31 januari 2013

Jacinto Benavente – Mors rival

Visserligen är pjäser bra för genomsnittet, men just denna var kanske inte det som gjorde gårdagens eftermiddag till världens bästa.

Mors rival är en pjäs i tre akter. Den handlar om relationerna mellan en mor och dotter plus moderns nya man, två byar snara till rivalitet, toppat med en skara hängivna och/eller skvallriga tjänare. Jag tyckte inte så mycket om den. Eller - den stannar inte kvar och känns betydande i mitt liv.

Acacia har just förlovat sig med Faustino. På väg hem blir han mördad. Först pekar alla ut Acacias ex, kusinen Norberto. Ryktesspridningen börjar.

”Idag har allt utarbete legat nere, alla stå i stora skockar och prata, och kvinnorna gå från hus till hus och från port till port, och de här dagarna har det inte varit bestämda mattider i något hus.” s. 89

Men är det verkligen ett så enkelt triangeldrama? Cliffhanger!!!

Andra ingredienser: det viktiga i kvinnans heder och goda namn, helgonikoner som förlovningspresent (tack, men hon tillber inte henne så mycket), fruktan för skärselden, skuld, svartsjuka och moral, samt många namn. Raimunda, Esteban, Eusebio, Benabe. Otippat även Rödluvan.

Den får två svaga poäng. Och jag kommer att ha glömt den snabbt.

Fakta
Jacinto Benavente, Spanien, fick priset 1922 ”för det lyckliga sätt varpå han fullföljt den spanska dramatikens ärofulla traditioner”.

30 januari 2013

Framåt på alla fronter

Pjäser är bra för genomsnittet.
Och semlor är bra för humöret.
I kombination blir det eventuellt världens bästa eftermiddag.


Boken är i liksom mjukt material. Den har kanter som ser ut som rivna. Man skulle kunna ha den som inbjudningskort. Om den inte vore en bok.

29 januari 2013

Man undrar: brukar nya glänsande kläder vara fläckade med blod?

Lärdomarna i detta projekt vet inga gränser.
Idag – om mode för unga herrar under korsriddartiden.

Jag citerar från sidan 23:

"Efter att i hast ha flätat sitt hår drog han över det ett silkesnät, besatt med bärnstenskulor och äkta pärlor. Därefter iförde han sig en vit, guldbroderad sidenjacka, band ett förgyllt skärp om livet och stack en dolk med silverbeslaget elfenbensfäste innanför det. Alltsammans var nytt och glänsande och inte fläckat av blod, fastän det hade tagits som byte av en ung frisisk ädling i korsriddarnas tjänst. Till sist drog han på sig ett par granna byxor med ena benet grön- och rödrandigt och det andra gredelin- och gulrandigt samt upptill rutade som ett schackbräde. På fötterna satte han ett par purpurröda skor med långa snibbar och återvände så, vacker och prydlig, in i värdshussalen."

Korsriddarna av Henryk Sienkiewicz. 

28 januari 2013

Bäst på youtube: Lizzie Bennet!

Hittade genom bloggen Dear Reader en skatt:

Lizzie Bennet videobloggar.

Och hon gör det med bravur.
Har suttit som klistrad i över en timme.
Det är så s j u k t bra gjort!

Här är länk till youtube och hela listan med avsnitt.

Då hörs vi om några dagar, mkay?

27 januari 2013

En magisk värld med autenticité

Den här gillade jag. Rubinröd av Kerstin Gier. Varje ord sitter som en smäck, det är flyt och fart och jag vill läsa nästa bok nu! Kanske är tonårsvokabulären så tajmad och snygg för att översättaren Christine Bredenkamp tagit hjälp av årskurs nioare på en skola i Fruängen? Bra drag, måste jag säga.

Historien är rolig, genomtänkt och spännande. Gwendolyns släkt är inte som andra. Vissa kan resa i tiden. Och på olika snirkliga vägar hamnar Gwendolyn mitt i ett mysterium. Jag litar på Gwendolyn, det här kommer hon fixa. Och jag tror det kommer vara underhållande efter vägen.

Nästa bok heter Safirblå. Har jag bokat den på bibblan? Trots att den inte kommit ut än? Ja!


Dessutom bor Gwendolyn i London. Bästa bokmiljön.

26 januari 2013

Ska du också göra ett Nobelprisprojekt?

