Vi måste sluta ses på det här sättet

Utläst: ny bok där hälften är skrivet av Johanna Lindbäck och hälften av Lisa Bjärbo. Bra blandning av två olika stilar, som matchas ihop snyggt. VMSSPDHS är en bok som handlar om hur kärlek liksom bara kan hända, även om det inte var tänkt så, eller kanske passade perfekt. Hanna går i trean på gymnasiet och planerar livets resa till Paris med sin bästa vän. Jens har ett riktigt vuxenjobb och en halvt möblerad lägenhet där det inte bor en fru och ett barn längre. Perfekt tajming! Nej. Men de är sannerligen fina tillsammans, och man (alltså jag) blir alldeles varm i hjärtat av att läsa om deras sprittande känslor, fniss och fikande.

Bok mot bakgrund av "sliten stol" aka nästa projekt. Det går sakta framåt. En stol på två år, kan man säga.

Boken är väldigt lätt att komma in i, "lättläst" vad det nu är för något, och det är kanske det som är den enda nackdelen när jag summerar boken i mitt huvud så här tre dagar efter sträckläsningen i måndags kväll? Jag saknar lite värre konflikter!

Men inte mycket faktiskt. För efter Dumskallarnas sammansvärjning-lidandet så var detta en perfekt bok för att få igång min kvästa läslust. Tyckte mycket om att det var en sammanhängande berättelse (från två perspektiv visserligen) men med en huvudstory, där jag började bry mig om karaktärerna. De kändes mycket verkliga och högst omtyckbara.

Annat jag gillar med boken: dialogerna. De interna sms-skämten (som kanske blir extra kul om man gillar kent) och Jens beskrivning av känslan av mitt-i-natten-utredningar. Rut! Och slutet.

(Dessutom har författarna lyckats få mig att KÖPA en bok, inte vänta skitlänge på att få låna den på biblioteket, genom störigt många teasers och provläsningar på twitter och hitter och ditter. Bra teasermaterial med andra ord.)

Sammanfattning: En mysig bok med sträckläsningsvarning på grund av de fina karaktärerna. Ge den till någon du känner som är sjuk, men lite på bättringsvägen och behöver något fint som piggar upp. Eller en ungdom som behöver få känna igen sig i lite lagom svåra känslostormar. Eller någon annan för den delen.

PS: Måste bara kommentera detta med hästinslagen i boken. Varför ÄR hon i stallet och lär ut, men rider inte själv längre? Förvirringen i mitt huvud över detta är stor. Det är som en kock som inte äter. Eller så fattar jag inte hur man kan bli less på hästar.

PS2: Instagramma dig själv när du läser så kan du vinna bokhylla+böcker! Info på slutases-bloggen.

Betyg: 4 gamla slitna hus (obs: snygga)

Titel: Vi måste sluta ses på det här sättet
Författare: Lisa Bjärbo & Johanna Lindbäck
Förlag: Gilla böcker (2013)
Antal sidor: 334
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris