31 juli 2013

Favorit i repris: Storgatan 2 av Sinclair Lewis


Titel: Storgatan 2
Författare: Sinclair Lewis
Läst tidigare: Storgatan 1

Ny grej: Favorit i repris! Det fanns ju en del Nobelpristagare som behövdes läsas mer av, och nu har jag vilat pristagarläsningsnerven tillräckligt länge. Först ut är Sinclair Lewis med boken Storgatan del 2. Originaltiteln är Main Street, och boken har delats upp i två på svenska. Oklart varför. Omslagsbild till höger. Man kan tro att det är en tråkig bok, men det är det inte.

I denna del två kämpar Carol vidare med att både försöka passa in och att förbättra den självgoda präriestaden Gopher Prairie. Hon är dock inte lika säker längre på att det faktiskt är möjligt. Ibland vill hon hellre fly.

Några nya karaktärer dyker upp, och Carol åker på resa, både med och utan make. Hon flyttar till en större stad och hänger med suffragetter. Inte någon revolutionerande handling eller spännande så man sitter och våndas, men jag gillar hur boken beskriver medelklasstadens strikta normer och hur den amerikanska identiteten växer fram. Samtida med Downton Abbey, men i en helt annan värld.

Och så var det igenkänningsfaktorn. Är trött på folk som bara vill prata om vad andra gör, har köpt eller borde göra, samt hur förträffliga deras egna åsikter är och hur konstiga de som gör på ett annat sätt är. Därför känner jag mycket starkt för Carol Kennicott, ty hon upplever samma sak. Storgatan i boken finns på många ställen, fortfarande. HEJA CAROL!

Bortglömd pärla, är vad den är. Språket är liksom frasigt och skarpt, och driver med både karaktärerna och samhället. Lästips, om man vill testa en pristagarbok av äldre stil.

29 juli 2013

Baka/göra/tillreda cakepops – en guide i 7 bilder

Detta är ett recept på snyggt bakverk som INTE är lika krångligt som rullrån. Rekommenderas starkt.

1. Gör en sockerkaka. Det är utanför guiden. Men den ska likaväl göras. Som tur är behöver man bara halva, så hälften blir fika. Gött!


2. Mixa 250 gram sockerkaka med 50 gram färskost och 50 gram hallon. Jag tror sannerligen inte att det är noga med grammen här, men ungefär.


3. Det ser ut som köttbullssmet, men det är det inte. Säg gärna det högt till din hjärna, annars fattar den inte vad du äter när du smakar på smeten.


4. Rulla till bollar. (Pops?) I det recept jag använde mig av stod det ”12 bollar” men det blev för stora tyckte jag. Gör kanske 20 istället. Lägg bollarna i nåt och sätt i frysen i 10 minuter.


5. Klipp av grillpinnar på mitten så du får kanske 20. Smält lite choklad. Ta ut de ganska kalla bollarna ur frysen, doppa pinnarna i choklad och tryck in i dem. Det blir som klubbor.


6. Frys dem ett tag till. Leta under tiden strösslet. Det kan stå i det skåp där du minst anar det.


7. Smält lite mer choklad, kanske 150 gram eller så. Ta ut klubborna ur frysen, rulla dem i choklad och strössla över strösslet. Klart!


Ett smart tips är att ställa dem i ett glas när man har rullat dem. Ett ganska brett glas funkar bäst, ty smala glas kan tippa.

Fråga till framtiden: Kan man frysa in dem? Ty man blir onekligen mätt efter kanske två.

26 juli 2013

En lättsmält sak

Joråsåatteeh... Nu har jag läst den 19:e boken om Stephanie Plum. (19! Hur blev det så många?)

Bakgrundsinfo: Stephanie jobbar på en borgensbyrå med att hämta in folk som "glömt" att gå på sin rättegång. Borgensbyrån vill inte förlora pengarna som de lagt ut så de vill få tag i dessa mer eller mindre suspekta typer. Stephanie får bara lön när hon lämnar in en smitare till polisen, och eftersom hon alltid ligger efter med hyran och råkar få sina bilar förstörda (uppeldade, sprängda, bombade, etc. etc.) behöver hon alltid pengar.