Eller läsa en massa böcker på tid?
Har gjort en lista med mina 7 bästa tips, som ska dyka upp ett efter ett på Bokmässans community. Klicka dit och kolla in! Det första tipset är extremt komplicerat och svårt. Ingen kan komma på det själv.

Men det är högst oumbärligt.


Här finns listan. Och folks tankar. Och länkar. Med mera.

Läget #96

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
96

Antal lästa författare:
95

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,99

Svar: Nej. (Och Korsriddarna är liksom inte så kul. Och så har jag lånat lite annat. Och så skyller jag ifrån mig. Hur ska detta gå?)

Bilden!
(Jag minns när det var tvärtom – nästan bara grått och inget rosa. Det var ju minst hundra år sedan.)



25 januari 2013

Välkommen, ugglan!

Tada! Här har en läsande uggla flyttat in i designen.
Och träd. Gillar träd.
Bilden är gjord av min ibland-skrivbordsgranne Johannes Sjödin, som är sjukt bra på allting, även surdegsbröd. Anställ honom, vetja!


Eufrosyna var namnet. 

24 januari 2013

"Här får du en sen julklapp som plåster på såren"

Jo, precis så sa de.
Man kan då sannerligen inte anklaga dem för lögn.
(Jag har fått Jane-Austen-plåster!!! WOHO!!! & andra glada utrop!!!)


"Free Prize Inside" visade sig vara en tatuering. Med motivet robot. Jag känner: oväntat.

23 januari 2013

Sporter som passar ömma hälar

Nu har jag börjat med Voltaren istället för smärtstillande piller. Man blir lite gråtmild av så mycket Ipren, tror jag bestämt. Dessutom har jag börjat tänka på alternativa motionssätt. Det är svårt.

En lista över hälsporrevänliga sporter:

- Simning (om man inte fuskar vid vändningen på det grunda) (och man måste skaffa badkläder)
- Cykling (om man inte behöver stanna, och om det inte är så mycket uppför, och om man inte måste trampa så mycket heller kanske)
- Ridning (inga om, rida kan man ALLTID göra)
- Pilkastning (på Eurosport har de alltid ena benet i luften)
- Kanot (ej säsong)

Inte lika vänliga sporter:

- Löpning (suck)
- Tresteg, höjdhopp, längdhopp, simhopp, backhopp, stavhopp (ej aktuella pga. svårt och pga. jag är inte galen)
- ?

Sjukt typiskt att det är just löpning som man inte kan. När det är det som jag vill mest. Eventuellt kan det här foteländet leda till fler lästa böcker, då läsning oftast brukar vara en ganska o-fysisk sport. Men vad vet jag. Kanske hamnar jag på Eurosport, i pilkastningen.


Höjdhoppning kommer endast att ske medelst häst. 

22 januari 2013

Läser och gråter

Morgon i Jenin har drabbat mig med fruktansvärda tyngder. Just nu är det hundra sidor kvar och det är för mycket sorg. Jag gråter för alla familjer som inte får vara tillsammans, för alla som har någon som de saknar oändligt. Jag gråter för alla skändligheter som människor gör mot varandra, igen och igen och igen.

Vissa säger ”svulstig” och ”nationalistisk” om boken, men jag tror att författaren velat ge upprättelse till alla Falastinor och föräldrar som glömts bort i olika massgravar. Olika små. Det här är hennes sätt att göra dem synliga igen.

Imorgon är det bokcirkel om boken. Kanske den jobbigaste bok vi haft. Men med väldigt vackra ord om kärlek, och ett språk som virvlar fram över sidorna.


Bok som jag inte vill läsa ut. Vill inte veta hur det går. Det går inte bra. Det känner jag på mig. 

21 januari 2013

Svikarfoten

Här sitter jag och tycker synd om mig själv. Jättesynd faktiskt. Igår höll jag som bäst på att göra en Heroisk Insats När Det Gäller Löpning, men mitt i allt: foten vägrade göra mer. Fick jag någon förvarning ens? Nej! Den bara spring spring spring AJ.

Google säger att jag har hälsporre och att det tar 6–9 månader innan det försvinner. Jag tror att det tar fram till den 18:e maj. Då tänkte i alla fall jag springa ett varv i Göteborg. Provade nyss gå lite och foten bara: mohahaha, glöm det.

