Det är ordningen på olika saker i Elytis bok (del två).
H är hymner.
O är oden.
P är prosaberättelser.
I förordet (där hela långa raden med HOP:ar finns och förklaras) skriver Ingemar Rhedin att Elytis har sagt att "han är väl medveten om att den genomsnittlige läsaren inte alls intresserar sig för den struktur som finns i en dikt, men att han själv avsiktligt uppställer hinder för sig själv, som han måste ta sig igenom".
Det känns alltid skönt att få en förklaring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar