31 augusti 2012

Läget #75

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
75

Antal lästa författare:
73

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,97

Svar: Nej. (Jag har stretat klart med Pasternak, men så skulle han ju ha en spellista också. Dock: förra veckan skulle faktiskt genomsnittet ha varit 0,99. Hur kunde jag missa detta? Zombies i träden? Ingen vet.)


Paintbrushmästerverket, som denna vecka inte skridit framåt:

30 augusti 2012

En bra planering och prioritering är A och O

Istället för att skriva om Dr. Zjivago har jag satt ihop en låtlista med det vackra namnet Zjivagos hits. Den kan eventuellt vara livets mästerverk.
Dessutom har jag ägnat mig åt att ha träningsvärk i allting.


Blank häst. Också livets mästerverk.

29 augusti 2012

Vissa bromsar även i nedförsbackarna. Say no more.

Har inte skrivit något här på flera dagar på grund av 1) har läst Pasternak och det=segt i slutet, 2) har tyckt att allt jag tänkt skriva har varit fåniga klagomål som jag borde skämmas över att ha pga liv i lyx och inga e g e n t l i g a problem. Men nu får det vara nog.

JAG HATAR FOLK SOM CYKLAR SAKTA I BREDD PÅ CYKELBANOR.
På morgonen.
Vill de cykla sakta i bredd kan de gå på ett spinningpass.

27 augusti 2012

Släpet

Tillbaka i Umeå efter en vådligt trevlig helg i Göteborg tillsammans med ett släp. Brudparet ville inte att foton från bröllopet skulle spridas på internettet, men släpet sa de faktiskt inget om. Läsning på vägen dit: Nya kontakter av Sophie Kinsella (lättsamt lättsamt åh så lättsamt), läsning på vägen hem: Jag är Zlatan av Zlatan och David Lagercrantz (åh vad bra den var, jag grät faktiskt lite ibland, och fotboll är sannerligen livets fröjd!). Helgen får tio poängz.


PS: Tack för alla sista-pristagaren-nomineringar! Fler kan lämnas fram till och med fredag. Sen blir det röstningsmojäng!



25 augusti 2012

Vem ska bli den SISTA författaren i projektet?

Även om jag startade Nobelprisprojektet hipp som happ utan en tanke på morgondagen eller mina möjligheter att hinna kolla på så många serier som jag egentligen vill, anser jag att det bör avslutas med någon form av genomtänkthet.

Vem ska bli sist?

Det vore sannerligen trevligt om det blev någon alldeles extra. Tyvärr vet jag inte vem av de återstående kandidaterna som är något alldeles extra, eller något alls egentligen. Och så kan vi ju inte ha det!

Därför: Frågan kommer att avgöras inom kort genom omröstning i den till höger skymtande högerspalten. Och du/ni/folk du känner får mkt mkt gärna tipsa om vilka som är mest värda att erhålla denna oerhörda ära.

(Annars väljer jag ett gäng medelst "pilkastning på lista", "kobingo" eller annan fröjdefull avgörande aktivitet. Ty omröstning ska det bli!)


Är det någon som är extra bra eller är alla likadana? BRING IT!

24 augusti 2012

Läget #74

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
74

Antal lästa författare:
73

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,97

Svar: Nej. (Jag stretar på med Pasternak. Den är verkligen lång. Suck.)


Paintbrushmästerverket skrider framåt:




23 augusti 2012

Platshållartext?


Jag har funderat och funderat men inte kommit på någon naturlig förklaring till denna TRÄBIT som står i en hylla på biblioteket. Iklädd kamouflage förvisso, men ändå. 

22 augusti 2012

Är ändå ganska tacksam för att de inte leker med vassa saker och reptiler

Vissa sparar tydligen sina egna leksaker för att i framtiden kunna ge dem till sina barn. Sjukt ovärt. Jag har istället valt att bosätta mig i en lägenhet under en lägenhet med barn i, vilket gör att ett förråd med grejer enkelt och smidigt samlas på balkongen. Kan man även hoppas på en sån där fin tågräls med små små tåg till?