Sjukvårdsupplysningen tycker att jag ska äta tre ipren om dagen i en vecka, så har det nog ”läkt ut av sig själv”. Sjukvårdsupplysningen kan läka ut av sig själv. Foten bara: Ipren! Töntigt! Jag skickar fru-k-tan-svärda smärtor upp genom benet oavsett.


Svikaren. Folk i min närhet säger att ens fot inte är en egen varelse, men jag har mina tvivel. Så här beter man sig helt enkelt inte om man är ett lag.

20 januari 2013

Vår bland avbytarna

Hah! Jag har kommit på det.
Avbytare ska vara korta.
Och jag tror: vårfärgade.
Det är ju ändå 20:e januari.
Snart vår.


En sån här kan man lätt klämma in utan att ett endaste genomsnitt blir lidande. Baj baj deckarserier!

19 januari 2013

Sinclair Lewis – Storgatan, del 1

Tid var inte en bristvara för doktorsfruar i mellanvästern på 1910-talet. Särskilt inte om de varken hade barn eller vänner. Carol Kennicott, gift med en äldre man som gillar jakt och jordaffärer, har det inte alltid så kul.

Nyinflyttad. Konstiga, kulturella idéer. För snygga kläder. Har den otrevliga åsikten att det är roligt att göra utfärder, inte bara sitta hemma och skvallra. Dessutom handlar hon i fel butik.

Jag gillar Carol Kennicott starkt. Hon är ombytlig, impulsiv, idealistisk, rolig, fantasifull och väldigt mänsklig. ”Vid olika tidpunkter under senioråret bestämde sig Carol omväxlande för att studera juridik, skriva biografdramer, utbilda sig till barnsköterska och gifta sig med en ännu okänd hjälte.”

Sedan råkar hon läsa en bok om ”förskönandet av småstäderna” och då är det avgjort. Hon gör det till sitt livs mission att ta hand om en av präriestad och göra den vacker. Hon ser en gnistrande bild i sitt inre av en stad, med trädgårdar, vackert stadshus, arkitektur och inte minst: en pittoresk Storgata.

Det visar sig dock vara lättare sagt än gjort. Carol försöker på olika sätt att få igång lite kultur! konversation! och reformer! i staden. Men staden är pösigt nöjd med hur den är. Det är en synnerligen trevlig stad, tycker den, trots att ”vintern inte är en årstid utan en industri”. Och alla är ju så trevliga. Till skillnad från de tarvliga bönderna och tjänstefolket.

Boken är kronologiskt uppbyggd och lätt att komma in i. Den innehåller även en del bibliotek- och litteraturreferenser vilket kan roa en boknörd. Carol arbetade några år på ett bibliotek i St. Paul och har mycket att diskutera med ortens bibliotekarie (de är till exempel inte överens om vad en bibliotekaries främsta uppgift är: uppmuntra till läsning eller vårda böckerna?). Språket flödar fram, med massor av små detaljer och ordval som säger mycket mer än långa förklaringar. Här dissar Carol till exempel en kille:

"Stewart var ej intressant. Han hade ingen välskapt, vit hals, och aldrig hade han levat bland berömda reformatorer."

Stiligt. Mycket stiligt. Sinclair Lewis skriver på ett sätt som tilltalar mig; det blir 4 starka poäng och en liten applåd. Det finns även en Storgatan del 2 som jag absolut ska läsa. Jag vill veta hur det går.
Fakta
Sinclair Lewis, USA, fick priset 1930 ”för hans starka och levande skildringskonst, med typskapande förmåga, med kvickhet och humor”.

18 januari 2013

Läget #95

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
95

Antal lästa författare:
94

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,99

Svar: Nej. (Tur att Carin Gerhardsen inte skrivit mer än fem deckare om de där poliserna. För nu är de slut, och jagandet efter genomsnitt kan fortsätta. Slut på viktig info.)

Inget nytt på denna front:



17 januari 2013

En bok om hur undulater dör

Min nya last: Böckerna på facklitteraturavdelningen. De är ju så många, och så fina och har så intressanta ämnen! Kunde inte motstå en liten bok på ett litet antal sidor, med det fantastiska namnet "Dom blåa är fejk – om undulaters fantastiska liv och tragiska död".

