6 april 2013

Fallvatten - Vad händer om dammen brister?

Fallvatten är en intensiv katastrofroman i novellstil. Efter ett oupphörligt regnande brister dammarna i Luleälven en efter en och en gigantisk flodvåg river med sig halva Norrbotten i sin väg ut mot kusten. Flodvågen på omslaget är inte alls lika stor som den här vågen är i min fantasi.



Jag läser om kanske 10 olika karaktärers öden, utspridda i var sina kapitel, i tur och ordning (Erkännande: Eftersom jag fastnade mest för mannen i helikoptern så bläddrade jag ibland fram till hans kapitel i förväg för att få veta hur det gick för just honom. Man får göra så, det står i lagen.) Jag hoppades hela tiden att några av historierna skulle mötas. Att inte fler möts är tråkigt för bokens handling, men det är antagligen en genomtänkt plan. Älven är lång så varför skulle det hända?

Det är en hemsk bok! Hemsk! Niemi skriver om överlevnad i en katastrofsituation. Hur börjar man bete sig då? Hur skulle jag bete mig då? Vissa av karaktärernas agerande känns helt otroligt – men å andra sidan, vem vet? Fast det känns inte som att jag skulle karva av folks ben med pennknivar i första taget.

Jag hade fått för mig att den skulle handla mer om hur kommunen hanterar evakueringen, och lite större perspektiv. Men det här är enskilda människor, helt ensamma mot en gigantisk våg. Om dammen brister är man ensam. Det är nog det som är mest läskigt med boken.

Igenkänningsfaktorn när det gäller miljön är stor. Jag har bott i Pite älvdal och Ume älvdal, men aldrig i Lule älvdal. Fast jag har varit i Luleå tusen gånger och spelat fotboll i Boden och hälsat på folk i en stuga vid älven (!) i Vuollerim. Det här är platser som jag känner till! När bilköerna ut mot Storheden tätnar vet jag exakt hur det ser ut just där.

Gillade minst med boken: Språket är fartigt och både händelseinriktat och beskrivande. Men ibland klickar vi inte. Meningar som: ”Men plötsligt kom han att tänka på något.” känns lite för mycket skolberättelse.

Gillade mest med boken: Den handlar om något jag aldrig läst om förut. Den fick mig att tänka på något som jag aldrig tänkt på innan. Vad händer om dammarna brister? Man kan också kalla boken för ”mycket spännande bladvändare”.

Betyg: 3
Titel: Fallvatten
Författare: Mikel Niemi
Förlag: Piratförlaget (2012)
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris, biblioteket.

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplaret!


Min närmaste älv. Som inte har så många dammar att jag ligger sömnlös.

5 kommentarer:

  1. Just det, den måste jag komma ihåg att lägga på önskelistan inför födelsedagen. Den har förbisetts alltför länge.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kommer snart i pocket (har jag läst på någon annan blogg i vimlet)!

      Radera
  2. Jag har också läst, gillat och blivit glad över att jag bor vid en annan älv... Det skulle kunna bli en mycket spännande film också. Läste att Luleå kommun har uppdaterat sina katastrofberedskapsplaner. Kanske boken bidrog till detta!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hah! De kanske kände sig pikade.

      Radera
  3. Intressant. Visste inte att boken fanns, men jag är inte förvånad att någon till slut kom på idén att skriva en bok om det. Är uppvuxen i Lule älvdal, och det här har varit en politisk fråga på riktigt flera gånger.

    Senast när en förbipasserande råkade notera att det forsade vatten ur en spricka i Suorvadammen, som dämmer upp Sveriges största vattenmagasin. Den gången blev det ett väldigt liv när det visade det sig att ingen hade den blekaste aning om hur en evakuering egentligen skulle gå till.

    De flesta som bor längs Luleälven vet att om Suorvadammen brister så utplånas alla städer längs älven inom ett dygn av en jättelik flodvåg. Därför var tanken på att det skulle uppstå förvirring och kaos vid en evakuering väldigt skrämmande. Särskilt när man var ett barn...

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...