Kapitel 3 och 4

Främlingen byter nu karaktär och blir en dyster film med en stackare i huvudrollen. Hatar när något som verkade vara kul blir en dyster sak. Hans vän har minst sagt otrevliga idéer om hur man hanterar exflickvänner. Hans granne har tappat sin hatade hund som han brukade misshandla. Ack och pust och suck.

...vad döljer du för mig, iiiiiiiiiiIIIIIii dina mörka ögon...

Nästa bok är Främlingen av Albert Camus.
Har hittills läst två kapitel.
Det känns som att läsa en blandning av Amelie från Montmartre och Darjeeling limited. Hyser gott hopp om denna bok. Scener ur ett liv i Umeå:

Jag: Den är som såna där surrealistiska franska filmer från förr i tiden där det händer saker snabbt och folk går runt med hattar.
Resesällskapet: Eeeh... hattar?

Ja? Självklart, tycker jag.

Framsidan hör helt klart till fina omslag.

Kära bloggen, jag har fastnat i en dikt, vad ska jag göra?

Just nu läser jag Czesław Miłosz diktsamling "Vid flodens strand".
Jag gillar den mycket.
Men den tar vansinnigt lång tid att läsa.

Har liksom fastnat på en del av en dikt, och kan läsa stycket en miljard gånger utan att vilja bläddra vidare. Jag känner mig inte riktigt klar med just den biten. Positiv sak: Detta indikerar ju att jag faktiskt är kapabel att "känna saker" när jag läser dikter och inte är fastklamrad vid tanken på att jag "måste förstå" dem. (HÅLLER JAG PÅ ATT BÖRJA GILLA LYRIKERNA? Ingen vet.)

Negativ sak: Det är inte så praktiskt när man har ett tidsschema, det är det ju inte.

Varför kan man reservera men inte låna hem?

Skulle hämta Fältherrarna, som jag tidigare reserverat.

Men det gick minsann inte.

Ty dessa skulle stanna på biblioteket (se bifogad bild).

Och nog läser jag snabbt, men 73 sidor på de cirka 12 minuter som fanns tillhanda innan biblioteket stängde känns lite väl. Lite väl.

Vill ju inte för alltid bli omnämnd som "kunden som attackläste en bok så snabbt att ögonen trillade ur, sidorna flög av, och vi ändå fick stanna kvar en timme efter stängning".

Enligt mina efterforskningar verkar det inte populärt.

Gillar särskilt att någon har klottrat lite med blyerts runt namnet.

Två dissade årtionden

Det senaste verkar vara populärt. Så här har mitt läsande fördelat sig:

2000-talet: 5

1990-talet: 1

1980-talet: 1

1970-talet: 1

1960-talet: 0

1950-talet: 1

1940-talet: 1

1930-talet: 1

1920-talet: 1

1910-talet: 0

1900-talet: 1

Tips på vilka man ska läsa från stackars 1910-talet och 1960-talet?

Extra extra extra

Montoya - den spanska hotellägaren från "Och solen har sin gång" spelar tydligen i Colombias lag i dagens VM-match mellan Sverige och Colombia. Eller så är det hans dotter Daniela. Eller så har de inte med varandra att göra. Eller så har de det? Ett så ovanligt namn måste ju ha ett sammanträffande. Släktskap rentutav. Ungefär som att alla från Norrland förväntas känna alla andra i Norrland-59-procent-av-Sveriges-yta. Exempel:

- Jaha, bor du i Umeå! Känner du min kusin?

- Kanske det! Vad heter kusinen?

- Kusin Vitamin! Hon bor i Gävle!

- Eh.. ja det är ju en annan stad, 50 mil söderut så tyvärr har vi nog inte setts.

WHY OH WHY?

Det här var vad det var

Näst underst ligger förvisso Forsytesagan del 2. Det är ju en Nobelprisbok, så jag kanske ljög lite i förra inlägget.

Just nu på bänken

Till vänster: Nobelpristagare.

Till höger: sommarläsningsböcker.

Glad midsommar!

+15 grader och mulet. Men jordgubbar är alltid jordgubbar.