Redaktören Helena Baude har samlat ihop en hel mängd vittnesmål från personer som hyst en undulat i sitt hem. Varje anekdot är en eller ett par sidor lång och innehåller ofta (läs typ hela tiden) fakta om hur undulaten dött. Undulater dör väldigt abrupt verkar det som.

Jag blir inte klok på tonen i boken. Ibland tror jag att den är ironisk, när den till exempel säger att fåglarna är fantastiska personligheter. Den är så... torr? Historierna har sällan någon poäng heller.

Men det är en sjukt rolig idé och en fantastisk framsida som gör sig ypperligt tillsammans med fågelholken. Genom sitt korta och smidiga format kan den antagligen passa väldigt väl som toalettbok.


Man får även fakta om undulater. Jag har aldrig vetat så mycket om undulater som jag gör just nu.

15 januari 2013

Kära Anonym, jag håller inte riktigt med.

Idag blir det premiär!
Nobelprisprojektet goes serie-format!
Det man inte kan ska man prova på.
För tänk om det kanske är roligt?



13 januari 2013

Årets bästa lista 2012

Har gått igenom de nominerade till årets bästa lista. Vad har jag hållit på med? Somliga böcker förstod jag inte alls vad de gjorde på listan. Vissa som var ”jättejättespännande och jättejättebra” när jag just hade läst ut dem, kändes inte alls som en topp-12-bok nu så här i efterhand.

Beslutade raskt att de tre som kommer in från andra chansen slänger ut tre ordinarie finalister. Listan blev omedelbart SÅ mycket bättre. Rentav sjukt bra. Här är den:

1. Jellicoe Road – Melina Marchetta
En bok om kärlek, skriven på ett mästerligt sätt. En av de bästa böcker jag läst. Den har ett snyggt namn, karaktärer som man verkligen känner för och bryr sig om, en spännande handling som pågår i två tidsepoker samtidigt och ett slut som man inte blir arg på.

2. Boktjuven – Markus Zusak
Döden är en varsam person som bär bort oss när vi dör. Lisel är en flicka som stjäl böcker och sprider godhet i ett Tyskland som inte vet vad det håller på med. Väldigt många tårar när denna bok var slut. Och under tiden. Läs den.

3. Little Bee – Chris Cleeve
Storbritanniens flyktingförläggningar. Oljekrig i Nigeria. Systerskap. Tillhörighet. Rasism. Fördomar. Godhet. Godhet? Det är en bok som genom två personers ögon berättar en historia om hur kärlek och skuld påverkar saker som till exempel livet och döden.

4. En halv gul sol – Chimamanda Ngozi Adichie
Flera människors berättelser vävs ihop, och jag läser om Biafra och tänker att historia är ett ämne som kan förmedlas på olika sätt. Trots att jag inte fastnar för någon av karaktärerna sådär jättemycket fastnar jag jättemycket för hela berättelsen. Kanske är detta en av mina favoritförfattare?

Handlar om en människas psyke, utsatthet och ensamhet och massor mer. Författaren skriver om Barabbas liv efter att han inte dog, och det är en oväntad bok, en ovanlig vinkel på en händelse från Bibeln. Mycket bra.

6. Hemligheten – Philippe Grimbert
Bra! Historia, familjehemlighet, Frankrike under andra världskriget. Tycker inte att man kan berätta så mycket om handlingen utan att förstöra läsningen. Det är en kort bok, men den har flera lager. Självbiografi.

7. Ormboet – François Mauriac
En väldigt intensiv bok som jag inte trodde att jag skulle gilla, men den överraskade mig med sin briljans! Gammal, ja, men kan alltid vara aktuell. Älskade även: språket.

8. Den räddade tungan – Elias Canetti
En självbiografisk uppväxtbok som ger en bild av både författarens liv och Europa under en omvälvande tid. Språk och tillhörighet är två ämnen som den berör väldigt bra.

9. Hungerspelen – Suzanne Collins
Åh vad bra jag tyckte att den var! Har sparat på trean till något väl valt tillfälle. Jag tycker även om filmen, och det faktum att många som inte "brukar läsa" verkar läsa den här. Den får igång ovana läsare. Gillar't.

10. Innan jag somnar – S. J. Watson
Huvudpersonen minns bara den aktuella dagen. Hon börjar föra dagbok och upptäcker att saker inte stämmer överens, hennes man säger inkonsekventa saker. Sjukt spännande bok som man inte kan lägga ifrån sig. Avsätt tid, det säger jag bara. Avsätt tid.