Nej, det är inte lämningar av duvor, de små prickarna. Det är balkongmaterialets eget utseende. 

Dario Fo – Dario Fo x 4

Baksidestext:
”Dario Fo x 4 innehåller fyra uppsluppna enaktare där Fo med sedvanlig munterhet låter förvecklingarna snurra runt med lurendrejare, horbockar och gaphalsar.”

Jag fattar! Fars för clown! Förlåt Fo för att jag fick dig att verka djup och svår!  Det här är ju som att titta på något program där folk går in och ut genom dörrar och är dumma i huvudet. Fast med aningens bättre humor.

Om Nobelprisprojektet hade varit en pjäs av Dario Fo hade antagligen författarna stått gömda i golvur och klivit fram när jag minst anat det, haft kärleksaffärer huller om buller, lurat folk på pengar, skjutit och/eller balsamerat varandra samtidigt som jag åsåg det hela med stor förvirring och gjorde tappra försök att hänga med i svängarna (jag skulle t.ex. ha rollen ”polisen” eller ”frun” eller ”målare 2”). Böckerna skulle antagligen försöka lura mig på något sätt och så gifter sig alla i slutet med någon annan. Gärna nakna i en tunna.

Förutom att små pjäser är ett ypperligt sätt att komma framåt i somliga projekt är det rätt kul att läsa saker i den här formen. Och Dario Fo x 4 är nog till och med ännu lättare att börja med än Lång dags färd mot natt. Vilken man bör välja kan dock skilja sig åt beroende på om man helst läser lättsamt och komiskt eller tragiskt och djupt.

(Men enligt Dario Fos prismotivering verkar han ju även upprätta värdigheter och gissla makter, vilket han kanske gjorde här också, fast jag missade det. Eller så gisslade han kommunala regler och fuskare och folk med utomäktenskapliga förbindelser. Ingen vet.)
Fakta
Dario Fo, Italien, fick priset 1997 för att han ”i medeltida gycklares efterföljd gisslar makten och upprättar de utsattas värdighet”.

21 augusti 2012

Avbytaren Matchad

Den här tyckte jag både väldigt mycket om, samtidigt som den kändes lite fånig. Totally doable. Till exempel så tyckte jag att författaren hade knåpat ihop ett mycket intressant ultimat-livslängd-övervaknings-framtidssamhälle och att huvudpersonens utveckling kändes trovärdig och inspirerande. Men: ännu ett triangeldrama med en kvinnlig huvudperson som gillar två fantastiskt-bra-killar-på-olika-sätt? Är inte det förra årets grej? Hungerspelens grej? Twilights grej? Tacksam för upplysningar i denna fråga.


Om den skulle få ett betyg skulle det bli en stark 3:a. 

20 augusti 2012

Eugene O’Neill – Lång dags färd mot natt

Det här är ett självbiografiskt drama som O’Neill testamenterade till Dramaten (alltså i Sverige) för att han kände sig mest uppskattad här. Lite fränt ändå! Det är dedikerat till hans fru (den tredje i raden).

Efter att ha läst pjäsen är jag glad att jag även har läst hur hans liv blev sen (om det nu är han som är Edmund, men det övriga är rätt likt). För det var en väldigt dyster sak den här färden mot natten. Ändå tyckte jag att det var läsvärt och jag kan starkt rekommendera boken till folk som vill prova på ett drama.

Handlingen (som jag inte visste något om alls, även om jag har hört och sett namnet på denna pjäs en miljard gånger, till exempel som rubrik på en av OS-kommentatorernas bloggar) är:

En familj under en dag. Det är varning för ras. Det börjar som en skakning i ett par reumatiska händer och slutar i ångest och förnekelse och uppgörelse och dränkning av sorger.

Jag vet inte om slutkänslan är positiv eller negativ. Fast det kanske inte är den som räknas. Det är hur som helst väldigt bra skildrat hur raset händer. Och jag har faktiskt lite sympati för allihop, fast de är som de är.

