning”.

20 februari 2013

Den sista traven

Alla utom Sully Prudhomme har jag nu hemma.
Känns bra.
Och tre oskrivna recensioner.
Känns mindre bra.
Tror jag ska fokusera på den här högen med böcker istället.


Fokus. Yes.

19 februari 2013

Inspiration i Göteborg – boblambträff!

Hemma i Umeå igen, tillsammans med en efterhängsen förkylning som till sist hunnit ikapp mig. Men. Det har varit en ytterst trevlig helg ändå! Några höjdpunkter:

Tåget spontanchockade genom att inkomma 10:59 – en hel minut tidigt! Därför hann jag med att besöka tvättanstalt, titta på Harry-Potteriga träd i Haga och gå på visit. (Läs: somna i soffan hos en vän, som även hon varit på tvättanstalt. Mycket tröttande.)


Tvättanstalten. 


Piskande pilträdet? Ordinära träd? Ingen vet.

På söndagen var det så dags för Tolfvan/12 edsvurna män och kvinnor/De 12 apornas armé/Duzzinet att träffas på Bokmässans kontor. Det kan vara så att de som jobbar där har världens roligaste jobb. Ganska säker faktiskt. Vi minglade och åt pinnar och fick veta en hel del om Bokmässans historia. Tips: kika in hos Boktjuven eller The Book Pond som båda skrivit snitsiga sammanfattningar!


Guidad tur i lokalerna. Fullt med Nobelpristagare på väggarna. Här till exempel Kenzaburo Oe.

Kvällen fortsatte med mat, prat och bok(bloggs)nördande. Overkligt men ytterst trevligt att träffa människor som man redan "känner" genom deras bloggar! Har fått tips om QR-koder och recensionsexemplar och visitkort och kanske ska man ha något speciellt på sig på mässan som gör att man syns?


Tulpaner och italienskt. Vi led ingen brist på nånting alls faktiskt. Möjligen på skärpa i den här bilden? 

Nästa dag, dvs igår, började med frukost på 23:e våningen. Bokbloggare är ovanligt trevliga och verbala även vid tidiga klockslag. Göteborg gjorde sitt yppersta för att visa sig från sin bästa sida.


Milsvid utsikt över typiskt Göteborgska saker som exempelvis fukt.

Tillsammans med våfflorna fick vi även lite info om hotellet, som just nu byggs ut och på och upp åt alla håll. Till exempel kommer det att få en spa-avdelning inklusive en pool som jag aldrig kommer simma i. Den är utanför huset med genomskinligt golv.


Byggprocess av den läskigaste poolen ever.

Under förmiddagen fick vi veta mer om hur de arbetar med seminarieprogrammet (presenteras i slutet av maj, men arbetas intensivt med lååångt i förväg) och om att de alltid har en samarbetspartner med anknytning till det aktuella temat. Det gäller att ha fingertoppskänsla för att välja lagom stora lokaler till varje seminarium!


Några av alla affischer för mässan, med sjöjungfruloggan som hänger med än idag. 

Sammanfattningsvis så är jag grymt imponerad av hur Bokmässan vuxit fram och blivit den arena för kultur, bokhyllningar, yttrandefrihet och oväntade möten, som den är idag. Vi fick även med oss en väska med Boken om Bokmässan, som jag verkligen kan tipsa om. Där får man veta allt om starten, förlagsintriger, utveckling och inveckling under de år mässan funnits. Vi är visst jämnåriga, mässan och jag. Det känns fint på något sätt.

Åtgärdsplan inför Bokmässan 2013:
1. Läsa Tåg till Trieste – ett lästips inför tema Rumänien från bokmässancrewet
2. Skaffa Twitter – för kommunikation innan, under och efter mässan
3. Boka boende – OBS OBS OBS! Jag vill ej bo i tält.

Endast klar med punkt 2 – följ mig som @nobelprisproj vetja! (Man fick ha så korta namn på det där stället...)

17 februari 2013

Övar på att ha twitterkonto

På hotellrummet efter mkt trevlig introträff med Bokmässancrew & alla andra ambassadörer. #Pepp! #ConnyochBertil

16 februari 2013

Läget #99

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
99

Antal lästa författare:
99

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1

Svar: Nja... (Fast, jag har läst ut Kvarnen. Så det är lite bättre än det ser ut.)


Bilden i repris:

15 februari 2013

Mot tåget!