Läget #14

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
14
Antal lästa författare:
13
Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,92

Svar: Fortfarande nej. (Men genomsnittet är inte sämre än förra veckan. Dessutom är det midsommarhelg snart. Midsommarhelg=jordgubbar i sinne, det vet ju alla. Så jag är glad ändå.)

Visualisering:

William Golding - Flugornas herre

Nu har jag läst en av de mest lästa och recenserade böckerna (jag tänker att en miljard gymnasieelever har läst den?) bland pristagarna: Flugornas herre. Svårt att komma med något nytt om den - vad finns att säga som inte redan är sagt?

Till dig som har läst den:

VISST VAR DEN BRA!

Till dig som inte har läst den:

LÄS DEN!

Min upplevelse av boken blev kanske extra intensiv eftersom jag läste den i två svep på samma dag. Svisch-svosch bara. Det kan dock rekommenderas! Man i princip befann sig på ön med dem. (Man kände dock en stark glädje över att i verkligheten befinna sig i en buss på E4:an.)

Från första sidan blev jag fångad av det som stod på raderna. Berättelsen. Det är en av bokens styrkor. Den är intensiv och driven, det finns inga onödiga stycken eller passager, alla darlings är dödade.

När jag hade läst ut boken blev jag fångad av allt som stod mellan raderna. Har gått och tänkt på den ända sedan i måndags (obs länge obs).

Den är fascinerande, tankeväckande, upprörande, realistisk, spännande, filosofisk, obehaglig och ovanlig. Och slutet, jag säger bara det, slutet. Skildringen av barnen (speciellt Jack) ur ett annat perspektiv, vänder på allt, igen.

Jag är glad över att jag har tagit del av boken och den kommer att stanna länge i mina tankar. <-- Kanske platt och urvattnad mening, men ytterst sann.

5 nobelisar.

Fakta
William Golding, Storbritannien, fick priset 1983 ”för hans romaner som med den realistiska berättarkonstens åskådlighet och med mytens mångtydiga allmängiltighet belyser mänskliga villkor i dagens värld.”

Saker som är svåra att blogga om

Hur ska man kunna blogga om följande:

Hundvalpar på kontorsbesök.

De står ju liksom inte still.

Idag

Jobba.
Åka moped.
Äta.
Spela Dominion.
Med så många livsomvälvande händelser på en och samma dag - hur ska man hinna läsa?
Det är dagens fråga.

Fram för fler fältherrar!

Tänkte reservera ett verk av mannen med efternamnet som rubrikmakarna skulle älska om han vore finansminister. Gjorde då en iakttagelse av en allvarlig skillnad som allvarligt kan påverka mig allvarligt i framtiden.

vs.

Jag känner nu att det här projektet har innehållit alldeles för få Fältherrar och Statsmän. Tycker faktiskt att det är min plikt att läsa lite mer om dessa typer. Allt annat vore högst ignorant och ansvarslöst.

Den minst uppskattade matlådan någonsin

Resesällskapet: Jag har gjort matlåda till dig.

Jag (sjukt nöjd): YES! TACK! Vad är det för nåt?

Resesällskapet (sjukt nöjd): Kotletter med mozzarellasallad.

*Tystnad*

Ouppskattad låda

Det är tydligen 98 sidor långt till Skellefteå

OJ OJ OJ.
Slut på Flugornas herre.
Halva på vägen till Skellefteå, halva på vägen tillbaka.
Jag är imponerad och lite skakig.
Och vill inte äta gris på ett tag.

Vald efter färg

Nästa bok blir "Flugornas herre".
Ty den matchar jackan.
Och idag åker jag buss i fyra timmar.
Hoppas den är bra.

Achievements 2

Great success!

Balkongsmultronen 1) lever, till min stora glädje, 2) frodas, så till den milda grad att de 3) blommar!

På bokfronten är det ännu ovalt. Jag har inte kunnat välja vilken jag ska läsa härnäst. Genom att inte välja riskerar man ju att bli stående på ett ben. Eller något ditåt.

Om böcker där karaktärerna tecknar

Den är så fin, min avbytare. Mot ljuset, av Elin Boardy. Och Elly, huvudpersonen, är kartritare med konstnärsdrömmar. Följaktligen bär hon med sig skissblock och pennor hela tiden. I boken beskrivs hur hon tänker på färger, på saker hon ser. Det är så vackert.

Minns även hur mycket jag gillade Miranda-böckerna av Kerstin Sundh. Miranda vill lära sig "måla djup", som när man ser en spegel i en spegel. Hennes kompis förstår ingenting utan säger "Va, ska du måla en brunn?"

Rekommenderar båda starkt!

Läget #13

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
13
Antal lästa författare:
12
Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,92

Svar: Fortfarande nej. (Men betydligt bättre än förra veckan. Dessutom har det varit sol idag. Så jag är glad ändå.)

En bild en bild en bild!

Inte ett sms-lån

"Snabblån" är såna lån som man inte hade planerat, utan bara råkar få med sig i farten. Tur att de har märkt upp böckerna åt en. Så man vet vilken bok som är vad.

Knut Hamsun - Pan

Pan är en norsk klassiker, enligt baksidestexten. Det gör mig lite matt. Och jag tänker att jag måste lära mig vad som gör att en bok "hör till klassikerna". Det är liksom dags för det nu. För jag förstår inte - vad är grejen med klassiker?

Första delen berättas av löjtnant Glahn. Han har av okänd anledning bosatt sig i en isolerad hytte i norra Norge med sin hund Aesop som han kallar "den". Glahn känns lite som en sorgsen stackare, i stil en blandning av valfri westernhjälte kombinerat med Dr. House, plus en släng av Casanova minus självmedvetenheten. Solklart, eller hur? ;)

Handlingen går ut på att Glahn återberättar händelser från sin tid i nordnorge. Han lyckas få alla tjejer i staden?/byn? att bli helt galna i honom. Det fattar han dock inte riktigt hur det kan komma sig. Glahn är dock mesta tiden vanvettigt (han skulle ha valt det ordet själv) kär i Edvarda, som inte riktigt kan bestämma sig.

Gevär och skott har förresten också stor del i handlingen.

En mer osynlig handling är den som pågår i Glahns huvud. Hans tankar och funderingar och känslor inför naturen och de nyckfulla kvinnoväsen som till synes spankulerar in och ut i hans skog/synfält/tillvaro, alltid påverkade av Glahns "djuriska blick" på ett eller annat vis.

Jag har svårt för kvinnoväsen som spankulerar omkring påverkade av djuriska blickar så till den milda grad att de är helt handlingsförlamade samt väsenskilda från de handlingskraftiga och aktiva män som förekommer i samma bok. Eller så har jag svårt för böcker där sådant förekommer. Eller så har jag svårt för författare som genom sina böcker antyder att så är fallet i den verkliga världen. Pan är skriven 1894, men det är ingen förmildrande omständighet. Sådana författare finns även idag, de har dock blandat in planeter i sina boktitlar istället för grekiska mytologiska väsen med bockfötter.

Det bästa med boken är de sista 18 sidorna. Där berättar någon annan om vad som hände sen. Helt plötsligt får man en något annan syn på Glahn. Och slutet kommer oväntat, först blir man förfärad, sedan tänker man "tja, det hade nog inte kunnat sluta på något annat sätt".

Betyg: 2 nobelisar. Det lutar dock åt en etta, men de fina naturskildringarna drar upp betyget. Vill även säga att jag inte läst "rätt bok", dvs den som gjorde att Hamsun fick Nobelpriset. Rätt bok kanske är hans bästa.

Fakta
Knut Hamsun, Norge, fick priset 1920 ”för hans monumentala verk ’Markens grøde’”.

Slut på Pan

Nu vet jag hur den slutade.
I FÖRFÄRAN!
Måste smälta detta innan morgondagens recension.

Mansfield Park...

...innehåller även Harold Pinter.

Infådda tips förgyller min dag

En av bloggens fröjder: att få mejl med tips. Det känns så lyxigt att ni har tänkt på mitt projekt och kommit fram till att "hon får bara inte läsa den här, DEN ÄR SÄMST" eller "DEN HÄR var ju SKITBRA den måste hon läsa". Och dessutom mejlar dessa insikter till mig.

PS från lägret

Vad gör ens mor när man vänder ryggen till?

Hon rycker åt sig "Pan" och läser slutet!

Sista sidan!

Under det att hennes ansiktsuttryck blir mer och mer FÖRFÄRAT!!!