11. No och jag – Delphine de Vigan
Stillsam bok med omvälvande händelser för de inblandade. No är en hemlös flicka som bokens ”jag” blir vän med. No flyttar in hos familjen och alla måste ifrågasätta sina värderingar. Den stannar kvar länge när man läst den.

12. Buddenbrooks – Thomas Mann
En lång berättelse om en borgerlig familjs upp- och nedgång. Förfall heter det närmare bestämt. Den är en galen klassiker som jag tyckte mycket om. Många karaktärer, långa intriger (över årtionden!) och mycket drama.

Där satt den! Årets bästa lista!
Man kan ju inte annat än imponeras.


Och vinnaren får en blomma! Som mår jättebra högst upp men inte alls så bra längre ner. Vill den säga att julen är slut?

12 januari 2013

Tänk vilken tur att jag skrev ner det. Så att jag inte glömmer.

Hittade mina anteckningar från när Mo Yan fick priset. Lyssnade på radio och skrev ned det som "var viktigt". Ibland undrar jag hur min hjärna sorterar ut vad som är viktigt.

Har NP status?
Ja – många.

(Många?)

Är han känd?
berättare gudabenådad
rullar på färg lokalfärg

(What?)

Må Jann

R?
(?)


Och vad är NÖ?

11 januari 2013

Läget #94

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
94

Antal lästa författare:
94

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1

Svar: Nope. (De här deckarna alltså...)

Samma bild:




10 januari 2013

Deckare, sparris och ett förstört genomsnitt

Varför sa ingen nåt?
Om det här med deckare.
De har ytterst hög grad av förstörande egenskaper för genomsnitt.

Läser om Hammarbypoliserna (låter mer som en skurkliga?) av Carin Gerhardsen. Mamma, pappa, barn var mest spännande hittills. Och nu är det 53 sidor kvar av Vyssan lull. Och det går ju inte sluta mitt i en spännande serie, det vet ju alla. Så nu kommer genomsnittet att förfalla under tiden jag läser om mord och möten där alla omtalas med efternamn. Och vad är den här Malmberg för figur?
Egentligen.
Jag undrar.


För övrigt äter jag sparris. Måste man äta något annat?

8 januari 2013

Vad ska Nobelprisprojektet skriva om, egentligen?

Sedan några dagar nu har det funnits en omröstning här ute till höger. Där kan ni som hör till intresseklubben anteckna vad ni gillar mest att läsa om. Tänkte kolla vad som är mest populärt och fröjdeligt från er sida. En liten marknadsundersökning light. Skulle bli en mycket glad person om ni tyckte till!

Dock:
Tror starkt att alla ni som vill läsa om hästar måste rycka upp er och göra en insats här.
(Och du som har röstat på "Annat", kan du mejla igen för jag tror att mejlet har kommit bort.) (Är ganska säker.)(Har du inte mejlat? Då får du rösta på hästar istället.)


Hästöron. Bästa sortens öron. Rösta på dom. Bedriver jag en ensidig kampanj för ett av alternativen i min omröstning? Skulle jag? Aldrig.

7 januari 2013

Böcker jag längtar efter att läsa

2013 avslutas Nobelprojektet. I mars kanske. (Hjälp!)
För att det inte ska kännas för tomt (råkade först skriva tomat) efteråt peppar jag lite här med ett inlägg med omslag. (Högst inspirerad av Boktycke.)
Det här är saker jag vill läsa 2013. Väldigt gärna.
Och snart, snart är det möjligt!
(I mars kanske!)


55 efterlängtade bitar. Ska nån bort? Saknas något viktigt! Hit me!

6 januari 2013

Årets 5 listor från 2012

Fem noggrant utvalda listor från 2012 (varför känner jag mig som en reklam för kaffebönor?). Det blev visst bara omslag och sökord, men det gör sig bäst på bild. Kanske inte sökorden, men de fick vara med ändå.

Årets 5 fulaste omslag
OBS: De är ännu fulare i verkligheten. Jag vet dock att en person har gillat omslaget på Vägen till Flandern, så det kanske finns någon som tycker om de övriga också. Min känsla: THE HORROR!!!



Årets 5 snyggaste omslag
Det blev två Nobelpristagare och tre andra. Längst upp till vänster är Doktor Zjivago. Vådligt stiligt!