På söndag är det en rolig dag.
De tolv (synd att inte tolv har någon ålderdomlig stavningsform som exempelvis aderton) bloggambassadörerna för Bokmässan kommer att sammanstråla på hemlig ort (eh, Göteborg) och få veta vad det här med ambassadörsskapet egentligen går ut på. (Har vi immunitet? Har vi egna nummerplåtar till bilen? Är vi egentligen sydamerikanska lyriker?)

Graden av pepp: hög!

Eftersom man aldrig vet när tågen kommer fram tänkte jag börja resa redan ikväll. Utrustad med 3 pristagare och en nöjesbok. Gissa vad som är vad?


Russell hänger med även denna helg. 

14 februari 2013

Oklart om det är samma person som är skyldig till båda brotten

Öppet brev till dig som har lånat BÅDA de två Sully-Prudhomme-böckerna som finns i Umeå:

Lämna tillbaka minst den ena!

(KRIS PANIK KRIS PANIK KRIS PANIK OSV. OSV.)

13 februari 2013

Kanske gillar du

Alltså, jag gjorde en dum sak.
Tog bort de här "kanske gillar du"–bilderna som fanns under varje inlägg.
Nu kan jag inte få tillbaka dem.
Har provat i två olika webbläsare i två olika operativsystem.

Inget funkar.
Har någon annan ett liknande problem?

(Och för allt i världen – prova inte ta bort dem om ni har dem där. Ni kan aldrig få tillbaka dem!)



Gradienter är mkt trendigt och fränt. Och tydligen default när man vill göra rutor i vissa ritprogram. Antagligen för att det är så fränt.

12 februari 2013

Språklig pärla om japanska postorderfruar

Bok: Vi kom över havet
Författare: Julie Otsuka

Handling: Början av 1900-talet. Japanska kvinnor lockas att resa till San Francisco för att gifta sig med unga, vackra, framgångsrika japanska män som vill ha en japansk fru. När den långa båtresan är slut upptäcker de att USA inte är det land av guld och honung som de väntat sig. Det kanske mer är ett land av ogräs och rasism.

Gillar: Språket och sättet den är skriven på. Julie Otsuka skriver om ett kollektivt öde i vi-form, det finns inte ett enda jag i kvinnornas berättelse, och ändå är det hundratals enskilda öden man får följa. Effektfullt? Vackert? Verkligt? Ja!

Detaljerna, miljöerna, rytmen i berättelsen – jag föll för allt.

Boken lyfter upp en del av den amerikanska andra världskrigshistorien som i alla fall jag inte hade en aning om. Japan blir ju som bekant fiende till USA, och det får familjeuppslitande, obehagliga konsekvenser för kvinnorna och deras liv. Så här kan man ju bara inte få göra! vill jag skrika. Var kan man protestera? Och det är den enorma fråga som boken lämnar mig med. Hur kan jag göra något för att motverka främlingsfientlighet. Hur? Jag vet inte hur.

Gillar inte: Att bokens historia behöver berättas. I övrigt: pass. Det fanns inget jag inte gillade, och då har jag ändå väntat några dagar med att skriva om den.

Därför läste jag boken: Lockades av någon rad om handlingen på en blogg, och tyckte att titeln utlovade historia! resa! livsberättelser! Och det gjorde den ju också. Plus mer.

LE BETYG: 5

Köp boken via Bokus, Adlibris eller uppsök närmsta bibliotek och kräv att de köper in den i minst två exemplar (om de inte redan har det). Låna sedan den ena och tipsa alla du känner om att knipa den andra innan det blir kö (om det inte redan är det) (det borde vara det).


Man ser det inte riktigt, men det är en resväska på omslaget. I bakgrunden: tyg.

11 februari 2013

Ska göra ett lager med inlägg innan jag glömmer bort dem

Peppen! Har så mycket energi och idéer att jag knappt kan sitta stilla. Behöver en diktafon så jag kan studsa runt OCH skriva samtidigt. Har tre miljarder blogginlägg som vill ut ur mitt huvud – måste skynda skynda att skriva innan jag glömmer bort dem!

Planerar nämligen att bygga upp en bank av inlägg som jag kan publicera under tiden jag läser de sista tio författarna. För nu är det bara tio kvar. Tio! Hur få är inte det? Jag kanske klarar mig med en tre–fyra inlägg att posta under tiden, så lite är det med tio författare. (TIO!)

Bygger ni upp ett lager av inlägg eller skriver ni och publicerar direkt?


