Den mosterliga plikten

Sitter just nu och väntar på att min syster ska komma hit och göra sin mosterliga plikt (även om det ännu är en mage hon är moster åt). Jag har beordrat henne att ta med mysbyxor och choklad. Förhoppningsvis vill hon även sympatisova senast klockan 22:30, plocka upp saker som jag tappar på golvet och putta på om jag under denna helg måste gå uppför en trappa. I gengäld kan jag sucka festligt när jag ställer mig upp ur soffan samt bjuda på coola sparkshower med böljande mage.

Tror vi har en bra deal här.


Det är upp till Umeå att bjuda på sol. Lite får man faktiskt kräva av en stad som kallar sig Kulturhuvudstad.

Anledningen till att jag inte ska på Bokmässan

Kontraster, kontraster! Förra året vid den här tiden läste jag seminarieprogram, planerade bokbloggsmingel, lottade ut seminariekort och ägnade osunt mycket tid åt att beundra mina nytryckta bloggvisitkort.

Det här året vid den här tiden läser jag böcker där på fullt allvar termen "sterila kvaddlar" förekommer, planerar framtida föräldraledighet och ägnar osunt mycket tid åt att klicka runt på Tradera och lägga bud på pyttesmå kläder.

Känner även att ovanligt mycket tid går åt till att sucka djupt när jag ska ta mig upp ur diverse soffor.

Och kylskåpet pryds av denna skönhet:



(Fast jag har faktiskt beställt Bokmässan-programet, och tittat med längtande blick på alla trevliga mingel som årets bloggambassadörer anordnar. Lyx alla ni som ska dit!)

Vykort från en semestervecka

Soundtrack: Stay Gold
Bok: Den glömda trädgården av Kate Morton
Väder: Från +24 till olidligt hett
Rutt: Uppsala (där Gustav Vasas kanoner höll biskoparna i styr) – Gränna (har äntligen varit på museet och sett på kälkar, medicinlådor och kläder med egna ögon) – Jönköping (där glassen var god och Vättern var ovanligt badvänlig) – Vadstena (sov i ett rum med vapensköldar på väggarna och firade ett brudpar med vacker bukett, orangea converse och flakmoped) – Umeå (som hälsade oss med 29 grader ute och 28 grader inne). (Det är sällan motiverat med mer än 24.)

PS: Boken lästes ut i Jönköping men lämnade mig lite matt, så att jag inte kunde börja på någon ny bok direkt. Det kan väl hända att jag var upptagen med att äta tårtor och diverse.

Feng shuin i det här hemmet just nu alltså

Gjorde just en snabb inventering av hushållets krukväxter. Man skulle lätt kunna tro att det här är den planta som är närmast döden:



Men nej, julstjärnan i köksfönstret kontrar med denna look:



Kan man klämma i med något rejält husmorsknep för att pigga upp dessa ynkliga pinnar eller är det tulpanläge?

Avdelningen läskiga saker som jag gör ( nästan ) helt frivilligt

Kära dagbok!
Jag sitter nu på bussen på väg HEM från fjällen. Inga benbrott, avbrott eller inbrott har inträffat. Dock ett sammanbrott på grund av alldeles för branta backar. Kungsliften var stängd pga 11-18 meter vind per sekund, och den alldeles lagom branta nybörjarbacken var inte öppen. Den byttes istället ut mot "nedre halvan av en svart backe - biten som var blå". Den susade jag dock nedför minst en miljard gånger (om mina vader får säga sin åsikt om saken, och det verkar de ju ha börjat med dagligen).

BETYG
Resesällskapet: 5 kexchoklad för stort tålamod och peppande tal i liften.
Vädret: 2 skidglasögon (-14 är lite för kallt egentligen)
De lånade skidorna: 4 festliga carvingsvängar

Blir det fler gånger? Mycket möjligt. Men då ska jag träna knäna och mitt mod innan.

Nu är det dock kisspaus i Storuman.
Laterz!

Nobelvecka och jag har fullt upp...