Årets 5 tråkigaste omslag
Ska vi vara så spexiga att vi lägger till en prick på omslaget? I rosa? Vågar vi verkligen ta ut svängarna på det viset?



Årets 5 mest oväntade sökfraser:

  • spearing yemelin (3 (!!!) st)
  • hur påverkas folk förr i tiden av vampyrböcker?
  • norsk dikt om övergiven katt som vann nobelpris (Har provat googla detta och min blogg kommer upp först, till och med före DN. Bör jag se detta som en framgång??? Och varför vann en övergiven katt Nobelpris?)
  • adjektiv det är.. det var... är det
  • stå så att man hoppar så dära konstigt

Årets (drygt) 5 sökningar där jag känner att bloggen inte riktig har kunnat ge någon egentlig hjälp till en medmänniska i nöd:

  • gravad lax
  • antik bok i badkaret
  • blåa halsmandlar
  • gift orm fälla
  • flygplanstårta detaljer material
  • små algeriska kakor
  • skottskador i axel

Vad har du drabbats av för omslag och sökord under året?

Uppdatering 13-03-05: Av någon anledning får just detta inlägg spamkommentarer i mängder. Mängder! Har därför stängt av kommentarsfunktionen på just detta inlägg. Vill du säga något om Årets 5 listor från 2012, skriv gärna din kommentar på ett nyare inlägg så ser jag det ändå!

5 januari 2013

Läget #93

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
93

Antal lästa författare:
94

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1,01

Svar: Nej. (Och jag tror, om jag ska vara helt ärlig, att jag måste räkna om vad genomsnittet ska vara på nu när vi har 109 pristagare i leken. Det känns dock inte så lockande. Jag tror jag väntar lite. Eller mycket. Man märker.)

En bild. Över processen. Det är inte långt kvar. (Det är inte långt kvar!!!)





Johannes V. Jensen – Dunderkalven

Dunderkalven är en man som föll av en häst när han var ung. På grund av detta fall gick han från stark, reslig yngling till puckelryggig krympling. Novellen handlar om hur han vandrar omkring i bygderna och samlar in skrot. Hans talanger är att veva ner män i brunnar (för rengöring) och att sjunga visor som ger "utförliga topografier över liderlighetens land".

Och sedan är det inget mer.

I förordet till Fler Nobeller beskriver Gun Ekroth väldigt snyggt hur en bra novell är:

"Novellen fångar nyheten i flykten – den är kort utanpå och lång inuti. [-] Utmärkande för en bra novell sägs vara att historien öppnar sig först på slutet. Inte förrän på de sista raderna ska det hända något, det är där historiens vändpunkt ska komma. Hur det sen går, kanske vi aldrig riktigt får veta. Slutet på berättelsen är bara början."

Och Jensens novell är väl för all del kort utanpå och ganska lång inuti eftersom den berättar om en persons liv i ett koncentrerat format. Men slutet är bara ett slut, och ingenting spännande öppnar sig alls faktiskt.

Författaren beskriver Dunderkalven på ett målande sätt och jämför honom med en gammal jordbruksbygd: "med den toppiga hatten, som liknade en gravhög, och ögonen lyste som brända rutor i ett gammalt hus. Hans skägg och hår var som en frostig snårskog, hans puckel liknade en backe och hans öron grustag. Det stod en grumlig pöl i varje mungipa, och hans handryggar var mörka och fårade som trädesåkrar."

En speciell karaktär, sannerligen. Men intresserad av honom och hans öde blir jag icke av att läsa denna novell. Och det måste man nog bli för att den ska ge något.
Fakta
Johannes V. Jensen, Danmark, fick priset 1944 ”för den sällsynta kraften och frodigheten i hans diktarfantasi, förenad med vittfamnande intellektualitet och djärv, nyskapande stilkonst”.

4 januari 2013

Novell i kväll

Tada!
Tre bra julklappar.
Den längst till höger innehåller Johannes V. Jensen.
Tror att lägesrapporten för denna vecka dyker upp imorgon och inte idag.
Ty jag läser novell.


Uggla var helt klart årets julklapp. De kom i flera former=mkt uppskattat!