Boken mot vinterbakgrund. Lånade den i januari (?) men hann inte läsa pga pristagarspurt. Nu gick det bättre. Angående omslaget vill jag dock invända att Stephanie Plum i princip ALDRIG har högklackat. Inte ens när hon är brudtärna. Så vem är det på bilden?

Böckerna innehåller alltid:

1. En borgenssmitare som är svår att hitta, oftast med hög borgenssumma. Det är alltid något lurt med dessa, och en slags pusseldeckarstil på det hela.
2. Flera borgenssmitare som borde vara lätta att hitta men inte alltid är det. Oftast med liten borgen. Dessa dyker upp lite mellan varven och håller uppe tempot, och har ibland viktig betydelse för huvudfallet. I denna var det en person med en hawaiiansk tiki.
3. Rapp dialog, som jag tycker är bokens bästa grej. Funkar inte riktigt lika bra i översättning, läs på engelska.
4. Stephanies velande mellan Joe Morelli och Ranger. Just nu – mest Morelli.
5. Mormor Mazur (med ett självförtroende av stål) som ställer till förödelse på begravningsbyråerna.
6. Dödliga hot/faror mot Stephanie och hennes sidekick Lula.
7. Ätande av olika amerikanska snabbmatsgrejer som kycklingdelar och munkar.

Och nummer 19 är inget undantag. Detta är därför inte böcker som man läser för att hitta något nytt eller utveckla sin litterära smak. Det ÄR samma handling i alla. Men det är extremt underhållande, lite spännande, och ganska roligt för det mesta. (Dessutom hejar jag på Morelli, så jag vill ju veta hur det går...)

Betyg: 3 försvunna patienter
Titel: Notorious Nineteen
Författare: Janet Evanovich
Förlag: Headline Review (2012)
Antal sidor: 302
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris

24 juli 2013

Med hopp om en ny Austen

Har just börjat på nästan-tegelstenen Hustrur och döttrar.
Efter 30 sidor hyser jag fortfarande hopp om en nära-Austen-upplevelse.
Den här Molly gillar jag skarpt.
Men Clare... inte fullt lika mycket.

Har du läst?


Till exempel äter hon upp Mollys mat. Bara en sån sak.

23 juli 2013

Om alla dör, vad händer då?



SÅ BRA!

Läste ut den på kvällen och drömde om 1) att alla dog utom jag, 2) att jag tog hand om kor. Sa jag att jag lätt lever mig in i böcker?

En sekund i taget är en sjukt spännande bok om att överleva en dödlig pandemi, och hur världen förändras när både el och andra människor försvinner. Gillade verkligen hur författaren fått till huvudpersonen Hedvig, och hur hennes tankar och funderingar velade sig framåt. Tyckte också om att Hedvig utvecklades från att tänka att hon inte ens vill försöka, till att bli en sån som fäller träd.

Språket är utan hack och sånt där man trasslar in sig, det flyter på och jag vill läsa mer om Hedvig när boken är slut. Hoppas sannerligen på en fortsättning.

PS: Läs också Boktjuvens blogginlägg där hon undersöker om boken är trovärdig när det gäller elavbrott. Mycket intressant!

Betyg: 4 starkt lysande pannlampor
Titel: En sekund i taget
Författare: Sofia Nordin
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
Antal sidor: 193
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris

21 juli 2013

En storm kom från paradiset

– Du menar att du återvände till Afrika frivilligt?

Det är frågan. Frågan som P får när han sitter i en cell, anklagad för spioneri, i väntan på att få komma in i ett land där han ska flyga besprutningsplan. Att just det landet och hans hemland har en komplicerad politisk historia har han liksom inte tänkt på.



Senaste bokcirkelboken En storm kom från paradiset har ett fantastiskt språk. Det finns inte ett onödigt ord i texten utan allt är genomtänkt. Det är en av de bäst skrivna böckerna jag läst i år, även om jag efter ungefär en tredjedel tyckte att den blev lite långsam. Jag gillade inte någon av karaktärerna heller. Men det gjorde konstigt nog inte så mycket. Det precisa och speciella (men samtidigt väldigt vanliga) språket gjorde hela boken bra.

Författaren kastar om väldigt mellan poetiskt och långsamt och mer faktaboksaktiga stycken. Älskar kontrasterna. Här är ett exempel som börjar med att huvudpersonen står vid ett fönster:

”Han andades, satte handen i det vita, suddiga. När han tog bort den liknade avtrycket utbredda fjädrar, vingpennor.