Om jag ska jämföra pjäsen med Vävarna så tyckte jag mer om LDFMN. Fast inte nog mycket för en 4. Och jag vill inte sänka Vävarna till en 2:a, det var den alldeles för underhållande för. Jag har blivit snålare med betygen. Stackars den bok som blir kvar till sist?
Fakta
Eugene O’Neill, USA, fick priset 1936 ”för hans av kraft, ärlighet och stark känsla samt självständig, tragisk uppfattning präglade dramatik”.

19 augusti 2012

Dr Gregory Zjivago?

Doktor Zjivago konstaterar att en person har lupus.
(MOHAHAHAHA JÄTTEKUL om man har sett tv-serien House.)
(Alltså, den här boken var bättre i början?)


Och uppenbarligen har jag talang för det här med ponnytävlingar
för den som jag lyckades fota rumpan på igår gick visst och vann hela Norrlandsmästerskapen idag. Kan man bli rik på det här? Orakel OCH Nobelprisprojekt. Kanske?


18 augusti 2012

I helgen är jag på ponnytävlingar

Jag tävlar dock inte.
Jag ger folk mat mot betalning.
Fast nu är jag hemma och vilar.
Och för att inte slösa med tiden har Lång dags färd mot natt hamnat i mina händer. Den är 1) kort, 2) helt okej, så jag är ytterst nöjd. Även om den innehåller enbart deppiga saker. Mystiskt.


Om man har så lite batteri i kameran att det bara räcker till ett kort får man leva med resultatet.

17 augusti 2012

Läget #73

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
73

Antal lästa författare:
71

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,97

Svar: Nej. (Men aldrig har någon varit så NÖJD över en förbättring på en hundradel. Nöjd.)


Bild. BILD.



15 augusti 2012

3 motivationstips till dig med läsprojekt (som du ibland ångrar djupt att du hittat på. DJUPT!)

Saker man kan göra för extra motivation:

1. Hitta ett årtionde där du nästan har läst alla. Plötsligt blir det extremt lockande att läsa något av Gao Xingjian eller Johannes V. Jensen, även om du hittills aldrig känt ett endaste uns av lock när du tänkt på dessa författare.

2. Utfästa en belöning till dig själv för varje läst författare. Kan exempelvis vara obegränsade mängder fotmassage (obs kräver medhjälpare som är med på att hjälpa (bör avtalas i förväg)) eller att man får låna så många avbytare man vill och faktiskt läsa två av dem. Kan också fungera med choklad.

3. Hitta på så oerhört jobbiga alternativ som du måste göra om du inte läser Nobelpristagaren som står på tur att det enda vettiga faktiskt verkar vara öppna bokeländet och ta dig igenom texten. Ord. För. Ord. Jobbiga saker kan vara: sortera tvätt, tvätta tvätt, städa bilen, sortera bilen, dammsuga golv, tämja en tiger, diska alla tallrikar i finporslinet som blivit dammiga av att aldrig användas, plugga till tenta, gå 10 mil etc etc.

Och ja, jag har testat alla sätt och måste säga att de gör sig bäst i en kombination. Särskilt med fotmassagen.


Ett jobbigt alternativ.

14 augusti 2012

Gerhart Hauptmann – Vävarna

Vävarna är en bok som är en pjäs i fem akter som bygger på ett vävaruppror i Schlesien i Tyskland på 1840-talet. Eftersom boken är så gammal står det inte "baserad på en verklig händelse" både fram och bak utan det får man googla sig till på egen hand.

Det är lite speciellt att läsa en pjäs. Kan bli hackigt, men jag tycker att här funkar det bra. I varje akt beskrivs först miljön väldigt noga och detaljerat. Sedan är det dialog, och ibland skriver han hur någon ser ut (oftast blodfattig, utmärglad och klädd i trasor). 

