Detta är en bok om Rumänien under diktatur, har jag förstått. Det är inte kul, har jag förstått. Boken är skriven på ett mycket ovanligt sätt, många ord känns som symboler för något annat, och många händelser beskrivs utan att det egentligen står exakt vad som händer. Man får försöka kolla bakom texten, och det är för svårt för mig.
Oftast är det som att läsa något på ett språk som man bara kan lite av. Men ibland är språket så exakt på pricken vacker-koncentrerat att jag ser allt helt klart framför mig. Som när Herr Feyerabend står i blixtarnas sken och stoppar hö i en blå kudde. Då är boken fantastisk.
Det är mycket som jag tror betyder något annat, men jag förstår inte vad. Alla upplysningar om vad "Fåren med röda fötter", "trämeloner" och "plåtfår" betyder emottages tacksamt. Egentligen känns det som att det enda jag förstår är att jag inte förstår. Hur det är att leva i en diktatur.
(Dock har jag drömt mardrömmar i natt om att folk ska komma och förfölja mig, eller föra bort folk jag tycker om, så ett visst bestående intryck har den gjort, boken.)
En viktig del i handlingen är att folk dricker blod på slakterierna. Det är mycket fokus på det, tycker jag, som inte gillar blod alls faktiskt.
Eftersom boken handlar om några unga människor som försöker leva som de vill i en förtryckarstat skulle boken kunna vara spännande. De skickar ju som sagt brev med hemliga koder i, de gömmer böcker, de läser förbjudna böcker osv osv osv. MEN den är inte spännande – det är ensamt och hemskt och folk runt omkring verkar vara hjärntvättade och allt är mutor och korruption och utnyttjande och förhör. Och det är antagligen mer sant.
Trots detta får boken 3 poäng, den var ovanlig på ett bra sätt, men jag blev inte så wow-ad som jag hade hoppats på. Och långa stycken begriper jag ju faktiskt ingenting.
FaktaHerta Müller, Tyskland, "som med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap", fick priset 2009.
Jag har Hjärtdjur oläst hemma och blir inte så sugen att ta tag i den. Istället har jag läst Flackland och Idag hade jag inte velat träffa mig själv och tyckte de var på samma tema men kanske lättare att ta sig till och förstå.
SvaraRaderaMinns du garagehuset med bokryggar på fasaden. En annan blogg har skrivit om det tidigare. Hon har även bild på en vägg som är täckt med pocketböcker: http://calliope-books.blogspot.se/2011/08/were-not-in-kansas-anymore-eller-jo.html
SvaraRaderaMimmimarie: Jag tror att man kan komma in i hur hon skriver om man läser lite fler böcker, och är lite mer "symboliskt bevandrad". Men jag tror att det kommer dröja innan jag plockar upp en Müller-bok igen.
SvaraRaderaHundöra: Superfina! Såg att hon efterlyste någon svensk kommun som skulle ta efter, jag tycker att Umeå är rätt plats. Med kulturhuvudstadsår och allt.... :)
Jag älskade Müller, faktiskt. Jag kan rekommendera "Andningsgunga" om du nu skulle få för dig att läsa mer av henne även om "Hjärtdjur" inte gjorde dig överförtjust. Den är inte lika "flumpoetisk"- eller så minns jag den bara på det viset. Den sög tag i mig något så otroligt.
SvaraRadera"Flumpoetisk" är månadens nyord. Lätt!
RaderaHurra!
Radera