Cessna T-37 var ett lättviktigt, tvåsitsigt skolflygplan ursprungligen framtaget av amerikanska flygvapnet. Det hade två Continental-Teledyne J69-T-9-turbojetmotorer, byggda på kontrakt av franska Turbomeca Marboré.”

Det är en ganska kort bok, tunn till formatet men sannerligen inte till innehållet. Men man måste läsa mycket mellan raderna. En bok som kräver ganska mycket av läsaren, tyckte bokcirkeln.

Johannes Anyuru har skrivit den här boken om sin pappa. Det känns som att han letar efter vart hans pappas historia började, för att få en punkt att starta från med sin egen. Låter mkt djupt och så, men om man inte vet det, var ska man då hålla i sig?

Berättelsen växlar mellan dåtid och nutid, här och där, men det blir inte trassligt. Han skriver om utbildningen i flygvapnet, flykten, slumpen, hoppet, drömmen, och hur flygandet blir ett sätt att andas. Och det är antagligen därför som han, P, återvänder till Afrika.

Betyg: 4+
Titel: En storm kom från paradiset
Författare: Johannes Anyuru
Förlag: Norstedts (2013)
Antal sidor: 247
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus

19 juli 2013

Mysig bok om solidariska quebecbor (och deras fiskar)

Snabblånade en bok som jag hört omnämnas som ”sommarens bästa feelgood”. Och det kan nog stämma. Det är ju trots allt en bok som har kapitel som heter ”Finns det något vackrare än kärlek?” och ”Slutet gott, allting gott”.

Handling: Boken utspelar sig under några dagar vintern 1998 när en isstorm skapar kaos i Quebec. Det är strömavbrott. Det är köer till konservhyllan. Det är extremt halkigt. Och mitt i denna is finns ett bostadsområde där grannarna är som grannar är mest, håller på med sina egna problem och hälsar sådär på avstånd. Men på grund av isen skapas nya mönster. De ändrar riktning lite, och börjar hjälpa varandra. Relationer startar och förändras…


Mycket av handlingen är badrumsbaserad.

Gillade: Att den är skriven i glimt-form, att man får små bitar från olika karaktärer och det blir en större bild. Undergångs-men-det-finns-hopp-stämningen. Nördigheten om fiskarna. Fick också känslan av att det verkligen var ett barn som berättade vissa kapitel.

Gillade inte: Den har inte ett perfekt språk med perfekt flyt hela tiden, men om man läser sista kapitlet och tänker att det är så texten kommit till, funkar det i alla fall.

Betyg: 4 gasoltuber (små)
Titel: Fiskar ändrar riktning i kallt vatten
Författare: Pierre Szalowski
Översättning: Magdalena Sørensen
Förlag: Sekwa (2013)
Antal sidor: 262
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris

17 juli 2013

Man kan alltid ta sig samman en annan dag

Planen i morse:
TA MIG SAMMAN OCH SKRIVA OM NOVELLERNA.

Ty detta har hängt över mig i åratal.
Åtminstone veckotal.

Men så hände balkongläsning istället.
Oops.



16 juli 2013

EXTRA EXTRA: TV-stjärna återfödd som myra. Kim Lange: ”Det svåraste är benen.”



Har läst mig igenom ett halsbrytande äventyr med komiska inslag och sensmoralen att lyckan finns mitt framför dig, om du bara har tid att se det. Sammanfattningsvis:

D: Dödsrik. Huvudpersonen dör ovanligt många gånger i boken. (Och på kreativa sätt!)
Å: Återfödsel är temat (se punkt 1)
L: Lättsam underhållning big time
I: Internationellt känd bok (och författaren kommer på Bokmässan i år)
G: ”Gör goda gärningar, för andras skull” (diktatorer blir tarmbakterier)

K: Kim Lange är vår hjältinna. Först i powerwomanstil, sedan i varierande djurformat och sedan…
A: Akta dig för att sno någon annans make. Särskilt om de råkar vara en myra på gården.
R: Romanserna flödar. Kanske för att Casanova figurerar i en biroll.
M: Mammarollen viktig
A: Allvarlig: nej. Humor är bokens grej.