... med att se i kapp alla avsnitt i julkalendern.
Den är väldigt trevlig faktiskt.
(Eller: Den är bra. Den är riktigt bra.)
Jag hoppas att Stella följer med dem tillbaka till stenåldern i slutet. Vore oväntat överraskande!

Praktisk sak när man har julkalendrar att se i kapp under Nobelveckor: att ha blogg med Nobeltema.

Helt på egen hand håller den på och är aktuell. Lockar till sig läsare på gamla dammiga inlägg, utan att man behöver göra så mycket alls. Behöver bara ge den vatten på regelbundna tider och se till att den inte står i drag. Sedan kan man ägna sig åt annat viktigt.

(Tips på tema som skulle hålla en blogg s t ä n d i g t aktuell: Bara skriva inlägg om Albert Camus Främlingen. Varför ska alla läsa om den boken?)


Annat viktigt.

November är långt ifrån juli

Det fanns en tid för inte så länge sedan när det här (se bild) var så mörkt som det blev, till och med på natten. DET KAN DU JU TÄNKA PÅ, NOVEMBER!
Och fatta att du är årets i särklass sämsta månad.
Ljusmässigt alltså.


Stilstudie i ljusmässig brahet.

I stallet – om att vara rädd

Igår hade vi markarbete på ridningen. Och det betyder inte som det låter att man själv är på marken och jobbar, utan man sitter på hästen som i sin tur kliver över saker på marken. Oftast är dessa saker bommar.

Bommarna där jag rider är gjorda av trä, kanske tre meter långa (?) och en decimeter tjocka. En gång i tiden var de målade i fräsiga färger, t.ex. blått och grönt och randigt, men nu är de dekorerade med små jack som hästarnas hovar klämt dit och träet sticker fram nästan överallt. Ibland sätter man upp bommen på en sockerbit, som är ungefär 2 decimeter hög. Eller 1 decimeter. Grejen är att sockerbitar är vääääldigt låga. Det skulle kanske motsvara ungefär som att kliva över en limpa, om det vore en människa som markarbetade.

Men när vi galopperade på en volt och hästarna skulle skutta över en bom som låg på en yttepyttelåg liten sockerbit, stötte min häst i ena hoven och snubblade till. I en halv sekund åkte jag framåt i sadeln och det kändes precis exakt som för en dryg månad sedan, precis innan jag föll av och mosade min fot till stoft och aska.



Allt gick dock bra. Hästen insåg att han snubblat och fixade till det hela. Galopperade vidare. Viftade lite med högra örat bara. Men i min kropp var det KAOS! PANIK! JAG DÖR NOG SNART! Det hade jag inte väntat mig! Jag trodde att det kanske skulle vara jobbigt att hoppa nästa gång, kanske att jag inte skulle vilja hoppa så höga hinder. Att tårarna skulle spruta och knäna skaka och lungorna andas jättejättesnabbt på grund av att hästen stöter i tårna i en bom på den oerhörda höjden tjugo centimeter – inte alls väntat.

Men ridläraren hade antagligen sett hundratals ryttare bli rädda. Jag fick en specialbom som låg på ett spår utanför den vanliga volten, helt platt på marken, att galoppera över istället. Och beröm för att jag vågade galoppera över den. Och lungorna slutade fåna sig och knäna blev väl ungefär som vanligt.

Nästa vecka ska vi hoppa över riktiga hinder. Konstigt nog känns det bra att ha blivit dödsförskräckt över en bom nu innan. För det gick ju att lösa, de obehagliga knutarna i kroppen försvann och lungorna fortsatte andas. Nu vet jag hur kroppen kan regera, och behöver inte vara rädd för att bli rädd längre.

Tips på hur du får fint höstväder

Så här får du fint höstväder på just din ort:

1. Bestäm något tråkigt som du ska göra så fort det blir en riktigt regnig och ruskig dag. Till exempel städa förrådet.

Av någon anledning blir sedan alla dagar "ganska fina" och "inte så ruskiga alls faktiskt".


En strålande vacker höstdag när man inte alls behöver städa något förråd.

