Jag läser Jenny och äter kål

Jag läser Jenny. Det är trevligt. De går runt i Rom, äter kex på vardagarna och lyx på helgerna. Ofta går de till en osteria. Det låter gott.

Vi äter rödkål. Det tycker jag är vackert. "Livets träd", kan jag eventuellt ha kallat det. "Det ser ut som en hjärna" kan någon annan eventuellt ha svarat.

Om ni undrar hur mycket kål det blir när man hackar "lite kål" så är svaret MYCKET. Det är nästan så att den hackade kålen svämmar ut ur kylen när man öppnar, lite som havet ur tavlan i Prins Caspian och skeppet Gryningen. Men jag kan ju eventuellt överdriva. Lite. Ett uns.

Livets hjärna.