Läst ut del fyra om Bricken: Amerikauret

Kanske är det för att Vibeke Olsson är en av mina favoritförfattare, och serien om Bricken en av mina absoluta favoritserier som jag till en början blir lite besviken. Amerikauret börjar i vardagen, slitet och släpet och glädjen. Det är arbete och arbete och massor av barn som ska sytas och födas och vaktas. Enda vilostunden är en liten kaffepaus när man har bagarstugan. Då ingen ser.



Besvikelsen består i att jag börjar känna att det är lite tråkigt. Det är samma lika hela tiden. Arbete gör en till en riktig människa, och Hella ror över Kvarken. Då slår hon till, historieberätterskan, och sveper undan fötterna för mig. Jag sitter och gråter och gråter och gråter, på väg hem från Göteborg. Resesällskapet undrar vad det är. Det är BOKEN bölar jag (fast ganska tyst, det är liksom inte okej att gråta floder bland folk).

Man kan säga som så att den här bokserien beskriver livet och allt däri så att man måste lyssna på Lalehs låt Vårens första dag när man läst klart.

Fjärde Bricken-boken är därför inte en mellanbok, utan en minst lika gripande och intressant som de tidigare. Bricken är äldre och har både tappade tänder och bortkapade fingrar. Hennes äldsta son visar sig ha läshuvud, något som skolläraren uppmuntrar honom att ta vara på. Men Bricken ser inte möjligheten, utan faran i att bli en främling för sina egna. Hon är lite bitter ibland, och det känns trovärdigt. Jag älskar alla karaktärerna i boken, särskilt Brickens pappa, och det är fint hur det slutar.

Ser verkligen fram emot nästa bok i serien. Men ska a l d r i g mer få för mig att det inte händer något.

PS: Bokmässan, fredag, 15:30. Be there.

Betyg: 4+

Titel: Amerikauret
Författare: Vibeke Olsson
Förlag: Libris förlag (2013) Rec-ex
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris

Herrgården på Svartvik. Numera lunchställe för vanliga människor. Tänk om Bricken vetat, hon skulle aldrig ha trott på det.