Vad gör man? Man avtvingar henne ett tysthetslöfte och försöker läsa sitt snabbaste. Nu har jag bara lite kvar. Cirka hälften. Om jag läser mitt snabbaste+inför militärisk disciplin, kanske klar imorgon vid lunch? Man vill ju veta vad det förfärade uttrycket innebär. Juh.

Läslägret - resultat

Helgens resultat:

En bok utläst.

En bok halvläst.

En recension skriven.

En student uppvaktad.

Godkänt, under förutsättningarna +29 grader i skuggan.

Det måste man väl ändå säga?

Vilda bestar äter i fjärran.

Ernest Hemingway - Och solen har sin gång

"Och solen har sin gång" innehåller till stor del 1) dialoger och 2) en deppig känsla. Det är inte så kul, men inte tråkigt hela tiden heller.

Baksidestexten beskriver den som "en skildring av den internationella krets av rotlösa unga människor som han själv (Hemingway, min anm.) tillhörde i 20-talets Europa." Och ja, det kan jag väl hålla med om. Nog skildrar den rotlösa unga alltid. Man får möta ett antal personer av olika nationaliteter och skiftande ekonomisk status. De roar sig men verkar inte särskilt roade. De letar något att leva för men hittar det egentligen inte.

Jag vet inte varför, men karaktärernas namn fastnade inte alls. Det tog ovanligt länge innan alla Bill och Frances och lady Ashley och Jack och Cohn och Mike och Brett var separerade från varandra. Lady Ashley är förresten samma som Brett. Och Frances trodde jag länge var en gammal tant, men det var hon inte. Därav förvirringen när hon dök upp i boken andra gången. Det kanske är ett tecken på att jag inte brydde mig så mycket om dem?

Det som intresserade mig mest var de små fragment om Lady Brett Ashley som man hittar här och där. Jag vill veta mer om henne, lära känna henne och få reda på varför hon hänger med dessa misslyckade missnöjda män. Hon verkar ju hur awesome som helst. Hon är den enda i boken som jag tycker om, och det trots att jag nästan bara vet vilka drinkar hon gillar. I och för sig så gillade jag även en brittisk gubbe som de träffade när de var ute och fiskade, och den tjurfäktningsintresserade hotellägaren Montoya.

En annan mycket tankeväckande sak är att läsa om hur de gör för att träffas. Det ska telegraferas, skickas brev, stämmas möte en viss dag vid ett visst tåg, eftersändas telegram, "du når mig genom min bank" och "jag gick till det vanliga caféet men de var inte där, jag gick vidare till...". Med dagens sms+mejl+övrigt är det onekligen enklare att få tag i folk, speciellt när de är utspridda i grupper på resor i blandade länder. Men det långsamma väntandet och tidsfördrivandet utan möjlighet att göra något finns inte nuförtiden.

Så till the hard stuff: Jag blev tyvärr lite besviken på handlingen eftersom jag hade väntat mig mer. Ett gäng på fem personer åker till tjurrusningarna i Pamplona, dricker konstant, är irriterade på en person i sällskapet som hänger efter damen. Som alla är förälskade i. Nästan. Och före delen med tjurfäktningarna är två av dem på fisketur. Det var inte några storslagna dramaturgiska svängar (eller så missade jag dem). Visserligen blir man lite kär i naturen som han beskriver, men alla vet ju att miljöbeskrivningar and miljöbeskrivningar only inte bygger en bladvändare...

Boken lämnar mig med ett "okej" och en stor längtan efter att åka tåg genom Europa. Aldrig förr har det känts så lockande att köpa en tågbiljett till valfri spansk kuststad, sitta på ett café, titta på havet och äta hårdkokta ägg (vanlig middag i boken). För detta delar jag ut 3 nobelisar.

Fakta
Ernest Hemingway, USA, fick priset 1954 ”för hans kraftfulla och inom nutida berättarkonst stilbildande mästerskap, senast ådagalagt i 'The Old Man and the Sea'”.

(Dessutom endast 138 sidor)

Nästa bok blir "Pan".
Av Knut Hamsun.
För han är ju så söt där han står.

Läget på läslägret

Vilda bestar - check.



Barr och kåda - check.



Läsa som en furie - check.



