Nobelprisprojektet

Mahjong

2012-02-28T20:37:00.000+01:00

Har spelat Mahjong.

Det började bra.

Dessutom hade min mahjongkompis Äkta Mahjong-Choklad Från Kina.

Lätt världens coolaste grej!

Dock smakade den citat "gammal julkalender" slut citat.

(Enligt mig var det värre än så: DEN SMAKADE ÄCKELVIDER.)

Lätt världens minst coola grej.

Äckelvider.

För övrigt stal hon mitt hjärta

2012-02-27T21:26:00.004+01:00

Hallå!

Jag har läst Boktjuven!

Lätt världens bästa bok!

Jag älskar allt med den!

Till exempel:

- att döden är berättare (och det är inte töntigt utan liksom djup-fint)

- sättet den är skriven på, uppbyggd på, gjord på

- att saker som inte är saker får egenskaper som saker, till exempel ett ljud kan ligga och vänta

- att den handlar om Tyskland under andra världskriget men ur en annan vinkel än vanligt

- att jag bara ville läsa mer. Och mer. Och mer.

(Det enda jag kanske inte älskar så mycket är vissa Sorgliga Saker. Men vad kan man vänta sig i en bok om 2:a vk med döden som berättare?)

Läspeppen är härmed officiellt tillbaka.

Välkommen.

Boken.

Ännu en frukt-happening i mataffär

2012-02-27T14:49:00.004+01:00

En efterträdare till apelsinincidenten.

Om nu avocado räknas som frukt?

(Psst! På mataffärens bokrea kan man köpa Hungerspelen-böckerna! Alla tre i en bok! Med guld på framsidan! Lyx!)

Tydligen såg man det på längden.

2012-02-26T19:31:00.006+01:00

I helgen har jag som sagt bevistat en mycket fröjdefull möhippa för den enligt mig både unga och pigga bruden to be. Övernattning ute i skogen och pulkaåkning stod bland annat på programmet.

I pulkabacken får man dock höra sanningen.

Sjuårig* tjej: Är ni mammor eller stora tjejer?
Vi: ???
Sjuårig tjej: Är ni det?
Vi: ???
Sjuårig tjej: Ni ser iallafall ut som gamla mammor.

Tack för info.

Gamla mammor? Coola typer? Coola mammor? Gamla typer?

* Ja, jag vet ju inte om hon var exakt sju. Hon var i en sån där ålder som barn är i när de säger saker till folk. En barnålder.

Läget #49

2012-02-24T17:30:00.003+01:00

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
49

Antal lästa författare:
46

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,94

Svar: Nej. (Men nu far jag och min köpta gravade lax på möhippa! Hejråharebravisesenannangång!)

Bilden:

Stallpaus

2012-02-23T21:47:00.000+01:00

Trötthet och gravad lax

2012-02-22T18:01:00.000+01:00

Och inte har jag läst Eyvind Johnson.

Och inte har jag läst något annat.

Och inte inte inte.

Tröttheten! Tröttheten!

Har gått upp klockan 6 i tre dagar nu och jag är inte van.

(Gnällgnällgnällgnäll)

Och det är bara onsdag!

Resten av veckan innehåller bland annat:

- fortsätta med den här otäcka saken "gå upp klockan 6"

- skriva klart en jobbgrej som ska vara klar till på fredag

- stallbesök (livets fröjd!)

- arrangera stugövernattning

- lära mig grava lax?

Och så ska man visst äta, sova, borsta tänderna och se glad ut också.

Hur gör folk?

När de gravar lax alltså.

Så här tänker jag mig att det kommer att bli. När jag har köpt färdiggravad lax.

(Bild från sxc.hu)

Håller jag på med undvikande manövrar?

2012-02-20T17:01:00.001+01:00

Något slags ryck borde vara på sin plats.

Jag har en miljard Nobelpristagarböcker lånade och redo att läsas, men vad väljer jag?

1. Britta och Silver-böcker

2. Ungdomsböcker som ser lättlästa och roliga ut

3. Kundtidningen från hyresvärden

4. Bruksanvisningen till ett våffeljärn (särskilt de norska oppskrifterna)

5. Övrigt (här ingår Kärlekens olika villkor, handlingslistor, lokaltidningar, reklamtidningar, bra tidningar och bloggar)

Japp. Ett ryck är av nöden.

Var hittar man ett ryck när man behöver det?

Kanske i annonsdelen.

Ingår. Som bokmärke har jag "kofilten"=världens bästa filt.

I 3D? På bio? Bah.

2012-02-19T18:02:00.002+01:00

Ni vet i Star Wars?
När de slår på hyperspeed?
Samma visuella intryck kan man få idag, på en E4 i norr.
Typiskt min otur bara att det inte går lika fort.

Bästa breven

2012-02-18T09:07:00.001+01:00

Brev? Fy vad trist, tänkte jag. Men nej! Detta är livets bok! Tomas Tranströmer och Robert Bly skriver brev till varandra. Och de blir vänner. Det är kul att se hur de ändrar tilltal med tiden, från ett artigt Niande till ett vanligt du.

Breven innehåller till exempel följande:

1) allvarliga saker och praktiska saker omskrivet med humor

2) Tranströmers gissningar på hur biografiska notiser om honom kan se ut (s. 139)

3) råd från Bly om att man ska läsa kritik av sina egna verk med ena handen för munnen för att kunna dölja sitt skratt

4) Tranströmers progressiva inställning till barnkläder (flick/pojk), som skulle reta upp hela forumet Familjeliv och alla tröttsamma typer. UnderbaraClara har skrivit bra här.
5) Blys beröm till Tomas om att han har lyckats ingjuta tillräckligt mycket hönsighet i sina hönsrader. Hönsrader! You gotta love it.

På det hela taget får den mig att gilla dikter lite bättre, eftersom de här poeterna/lyrikerna/diktarna har en ganska skön distans till det hela. Ibland säger de "nu är jag ganska trött på min dikt" eller "läsaren får själv bestämma om det ska vara en liten eld eller en skogsbrand". Samtidigt som de nördar ner sig i enstaka ord på ett fantastiskt sätt.

Boken visade tydligt att dikter (=text i mycket koncentrerad form, buljongtärningsform enligt Nobelpriskursen) påverkas jättejättemycket av översättningen. Så här säger t.ex. Tranströmer:

"Det är synd att 'redwood' är ett av de där amerikanska träden som inte kan översättas (liksom box-elder t.ex.). Man kan inte översätta en hel flora. En känguru är begriplig för en svensk men ett RÖDVEDSTRÄD eller värre SEQUOIATRÄD aldrig." s. 39–40.

Jag tänker osökt på pinje.

Och dessutom fick jag veta att en ord kan ha en inbyggd känsla. Tranströmer skriver ofta "det är ett lugnt ord" eller "det är ett ord med en farlig känsla", för att Bly ska kunna göra bra översättningar. Och det stämmer ju!

Avslutar med en del ur ett brev från Bly:

"När ska du läsa i Pittsburgh? Hur länge kommer du att stanna i landet? Har du bestämt datum för Univ. of Minn? Kommer du och besöker oss? Vill du att jag arrangerar några andra uppläsningar? Hur många uppläsningar vill du ha? Använder du tandtråd varje dag? Vilka fritidsintressen ägnar du dig åt för närvarande? Föredrar du hängslen eller livrem? Har du vänner på andra planeter? " s. 221

Nämen, jag vann!

2012-02-17T07:42:00.001+01:00

Med ridhjälm på huvudet vinner man även tävlingar.

Undertecknad har gjort empiriska studier.

Jag skrev nämligen en kommentar om en bra kärleksbok (Jellicoe Road såklart) på Johanna Lindbäcks blogg, och nu har hon lottat och jag vann!

Priset:

Gillar böcker som utspelar sig i Norrbotten. Det känns fint. Den här har med andra ord redan pluspoäng hos mig. Och så är den ju ett pris. *Gör en miljard saltomortaler i vardagsrummet för det får man faktiskt när man har hjälm.*

---

PS: Detta inlägg dedikerar jag till min vän Hedvig som utgör andra hälften av medlemmarna i VPITF – Vinna Pris I Tävlingar-Föreningen. Startad under gymnasiet. En mycket kreativ period i ens liv måste jag säga. Vi kom till exempel delad tvåa i en skidtävling. Sjukt bra tävling, eftersom det bara var en till tävlande i vår åldersgrupp. Sniket, säger vissa. Strategiskt, säger vi.

Läget #48

2012-02-16T15:55:00.000+01:00

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
48

Antal lästa författare:
46

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,96

Svar: Nej, inte nu heller. Men jag har 1) en ny ridhjälm, och 2) både Hästmagazinet och Språktidningen att roa mig med. Fröjden! Oklart hur det kommer att påverka läsningen av Nobelpristagarna. Hjälmen är från och med nu alltid på, emedan skaderisken vid läsning är känd som mycket hög.

Bild! Snart halvvägs!

T.o.m. Strindberg är med på ett hörn. Eller hörn och hörn, gul bubbla. Anyhow, han är med.

Niceville i min hand!

2012-02-15T16:59:00.003+01:00

Det krävdes två klick och tre dagars väntetid.

Ze library levererar.

Det där som ligger på?

Bah, bara ett litet bonuslån.

Får man faktiskt göra när man är så ekonomisk att man lånar istället för att köpa begagnat.

I vacker symbios med extra brus och blänk.

Till exempel Yatzy, Kinashack och Carcassonne.

2012-02-14T21:06:00.004+01:00

Note to self:

Om du i julklapp ger din man ett lotteri med hundra lotter där han vinner roliga aktiviteter, var inte så inspirerad av Yoko Ogawas bok En gåtfull vänskap att du skriver in Magic-matcher på alla lotter som är ett primtal.

För visst är Magic ett roligt spel (även om jag förlorar 82 % av gångerna), men det finns ju liksom andra spel också.

Där jag vinner.

Stilstudie av Chandra's Phoenix i strid. I match som jag vann. Nöjd.

Toni Morrison – Älskade

2012-02-14T16:20:00.002+01:00

Vad låter mer passande än att recensera en bok med namnet Älskade på alla hjärtans dag? Toni Morrisons Pulitzervinnare är dock så långt från en söt, romantisk kärlekshistoria man kan komma. Den älskade i den här boken är ett spöke som dyker upp i kroppslig form efter att ha spökat runt för mor, farmor och syskon i flera år. Ingen vet vad spöket har för planer och läsaren vet inte riktigt vad som har hänt i det förflutna. Allt är dimmigt.

Boken handlar även om hur en förälder älskar sina barn så mycket att hon hellre försöker döda dem än låta dem bli slavar igen, och hur hon måste leva med denna handling resten av sitt liv. Den handlar väl om kärlek på sitt sätt. På det värsta sättet.

Efter att ha läst boken, läst om slaveriet i 1800-talets USA, så känns det som att jag förstår varför hon försökte göra det. När jag har läst om hur Paul D. inte vågar älska för mycket eftersom man som svart slav systematiskt blir fråntagen allt (och därför älskar han en liten, ganska oansenlig stjärna på himlen). När man har läst om hur en mor alltid log för att hon hade haft munjärnet på sig för mycket. När man har läst om en vit skollärare som lät sina elever anteckna ens djuriska respektive mänskliga karaktärsdrag i två spalter. När man har gått tills fötterna blöder, korsat Ohiofloden och fått piskrappen smorda med läkande salva av barnens farmor. När en hatt på en vit man med en piska får tusen kolibrier att picka på ens huvud och man tänker NEJ. Aldrig mina barn. Då.

Den här boken kom jättenära. Den började med detaljer och jag tyckte den var svår att komma in i. Men sida för sida vecklas historien ut. Den är som ett pussel, man får se bilden på kartongen först (läsa baksidestexten) men under själva läsandet får man ta upp alla bitarna del för del, kolla på dem supernoga, och till sist blir pusslet färdigt och större än bilden på asken. Boken berör mig, den skrämmer mig, den äcklar mig, den fångar mig.

Jag förstår mig inte på slaveri. Jag kan inte förstå hur slaveri ansågs normalt. Jag äcklas av hur vita människor gjorde. Jag förstår inte hur USA kan fungera som land med sin historia. Men det gör det väl inte heller. Det är även ironiskt hur boken och Morrison omtalas på bokens omslag:

"Älskade är ett mästerverk som inrangerar Toni Morrison inte bara bland de verkligt stora färgade författarna utan bland de allra främsta nu levande amerikanska."

Denna lilla textsnutt lyckas med konststycket att slå fast att:

det är skillnad på författare och färgade författare,
det är viktigt att dela in författare och deras böcker efter färgen på författarens hud,
Morrison inte bara är stor bland färgade författare utan till och med bland de riktiga författarna, de hudfärgslösa amerikanska,

samtidigt som det är en text med syfte att hylla Morrison. Hur kan man skriva så på omslaget till den här boken? Har de inte fattat nånting? Nånting alls? Värdelöst.

Det är en mycket läsvärd bok trots att den nog kan upplevas svår (hoppar i tiden, drömmar, spöken som håller monologer osv osv). Har även läst En välsignelse av samma författare, men Älskade var mycket bättre. Enligt mig då.

Fakta
Toni Morrison, USA, fick priset 1993 eftersom hon ”genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”.

Mellan ett och noll

2012-02-14T14:59:00.000+01:00

Från bästa xkcd.com som även berättar sanningen om alla hjärtans dag. Den serien finns här.

En gång för alla: PINJE

2012-02-13T12:05:00.000+01:00

Så här ser tydligen pinje ut.

Då vet jag det.

Syns ju tydligt att det är Ett Sjukt Bra Träd Att Skriva Dikter Om.

Foto av Matt Westgate [CC-BY-SA-2.0 (www.creativecommons.org/licenses/by-sa/2.0)], via Wikimedia Commons

Tematrio: Ogill som borde vara gill

2012-02-13T09:52:00.004+01:00

Lyran frågar i tematrion: "En del författare/böcker borde man ju helt enkelt gilla för att så många andra gör det eller för att de helt enkelt är bra. Vilka böcker/författare ogillar ni (eller gillar oväntat lite) trots att ni förväntat er eller 'borde' gilla?"

En intressant fråga, som jag inte behövde fundera så mycket över! Les réponses:

1. John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in. Jag vill också hänga med på det här vampyrtåget! Men. det. går. inte. Kan mycket möjligt vara mitt största läskomplex. Ever.

2. Jonas Gardell, i allmänhet. Alla elever fick ett exemplar av, och var även tvungna att läsa, En komikers uppväxt i högstadiet. Jag tyckte att den var astråkig och hatade det faktum att när vi väl fick en bok var det världens sämsta. (Hade jag varit lite äldre hade jag antagligen skrivit arga insändare om slöseri med skattemedel.) Och mina klasskompisar som inte heller gillade boken tyckte att böcker i allmänhet var ännu kassare än innan och fick ännu mindre läslust. I mina ögon förstörde boken deras inställning till läsning för all framtid. Inte ett bra underlag för att gilla. För att ge Gardell en andra chans läste jag Jenny flera år senare och den var jättejobbig, mest på grund av ämnet. Så jag gillar inte Gardell så mycket som folk i allmänhet verkar göra, och skyller allt på högstadiet.

3. Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst trodde jag skulle vara En Bok Att Älska, ty hon är en fantastisk person. Men jag kom som aldrig in i den och kände mig hela tiden lite besviken. Och så ogillar jag blod, det var mycket blod i boken.

Vilka böcker ogillar du?

Korv, semla och ny bok

2012-02-12T21:02:00.001+01:00

Tjälknölen och garderoberna blev det inget med.

Men tårtkalas å andra sidan levererade starkt.

Utan tårta, men med korv och semlor.

Lätt bästa sortens tårtkalas.

Nu: Älskade, av Toni Morrison.

(Har ej fått hybris och börjat läsa två böcker av varje författare, utan hon hör liksom till kursen. Sen kan jag anordna en tävling mellan böckerna för att utse vilken som kommer att recenseras i bloggen. Hundra meter i fri stil, kanske.)

Semla? Tårta? Ingen vet.

