Bridget Jones goes "Älskarinnorna"

Älskarinnorna är som vilken romantisk komedi som helst, skala bara bort allt rysch-pysch och fin musik och New York-igt. Då har du kärnan. Eller?

Bridget Jones dagbok (första delen) i Älskarinnorna-stil:

bridget har ingenting. hon har bara sitt utseende. hon är ingen särskild. hon vill ha en man. utan man är hon ingenting. hennes chef verkar intresserad. men bara av hennes kropp. bridget blir lurad. allt är skit. och elände. en kvinna i hennes ålder får inte vara använd. då är hon inget att ha på äktenskapsmarknaden. och ett äktenskap är allt en kvinna behöver för att bli lycklig. det tycker bridget. och alla runt om henne. särskilt hennes mor.

Sedan slutar ju berättelsen lyckligt och fint, hon hittar kärlek, en bra sådan. Och genom att hennes historia slutar lyckligt ger hon liv till paula-drömmar om romantisk kärlek världen över. Eller?