I väntan på torsdagens Stora Händelse har jag tagit en paus från Whites fyra utkorade och kastat mig in i en orgie av avbytare. Först ut var Åsa Anderberg Strollos Hoppas. Och vilken bok.
Läste ut den igår kväll och kunde sedan inte somna.I ett par timmar VAR jag Jonna, gick med henne i Stockholm, hoppades och förtvivlade. Den här boken handlar om utanförskap och ensamhet. På riktigt. Den får mig att vilja GÖRA något. Den här typen av böcker borde ha en liten "Så går du vidare-guide" i slutet. Vem ska jag hjälpa? Vad ska jag göra? Hur ska jag göra det?
Jag är en av dem som har. Har familj och vänner som bryr sig. Har ett varmt och torrt hem med dörr som jag kan låsa. Jag har aldrig velat rymma för att livet är för litet. Att jag har så mycket och andra har inget, eller bara väldigt olikt, blev tydligt. Antagligen kan boken komma mig så nära eftersom Jonna nästan har. Hon är inte så långt borta, hon har inte glidit så långt bort från mina vanliga referensramar att jag inte kan identifiera mig med henne. Boken är vacker och hemsk och helt enkelt fantastisk.
Läs den nu. Bara gör't.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar