8 juni 2013

Typiskt franskt, n'est-ce pas?

De franska böcker jag har läst på sista tiden hakar i varandra som kuggar i... en grej med kuggar i. Till exempel har Jeanne i Dagarna med farmor likheter med portvakten i Igelkottens elegans. Båda döljer att de läser. Ty en läsande kvinna är en lat kvinna. En annan tid! Ett annat ideal! Än vad jag är van vid.

Dessutom: Jade från Dagarna med farmor träffar en svensk i tunnelbanan (vet ej än hur det utvecklar sig). Och I Nathalie – en delikat historia är det också en svensk man som kärleksifierar med huvudpersonen. Vad är grejen?

Fransk roman innehåller kvinna som döljer sin läsning och kärlekshistoria med svensk man, är slutsatsen jag drar av dessa ingående studier i den franska samtidsromanens karaktär.

Har du fler exempel?


Egentligen är omslaget till "Dagarna med farmor" finast, men det hade blivit dålig pyramid med det överst.

3 kommentarer:

  1. Dagarna med farmor ligger i min hög också, jag har läst i tur och ordning som kuggar in i varandra Bokklubben vid livets slut (om cancer och läsning och relationer mellan förälder barn) - Hotellet i hörnet av bitter och ljuv (om en änkling efter cancer, relationen mellan förälder och barn och amerikanska läger för japaner under andra världskriget) och Vi kom över havet (japanska kvinnor som kom som brudar till USA och internerades under kriget).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och så att de är amerikanska då också.

      Radera
    2. Passande kugghjulssvit! Det händer ofta det där, tycker jag, att böcker hakar i. Eller så dras man till ett visst tema under en tid, och hittar de böcker som handlar om det.

      I boken ovan så hade han i tunnelbanan bara varit svensk i två år, mest tyckte han att han var engelsk, eller indisk. Min tes kanske faller...

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...