Hauptmann lyckas också sjukt bra med att få in ett uppror i texten utan att det är själva upproret på scenen. Det återges från olika personer som inte direkt är med exakt när det händer. Alla miljöer i texten är inomhus, men det finns till exempel dörrar och fönster samt nyfikna grannar som ingående rapporterar vad som händer. 

För att 1) vara jättejättegammal och 2) ett drama så är det oväntat spännande och intressant. Jag blir fast! I första akten lämnar vävarna in det tyg de har vävt och får ersättning. Missnöjet över den låga lönen och allas eländiga brist på mat gör att det minst sagt är dålig stämning på utlämningskontoret. I andra akten introduceras en före detta bybo, numera soldat, som kommer hem och hälsar på. Han kan eventuellt vara väldigt inne på det här med uppror och att samla alla och gå iväg och göra upp...

I handlingen ingår också en vävarsång (en sång där de sjunger om hur uselt liv de har och att allt är direktörens fel). Jag tänker att missnöje nuförtiden sällan uttrycks i att någon skriver en visa (på rim) som man sedan går ut och sjunger i grupp utanför någons hus. Fast det blir förstås värre än en sång efter hand, en uppretad folkhop är inte att lita på. Välkänd djungelregel.

En specialgrej är att boken är skriven på talspråk/dialekt från förr. Det raljeras om att det dricks schlampanjevin och det uppviglas tess dä tar en ända med förskräckälse. Först – lite störigt, sen – man vänjer sig.

Vävarna får faktiskt en 3:a. Oväntat men välförtjänt.
Fakta
Gerhart Hauptmann, Tyskland, fick priset 1912 ”förnämligast för hans rika, mångsidiga, framstående verksamhet inom den dramatiska diktningens område”.
PS: Precis den här pjäsen har Teater tillsammans spelat under sommaren 2012. Hade lätt velat se den! Fast det verkar vara inblandat någon Brecht också. Oklart vem det är eller vad han har med detta att göra. Dock har uppsättningen mest fått positiva recensioner (tror jag, det är ibland inte så lätt att tolka vad de egentligen tycker, de där kritikerna).

13 augusti 2012

För att inte tala om KO-ETT-ZE-E och SOL-SÄTA-JEN-IT-SYN

Nobelprisprojeket har gett mig ett eget sätt att prata. Istället för Yeats, Aleixandre och Carducci pratar jag om JE-ATTS, ALÉ-IKKS-ANDRE och KARD-U-SE-SE-I.

Sjukt bra för att lära sig stava krångliga namn, sjukt dåligt om man 1) vill kommunicera med folk på bibliotek som faktiskt vet hur man uttalar dem, 2) verka normal inför eventuella sammanboende personer.

Slut på info.


Where the spelling happens.

12 augusti 2012

Giosuè Carducci – Valda dikter (bemynd. öfvers. från italienskan jämte en lefnadsteckning af författaren af Aline Pipping)

Carducci-boken, vilken oväntad skatt!

Först en levnadsbeskrivning som i en strikt saklig ton berättar om allt från Carduccis härstamning (i ordalag som vore han en OS-häst) och uppväxtvillkor, till utbildning och litterär karriär.

Man får bland annat veta att Carducci vid elfva års ålder skrev sin första dikt med anledning af en tam ugglas död. Och trots att han var bosatt på den toskanska maremman, denna ”osunda, för febrar utsatt landsträcka mellan Alpenninernas sluttning och Tyrrhenska hafvet” lyckades han ganska bra med det han företog sig i livet.

Förutom att få tag i de böcker han ville ha. Jag känner stor sympati för honom av denna anledning. Om han hade levt nu hade vi kunnat förenas i vår kamp för att få tag i våra dyrgripar. Jag i Umeå, Carducci i Riccardiska biblioteket i Florens:

”Icke tillfreds med de tryckta upplagor som funnos här ville han äfven rådfråga handskrifterna. Naturligtvis nekade man till en början att anförtro dessa dyrbara skatter åt en halvvuxen gosse, men slutligen lät man honom dock få sin vilja fram.”