Eventuellt är min hybris unt pepp en sockerchock pga ätit alla dessa semlor till dagens efterrätt. Eventuellt åt jag inte alla, men det hade varit najs.

10 februari 2013

En bok om en spökskrivare, eller om karriär, eller om tonårsbarn eller?

Nu provar jag att köra på mer strukturerade recensioner. Det kanske är livets fröjd?!

Bok: Vända blad
Författare: Julie Jézéquel

Handling: En spökskrivare annonserar ut sina tjänster via nätet. Hon får ett uppdrag. Kunden betalar otroligt bra men verkar skum på något sätt. Han vill ha en bok om sin livshistoria, men den ska vara påhittad. Weird.

Gillar: Boken utspelar sig i Frankrike, huvudpersonen har intressanta inblickar i tv- och filmmanusvärlden, och det är inte ett väntat slut. Det är också lite spännande med hennes mystiska uppdragsgivare. Varför är han så mystisk?

Gillar inte: Det händer för lite med huvudpersonen! Hennes jobbkris skulle kunna leda någon vart. Hon skulle kunna komma någonstans. Nu blir jag bara lite deppig över hennes situation. Men det kanske kommer efter boken är slut. Fast som läsare vill jag hellre att det intressanta ska finnas mellan pärmarna än utanför. (Ibland, måste man vara så konsekvent jämt?)
Och så känns hennes son som en person som knappt får finnas i hennes liv, fast hon inrättat hela sitt liv efter sin son. Förstår inte.
Och så var den spretig. Många ämnen som jag inte hann engagera mig i. Den kanske är en lång novell?

Därför läste jag boken: Har jobbat som spökskrivare en gång. Boken var kort (lämplig avbytare), och utgiven av Sekwa (gillar ofta).

ZE BETYG: 2+

Köp boken via Bokus, Adlibris eller varför inte låna den!


Fredagens projekt. Har inte hunnit använda tången än. Man ska tydligen dra ut skruvar bakom väggen med den på något vis. 

9 februari 2013

Läget #98

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
98

Antal lästa författare:
99

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1,01

Svar: Nja... (Men ett klart framsteg i rätt riktning sedan sist. Yey!)


Bilden! Bilden! (Ganska lite kvar!)



8 februari 2013

Maurice Maeterlinck – Fågel blå

"Feeri i fem akter och tio tablåer" är undertiteln till detta drama av Maurice Maeterlinck. Enligt NE.se är ett feeri ett "sagoaktigt sceneri el. sagostämning" och en tablå är en underavdelning till en akt i ett skådespel. Fast det är inte så viktigt när man läser. Men jag gillar ord.

Fågel blå handlar om två skogshuggarbarn som en natt får besök av en fe. Fen ber dem att leta reda på Fågel blå, för det är det enda som kan rädda hennes sjuka dotter. Till hjälp får de en hatt med en diamant som man kan vrida på. Vrider man åt ena hållet, då kommer sakernas och trädens och djurens själar fram och man kan prata med dem, vrider man åt andra hållet – då kryper själarna tillbaka igen.

Tyltyl vrider på diamanten så att hans Hund, systern Mytyls Katt samt olika livsmedel börjar prata och blir deras följeslagare på färden. Självklart är Elden och Vattnet inte så goda vänner, och Hunden och Katten ogillar varandra och kör lite förräderi och liknande. Det blir lite makabert när Brödet skär av en bit av sin mage när barnen blir hungriga, och när Sockret bryter av sina fingrar.

Det här var en väldigt enkel pjäs att hänga med i. Kanske för att den är i sago-fantastystil, och upplagd som en resa. De möter olika personer/själar, och letar efter en specifik sak hela tiden. Inga avvikelser och så.

Den mest oväntade scenen (också lite skruvad, men ok) är när de träffar alla blåa barn som kommer att födas genom alla tider. Barnen väntar på den dag när de ska födas, och förbereder sig noga med vad de ska ta med sig. Vissa tar med sig en uppfinning (typ en extra bra förgasare) eller ett specialsätt för att odla extra stora tomater, vissa tar med sig "två brott som de ska begå" eller "scharlakansfeber och lunginflammation".

Somliga säger att Fågel blå är en symbol för längtan, eller Fågel Fenix och återfödsel. Det kan också vara en symbol för hopp. Eller lycka. Jag vet inte vad jag tror. Men antingen kan man läsa pjäsen som en underhållande saga för barn (och kanske blanda upp mellan könen vem som gör saker och vem som står bredvid och gråter, är rädda och vill gå hem i princip hela tiden) eller så kan man läsa den som en metafor över valfri symbolisk sak, typ längtan.

