JA! och nja på chicklit(?)fronten

Till vänster ser vi Vickis vintagebutik, av Isabel Wolff. Lånad efter tips i Emmas bokhylla. En hermelin bland katterna inom chickliten, I tell you!

Den innehåller kvinna under 35, med föräldrar som inte främst klagar över hennes brist på äktenskap och barn, relationer som faktiskt är bra men ändå tar slut, och små sidohistorier som knyts ihop utan att allt är övertydligt. (Plats för spontan applåd och fröjdefull dans för att fira detta unikum.)

Om inte detta vore nog, jag förstår att ingen rimligen kan förvänta sig mer, finns det även en stor mängd fantastiska plagg, historiska tillbakablickar, ny vänskap och full fart på affärerna. Skulle kunna beskrivas som en blandning av Becky Bloomwood (minus köphysterin), Stephanie Plum och Tillsammans är man mindre ensam. Och så en stor dos av något eget.

Ja till vänster och nja till höger.

Till höger ser vi Rosa elefanter, av Karin Brunk Holmquist. Jag fastnade för baksidestexten. Note to self: läs inte baksidestexter. De är sämst. Inget stämde.

Jag vill inte såga boken helt, för många kan säkert känna igen sig i beskrivningen av livet som pensionär så som det gestaltas här. Och jag gillar att huvudpersonerna inte är unga men ändå går loss. Tanter är inte bara gulliga och virkar, gubbar är inte bara trötta och motsträviga.

Men. Jag är nog inte är målgruppen. För här händer inget som intresserar mig. Enda anledningen till att jag läste ut boken vara att den var så tunn att när jag hade bestämt mig för att jag inte gillade den var det bara några ynka kapitel kvar.

(Och vad är grejen med den obehagliga relationen mellan grannparet? Jag fick känslan av att författaren ville säga att grannar minsann ser missförhållanden men inte gör något, och det passade inte alls in i den övriga myspysstämningen. Det var som när man tror att det är kaffe i en mugg och så är det typ saft.)