Slut på introt och över till dikterna. Från flera olika samlingar har Valda dikter plockats ut. Inledningsdikten handlar om olika träd (man får veta att Carduccis favoritträd är granen) och sedan är det dikter i bombastisk stil. Man känner riktigt att det borde låta TADA och spelas fanfar efter varje dikt. Det kan till exempel låta så här:

”Under åskan från sänkta musköter framstörtar, en stolt leopard, med sitt vapen i hand. Då ramlar Bastiljen. Danton med den kraftiga armen upplöser din dräkt kring den stolta, jungfruliga barmen.”

Och jag har fått en ny grej att säga till hästarna i stallet:

”Framåt, du min guldbruna fåle, min starke kamrat!
Säg, vinkar oss icke antiken i marmorornat
där borta, du kära?”

Båda exemplen ur Framåt! Framåt!

Efter drygt 100 små, små sidor har jag läst Valda dikter om krig, kärlek och natur. Moder Italia och Cesar är också med. Och Apollo. Men bäst gillar jag dikten om hur en oformlig hop kliver på ett tåg tidigt en höstmorgon, och inte vet vad de kommer att möta för öden. Och så tycker jag att sista dikten i boken (Avsked) är intressant. Där skriver han om hur en poet inte är en lätting som lever vid andras bord utan en hårt arbetande smed som smider ihop minnen och tankar till en glödande massa. Och jobbigt är det.

Det blir en 2:a ändå, för det är ju som sagt inte de underhållande berättelserna OM författaren som bedöms i detta projekt, utan min upplevelse av författarens egen produktion.
Fakta
Giosuè Carducci, Italien, fick priset 1906 ”i betraktande ej blott av hans rika lärdom och kritiska forskningar, utan främst som en hyllning åt den plastiska energi, den stilens friskhet och den lyriska styrka, som utmärka hans poetiska mästerverk”.

11 augusti 2012

Har jag blivit en hundrameterslöpare?

Har sannerligen fått upp farten!
Carducci är i princip klar, Pasternak är påbörjad
och det känns som att det går jättefort
när man läser något som är skrivet i två spalter per sida. 
Om jag fortsätter så här är blir jag ju färdig till jul.


Kapitel 10, sida 75. Nästan en fjärdedel. Det kändes som mer innan jag räknade ut det. Typiskt.

Att tänka för mycket kan allvarligt påverka din skrivförmåga

Carducci har ganska mycket självdistans i vissa dikter.

Nu tankens mask uppå min hjärna tär
Så kallt och rastlöst, och i smärtan skrifver
jag usla ting och hvass min tunga är

Ur Maremm-idyll


Säkerhetsbestämmelserna kring denna bok. Allt viktigt är understruket. Allt är understruket?

10 augusti 2012

Läget #72

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
72

Antal lästa författare:
69

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,96

Svar: Det har iallafall inte blivit sämre. (Och eventuellt har jag en Carducci på lut inom kort.)

BILD!



9 augusti 2012

William Butler Yeats – Han önskar att hans älskade vore död

Varje morgon klockan fem över sex har jag de senaste veckorna suttit i badrummet och försökt fokusera blicken på en dikt av Yeats. Ibland har det gått bra, ibland mindre bra. I slutet fick han flytta in till soffan för mer ordentlig, vaken läsning.

Boken har mycket extramaterial vilket gillas skarpt. Först ett förord (bra), sen en introduktion (bra, bättre än Spoilerboken och Alexdatabasen). Sedan kommer dikterna på både engelska och svenska (sjukt bra!), och i slutet har de även tryckt in kommentarer från sammanställaren (sådär, ibland vill man verkligen veta vad karln syftar på i de mer fluffiga dikterna, men ibland känns det lite klängigt. Som att sammanställaren/kommenteraren verkligen vill att man ska tolka dikten rätt och springer efter en och säger såhärsåhärsåhärsåhär är det tänkt).