Pjäsen ingår i en samlingsbok med flera pjäser, så vill man kan man ju alltid fortsätta med Trolovningen, där Tyltyl och Mytyl är med igen. Fast 7 år senare.

Fakta
Maurice Maeterlinck, Belgien, fick priset 1911 ”på grund av hans mångsidiga litterära verksamhet och särskilt hans dramatiska skapelser, som utmärka sig genom fantasirikedom och genom en poetisk idealitet, vilken, stundom i sagospelets slöjade form, röjer djup inlevelse samt på ett hemlighetsfullt sätt tilltalar läsarens känsla och aning”.

7 februari 2013

Bloggens framtida framtid

Snart är 2 år av projekteri färdigt. Då kommer Nobelpristagarna att vara slut och bloggen utlämnad åt EN ynka pristagare per år, i övrigt får/måste/kan jag skriva om andra saker. (hjeeeelp!)

Tänkte att jag inför detta abrupta slut på ämnen att skriva om skulle ta reda på vad mina trogna 33 läsare gillar mest. Therefore: ENKÄT! Upptäckte igår att tiden för att rösta gått ut, så här är the results of the Nobelprisprojektska läsarnas voting:

Det kan eventuellt vara ett marknadsundersökningsmisstag att ha med ett ämne som kommer ta slut bland alternativen. För övrigt är Lydia Bennet fantastisk: The color of my hair? The color of AWESOME!

6 februari 2013

Michail Sjolochov – Ett människoöde

Sjolochov har skrivit ett långt (mäster)verk om människorna vid floden Don. Det har jag inte läst. Istället valde jag den novelliska Ett människoöde. I samma bok läste jag även novellen Husbonden. Den kanske är lite mer Don:sk.

Ett människoöde är en klar och tydlig berättelse, berättad av en person i boken för en annan person i boken. De har ingen relation utan träffas vid en vägkant. Berättaren, människoödet,  är en man som varit med under andra världskriget, förlorat sin familj, och nu tagit hand om en föräldralös pojke som tror att han är hans pappa.

Berättelsen innehåller, om jag ska vara krass, inget nytt som jag inte läst förr. Det finns väldigt många böcker som liknar denna. Och just Sjolokovs version var inte på något extra speciellt sätt extra bra. Det känns lite hemskt att säga så, för jag tycker att huvudpersonen är väldigt sympatisk.

Den andra novellen, Husbonden, handlar om hur ett äldre par som är bönder ger bort sina djur till kolchosen, typ det kollektiva jordbrukandet, för att kunna se fram emot en lugn ålderdom där de inte behöver slita. Men det blir inte riktigt som de tänkt, för mannen upptäcker att hans liv helt plötsligt saknar mening när han inte har några djur att ta hand om. Förr i tiden alltså. Inte så olikt nutiden.
Fakta
Michail Sjolochov, Sovjetunionen, fick priset 1965 ”för den konstnärliga kraft och ärlighet, varmed han i sitt Donska epos har gestaltat ett historiskt skede i ryska folkets liv”.

4 februari 2013

Inlägg ej avsett för min lärare i historia A, B och C och hela alfabetet

Note to self och allt det där:

GOOGLA VIETNAMKRIGET.

Ty Bertrand Russell är sjukt insatt och skriver mycket om det i sin bok. Somliga (läs: jag) hänger inte alls med. Vem höll på vem och var alla kommunister? (Gissar att någon var det eftersom USA var emot.) Fast de hette demokrater? Och vad gjorde USA där egentligen?

Jag gick ju ändå samhälls. Det känns som att jag borde veta det här.

3 februari 2013

Hejdå fjällen!

Åh vad det har gått bra! Tre utlästa böcker och en mycket vilsam helg.

Slutsatser:
  1. Det är awesome att läsa böcker i fjällen. Men nästa gång ska jag inte ha en kass fot.
  2. När man bor vid kusten är det långt till fjällen. Det är ännu längre på hemvägen.
  3. Ett fluffigt täcke gör mycket för komforten i en vandrarhemsliknande omgivning.
  4. Man kan inte streama Lizzie Bennet Diaries med ett ynkligt mobiltelefoninternet.
  5. Det är sju-hu-kt vackert här.