Betyg: 3 kladdiga gelébjörnar
Titel: Dålig karma
Författare: David Safier
Översättning: Ulrika Junker Miranda
Förlag: Bazar förlag (2013) Recensionsex.
Antal sidor: 285
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris

14 juli 2013

Skärgårdsbröllop

Saker jag lärt mig i helgen:

1. Kajaker är inte livshotande element som bara väntar på att snurra runt och kasta ner dig under ytan och dränka dig långsamt. De är rätt så trevliga.

2. Digeridoo är svårt.

3. Det går utmärkt att kommunicera på ett bröllop där nio nationaliteter och fyra kontinenter är representerade, om man använder swengelska med några extra norska ord, plus armviftande.

4. Fiskar ändrar riktning i kallt vatten. Mer om detta senare.

5. Dalarö med omnejd är vackert. (VACKERT!) Hade jag ett gäng miljoner liggande så vet jag några hus med torn som behöver köpas.

Lite bilder från helgens oerhörda mängd av nya lärdomar:








Australien + Sverige = sant





12 juli 2013

Hemligheternas rike – bra titel

Semesterns första bok blev den tredje delen i fantasyserien De utvalda. Läs inte mer här nu om du tänkt läsa hela serien från början och inte vill veta några detaljer.



18-åriga Bitterblue försöker sätta sig in i sina plikter som drottning av Monsea. Det är åtta år sedan kung Leck dog, men dimman han spred verkar dröja sig kvar både här och där. Bitterblues fyra rådgivare dränker henne i pappersarbete, så hon börjar smyga ut på nätterna för att ta reda på hur saker och ting egentligen är i Monsea. Det hon hittar är gåtor, konspirationer och en flod full med benknotor. Bitterblue försöker ta reda på vem hon är, vem Leck var och vilket slags kungadöme Monsea ska bli i framtiden. Kanske inte den mest originella grundstoryn, men detaljerna och karaktärerna gör att jag gillar. Mycket.

Det är kul att få veta hur det gått för Katsa, Po och de andra från första boken. Som att återse gamla vänner. Och det är spännande att följa Bitterblues jakt på minnen och sanning. Och chiffren! Intressant. En av de nya karaktärerna som jag gillar mest är den 90-årige särlingsbibliotekarien Död (uttalas Dödd) som minns allt han läst. Han har även fått äran att skriva en underhållande personförteckning i slutet av boken.

Hemligheternas rike var en sån där fängslande bok som man inte vill lägga ifrån sig, och om man inte vore så fruktansvärt gammal och förståndig skulle man läsa klart den på en gång även om det tog hela natten.

Betyg: 4 broderade lakan
Titel: Hemligheternas rike
Författare: Kristin Cashore
Översättning: Carina Jansson
Förlag: Semic (2013)
Antal sidor: 619
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris

10 juli 2013

Det här med semester...



... är det inte livets fröjd?
Har just påbörjat mitt livs första (riktiga) semester. L Y X är känslan.
Procentuellt sett består semestern hittills mest av bröllopsfester och visiter.
Bästa sortens saker.
Myggbetten och regnandet kan jag ha överseende med.




Badade i havet uppe i Piteå. Och slog därmed badrekordet från förra sommaren. Det stod på 0 (noll) bad.




Paketet till nästa bröllop. Valde omslagspapper med tanke på att halva brudparet heter Hedvig. Dock utan w.

7 juli 2013

Tungt och välskrivet med klaustrofobikänsla

Har väntat med att skriva den här recensionen så att jag kan börja den med:

HAR JUST BLANKAT AV DISKBÄNKEN.

För det är en sak som jag aldrig reflekterat över innan att man gör. Men det gör man ju. Och tusen andra hushållsgrejer som liksom inte är Det Viktigaste I Ens Liv, utan de går av bara farten. Men i Att föda ett barn är skötseln av hushållet allt, och hushållsalmanackan en livboj. Ett ovårdat hem är bevis på att man inte duger. Om man kommer utifrån, underifrån, och inte kan koderna alltså. Annars kan man göra lite som man känner.