Så vann vi våra nätter tillbaks

Nä, det är inte något djupt och sorgligt som rubriken syftar på. Utan följande fakta:

Det är höst.

Klockan 19:50 går solen ner, och det blir mörkt på natten. Efter en sommar med varmt varmt varmt och ljust ljust ljust i sovrummet är detta: FRÖJDEN.

Hejdå, sommar!
Det var sannerligen trevligt att träffas.
Några vykort:


Sommarens mest oväntade: Hattmuseet i Glommersträsk. Litet, udda och personligt.


Sommarens kallaste: kvällsdopp i hav, +18 grader.


Sommarens största investeringsbehov: Nytt krocketspel


Sommarens wannabe: Norrbotten vill vara Seattle, inspirerad av The Killing


Sommarens fröjd: Välkommen-hit-blommor i gäststugan


Sommarens smartaste säkerhetstänk: Yatzy på balkongen men i en bricka

Och så var det några böcker, ett och annat bröllop, samt ett dussin får.
Vad har du på dina vykort?

Anonym blogg eller inte?

I begynnelsen var detta en strikt anonym blogg.
Väldigt befriande.
Utan att tveka kunde jag lägga upp kreativt stavade ord, spretiga bilder på Czesław Miłosz och allmänt trams, och ingen visste att det var jag!
Mohahahahaha!

Men efter lite bokcirkel och bokbloggare läser Nobelpristagar-kurser och inte minst bloggambassadör för Bokmässan-aktiviteter så är jag plötsligt inte alls så anonym.
Det finns folk som vet hur jag ser ut!
Och hur jag uttalar ö!

Vad kommer hända härnäst?
Bilder på mig?
Dagens outfit?

Kanske inte. Men jag märker att jag blir mer noga med vad jag skriver, när andra människor faktiskt kan veta vem jag är. Lite mer noga med meningsbyggnad, stavning, och att ha en genomtänkt tanke. Halvspontana saker och infall försvinner i min egen censur. Jag är Kina och bloggen är internet. Jag är en rensare och bloggen är en hink lingon. Osv osv.

Hur har du valt att göra på din blogg? Och varför? Och har du ändrat dig? Och varför? Och den viktigaste frågan av alla:
– Hur känns det?

Avslutar med att öva på lite kreativ stavning igen:
LATERZ!


Dagens outfit – en look som jag valt att kalla "Juno möter cricket-benskydd".

Självömkan pågår

I postlådan kom en påminnelse om att jag
INTE
kan springa, jogga, eller gå på snedden över lutande underlag.
Det är ju annars en ganska vanlig grej man gör.

Återkommer när jag slutat fulgråta över att jag inte kommer att springa en mil i ståtlig stil, utan kanske, kanske ta mig runt.

Det finns ju trots allt betydligt värre saker som kan hända en.
Att det bara ska vara så svårt att komma ihåg.


Brev som visst krävde snytpapper. 

Skärgårdsbröllop

Saker jag lärt mig i helgen:

1. Kajaker är inte livshotande element som bara väntar på att snurra runt och kasta ner dig under ytan och dränka dig långsamt. De är rätt så trevliga.

2. Digeridoo är svårt.

3. Det går utmärkt att kommunicera på ett bröllop där nio nationaliteter och fyra kontinenter är representerade, om man använder swengelska med några extra norska ord, plus armviftande.

4. Fiskar ändrar riktning i kallt vatten. Mer om detta senare.

5. Dalarö med omnejd är vackert. (VACKERT!) Hade jag ett gäng miljoner liggande så vet jag några hus med torn som behöver köpas.

Lite bilder från helgens oerhörda mängd av nya lärdomar:








Australien + Sverige = sant

Det här med semester...

... är det inte livets fröjd?
Har just påbörjat mitt livs första (riktiga) semester. L Y X är känslan.
Procentuellt sett består semestern hittills mest av bröllopsfester och visiter.
Bästa sortens saker.
Myggbetten och regnandet kan jag ha överseende med.




Badade i havet uppe i Piteå. Och slog därmed badrekordet från förra sommaren. Det stod på 0 (noll) bad.




Paketet till nästa bröllop. Valde omslagspapper med tanke på att halva brudparet heter Hedvig. Dock utan w.

Möhippa i gruva

Kära värld vilken intressant möhippa jag var på förra helgen. Har inte kunnat samla mig och skriva något här ty jag har varit fullt sysselsatt att förmedla upplevelsen till alla i min omgivning. Nu är dock alla nöjda och belåtna (ev har vi olika uppfattning om exakt när alla kände sig tillräckligt upplysta), så jag kan återgå till mina normala vanor.

Lördag. Scenen är Västerås. Efter lite lunch och utklädning och jordgubbar åker vi till Sala silvergruva. Hade noll förväntningar. Vi skulle gå en rundtur i en gruva, hur fancy kan det va?

Men ack så fel jag hade! Denna plats vann sannerligen mitt hjärta.

För det första: Förr i tiden byggde man snygga saker när man byggde industrier. Se bildbevis 1.


Bildbevis 1.

För det andra: Möhippan råkade sammanfalla med Silvergruvans dagar, som har gratis inträde om man kommer klädd i folkdräkt eller historisk kädsel. Och tydligen bebos Sala med omnejd av ekonomiskt folk, för det var peruker och filthattar och långrockar (och hästar!) överallt. Vi VAR i 1700-talet. Förutom smittkopporna.


Eventuellt har mannen bakom hästen en telefon i handen. Eller så är det en bok. Candide?

För det tredje: Vi hade en fantastisk guide nere i gruvan. Under 45 minuter lyckades hon berätta om gruvans alla epoker, brytningssätt, kungabesök, dykningar, hästskötsel, vattenpumpsystem och arbetsplatsrisker på ett klart och tydligt sätt så man kom ihåg allt. Plus att det var mycket vackrare i en gruva än vad jag trott, och bra eko. Men väldigt mörkt. Och +3 grader.


Här är en sjö där dykare dyker ner till 80 meter och letar efter kungens autograf. En forntida sådan.

För det fjärde: Extra effekter på grund av litteratur. Hade just läst Under jorden i Villette, som handlar om gruvolyckor, så när guiden tryckte på minus 155 meters-hissknappen höll jag andan. Men ingen märkte. Och allt gick bra.


När gruvan var i farten på riktigt så åkte de dock ner i tunnor. Tre i och tre på kanten.

För det femte: Ovan jord fanns det linbanor, höghöjdsvandringar, ponnyer, ansiktsmålning, hoppborgar i hö, marknader, klädsömnadstips, trädkonst och spöken från julkalendrar. Allt kanske inte var anpassat för möhippor utan eventuellt för barn, men vi brydde oss inte alltid om det.


Det fanns till och med en tavelnedplockningsansvarig som ryckte ut när det kom en regnskur!

När vi hade sett allt och snutit ut historiens vingslag ur våra näsor (sotigt i gruvor) åkte vi till en gård där vi åt världens största picknick och sov i en hölada, vaktad av en nitisk katt som höll mössen borta. (För att bevisa sin plikttrogenhet åt den frukost samtidigt som oss.) Nu önskar jag endast att någon författare som skriver bra om historiska tider skriver en svit om Sala silvergruva. Tror den skulle bli fantastisk. Vibeke Olsson kanske, när hon är klar med Svartvik?


Höladan. Man medtager sovsäck och eventuella gräsallergimedeciner. 

Hittat på mataffär: Kastanjer

Nu har jag sett dem i verkligheten!
Kastanjerna.
Har sparat bilden i mobilen.
Att ta fram om ilska gentemot oskyldiga adjektiv uppkommer igen.
För jag tror vid närmare eftertanke att det är en brun nyans som de menar.
Men grönt vore onekligen fräsigt.


Köpte inga. Vet inte hur man äter dem. Har man en nötknäckare? Grillspett? Mortel?

Rapport från en frysbox

I det Nobelprisprojektska hushållet pågår nu ett nytt projekt. Frosta av frysen. Det är inte så lätt som det låter, när man varken har minusgrader eller kylväskor modell jättestor. Har därför initierat en komplicerad process i syfte att äta upp allt däri.

(Den komplicerade processen innebär att 1. skriva upp alla grejer i en lista och 2. äta upp sakerna i lämpliga kombinationer.)

Det går hittills mycket bra. Vi har igår ätit plättar med bär (från frysen) samt fisksoppa gjord på bland annat dill (från frysen). Idag blev det runda fiskpinnar, som egentligen heter något fancy, med mos, och en liten dutt kikärtsgryta med kyckling som förrätt (med extra dill). Allt från frysen.

Återstår bland annat följande: Dill och andra örter. En halv bytta buljong från gryta, vittnen rapporterar att de sett en köttbit bland buljongen. Dill. Två rostbröd. Dill. Tre falafelmojänger. Olika bär. Dill.

Vad skulle du ha lagat av dessa råvaror om du exempelvis deltagit i Sveriges mästerkock? Alla tips kommer att noga övervägas.


Varför ska man frosta av frysen, undrar ni. Det sparar ström! Dvs bra för miljön. Vad har det här med böcker att göra, undrar ni. Författare har också frysar! Dvs bokrelaterat. 

Efterlysning

Finns ni i Umeå också?
Söderut växer ni ju vilt.


Sipps.

En helg i Göteborg med medaljguldkant

Galenskapen som jag anmält mig till var alltså Göteborgsvarvet. Vilken grej! Vi anlände på fredagen. Det var supersommar! Flygbussen stannade här och där och plötsligt såg jag den blå linjen. DÄR, DÄR ska jag springa imorgon! Stor glädje. Sedan åkte vi en jättelång stund. Den blå linjen var fortfarande där. Insåg att varvet är LÅNGT.


Supersommar. 

Åkte och hämtade nummerlappen dagen innan (samt kollade att jag fick säkerhetsnålar). Mycket bra grej som skänkte en god nattsömn, fri från flirtkulor. Dessutom lokaliserade vi några av toaletterna.

Toaletter. I givakt.

Och sedan blev det lördag, och vi provgick skorna och kände på värmen (!!!) och åt lunch och plockade vitsippor, och åkte spårvagn med tusen andra glada människor i färgglada skor, och helt plötsligt var klockan 15:53 och min startgrupp satte igång. Det tog två kilometer innan jag fattade vad jag höll på med, två kilometer till innan jag hade kommit igång, och sedan var vi över den första bron. Den första bron=ett oöverstigligt berg i min fantasi.


Nummerlapp! Medalj! Kexchoklad! Bara bra saker. 

Sen började det hagla, åska och regna, vilket var bättre väder än mördarsolen. De sista 11 kilometrarna gick därefter som en dans. Hehe. Nej. Det kan ha varit det jobbigaste jag gjort i motionsväg. Men jag sprang till repet, gick uppför andra bron, och jogg-sprang-gick resten med en fantastisk känsla i kroppen. Foten höll! Hälsporren är besegrad! Fick inte ens skavsår. Allt gick så oerhört bra att jag funderar på att anmäla mig till Tjejmilen. Vem kunde ana?

BETYG
Publiken: 5 (Särskilt de som meddelade hockeyresultat under vägen)
Funktionärerna: 5 (Särskilt de som hejade de sista 3 km)
Vädret: 1 (Inga kommentarer)
Musiken: 4 (Särskilt de som stod på första bron och vid någon bokhandel? Men många sa att de bara spelade i sol.)
Sällskapet: 5 (Både fellow runners och materialansvariga)

Sammanfattningsvis: Great success!

Alla gym borde börja med passet "Ved"

Tröttman!
Har flyttat ved.
Klyvt ved.
Burit ved.
Drömt om ved.
Ätit ved.
(Det sista eventuellt ett ljug.)

Alla fingrar värker, ty jag är en otränad vedhanterare som lyfter med handen som en gripklo. Dum idé tänker jag, så här dagen efter.
(Gårdagens aslånga inlägg var alltså tidsinställt. Jag är inte självplågare.)
Men man fick också spana på lamm.
Det var fint.
Vad har du gjort i helgen?