2 januari 2013

Bloggåret 2012 – en sjukt lång sammanfattning

Vad läste jag egentligen i april? Och vad hände i september? Här kommer den optimala fusklappen att ha med sig i frågesporter om Nobelprisprojektets bravader år 2012 (ett mycket vanligt tema i frågesporter):

Januari
Började året med nyårslöften, novellomröstning (ni tyckte att 1 novell per författare var godkänt) och Buddenbrooks. Ägnade mycket tid åt frukt. Kastade mig in i en distanskurs om Nobelpriset i litteratur och bar därför hem fem kilo kurslitteratur.




Februari
Kämpade vidare med akademiskan och spred vilda rykten om att fettisdagen var fel dag. Sedan läste jag Tranströmer och gillade honom mycket, samt översatte Pablo Neruda i Google translate. Tappade farten lite i läsningen och chockade folk genom min inkompetens på laxgravningsområdet.




Mars
Gjorde någon slags abrovink för att fixa till statistiken och skyllde allt på skottåret. Läste noveller och kom ikapp. Projektet fyllde 1 år och fick tårta med posten!




April
Velade hit och dit men hoppade i sista stund av Nobelpriskursen och fick lämna tillbaka åtta kilo kurslitteratur (den hade blivit tyngre). Läste gula påskböcker varav vissa var bra, läste Samuel Beckett och fattade ingenting. Gjorde en festlig happening på Världsbokdagen, men den blev en flopp.




Maj
Introducerade första halvan av ”Testa dig själv – vilken Nobelpristagare är du” och fick många glada tillrop. Glädjen grusades dock av en flock (två) illasinnade duvor som invaderade balkongen. Flydde till Stockholm och Göteborg och hann inte alls läsa så mycket. Eller bra.




Juni
Utmanade min boksmak. Läste mild spökhistoria i bokcirkeln, en vampyrbok samt köpte några deckare (dock ej lästa än). Testade Storytel i mobilen. Blev vådligt exalterad av att få en blurb i Jellicoe Road (FATTA! JELLICOE ROAD!) och har nog inte smält detta än.




Juli
Utnämnde juli till den roliga månaden, men Skrattet av Henri Bergson var mest… konstig? Åkte på semester till olika ställen i Sverige och fick äta lunch på Svartvik (Brickens plejs) till min stora fröjd. Premiärred på islandshäst och hittade snajsig bokloppis i Gränna. Bland annat. En rolig månad, men läsa – när ska man hinna det?




Augusti
Carducci-krisen hotade projektet, men löste sig till sist mycket bra. Jag testade en kokbok och bakade bloggbakelser tre år efter alla andra. Doktor Zjivago visade sig ha likheter med Doktor House, och istället för en recension fick han en spellista.




September
Höll en omröstning om vilken författare jag skulle spara till sist; det blev ”den som får priset 2012”. Startade en fanclub för Johanna Lindbäck där 1 person ville gå med. Tror inte att fanclubstartare är mitt framtidsyrke. Läste Fyra dramer av Gao Xingjian och hittade därmed den bok som gör att folk tror att Nobelpristagare är obegripliga. Sammanställde projektet efter 75 % och åkte inte på bokmässan. Men jag är inte bitter.




Oktober
Det regnade. Årets nobelpristagare blev Mo Yan. Ägnade ett inlägg åt att försöka ta reda på vad folk visste och tyckte om honom. Folk=bokbloggar, of course. Det regnade. I läsväg var jag felaktigt inställd till Ormboet och försökte med alla medel ta mig igenom Drottning Gåsfot. Det regnade.




November
Läste och läste och läste och kom till sist äntligen upp i 1,02. Firade med titelrebustävling (som tydligen var klurig) och att plåga mig igenom Vägen till Flandern. Sågningen av den stackars boken blev min mest kommenterade recension genom tiderna. Oklart hur detta ska tolkas.




December
Var i fas med lyrikerna (tjoho!!!). Blev en av 12 bloggambassadörer för Bokmässan 2013 och 1) nästan sprängdes av stolthet, 2) insåg att jag bara läst en rumänsk författare och antagligen bör göra något åt detta. Inom kort. Mosskrisen löste sig, och jag avslutade året med att inte läsa någon fantastisk bok men däremot spela en mängd fantastiska spel.




Vill också säga tack för alla kommentarer, frågor och glada tillrop som ni som kikar in här bidrar med. Om det inte vore för att jag inte vet var er brevlåda bor skulle jag skicka några hjärtdjur till er alla.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...