Yeats har verkligen hållit på länge med diktandet. Den här samlingen är ett urval med de som sammanställaren bedömer "håller bäst". Jag tror jag håller med, ofta tycker jag att det är bra. Kanske inte den om sjöjungfrun, den var lite tramsig.

Men översättningar av dikter – det verkar svårt. Yeats gillar rim (och nästanrim) och det blir inte alls lika bra på svenska. Till exempel i början på To a child dancing in the wind rimmar det så snyggt:

"Dance there upon the shore;
What need have you to care
For wind or water's roar?"

Och på svenska har de skrivit:

"Dansa där på stranden;
varför skulle du bry dig om
vinden eller havets dån?"

Hmpf! Inget flyt! Ingen fröjd! Ingenting!

Jag läser ibland den engelska versionen högt för mig själv och försöker låta som Fi från serien Burn Notice. Det går sisådär, men det är ändå rätt fint att höra på ljudet av rimmen och nästanrimmen.

Med hjälp av introduktionen får jag veta att Yeats hade en hangup på Sköna Helena. Dikterna som på något sätt handlar om eller symboliskt resonerar om hennes person är de minst intressanta i hela samlingen. Grekisk mytologi – inte min favorit.

Men han verkar ha utgått mycket från saker i sitt eget liv. Yeats hade till exempel olika teorier om hur tidsåldrar fungerade och kraschade och så var han gift med ett medium som "återförde fantasin till hans diktning". Förutom det så var han olyckligt kär i en irländsk nationalist vid namn Maud Gonne, som jag antar att han syftar på när han vill att en älskad ska vara död. Hon älskade nämligen aldrig honom tillbaka, trots att han friade ett flertal gånger, även till hennes dotter.

Yeats får 3 starka poäng. Dikterna handlar om livet och döden och Irland och människor och hans olika stadier av kärlek och sexualitet. Han var lite arg också. Och förvirrad. Och sorgsen. Därmed finns det nog en dikt som passar de flesta i denna bok.
Fakta
William Butler Yeats, Irland, fick priset 1923 ”för hans ständigt besjälade diktning, som i den strängaste konstnärliga form ger uttryck åt ett folks anda”.

Nu igen

Den här Carducci har kommit.
Men man får inte låna hem den.
Är inte det själva grejen med bibliotek? Att låna HEM?
Jag ger upp.

8 augusti 2012

Blogg-bakverket nummer ett

Har testat den här boken. Och testade då bloggarnas chicaste kaka de senaste åren: makroner/macarons. Författaren hade en föredömlig inställning till det här med bakning:

  • Äggvitorna går utmärkt att använda direkt och måste inte ligga och vänta i rumstemperatur i ett dygn. 
  • Det är enklare att köpa färdigmalt mandelmjöl, så då gör man det.
  • Man kan ta en vanlig påse att spritsa med. 

Men... nog är det ganska mycket jobb för lite fluff?
Stort plus dock för fina bilder och instruktiva steg-för-steg-sidor!


Oklart vad man ska ha saxen till, förutom att klippa upp påsen med mandelmjöl. Oj, nu såg jag att det var en sån där kak-tång. Tar tillbaka allt.


Ingredienser. Det blev inte lime/passionsfyllning. Det blev choklad. Men det visste jag ju inte innan.


Innan gräddning. Kändes som att spritsa ut kaviar. 


Matlådan är helt oskyldig i sammanhanget.


Tada! Nobelprisprojektet bjuder på kaka. 

7 augusti 2012

3 exempel på böcker som passar/inte passar i badet

Som bokläsare begåvad med ett badkar händer det ibland att aktiviteten bada kombineras med aktiviteten läsa. Men vilken bok ska då med i badet? En fråga som inte är så lätt som den låter. På bilden ser vi tre olika typer av böcker:

1. Gammal bok med känsligt skinnband (och guld på)
2. Pocketbok (bättre begagnad)
3. Inbunden bok (trilogi)

Bok 1 är olämplig som badbok då det skulle vara mycket olyckligt (kris! katastrof! uppror!) om den fick skum, ånga eller schampo på sig.
Bok 2 är ytterst lämplig eftersom den vid eventuella ofrivilliga dopp lätt kan ersättas för 10 kr på närmsta loppis. Dessutom har den mycket låg vikt=dina armar tackar dig.
Bok 3 är inte bra. Av flera skäl. För det första är den för tung. För det andra är den för bra. Förkylningar riskeras emedan badningen lätt kan utsträckas till både en och två timmar med kallt vatten som följd.

