Nu är jag tillbaka.
Det anordnas en rädda-SURF-gala på fredag, det finns ett plusgirokonto där man kan sätta in pengar, jag har mejlat till en miljard kommunpolitiker, jag har skänkt många pengar.
Det finns lite? hopp.
Plockade upp Påven Johanna i lördags. Den satt fint tillsammans med min förkylning och tre liter te. En rak och spännande berättelse som inte krånglade till det. Huvudpersonens ovanliga öde fångade mig från första sidan. När jag sedan fick veta att hon kan ha funnits på riktigt pirrade det lite i magen. En kvinna som påve på 800-talet. En knytnäve rakt i alla normer och nedtryckande regler. Påven Johanna inspirerar. Men, medeltiden alltså. Ack.
En sträckläsningsbok av rang.
BRA: gala och läslust!!!
SvaraRaderaInte bra: medeltiden...