En välsignelse att bli lite älskad

2012-02-12T15:02:00.001+01:00

Nu har jag läst En välsignelse av Toni Morrison och Ursäkta att man vill bli lite älskad av Johanna Thydell. De ser ut så här:

Och de utspelar sig i olika århundraden i olika delar av världen och i den ena är det värsta som händer att ens bästa kompis blir sjukt arg och en pojkvän kanske inte är rätt. I den andra är det värsta som händer att folk dör, säljs, mördas, våldtas, begapas som djur, lever sitt liv som slavar och kanske eventuellt är djävulen för att de har en svart hudfärg.

Men båda handlar också om samma sak. Att det är extremt viktigt att ha en tillhörighet och en flock. Ett sammanhang där man tillsammans är starkare än var och en för sig själv. Att bli älskad och vara speciell för någon annan.

Kanske det var därför jag gillade Ursäkta att... ? För att den på ytan handlar lite om gymnasiet, har ett lättläst schvung som gör att man fräser igenom den på en eftermiddag och typ börjar gilla böcker igen, strör roliga "Noriska ordspråk" omkring sig och är allmänt som en frisk fläkt – men under ytan så handlar den om sånt där livsviktigt som folk tänker på överallt hela tiden.

I Nobelpriskursen såg vi nedanstående intervju med Toni Morrison där hon berättar om En välsignelse. Till skillnad från essäerna och böckerna om Tranströmer, som jag tyckte förstörde läsningen, så tycker jag att den här intervjun bara gör att boken blir bättre! Jag förstår mer hur hon har tänkt och jag förstår mer om den tiden i USA:s historia. Innehåller väl inte direkt några jättespoilers, så den är högst sebar även om du inte läst boken än. Tada!

Den fantastiska dagen har ju bara börjat än!

2012-02-12T11:39:00.009+01:00

Vilken fantastisk dag!
Klockan är inte ens tolv, och jag har redan hunnit äta lunch (obs sensation obs.)
Tydligen behöver man inte ha egna barn för att väckas av dem och få de berömda långa lediga dagarna.
Väcktes medelst tåg/bilar/rälsbuss? som körde och sprang hos grannarna ovanför vid den fagra tiden 07:45.
Har hunnit baka scones, äta scones, se ett avsnitt av Numbers, köra ett bodypump-pass på Iksu och äta lunch (alltså r i k t i g mat, inte fil.)
Och det är bara två minusgrader ute, SOL (!!!!!) i vardagsrummet och kanske världens vackraste väder.
Och klockan är inte ens tolv än. Nämnde jag det? Inte ens tolv! Folk har svimmat för mindre.
Schmashing amazing.

Nu ska jag tillreda en tjälknöl, organisera om garderoberna, se fjorton filmer och gå på tårtkalas. Dagen är ju bara barnet än.

Goda goda.

Sol i sinne, brun inne.

Läget #47

2012-02-11T11:55:00.003+01:00

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
47

Antal lästa författare:
45

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,96

Svar: Näj näj näj... eller, det är lite bättre än förra veckan. Och då har jag ändå skrivit om två lyriker! Till min nackdel: gick en liten liten sväng på biblioteket utan att jag hade någon buss att passa eller tid att hinna till vilket resulterade i fyra lånade ungdomsböcker. Hur ska man kunna låta bli? De verkar ju så lättlästa. Och roliga. Och lättlästa. Osv osv.

Kolorerad bild öfver förloppet:

Pablo Neruda – 20 kärleksdikter och en förtvivlad sång & Havsbävning

2012-02-10T15:23:00.001+01:00

Pablo Nerudas första bok, 20 kärleksdikter och en förtvivlad sång, blev en storsäljare. Inte oväntat när den sägs höra till genren "erotiska dikter". Jag tycker att de påminner om Höga visan. Det står inte att ditt hår är som en flock getter, men nästan. Det är mycket "ditt skötes ros", "bröstens kullar" och sånt.

Jag är dålig på metafortolkning, och det här med att ta olika kroppsdelar och koppla ihop dem med andra vackra saker eller naturfenomen blir liksom inte erotiskt i mina ögon. Det blir högtravande och långt långt borta.

Till dess fördel: den är kort.

Och efter att ha läst om Tranströmers och Blys funderingar vid översättningar så inser jag: ÖVERSÄTTNING AV DIKT ÄR SVÅRT. (Oj, versaler och allt.) Tranströmer blev till exempel även översatt av en person som hade en förkärlek för gammaldags engelska. De översättningarna var inte alls lika bra, tyckte jag, som gillade Blys vanligare stil. Så att 20 kärleksdikter... känns så mossig kan naturligtvis bero på översättarens favoritstil.

Över till Havsbävning.

Gillade den mycket!

Den är nyare.

Den har vanligare formuleringar.

Den har bilder.

Den är lite som små sagor om de olika djuren, livet och universum och allting. Finns den att låna där du bor rekommenderar jag den framför 20 kärleksdikter eftersom den är nyare och lättare att läsa. Finns även ett förord där man får veta lite om Nerudas liv och död. Mest död.

En 2:a till den första boken och en 4:a till den andra blir väl en 3:a totalt?

Fakta
Pablo Neruda, Chile, fick priset 1971 ”för en poesi, som med verkan av en naturkraft levandegör en världsdels öden och drömmar”.

Sjöborren är havets sol. Fint va?

Priset man betalar för att ha en nystädad kyl

2012-02-10T08:03:00.000+01:00

Och vad är det tänkt att en hårt arbetande Nobelprisläsare ska äta till frukost? Va? VA?

Nä men jag tar väl lite ajvar och en rå potatis. Tänk inte på mig.

Neruda + Google translate = njä

2012-02-08T13:11:00.004+01:00

Nej, jag har inte glömt Pablo Neruda. Han bidar sin tid i kulisserna. Blir kanske recenserad imorgon. Men här är en festlig översättningseffekt: Pablo Neruda i Google translate!

(Eftersom Havsbävning har dikterna både på spanska och svenska kan man ju jämföra.)

1. Originalet:

Langostino
Alto! casuales leopardos
de las orillas, asaltantes
curvos como alfanjes rosados
de la crudeza submarina,
mordiendo todos a la vez,
ondulando como la fiebre
hasta que caen en la red
y salen vestidos de azul
a la catástrofe escarlata.

2. Svensk översättning i boken:

Havskräfta
Upp! strandens tillfälliga leoparder
kurvigt anfallande som rosa sablar
smidda av undervattensvärldens urämnen,
som angriper allt i sin väg,
som rör sig i vågor som febern
till dess de faller i nätet
och kommer upp klädda i blått
på väg till den scharlakansröda katastrofen.

3. Google-översättningen:

Räkor
Stopp! casual leopard
bankerna, Raiders
böjd som huggare rosa
De råhet undervattens
biter på en gång,
böljande som feber
tills de faller i nätet
och lämnar i blått
katastrofen scarlet.

Resultat:

Oj vad Google translate inte ska användas till diktöversättning. Själva djuret blev ju utbytt. Den enda rad som blev bättre tycker jag är "böljande som feber". Och "tills de faller i nätet" var ju rätt så likt.

Svenskt, spanskt och träsnitt. Och frukt. (Obs, en annan än tidigare.)

Tomas Tranströmer – Dikter och prosa 1954-2004

2012-02-07T10:28:00.001+01:00

En recension under press. Ju mer jag får veta om Tomas Tranströmer, desto mindre magiska blir dikterna. Därför vill jag snabbt snabbt skriva den här recensionen innan jag läser för mycket. För de förtjänar ett högt betyg. Ju.

Jag läser just nu en kurs om Nobelpriset i litteratur, där "särskild vikt ska fästas vid årets pristagare". Så vi har bland annat läst Air Mail (återkommer till den), några essäer om Tranströmers dikter och snart ska jag börja på Tomas Tranströmer: ett diktarrporträtt. Imorgon är det en föreläsning och under den följande veckan är det Tranströmerdiskussion i det än så länge ganska sparsamt befolkade webbforumet. Att skriva den här recensionen idag är med andra ord min sista chans. Innan jag tvingas in i en massa kunskap som förstör.

Till kursen hör självklart även att läsa massor av dikter. Från den fina samlingen med guld på omslaget. Så här var det att läsa i den innan jag hade läst något alls nästan OM författaren:

Men? Hur kan han veta hur det är i min hjärna? Och i mitt liv? Den här dikten handlar ju om mig! Och den här! Och den här! Preciiiiis så där är det! Och sådär har jag aldrig tänkt! Coolt! Fantastisk formulering! Jag gillar ju dikter! Who would have known?

De flesta dikter (inte alla) skapade en känsla, en stämning, en bild som jag tyckte om att vara i. Behövde inte nödvändigtvis läsa dem högt, de var fina som ord också. Det här med naturen och det oväntade och det mystiska. Jag gillar't. Massor av dikter var verkligen som lyrikens hoppning. Dessutom verkar Tranströmer gilla skog, precis som jag.

Sedan läste jag halva Air Mail (som jag återkommer till, för den är skitbra egentligen) som består av brevväxlingen mellan Tranströmer och en amerikansk poet som heter Robert Bly. De översätter varandras texter och pratar på om hur de tänkt kring det ena och det andra och vilket ord och uttryck som passar bättre och sämre. (Gillar dem starkt! Verkar vara två hyvens typer! Shitloads med gill! = tre olika uttryck för samma sak)

MEN det hemska hände. När jag fortsatte i diktsamlingen och stötte på någon av dikterna som jag läst om i Air Mail fick jag inte samma känsla. De var inte magiska längre. Det var ju "dikterna som Tomas hade skrivit". Han som jag nu "känner" genom att ha läst hans brev. Den där handlar ju om när han gjorde repövning, och det där handlar om hans bröllopsresa. Det där är hans sommarhus och det där är om hans bil.

Det var inte längre små miniuniversum som flödade fritt och jag fick tolka som jag ville (och därför tyckte om så mycket). Det var dikter Med En Bakgrund Och Ett Sammanhang. Allt blev så vardagligt. Och liksom vanligt.

SÅ. Jag skyndar mig att ge första halvan av Dikter och prosa 1954-2004 fem välförtjänta poäng. Om det inte känns allt för dystert så kommer jag att skriva ett "vad hände sen-inlägg" om hur det gick med den här kursen. Men min poäng står fast.

Fakta
Tomas Tranströmer, Sverige, fick priset 2011 "för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga".

En dementi

2012-02-06T17:25:00.004+01:00

Jo, alltså, det är visst så att det inte är fettisdag imorgon.

Inte.

Det kan eventuellt vara så att jag har trott det.

Jättejättemycket.

Och även påverkat andra att anordna semmelbjudningar.

Ikväll.

Och förra veckan fick jag alla på kontoret att gå iväg i samlad tropp och köpa detta bakverk, eftersom det ju ändå är fettisdag på tisdag.

Bortsett från att detta starkt påverkar min trovärdighet i negativ riktning och att jag aldrig kommer att ha en talan i frågor som "när infaller pingsten", så känns det som ett av mina mest lyckade missförstånd.

Lyckat missförstånd.

Oväntad avbytare

2012-02-05T19:31:00.000+01:00

Och här sitter jag och äter fruktsallad med Arne Dahl.

Löser några mord.

Eller mest är det väl den där A-gruppen som löser mord.

Jag sköter frukten.

Det är dock ett oväntat bokval, känner jag.

Hur ska detta fortsätta?

Härnäst sitter jag väl och läser Eddan.

Eller en vampyrbok.

Prioriteringar och loppisar som inte levererar

2012-02-05T15:07:00.003+01:00

Nästa bokcirkelbok är ingen mindre än Niceville!

Jag har läst den en gång tidigare (den var bra!), men tänkte bläddra igenom den lite för att kunna bidra med något mer till diskussionen än att sitta och tindra med ögonen och sucka lyckligt (den var som sagt mkt mkt bra).

Eftersom jag gillade den tänkte jag "jag köper boken, så jag kan läsa den hur många gånger som helst, mohahahahaha".

Det var här det gick fel.

Jag tänkte göra en Smart Ekonomisk Sak och köpa ett begagnat exemplar. Det är alltså därför jag flängt runt på alla second-handställen/loppisar/returbutiker på sista tiden och letat. Och letat. Och köpt fem andra böcker istället.

Resultat: noll och inget.

Antagligen för att alla som läst boken gillat den och tänkt "hellre säljer jag alla barnens VHS-filmer, nötta plastleksaker, mina fula gamla skor samt alla reklamkoppar vi någonsin fått, de kan gärna vara kantstötta också".

Dagens Nolia-loppis levererade med andra ord INTE.

Det kan eventuellt vara så att tiden jag lagt på detta flängade mycket väl kan vara värd 44 kronor, vilket boken kostar i pocket på Adlibris.

Nämnde jag att de även har gratis frakt och boken ramlar in genom brevinkastet?

Anteckningar från soffhörnet

2012-02-04T15:04:00.004+01:00

Akademiskan leder över mig med tusen – noll.

Jag har kämpat mig igenom allehanda fakta och teorier (under frekventa "vilopauser"), sett Kalla komma tvåa efter den eländiga Björgen, försökt pigga upp mig med en tur till second-hand-butiker (där det mest fanns en miljard exemplar av samma böcker, men jag lyckades hitta fem stycken som jag gillade och dessutom köpte av bara farten på grund av irritationen över att Litteratursociologiboken lyckas skriva så sövande trist om ett egentligen intressant ämne och nu är jag 90 kronor fattigare bara på grund av den), upptäckt att vår bil inte gillar kyla och att det följaktligen känns som att köra en larv trots att den fått stå med motorvärmare en miljard timmar. Är övertygad om att detta också är Litteratursociologibokens fel. För övrigt har vi grannar ovanför som gillar att springa med bankande hälar, bygga hyllor med en rasp istället för såg och skrika "mamma bajs" när man försöker tänka. Det kan högst troligt också vara Litteratursociologibokens fel.

MEN. Nu ska jag läsa fina boken Air Mail istället, äta hemgjorda hamburgare samt ikväll fara iväg och fira en examinerad dietist. Jag förväntar mig att både mat och dryck på dessa festligheter är näringsberäknade och anpassade till gästernas individuella näringsbehov. Det är väl ändå det minsta man kan begära. Blir det inte så är det Litteratursociologibokens fel.

Och det här var inte ens de enda exemplaren.

Om akademiskt skrivande

2012-02-03T16:42:00.003+01:00

Jag hade glömt hur akademiska låter.

Måste öva så att min inlämningsuppgift får den rätta känslan.

På akademiska kan man till exempel säga en sån här enkel sak:

"Gamla böcker ger ju en fantastisk möjlighet för folk att få reda på hur människor levde och tänkte förr i tiden."

så här istället:

"Redan texterna själva är ett enastående primärmaterial för sociologiska och ideologiska undersökningar med historiska dimensioner."

(Från Litteratursociologi, sidan 19, av Lars Furuland & Johan Svedjedal.)

Boken är så deprimerande ful att jag istället visar väderläget i Umeå. Det är svinkallt men ack, ack så vackert.

Läget #46

2012-02-02T21:25:00.003+01:00

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
46

Antal lästa författare:
43

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,93

NÄJ NÄJ NÄJ.

Muterade fransar?

2012-02-02T12:12:00.003+01:00

Jag har bara en fråga:

Är era ögonfransar så vassa

att ni sticker er på dem?

När de har ramlat av och exempelvis ligger på ett bord?

Eller har fallit ner i tröjan?

Har mina ögonfransar muterat?

Kan jag sälja dem till ett DNA-labb

som skapar framtidens supermördare baserat på dem?

Känner att den här kan bli en lukrativ affärsidé.

Man får trots allt ständigt fler ögonfransar.

Gräsliga omslag och två som jag gillar

2012-02-01T10:36:00.005+01:00

Två exempel på omslag som får mig att tänka:
NEJ!

Vet inte ens var jag ska börja. Den små hårstråliknande strecken på den äckliga gula färgen? Det fula typsnittet? Den röda personen som äter upp den andras gröna hand? Särskrivningen av ensam hetens?

Två exempel på omslag som får mig att tänka:

JA!