Här uppe var jag inte. Det är utsikt från backen. Foto: Resesällskapet

2 februari 2013

Henryk Sienkiewicz – Korsriddarna del 1: Strid och förräderi

Nej men är författaren från Polen? Det hade man inte kunnat ana! Eller jo, det hade man faktiskt. De polska adelsmännen äter mest kött och är störst och starkast och kan kasta de största spjuten och spänna armborst utan veven, klämma ihjäl (de största) björnar med händerna och grensla väldiga stridshingstar. Detta kan även de polska riddarna. Och de polska furstarna, kungarna och jägarna. Dessutom är de mest kristna. Och ärorika. Och ärliga. Och modiga. Punkt.

Boken handlar om en ung man i det medeltida Polen, ett rike som tydligen hade många påhälsningar av tyska korsriddare. Han heter Zbyzko och har en impulsiv läggning. De som läst Sagan om Belgarion skulle finna vissa likheter med en arendier.

Zbyzko och hans riddarfarbror Macko har varit med i många strider. På ett värdshus blir Zbyzko förtjust den unga Danusia och väljer ut henne till sitt hjärtas dam. Han lovar att kämpa för hennes heder överallt, och icke att förglömma – ge henne tre påfågelsfjädrar från tyska korsriddares hjälmar.

Boken fortsätter sedan med Zbyzkos jakt på dessa fjädrar (och en fru för att kunna föra ätten vidare). Man får en bild av medeltiden, men eftersom författaren berättar sin berättelse så uppenbart i favör för vissa, vet jag inte vad jag ska tro om alltihop. Det verkar oavsett ha varit mycket strider och dödande. Och utmaningar ”på stampad mark till död eller träldom”. Och ära. Ständigt denna ära. Inte en sida i boken förgår utan att någon pratar om ära. Eller brister ut i bombastiska tal:

– Ers furstliga höghet! Vi begär rättvisa och straff, inte för en oförrätt utan för tusen, inte för en strid utan för femtio, inte för en gång utgjutet blod utan för under åratal begågna brott, så fräcka, att eld borde falla ner från himlen och förtära detta ondskans och våldets gudlösa näste.

Språket är så där hela tiden. Ibland påminner det om Karl-Bertil Jonssons julafton, dock utan ironin. Eller? Jag vet inte. Så här kan det stå på fullaste allvar:

Drottningens rena ande svävade som en rättfärdighetens och fridens ängel över landet, uppmjukade människornas hjärtan, mildrade fångarnas lott, domarnas stränghet och herrarnas övermod.

För mig blir karaktärerna aldrig något mer än karaktärer i en bok, de känns inte som levande personer. De tänker väldigt lite, de gör mest saker på impuls verkar det som. Kastar sig ner och kysser folks knän. Man får aldrig lära känna dem. Men de är alla antingen höljda i ära eller så inte.

Boken känns väldigt, väldigt lång och ändå är den bara del 1 av hela boken. Skulle ha slutat efter ett kapitel eller två i vanliga fall. Lite medryckt blir man ändå mot slutet och undrar hur det ska gå, men aldrig att jag läser fortsättningarna. Kan nog googla hur det slutar.

Dock vet jag nu hur man bäst bör bota ett livshotande sår och få ut en bit av ett järnspjut från bröstet: Drick smält björnister. Då kommer biten ut. Och råkar du ha en relik som till exempel rost från Petrus nycklar eller en tå från ett helgon så hjälper det absolut till.

Fakta
Henryk Sienkiewicz, Polen, fick priset 1905 ”på grund av hans storartade förtjänster som episk författare”.

1 februari 2013

(Not so) evil masterplan in play

Jag befinner mig nu i fjällen med usel fot men vid gott mod.
Har med mig böcker.
De andra är i backen, där liftarna är öppna mellan 10 och 16.
Mellan 10 och 16 hinner man läsa ganska många böcker.
Förhoppningsvis två och en halv.
Kan denna plan gå annat än bra?


Fjällen.


Medföljande pristagare.  JA det kan eventuellt finnas några avbytare i packningen. Men de presenterar jag inte om det här inte går bra. Två och en halv. Har hunnit klart en. 

Läget #97

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
97

Antal lästa författare:
96

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,99

Svar: Nej. (Men denna helg har jag en evil masterplan! Den är kanske inte jätte-evil, utan mer oturlig, men förhoppningsvis ger den Resultat med stort R. Mohahahah!)

Här var det bild!



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...