PS: Samma riktlinjer gäller för stranden, även om bok 3 kan tas med dit vid vältränad biceps.


En lämplig och två mindre lämpade. Hur väljer du badbok?

6 augusti 2012

Boka bok

Under avdelningen nya saker jag lärt mig kan jag nu lägga till: Fjärrlåna en bok.
(Obs: det var ej svårt/läskigt/jobbigt. Man ringde bara och sa hej hej kan ni fjärrlåna, och de sa hjälp, nej vänta jag måste fråga hon som är ansvarig, jag ska skriva ut namnet på boken, nej nu kom en kund och TOG henne, jag skriver ut och hon får återkomma om det blir problem. Sjukt lätt. Easy peasy.)

SÅ: Carducci är på väg (om ingen kund kom och TOG den ansvariga för alltid) och jag känner mig oerhört upprymd och nöjd. 


Eftersom Carducci inte har anlänt än får ni nöja er med en bild på min frukost. Som jag inte åt idag, men är så oerhört stolt över att jag har sparat och sparat på den här bilden till ett passande tillfälle. Och det måste väl vara på en dag när man utökat sitt CV med "färrlånskompetens"? Tänkte väl det.

5 augusti 2012

Tillägget "Fars för clown" gjorde inte pjäsnamnet bättre

Man skulle kunna tro att jag har läst Nobelpristagare hela helgen.
För här har det ju inte hänt nåt.
Men vad väljer man av
1. OS-hoppning (häst alltså) och allehanda trevligheter
eller
2. Dikter ur en bok vars titel ger deppiga antydningar eller pjäser med namn som "Målarna känner ingen längtan"?
Vad väljer man? De resterande pristagarna – VAR ÄR PEPPEN?

3 augusti 2012

Läget #71

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
71

Antal lästa författare:
68

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,96

Svar: !!! (Jag befarar att en Rejäl Kris börjar närma sig. Ack.)


Reprisbild:

2 augusti 2012

En bok kan man ju i alla fall skicka med post. Ju?

Hej Houston, det har inträffat ett problem.
Det stavas C-A-R-D-U-C-C-I.
Han finns inte på något bibliotek i Umeå.

Det han däremot gör är att han finns på Kungliga biblioteket. Men endast för läsning på plats. Måste vara en högst stöldbegärlig bok. Eller så kan man beställa en inskannad version av boken, till det facila priset av 500 kronor. För det är ju precis vad man vill lägga pengar på, en bok som varken är en riktig bok eller en riktig e-bok.

(Han finns visst också på bokbörsen, men på italienska.)

Som tur är finns han faktiskt i Sigtuna, på Stockholms universitetsbibliotek, i Göteborg och i Malmö för utlåning, hemtagning och läsning icke i läsesal. Det skulle dock vara sjukt smidigt att inte behöva svänga förbi Sigtuna på väg hem från jobbet någon dag – kan man på något sätt få boken att komma till mig istället?


En sneakpeak på mitt högt utvecklade system för projektstruktur.

1 augusti 2012

Årets bästa lista – julis kandidater

Juli
Juli! Vilken månad! I bokväg var den heller inte så pjåkig. Inte mindre än två stycken till andra chansen.

Till final:
Innan jag somnar – S. J. Watson

Till andra chansen:
No och jag – Delphine de Vigan

Lärarinnan i Villette – Ingrid Hedström

Regler för årets bästa lista:
Varje månad skickas en bok direkt till final, och 1 eller 2 går till andra chansen. I slutet får tre av dessa komma med på den slutliga topplistan.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...