Morgondagen får ytterst svårt att slå detta.
Frågan är om det ens är möjligt.
Ingen vet.

Läget #12

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
12
Antal lästa författare:
10,5
Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,875

Svar: Fortfarande nej. (Allt blir bara sämre och sämre och sämre. Hoppas att lägret hjälper.)

En bild. Av förloppet.

Ny militärisk disciplin

Nu drar jag norrut på läsläger.
Jag ska bo ute i vildmarken, slåss med myggor och andra vilda bestar, leva på kåda och barr, samt läsa som en furie.
Man kan också beskriva det som en lyxweekend i egen stuga med trevliga sociala inslag.
Vi får se hur det blir.
Bild: min packning.

Okej jag ger mig, du kan väl fler ord då.

#!%&"!#&

Alltså det är en grej jag undrar:

Fanns det bara en svordom på 20-talet?

Eller kunde Hemingway bara en svordom?

(Är "förbannat" ens ett svärord nuförtin?)

För på varje sida minst en gång så är det något som är förbannat (insert valfritt ord).

Förbannat trevligt.

Förbannat roligt.

Förbannat tråkigt.

Förbannad otur.

Förbannat dumt.

Förbannat enformigt, faktiskt.

Med surkräm och lök?

Den här GI-dieten gör att man ser mat överallt.

Skulle lätt kunna knapra i mig några såna här.

Den här motiveringen är så bra att vi borde använda den igen.

NE.se är bra på många sätt.

De har aktuell info om ord i tiden.

De har bilder på bältor.

De har trevliga reportage om 2000-talets NP-vinnare.

Och de har blandat ihop saker, n'est-ce pas?

Samma sak fast inte

Nobelprisprojektet är ett festligt ord.
Man kan göra följande anagram (skiljetecken får man sätta in var man vill, det står i lagen):

Bion leker sporttejp
Lejon bet rik Pers top

OBS: PINTER, KOLER, TEJP.

Har jag lite att göra?
Möjligt.

Höjer ett gammalt betyg*

Förlåt Elytis!

Jag har ett tag nu känt att ditt lyriska epos förtjänar mer än ett ynka poäng.

Anledning: du bryr dig verkligen om Grekland. Och det kämpar du med att förmedla så att det i princip känns som att du kramar text ur stenar, när man läser alltså.

Makes sense? Nja.

Dock - Axion Esti höjs till en 2:a på grund av att jag har 1) tänkt på den mycket i efterhand 2) upptäckt att det faktiskt är sommar nu och att världen därför är FANTASTISK!

*Det får man göra, jag lovar!

Dagens citat

Och solen har sin gång, Hemingway, sidan 34:

"Jag hade tagit med de båda tjurfäktningstidningarna och jag tog av banderollerna. Den ena var orange. Den andra gul. De skulle innehålla samma nyheter, så vilken jag än läste skulle det spoliera nöjet av den andra."

Här slås huvuden sannerligen på spikar.

Precis samma sak gäller för tidningarna VK och VF.

Västerbottenskuriren och Västerbottens folkblad.

Samma ägare. Jag förstår inte.

Dagens oväntade saker

"Lyxen! Blomster! Golukt!" tänkte jag, på väg till bilen.

Bilen tyckte istället: "Ingen bryr sig om mig. Ovärt att avgasröret hänger snyggt här då. Det kan väl lika gärna i princip släpa i marken. Jag bryr mig inte."



Det hela slutade med 1) tur på bilaffär där ovanstående bild kom väl till pass 2) okynnesvarv på bibliotek 3) lyx på balkong.


Obs: färgmatchning av bok/matta görs alltid.

På Nobelprisfronten har Czeslaw Milosz påbörjats. Han verkar vara en hyvens poet. Inviger därför min ritplatta (som egentligen är till för att avlasta onda musarmar) med ett porträtt av just honom. Frågan är om han ska känna sig hedrad eller förnärmad. Ingen vet.

Läget #11

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
11
Antal lästa författare:
10
Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,9

Svar: Nej. (-)

Byter ut paintvisualiseringen mot något annat. Anledningen till icke-framskridandet. Portal.

"Att smälta" - är det en del av din plan?

Idag är det 1 juni.
Jag undrar om den här snöhögen har fattat det: