Boken utspelar sig i slutet av 1800-talet, på Sardinien. Den handlar om den föräldralösa Annicca som kommer för att bo hos sin morbror Paolo Velènas familj. Annicca är en ärlig själ. I boken finns bland annat följande karaktärer:
1. Avgudad äldste son som leker aristokrat och slarvar bort familjens pengar under sina studier till advokat.
2. Rejäl och lantlig näst äldste son som är en hederlig och rejäl arbetare som tar hand om jorden och drömmer om olivpressar. Sa jag att han var rejäl?
3. Två mellansystrar som är vackra och likadana. En blir sedemera gift men den andra är för nogräknad.
4. Yngre syster som är ett glatt, tanklöst yrväder, även ganska vacker (Lydia Bennet skulle ha en kompis här tror jag).
5. Två yngre bröder som inte märks så mycket, deras funktion är att markera tidens gång (de blir äldre).
6. Vän till nr 1, rik, flirtig advokat to be. Somliga hyser tvivel på hans moral.
7. En hop med tjänstefolk, som alla bedyrar hur fantastiskt ärlig och rejäl nr 2 är.
8. Höns, hästar och jakthundar.
Och så är det lite förvecklingar och dylikt, och allt handlar om vem som ska bli gift, hur och med vem. Det skulle kunna vara lite Jane Austenigt om det inte vore så vansinnigt tråkigt.
Några frågor att klura på:
- Vem kommer Annicca att gifta sig med?
- Vem kommer Caterina (nr 4) att gifta sig med?
- Är "en tårtformig deg med ål" verkligen gott?
Boken innehåller ett språk av den här typen:
"Och jag lider, ja, jag lider, ty jag har gått vilse på vägen, men vill låtsas vara likgiltig till och med för mig själv."
eller
"Då hon talade, kunde hon väl stundom elda upp sig, ögonen lyste, hennes skratt var som en metallisk vibration i hennes milda röst (-)".
och
"De böjde sig mjukt och vid varje böjning var det som om en stråle av pärlor fallit ner i bäckens glittrande vatten."
Har då bokstackarn inga fördelar? Jo! Sardinien framstår som jordens vackraste plats och väldigt mycket som ett ställe man vill resa till. Boken är lite som en inlagd persika - söt och sliskig samt ganska trevlig under själva ätandet. Men den är sannerligen inte bra för tänderna och man kan inte leva enbart på denna rätt. Slut på djup analys.
FaktaGrazia Deledda, Italien, fick priset 1926 ”för hennes av hög idealitet burna författarskap, som med plastisk åskådlighet skildrat livet på hennes fäderneö och med djup och värme behandlat allmänt mänskliga problem”.
aldrig hört talas om tanten... problemen låter liknande som hos Fredrika Bremer... ska nog kolla henne.
SvaraRaderaFredrika Bremer? Jag trodde hon skrev debattböcker? Måste nog uppdatera mig om henne! :)
SvaraRadera