14 november 2013

Min kärleksförklaring till Expeditionen

Jag är kär i en bok.
Här kommer därför inte en recension, utan en kärleksförklaring.



Expeditionen handlar om en polarexpedition som försvann år 1897. Expeditionens tre deltagare hade:

1. en dröm om att sväva lätt och enkelt över punkten Nordpolen (och bli kända såklart)
2. champagne och sidenhalsdukar med sig för att fira sin bedrift (och olika sorters valuta för att kunna ta sig hem från Amerika/Ryssland/whatever)
3. väldigt mycket otur (med vinden, gasen, linorna, skorna, björnarna, isarna, etc. etc).

Jag hade inte den blekaste aning om att jag var oerhört intresserad av att läsa en trehundra sidor lång bok om 1800-talsäventyrare med issörja i skorna. Men det var jag tydligen. Väldigt mycket.

Bea Uusma har skrivit en bok som jag faller helt handlöst för. Jag älskar papprets tjocklek, bilderna, layouten, typsnittet, den streckade linjen som visar hur de gick, de små symbolerna som är instoppade här och där på sidorna, blankheten på framsidan, färgerna i boken och hur de får mig att tänka på is. Massor av is.

Jag älskar berättelsen om hur Nils Strindberg skriver längtande brev till Anna, kastar sina kapslar och skriver i sin dagbok. Det är så sorgligt och fint och petar på min gråtnerv. Och anledningen till att jag sitter och hoppas att expeditionen ska klara sig när jag läser fast jag vet att de inte gör det, är just Nils och Anna.

Jag älskar hur Uusma berättar om varenda liten detalj under resan, varje förberedelse, varje händelse som står i deras dagböcker, varje uns av en vante, varje rivmärke i en långkalsong, varje kex som tuggas och varje djur som skjuts ("ishavets äldsta björn" icke att förglömma). Väl värd sin Augustprisnominering som fackbok. Det känns verkligen som att jag lär mig om något, och inte kommer glömma det.

Jag älskar att det är så lätt att berätta om boken för andra. För dietisten berättar man om hur de förvarade kött under tröjan och vilken kost de åt, för äventyraren berättar man om isvadandet, för alla berättar man om Annas hjärta, för sina kollegor berättar man om spänningen i gåtan om vad dog de egentligen av, för #boblmaf berättar man om att man ångrar att man inte köpte en signerad bok på Bokmässan. Och för alla kan man också berätta hur bra högläsningsmaterial den är.

Jag älskar att Bea Uusmas egen besatthet får ta plats i boken. Det känns som att jag står bredvid henne när hon åker isbrytarbåt och nästan, nästan kommer fram till Vitön. Jag gillar att hon har skrivit om sin egen avoga inställning till kyla, men ändå reser till Arktis flera gånger, och att hon letar nyanser till "dagens is".

Jag tycker att Expeditionen ska bli årets julklapp. Ge den till en dietist, en äventyrare, en kollega eller en bokbloggare (vars blogg till exempel kan heta "Nobelprisprojektet" eller liknande, men det är händelsevis bara ett förslag). Läs den sedan högt medan snön lägger sig i drivor utanför fönstret, och krama extra mycket på de du tycker om. Säg åt dem på skarpen att inte åka iväg på ballongfärder över packisen utan ordentlig GPS, isbjörnsvakt och vattentäta skor.

Betyg: 5 polarnätter och ett medlemskap i Svenska Likbränningsföreningen
Titel: Expeditionen. Min kärlekshistoria.
Författare: Bea Uusma
Förlag: Norstedts, 2013 | textutgåva | illustrerad utgåva
Antal sidor: 313
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus, BokiaCdon
Läs ett smakprov här: Smakprov.se

13 kommentarer:

  1. Jag önskar mig den i julklapp! Min familj gillar inte att köpa böcker till mig för att jag "redan har så många"......... men man kan ju hoppas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får skriva det stort på din önskelista! :)

      Radera
  2. Åh, vad bra du skriver! Nu har du fått mig också att bli sugen på att läsa om 1800-talsäventyrare med issörja i skorna, och jag som mest gillar svärd och drakar och sånt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns inga drakar med, men kanske en och annan björn. Och inte svärd, men gevär. Hur som helst tror jag att det här är en bok som alla tycker om! Men jag är ju kär i boken så jag ser ju bara fördelarna :)

      (Man kan ju hoppa över obduktionsprotokollen om man känner för det...)

      Radera
  3. Jag såg den här i dag på praktiken och blev faktiskt väldigt intresserad! Trodde inte jag skulle bli det men jag blev riktigt sugen på att läsa den :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är så fiiiiiiiin, klart man blir sugen om man ser den i verkligheten :) Hoppas du gillar!

      Radera
  4. Jag inser nu att jag måste läsa boken. Vilket jag kanske redan borde ha gjort, eftersom jag faktiskt jobbar på Grenna Museum. Fast ska vi vara petnoga så jobbar jag nuförtiden bara på turistbyrån, som delar lokal och reception med museet... Har ju dessutom guidat (guidar fortfarande då och då) om expeditionen! =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det tycker jag du ska göra! Trots att du nog redan vet det mesta om själva resan och ballongen och färdvägen.... :)

      Radera
  5. Kul! Ja, visst blir man överraskad? Det är bra skrivet och framfört, när en bok lyckas väcka intresse för något helt oväntat. Ska bli roligt att läsa ditt inlägg!

    SvaraRadera
  6. Vilken fin recension! Gav den till pappa i födelsedagspresent, så den finns behändigt nog hemma när jag åker dit och firar jul :)

    SvaraRadera
  7. En helt fantastisk bok - och vilken fin recension du skrivit!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...