Det är sent trettiotal i Örnsköldsvik, och Maj med de snygga benen råkar bli gravid. Och hon råkar också gifta sig med barnafadern, den mycket äldre, frånskilde Tomas, som bor i lägenheten ovanför sin mor visar det sig. Tomas har en stor familj på sju syskon, och alla umgås enligt traditionens bud vid alla högtider. Det är ju en lite finare familj med anseende och sommarnöje. Maj kämpar för att passa in, att vara tillräckligt bra och inte lukta illa. Att baka nätta kakor och laga rätt meny.

Att föda ett barn var en jobbig bok att läsa. Motsatsen till feelgood. Känslan är klaustrofobisk. Hon blir så fast, Maj, och så ensam. Vill ge en applåd till dagens barnbidrag och föräldrapenning och allt som finns, så att kvinnor idag kan välja att inte slukas av relationer som de inte vill ha, om de skulle råka föda ett barn. Visst finns det ljusglimtar i Majs värld också, och somliga som kanske är vänner, men det mesta är så tungt och skört på samma gång. Majs ångest beskrivs med ett ovanligt språk, ett speciellt språk, som kräver mycket tid för att man ska hinna ta in allt. Jag rekommenderar den starkt.

Om ett år eller två kanske jag har hämtat mig från den instängda känslan och orkar läsa fortsättningen. Men läsas ska den.

Betyg: 4 gäddor
Titel: Att föda ett barn
Författare: Kristina Sandberg
Förlag: Norstedts (2010)
Antal sidor: 488
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris

5 juli 2013

Hästbok med mera

Millan-serien är hästböcker med svärta. Och sannerligen bra är dom. Millan går i sjuan och jobbar extra hos Marianne med att sköta hennes hästar och stall. Pengarna går inte till käder och bio utan till mat till henne och hennes lillebror. För hemma är det Millan som tar ansvar och skyddar sin lillebror, mamma sover mest och pappa dricker öl. Utom när de bråkar. Jag läser ibland med klump i halsen, och är tacksam för att ett så kallat ”tomt kylskåp” i min familj alltid har kunnat frambringa minst en pastasås.

Det är mycket som känns igen från första boken, men jag tycker ändå att historien har många nya vändningar. Framför allt har hon ju nu en pyttehäst att (också) ta ansvar för, och kanske en blivande vän som faktiskt förstår hur det är hemma.

Typiska hästboksgrejer som tävlingar, bortskämda ponnyungar (med pappor med blanka skor) samt beskrivningar av dressyrprogram dyker upp, men den har en egen grej också: Millan. Hon är en person som man tycker väldigt mycket om, och vill veta hur det går för. Och det finns många intressanta trådar inför nästa bok.

Passar till: läsare som gillar hästar, eller inte. Osäker på ålder, men på hemsidor och sånt står det från 12 år. Och där passar jag ju in ;)

Betyg: 3 välryktade shetlandsponnyer
Titel: Sveket
Författare: Pia Hagmar
Förlag: B Wahlströms (2013)
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris

4 juli 2013

Möhippa i gruva

Kära värld vilken intressant möhippa jag var på förra helgen. Har inte kunnat samla mig och skriva något här ty jag har varit fullt sysselsatt att förmedla upplevelsen till alla i min omgivning. Nu är dock alla nöjda och belåtna (ev har vi olika uppfattning om exakt när alla kände sig tillräckligt upplysta), så jag kan återgå till mina normala vanor.

Lördag. Scenen är Västerås. Efter lite lunch och utklädning och jordgubbar åker vi till Sala silvergruva. Hade noll förväntningar. Vi skulle gå en rundtur i en gruva, hur fancy kan det va?

Men ack så fel jag hade! Denna plats vann sannerligen mitt hjärta.

För det första: Förr i tiden byggde man snygga saker när man byggde industrier. Se bildbevis 1.


Bildbevis 1.

För det andra: Möhippan råkade sammanfalla med Silvergruvans dagar, som har gratis inträde om man kommer klädd i folkdräkt eller historisk kädsel. Och tydligen bebos Sala med omnejd av ekonomiskt folk, för det var peruker och filthattar och långrockar (och hästar!) överallt. Vi VAR i 1700-talet. Förutom smittkopporna.


Eventuellt har mannen bakom hästen en telefon i handen. Eller så är det en bok. Candide?

För det tredje: Vi hade en fantastisk guide nere i gruvan. Under 45 minuter lyckades hon berätta om gruvans alla epoker, brytningssätt, kungabesök, dykningar, hästskötsel, vattenpumpsystem och arbetsplatsrisker på ett klart och tydligt sätt så man kom ihåg allt. Plus att det var mycket vackrare i en gruva än vad jag trott, och bra eko. Men väldigt mörkt. Och +3 grader.


Här är en sjö där dykare dyker ner till 80 meter och letar efter kungens autograf. En forntida sådan.

För det fjärde: Extra effekter på grund av litteratur. Hade just läst Under jorden i Villette, som handlar om gruvolyckor, så när guiden tryckte på minus 155 meters-hissknappen höll jag andan. Men ingen märkte. Och allt gick bra.


När gruvan var i farten på riktigt så åkte de dock ner i tunnor. Tre i och tre på kanten.

För det femte: Ovan jord fanns det linbanor, höghöjdsvandringar, ponnyer, ansiktsmålning, hoppborgar i hö, marknader, klädsömnadstips, trädkonst och spöken från julkalendrar. Allt kanske inte var anpassat för möhippor utan eventuellt för barn, men vi brydde oss inte alltid om det.


Det fanns till och med en tavelnedplockningsansvarig som ryckte ut när det kom en regnskur!

När vi hade sett allt och snutit ut historiens vingslag ur våra näsor (sotigt i gruvor) åkte vi till en gård där vi åt världens största picknick och sov i en hölada, vaktad av en nitisk katt som höll mössen borta. (För att bevisa sin plikttrogenhet åt den frukost samtidigt som oss.) Nu önskar jag endast att någon författare som skriver bra om historiska tider skriver en svit om Sala silvergruva. Tror den skulle bli fantastisk. Vibeke Olsson kanske, när hon är klar med Svartvik?


Höladan. Man medtager sovsäck och eventuella gräsallergimedeciner. 

1 juli 2013

3 minirecensioner och ett länktips

Minirecensioner känns som en bra sommargrej.
Läser mer, skriver mindre.

Den krympande hustrun – Andrew Kaufman

Ljudbok. Kort bok eller lång novell, man vet inte. Kanske en lång roman som krympt? I så fall har den krympt ner till det viktigaste. Gillade de surrealistiska inslagen och idén att en tjuv stjäl den affektionsvärdaste saken. Tyckte också om intervjun med författaren på slutet. A nice noice står för produktionen, två tummar upp.

Betyg: 4 miniräknare (av bästa sort)


Dagarna med farmor – Frédérique Deghelt

Snyggt omslag. Gillade inte alls språket (eller Jades kärlekshistoria), men bokens idé är bra. Jade låter sin farmor flytta in hos henne i Paris istället för på hem. Jade skriver bok, farmor har läst i hemlighet hela livet. Deras världar berikar varandra.

Men bokens övertydlighet och pratighet drar ner hela intrycket. Det kan t.ex. stå så här: ”Mamoune var så otrolig, så oförutsägbar. Jade anade redan att hon tillsammans med henne skulle få den ena överraskningen efter den andra.” eller så här ”Tack vare Mamoune uppfylldes hon av nya känslor och en insikt om att hon var förbunden med en äldre värld och kunde fortsätta sitt liv genom att spinna vidare på den väv som hon kommit ur.” (Med tanke på slutet kanske man kan se boken som ett ej antaget manus, och då blir det ju en intressant litterär effekt istället. Tror dock inte att det var tanken.)

Betyg: 2 (ganska mediokra) ”exotiska tyger”

TIPS: Marie Gröön på Dagensbok.com lyckas beskriva exakt vad som är problemet med bokens språk. Läs!


Under jorden i Villette – Ingrid Hedström

Del 3 om den belgiska undersökningsdomaren Martine Poirot. Har lyssnat som ljudbok och insett att Villette-böckerna är bättre i pappersbokform, för då blir det högre fart. Man förstod saker efter två timmars lyssning som de inte kom fram till förrän efter åtta, och det var seeeegt.

Men den är underhållande och spännande, och bygger vagt på verkliga händelser. Hon borde dock börja med mer praktiska skor. Och vad är grejen med att de uttrycker alla sina känslor genom sin blick? Sorgsen blick. Rädd blick. Mörk blick. En döljande blick. En kall blick.

Betyg: 3 armeringsjärn (inte av toppkvalitet)
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...