Skorna. Perspektivet i fotot. Ljuset i bilden. Guldfärgen. Autografen. Känslan när man tar på pärmen.

Vad tänker du om dessa omslag? Lockar? Lockar inte?

Eller?

2012-01-31T21:16:00.004+01:00

Viktig lärdom: Bilda inte ditt intryck efter att ha läst första sidan av en bok.
Det kan visa sig att intrycket är mer komplicerat än så.
Ingen vill numera fira Heidenstams födelsedag.
Ingen vill numera hylla hans verk.
”Förkastelsedomar har uttalats om hans tillkortakommanden som människa”.
Han är lite mer som Håkan Juholt än som Elvis, verkar det som.

(Fast det är ju NU. Han kan ju fortfarande ha varit Elvis FÖRR.)

*läser vidare*

Uppdatering: Woop woop! På sidan 28 får man veta om en dramatiker vid namn Gottfried Grafström som minsann gjorde paralleller mellan Verner och Elvis. Så han kanske var Elvis förr ändå.

Verner Gaga?

2012-01-31T20:47:00.004+01:00

Läser i kurslitteraturen inför morgondagens föreläsning.
Helt plötsligt förstår jag lite bättre varför Heidenstam fick Nobelpriset. Han var helt enkelt sekelskiftets Lady Gaga. Eller Elvis. Eller annan valfri person som är sjukt känd och även fortsätter att dyrkas efter sin död. I alla fall i Sverige.

Hans bild har varit på frimärken.
Hans namn har varit på tätortsbussar i Motala.
Jag har haft en brevvän som bott på en av Sveriges alla Heidenstamsgator.

Varor marknadsfördes med hans profil på.
Då är man sjukt känd.

Återkommer när jag läst mer i boken. Allt detta lärde man sig trots allt på första sidan i inledningen (exklusive min brevvän)(och kanske det där om profilen?)(var har jag då läst det?)(får återkomma om det också).

Världens schnyggaste framsida på en vetenskaplig avhandling?

Bjørnstjerne Bjørnson – Fadern

2012-01-31T12:33:00.004+01:00

Den här novellen lämnar mig med många frågetecken. Vad är det som döljer sig mellan raderna? På ytan är det en kort novell som till största delen utspelar sig på pastorsexpeditionen. Dit kommer storbonden Thord i ett antal olika ärenden som rör hans ende son: dop, konfirmation och lysning. Ett helt liv utspelar sig mellan de korta affärsaktiga mötena på kontoret.

Eftersom novellen är så kort borde väl varje ord och mening vara där av en anledning. Vägda på den berömda guldvågen.

Pastorn frågar alltid: var det något mer?
Och pastorn tiger.
Vad är det han tänker?

Och varför ska sonens dop vara avskilt från andra? Är han ful? Tycker fadern att han är ”lite finare” än andra? Och var är modern?

Och varför tittar sonen så länge på fadern där vid båten? Vill han inte vara med längre? Tycker han att fadern alltid har ställt för höga krav på honom, eller bestämt allt i hans liv? Ger han upp? Vill han hämnas? Fly?

Och vad betyder egentligen orden som yttras vid det sista mötet? Äntligen välsignelse? Ful/dum/odåga-teorin kanske stämmer? Eller handlar det om något Djupt Som Har Med Själen Att Göra?

Jag hinner således gå igenom många känslor under läsningen av denna korta novell. Den är skriven på ett vackert sätt och dramaturgin förtjänar det starka ordet mästerlig. Att det är så mycket som inte sägs rakt ut gör bara novellen bättre. Det kanske är den här novellens grej.

Bjørnson får med beröm godkänt. Jag tycker inte illa om honom och han lyckas väcka min nyfikenhet på andra saker han skrivit. Bra jobbat på fyra sidor!

Fakta
Bjørnstjerne Bjørnson, Norge, fick priset 1903 ”såsom en gärd av erkännande åt hans ädla, storartade och mångsidiga skaldeverksamhet, som alltid varit utmärkt på en gång av ingivelsens friskhet och av en sällsynt själsrenhet”.

Årets bästa lista!

2012-01-30T11:20:00.002+01:00

Listor är ungefär lika bra som Dario Cologna, såna där flingor med inbyggd frukt, Säkert!s skiva Facit och att hitta pengar som man glömt bort. Och nu har jag tänkt göra en egen Årets Bästa Böcker-lista, inspirerad till exempel härifrån och härifrån. Sjukt-bra-potentialen i detta: mkt mkt stor. Häng på!

Regler för årets bästa lista:

Varje månad skickas en bok direkt till final, och 1 eller 2 går till andra chansen. I slutet får tre av dessa komma med på den slutliga topplistan.* Mkt mkt spännande, med andra ord!

Januari

Till final:

Jellicoe Road - Melina Marchetta

Till andra chansen:

Drottningen vänder blad - Alan Bennett

Buddenbrooks - Thomas Mann

(Okeeeeej, januari är inte slut förrän imorgon, men jag kan med största sannolikhet intyga att jag inte kommer hinna läsa ut någon mer bok till dess. En bunt människor hävdar med bestämdhet att det är vår tur att laga mat till dem idag, och så har vi ett Avlopp Surprise som vi måste ta hand om. Bland annat.)

* Där vinnaren självklart får en guldmedalj i urtjusig clip-art-aktig stil.

Zjivago med omslag

2012-01-28T14:15:00.006+01:00

När man har städat sina förråd och lämnat en hel låda med fina men onödiga saker till Returbutiken, då FÅR man gå ett varv i butiken och köpa en fantastiskt fin bok för 10 kronor.

Det står i lagen.

Fantastiskt fin bok för 10 kronor.

Så det kan bli

2012-01-27T17:10:00.003+01:00

Det jag hade tänkt läsa den närmaste tiden:

Resultatet av det frenetiska lånandet de senaste dagarna:

(Har även hittat lösningen på den lilla, lilla detaljen Ha Tid Att Läsa Lång Rad Med Böcker. Träningsvärk. I låren. Införskaffas med fördel under utförandet av hästhoppning. All förflyttning medelst ben känns då högst onödig, omöjlig och omotiverad. Och läsning är ju som vi alla vet en ypperlig aktivitet att utföra i stillasittande läge.)

Läget #45

2012-01-26T21:21:00.004+01:00

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
45

Antal lästa författare:
42

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,93

Svar: Nej. (Men idag har jag HOPPAT ÖVER HINDER! De kanske var max fyrtio centimeter, men ändå. STOLTHETEN över mitt eget mod och hästens fantastiska språng (som liksom spelas upp i slowmotion när jag blundar) vet inga gränser. Att sen galoppen och skänklarna och tyglarna och armarna inte hade någon fason alls är en heeeelt annan fråga.)

Visualisering:

Kaoset vid kursstarten

2012-01-26T14:36:00.003+01:00

Men inte behövde jag oroa mig länge över att inte ha något att läsa. Dök ner i Nobelprisetkursens litteraturlista och kom upp med

1) panik

2) kaosstämning

3) en lista på en miljard böcker som ska hittas/lånas/läsas innan en miljard olika datum som jag kommer blanda ihop och glömma bort och förtränga.

Har dock (försökt) åtgärda detta med

1) frenetiskt letande efter lånekortet från Universitetsbiblioteket

2) frenetiskt lånande på ovan nämnda bibliotek

3) frenetiskt planerande och en oerhörd produktion av dokument som heter sjukt sexiga saker som "planering", "lista över böcker" och "kursidéer".

Mina fellows in crime är (vad jag vet hittills) Lyran, Paperback lover, Enligt O och Mimmimarie. Jag tröstläser deras blogginlägg och känner mig inte ensam längre.

I det vakuum som uppstår efter en Fantastisk Bok

2012-01-26T09:32:00.004+01:00

För tillfället befinner jag mig i stadiet har-just-läst-en-jättebra-bok (Jellicoe Road) -och-kan-inte-tänka-mig-att-någon-bok-är-lika-bra. Alla böcker ser jättetråkiga ut och jag går mest runt och suckar längtansfullt efter mina kompisar från ovan nämnda verk.

Suck.

Tips på bra bok att börja med?

Pablo och pinje

2012-01-25T12:12:00.002+01:00

Regel 1 i en poets liv:
skriv om pinje.
Eller så är jag bara tjatig nu.

Men Pablo Neruda följer mönstret.

Svårt, uppenbarligen.

2012-01-24T22:22:00.003+01:00

Men alltså, hur svårt kan det va?

Den ligger ju bara där och väntar.

Öppna mig!

Läs mig!

Tänk på STATISTIKEN!

Vrålar den högljutt.

Och jag tänker att "imorgon, då ska jag läsa en novell".

Funkar himla bra den planen.

Hittills har jag läst noll noveller.

Sjukt krävande bok.

André Gide – Den omoraliske

2012-01-24T12:29:00.000+01:00

Bla bla bla.

Jag är en Man som tar mig själv på stort allvar. Min mentala status och mina drifter är så viktiga att jag måste förmedla dem till resten av världen.

Bla bla bla.

Wikipedia om moral: regler och principer för handling som människor anser att det är deras plikt att leva efter.

Den omoraliske handlar om en rik manlig professor som på sin bröllopsresa i Nordafrika blir rejält sjuk. När han frisknar till, kanske mest på grund av sin frus ömma omsorger och en och annan rejäl konserverad paté, kommer han på att han måste leva ett nytt, annat slags liv. Och hur detta liv ska gestaltas håller han på att utforska under resten av boken.

Den handlar även om lycka. När har man lycka och hur försvinner den? Innan jag nu börjar klaga på både boken och huvudpersonen kan jag säga att jag faktiskt tycker lite synd om honom när hans lycka dör.

Den omoraliske är en bok som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av. Den känns, den ÄR bara så gammeldags. Jag kan inte relatera till den. Jag förstår inte hans långa tankebanor. Jag är för outbildad i filosofi. Jag är för outbildad i psykologi.

Den moral som huvudpersonen Marcel gör uppror mot är inte den moral som finns i samhället idag. Därför blir hans handlingar konstiga. Det han ser som normalt tycker jag är omoraliskt. Idag finns det lagar som förbjuder sexköp. Särskilt av barn. Ingick det i forna tiders moral?

Jag blir trött på hans irrande hit och dit och tycker att han borde skärpa sig och vara schysst mot sin fru. Kanske främst genom att skilja sig från henne och låta henne bo i nån bekväm stad där hon har kompisar som hon gillar. Inte flänga runt bland berg och länder allt efter hans egna nycker. Men man kanske inte gjorde så. Skilde sig.

Han är självgod, irriterande och självupptagen.

Äckelfaktor: hög i början. Marcel fullkomligt grottar ned sig i sin sjukdom och beskriver blodlevrar (kanske världens äckligaste ord) och hostattacker med minutiös noggrannhet.

Men ibland är språket vackert. Som så här: Det blev allt mera höstlikt. Gräset, som blev våtare för var morgon som gick, torkade ej mer vid randen av skogsbrynet och stod vitt i dagbräckningen. (s. 90)

Man kan också skriva om hur lite Gide verkar bry sig om politik eller kolonialism eller nånting alls utöver den här huvudpersonens inre. Men i förordet har Gide sagt att man inte ska blanda ihop honom med karaktärerna eller handlingen i boken. Så jag gör väl inte det. Även om jag tycker att om det är någon som är ansvarig för vad som står eller inte står i en bok så är det väl ändå författaren.

Den snygga framsidan och det ibland vackra språket till trots blir det bara en 2:a till Den omoraliske.

Fakta
André Gide, Frankrike, fick priset 1947 ”för hans vittomfattande och betydelsefulla författarskap, i vilket mänsklighetens frågor och villkor ha framställts med oförskräckt sanningskärlek och psykologisk skarpsyn”.

Det bästa valet: Jellicoe Road

2012-01-23T11:07:00.005+01:00

Och så var det ju den här.

Jellicoe Road, av Melina Marchetta.

I LOVE IT!

Efter en tuff start när jag höll på att förpassa denna bok till "klyschig ungdomsbok" blir den helt, helt fantastisk. Det verkar som att den ska handla om "territory wars" på en internatskola, men den handlar bara om kärlek.

På ett väldigt fint sätt.

Ett veligt omdöme om Agnes och Emil

2012-01-22T11:29:00.000+01:00

(Alltså, det här skulle ju vara en blogg om Nobelpristagare. Men det är liksom så roligt att även skriva om andra böcker jag läser. Mystiskt. Här kommer därför ännu en lång harang om en avbytare.)

Agnes och Emil, av Gullan Sköld, handlar om en familj i en svensk småstad i slutet av 1800-talet/början av 1900-talet. Emil är sjöman och nästan aldrig hemma. Agnes är alltid hemma.

Jag gillade boken som tidsdokument. Den bygger på författarens egna farföräldrars liv. Ett brev, ett par dagboksanteckningar och en dödsannons är autentiska. Titanic, strejker, ransoneringar och nya uppfinningar markerar tidens gång. Boken utspelar sig i Vimmerby, men det är långt ifrån Bullerbyn och Astrid Lindgrens idyll (även om också den har mörka stråk). Barn föds och de dör, folk tar livet av sig, de hamnar på fästning. Olyckor, missbruk och sjukdomar är en del av vardagen. Boken känns genomarbetad och trovärdig när det gäller tiden. Dessutom använder författaren dialekt i dialogerna, äldre skriftspråk i brev, och rikssvenska när "fint folk" pratar. Som språknörd faller jag också för att gamla dialektala ord finns invävda snyggt i berättelsen, med förklaringar lite så där av bara farten.

Jag stör mig dock på Agnes, huvudpersonen. Hon är så... mjäkig? Jag har svårt att tåla hennes val, hennes syn på hur saker och ting är av naturen, hur kvinnor och män ska vara. Författaren har väl försökt ge en bild av hur människor tänkte då, men jag hakar upp mig på att hon faktiskt inte vet vilka åsikter hennes farmor hade. Lite risky det där, att gissa vad ens släkt har tyckt och tänkt. Och varje gång som Agnes tänker en självständig tanke så slutar hon med "nä nu ska jag sätta på potatisen" eller "nä nu ska jag tvätta".

Jag tycker inte heller om Emil, den andra huvudpersonen. Han har gott rykte i staden, beskrivs alltid som snäll av Agnes, men är egentligen en ganska krävande och egoistisk person. Han har inte mina sympatier. Nej.

I stilen påminner den lite om favoriterna Sågverksungen och Mina drömmars stad. Man får möta flera olika personer och läsa om deras livsöden, och Sveriges historia puttrar på vid sidan av. Fler look-alikes: när ett barn dör tror jag ett kort ögonblick att jag läser "Att döda ett barn" av Stig Dagerman. Det är mkt likt. (Vägen. Barnet. Bilen. Ödet. Typ.)

Tyvärr så tycker jag inte att Agnes och Emil kan matcha mina ovan nämnda favoriter. I både Sågverksungen och Mina drömmars stad är folk mer för rättvisa och frihet och förändring. Det är nog så jag vill ha mina huvudpersoner. De ska vara utmärkta i idealisk riktning. Yep.

Fint förlovningsfoto av min mormors föräldrar + brunt (why oh why?) bokomslag. Önskemål: Att ens äldre släktingar hade skrivit dagbok och gömt dessa i olika lönnfack i ens ärvda bokhyllor.

Veckans middag: apelsiner

2012-01-21T11:18:00.012+01:00

Jag förutsätter att det är min ökade konsumtion av apelsiner som ligger bakom Ica Mariehems beslut att slänga ut all annan frukt. Vad skulle det annars vara? "Ombyggnadsrea" låter som en efterhandskonstruktion för att dölja att de gillar mig mest av alla kunder.

En fröjd för ögat!

Jag köpte kanske tusen kilo. Ungefär.

Du vet att du läser för många bokbloggar när...

2012-01-20T11:15:00.000+01:00

... du börjar tro att du har läst böcker som du inte har läst. Till exempel "Ja till Liv", "Mats kamp" och något av Lars Kepler.

... du letar efter listor på vad bloggaren har läst i år, vad bloggaren vill läsa, vad bloggaren utmanar sig att läsa samt hur det går, på alla bloggar, och blir mycket förvånad (läs: upprörd) när det inte finns.

... du rycker till och spiller ut din tekopp när du ser bilder i ett blogginlägg. (Bilder som inte visar omslaget på en bok alltså. )

En bild. I en bokblogg. Akta tekoppen. (Det är en häst.)

Läget #44

2012-01-19T11:59:00.003+01:00

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
44

Antal lästa författare:
41

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,93

Svar: Nej. (I tell you, den där Omoraliske är en ulv i fåraull. Den ser tunn ut, den är tunn, men den tar en miljard år att läsa. Med den här takten blir jag inte klar på fem år ens. Skärpning!)

The awesomeness:

Så tänkte Akademien på 1920-talet

2012-01-18T16:50:00.002+01:00

Ingen hejd på dagens fröjder. Nu fortsätter inläggen ”Så tänkte Akademien” (som ni har längtat). Förra gången handlade det om 1912–1920, som även går under artistnamnet Nyorientering & neutralitet. Men över till dagens epok, the najntintväntis.

1920-talet: Stor stil och klassicerande strävanden
På 1920-talet började det märkas att Akademien hade föryngrats och förnyats. Wirséns gamla ideal sopades försiktigt undan och neutraliteten var det färdigt med. Men vad kom då? Jo, ett hyllande av klassicerande strävanden och "den stora stilen". Dessa två har jag ingen aning om hur de yttrar sig, men enligt min eminenta källa (se bild nedan) var Goethe en mästare på stor stil, och Tolstoj den främsta inom klassisk realism. Vid rodret denna epok har vi, som Nobelkommitténs ordförande, Per Hallström och som sekreterare ingen mindre än Erik Axel Karlfeldt (som för övrigt tilldelades priset 1931).

PS: Ett tydligt exempel på Akademi-förnyelsen: De ändrade sig angående Anatole France. Tidigare hade han varit för skeptisk, för hånfull, för isig, och till på köpet inkluderat anstötlig erotik i sina böcker. Men nu var han helt plötsligt en vidhjärtad humanist som skrev verk präglade av ädel stilkonst, och fick därför priset 1921. Så kan det gå.

Här finns alla böcker jag läst av vinnare på 1920-talet

Nobelpriset i litteratur – en introduktion, av Sture Allén och Kjell Espmark. Vådligt snygg. Man skulle kunna tro att jag borde ogilla framsidan, men nej. Den är elegant.

Nobelpriskursen var först ett skämt men är nu seriös och populär

2012-01-18T10:03:00.001+01:00

Kolla klipp från svt här:

En bibliotekarie i min närhet säger...

2012-01-17T14:25:00.000+01:00

... att alla som lämnar igen Igelkottens elegans har en mordisk blick, dänger boken i disken och svär ve och förbannelse över författare som skriver sånadär slut.

Jag är helt säker på att hon sa "alla", "mordisk blick" och "ve och förbannelse". Möjligen sa hon "tycker inte om slutet", men jag kan väl inte ha hört så fel?

Peppar inför kvällens bokcirkelträff med apelsin och matchande nagellack. Schuukt snyggt.

Dagens, nej veckans, nej LIVETS frukt!

2012-01-16T14:54:00.005+01:00

Får jag lov att presentera min nya kärlek:

APELSINEN.

Denna missbedömda frukt, som jag alltid ratat på grund av dess svårskalade natur, risk för kärnor, torra delar eller saftattacker i ögat.

DEN ÄR JU FANTASTISK!

Ty:

1. Man kan skära upp skalet med kniv.

2. Man kan skala i diskhon.

3. Man kan pricka in apelsinsäsongen (som tydligen är nu).

Jag borde ju ha anat något när så här bra böcker har apelsin i titeln:

Apelsinflickan, av Lena Kallenberg

En doft av apelsin, av Joanne Harris.

Så. Ät och läs. Mmm...

Fredag den 13 ger igen samt blodiga slemklumpar

2012-01-15T17:51:00.006+01:00

Jag har alltid har hånskrattat åt fredag den trettonde.

BAH! Fånerier och trams! En kommersiell högtid!

I förrgår gav dock dagen i fråga igen för denna högfärdiga inställning.

Med besked.

Med en timmes stopp på E4:an plus därpå snigelfartskörning i fyra mil på grund av två freaking pansarvagnar som var ute och åkte lastbil, tog resan till Piteå inte 2:40 som vanligt utan 4:10.

Men vi kom fram.

Frid och tacksamhet.

Det hade kunnat vara värre.

Jag har nämligen börjat på Den omoraliske av André Gide. Den omoraliske och hans fru är ute på bröllopsresa när han börjar hosta upp blodiga slemklumpar. För dig som är nyfiken på blodiga slemklumpar i detalj finns några alternativ:

– bli läkare

– bli veterinär

– bli tandläkare

– läs Den omoraliske.

Varning: Man spyr lite i sin hjärna under vissa episoder. Slut på varning.

En bild som ska föra tanken bort från slem, blod och klumpar. Det är en balkong på vintern. Det ger en i och för sig lite ångest över att man inte räddat smultronen från att bli översnöade, ledsna och upprörda, men hellre det än äckel.

Pearl Buck – Den goda jorden

2012-01-14T10:00:00.001+01:00

Pearl Buck fick Nobelpriset nästan mest på grund av den här boken. Så låter det i alla fall om man lyssnar på spoilerboken, och det har jag ju gjort. Buck har bott i Kina vilket märks. Hon har koll på artigheter (yngre går bakom äldre), maträtter, människovärdering och grymheter (åt farbrodern upp de tre yngsta barnen? Eller sålde han dem? The horror!). Jag har inte lyckats lista ut när den utspelar sig, men det finns tåg och krig och revolution. Vet någon?

Efter att jag kommit förbi de första sidorna och insett att Wang Lung inte alls var någon velig och jobbig person, och att fadern inte alls var irriterande , och att huset bara beskrevs så där kortfattat, så blev jag helt uppslukad av berättelsen.

Det är inte svårt. Man får följa hela Wang Lungs liv som består av jordnära strävan, svälttider, jordköp och framgångsrika år. Man sitter med hjärtat i halsgropen och undrar om de kommer sälja sin dotter för att få råd med mat. Man undrar om det kommer hända något hemskt snart. Och hela tiden så hejar jag på O-lan, Wang Lungs fru som är tyst, sjukt bra på allting, men dras med två nesliga hinder: hon är ful och så har hon stora fötter.

Det är fint att Wang Lung älskar sin jord och mår bra av att vara ute och känna jorden under fötterna. Därför är det så jobbigt när han kommer upp sig i världen och inte behöver vara ute och jobba. Det bryter verkligen ner honom. Plus gör att han slutar bry sig om O-lan, min favoritperson.

Efter att ha läst Buddenbrooks så kändes det skönt att läsa om en familj som det går bra för. Men på sista sidan finns ett litet hotande moln: sönerna pratar om att sälja en jordbit. Och det är något som man verkligen lärt sig i den här boken: säljer man jorden, då går det utför och alla hamnar i opiumberoende och döden dör.

Boken får en 4:a eftersom den var spännande och verkligen gav en känsla för Kina. Jag tog med den och läste överallt där det fanns några minuter över. Typ buss, och det fungerade mycket bra.

Fakta
Pearl Buck, USA, fick priset 1938 ”för rika och äkta episka skildringar ur kinesiskt bondeliv och för biografiska mästerverk”.

Månadens lyriker i januari

2012-01-13T09:10:00.003+01:00

Har helt glömt bort att presentera månadens lyriker:

Pablo Neruda!

En chilensk diktare som inte helt otippat även arbetade som diplomat. Verkar som att det är en vanlig kombo i Sydamerika. Ungefär som träslöjds- och mattelärare här.

Har lånat den där pytteboken med 20 dikter och denna majestätiska pjäs: Havsbävning.

Oklart vad hammarhajen av plysch tillför i bilden.

Dikter som han kom på till träsnitt av en svensk person som var hans kompis.

Läget #43

2012-01-12T22:32:00.002+01:00

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
43

Antal lästa författare:
40

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,93

Svar: Nej. (Trots min PLAN och STRATEGI och en bok med noveller. Jag skyller allt på Tour de Ski.)

Ett konstverk med namnet Små framsteg är också steg:

Noterad fröjd

2012-01-11T15:48:00.005+01:00

Air-fresher-grejen/tortyrredskapet på jobbtoan är borta.

Antal high-five mina andningsorgan gör på det: oändligt.

Thomas Buddenbrook goes modebloggare

2012-01-10T10:11:00.000+01:00

(Woop woop! Här är en grej jag glömde skriva i inlägget om Buddenbrooks.)

Det är också kul att få besöka T. Buddenbrooks snajsiga walk-in-closet:

"En dörr som såg ut att leda till ett annat rum tillslöt den rymliga alkov som var inmurad i en vägg i påklädningsrummet och där kavajerna, smokingarna, bonjourerna, frackarna för alla årstider och för hela skalan av tillställningar hängde från krokar i långa rader, utspända över böjda trälister, medan benkläderna, omsorgsfullt hopvikta, låg staplade på flera stolar."

Buddenbrooks, s. 536

Dissad Darcy

2012-01-09T11:16:00.003+01:00

Härmed utnämner jag utan omsvep trettonhelgen som årets största läshögtid. Sjukt mycket bättre än den där sociala julen. Har nämligen också hunnit läsa Mr Darcys’ Diary av Maya Slater.

Boken började bra. Som Jane Austen-fan känner man igen både historien och karaktärerna. Det högtravande språket är skickligt fångat och flera av replikerna från Stolthet och fördom finns med, här återberättade enligt Mr Darcys uppfattning. (För den intresserade läsaren kan jag meddela att Mr Darcy stod så stel och var så avogt inställd till att dansa på första balen mestadels på grund av sina snäva och obekväma finbyxor.)

Men Slater skriver inte lika roligt som Austen (stora skor att fylla tänker jag) och efter ungefär halva boken så känns det som att ”nu kan jag det här”. Det roliga som går att utverka ur att man får se en välkänd historia ur en annan persons synvinkel blir liksom på tomgång. "Bla, bla, bla" är ett uttryck som dyker upp i huvudet. Flera gånger.

Eftersom Bennet-systrarna är huvudpersoner i Austens bok och Mr Darcy med vänner är frånvarande långa stunder har den här boken naturligt nog långa episoder att fylla ut som inte finns med i Stolthet och fördom. Det är långa dagar när Mr Darcy sitter insnöad på värdshus, rider i parken med sin syster, sköter sina affärer eller sitter och grubblar.

Det är kul att hon gett karaktärerna lite nya vinklar och egenskaper. Den här Mr Darcy har absolut inte den fläckfria karaktär och moral som han verkar ha i originalet… Vissa delar omnämner han till och med som ”not for ladies’ eyes”. Anne de Bourgh får man också en närmare presentation av, och så har Lord Byron (poeten) slängts in som en vild och galen vän till Darcy och Bingley.

När jag letade efter fakta om författaren hittade jag en hel drös andra Mr-Darcy-berättar-sin-version-böcker. Uppenbarligen är det en nisch som många gett sig in på. Efter att ha läst den här boken är jag inte direkt sugen på att läsa någon mer Mr-Darcy-version. Det blev ganska segt när man visste hur det skulle gå utan att det var så underhållande att ta sig dit. Däremot är jag lite sugen på att ge Pride and Prejudice and Zombies en chans. Vad tror ni andra Austen-fans? Kan det vara nåt?

Notera frukten som "råkar" vara med i bakgrunden. Den har minskat i antal.

Verner von Heidenstam – Vallfart och vandringsår

2012-01-08T16:53:00.000+01:00

Kära Verner, jag famlar i mörkret. Vad vill du säga med detta verk? Ibland är dina dikter/berättelser käcka saker på rim, ibland har de en sensmoral om att man kan hitta en kungakrona i en soptunna. Eller att civiliserade människor jobbar för mycket:

”men fliten slog till sist ihjäl
den lata vildens glada själ”.

Ibland tyckte jag att du skrev något kul:

”Mången, som med lugnt mod lägger huvudet på stupstocken, har svimmat för en sticka under nageln.”

Jag vet att Vallfart och vandringsår är din debutbok och att den fick bra recensioner när den kom ut 1888 eftersom den hade en ny stil. Men en ny stil med drygt 120 år på nacken är kanske inte så imponerande längre. Tack och adjö.

Resor inspirerade?
Heidenstam fick som ung tuberkulos och tog därför en paus från skolan och reste runt i Sydeuropa och den så kallade ”Främre Orienten” för att friskna till. Han bodde ett tag i Rom. Om inte den här dikt/berättelse-boken är inspirerad av dessa resor så äter jag upp min hatt. Och en burk kronärtskocka. (mkt mkt äckligt)

Den får 1 poäng. Jag upplevde texten som omväxlande föråldrad (i ordval och beskrivning av folk, de blev liksom bara symboler för hur Heidenstam tänker sig ”juden”, ”muslimen”, ”negern”, ”diktaren” och så vidare), tråkig (sida upp och sida ner med isissystrarnas bröllop skulle kunna söva en blåval) och svulstig (allt är bara för mycket hela tiden). Den får mig också att känna att jag inte fattar nånting, eftersom det här tydligen ansågs värdigt Nobelpriset en gång i tiden.

Jag rekommenderar inte samlingen till någon, utom till elever som ska hitta exempel på olika slags versmått, typ hexameter och liknande. Eller kanske inte till elever. Kanske till historiker som vill veta hur en svensk adlig vit man med yrket diktare beskrev Främre Orienten/Rom med mera på 1880-talet. Och det är kanske en smal målgrupp.

Fakta
Verner von Heidenstam, Sverige, fick priset 1916 ”såsom ett erkännande av hans betydelse som målsmannen för ett nytt skede i vår vitterhet”.

Extramaterial: Vallfart och vandringsår behind the scenes

Har tillhört Vännäs Föreläsarförenings Folkbibliotek. Och lånades flitigt 1954. Hela två gånger.

Långfrukost en söndag

2012-01-08T14:03:00.004+01:00

Det här kan man sannerligen inte klaga på:

10:30 Alpint
11:15 Skidor
11:45 Alpint
12:30 Skidor
13:10 Vinterstudion
13:30 Alpint
14:15 Vinterstudion
14:30 Skidor
15:05 Vinterstudion

Notera frukten.

Läser Igelkottens elegans och tårarna sprutar

2012-01-07T16:23:00.003+01:00

Istället för Buck-boken började jag med Igelkottens elegans av Muriel Barbery. Och jag kunde inte sluta. Den fångade mig verkligen direkt. På omslaget står: ”Det är så vackert, så feel-good”. Vackert: ja! Feel-good: nja. För mig är en feel-good-bok en sån som är mysig och härlig och efterlämnar en varm känsla och gärna ett leende. Leendet är nog förresten inte valfritt.

När den här boken var slut satt jag och storgrinade i säkert tio minuter. Dumma dumma författare, varför? WHY OH WHY?

Men bortsett från detta så tyckte jag mycket om boken. Den hade ett språk som jag gillade, den hade karaktärer som jag gillade och den hade konstiga tankar som jag gillade. Den sägs vara ”filosofisk” och det kanske den var, men på ett soft sätt.

På minussidan: det här med konst, som i konst=tavlor. Jag skulle vilja träffa en målning som gör att jag fattar grejen. För det gör jag inte nu. Och om jag fick önska en sak så skulle det vara att folk möttes lite tidigare i boken. Nu är de ensamma så länge.

Och hur kan man inte gilla en bok som har följande fantastiska citat (på sidan 160) om grammatik:

”Att läsa grammatik är att bena upp språket, undersöka hur det är konstruerat, se det i all sin nakenhet på något sätt. Och det är då det är underbart, för man tänker: ’Vad bra det är gjort, vad det är vackert!’, ’Vad det är starkt, fyndigt, rikt och subtilt!’”

Det här var min bok nummer två i Hundöras pristagarutmaning. Den första som jag läste var Pojkarna.

Innehåller även bakelser.

Läget #42

2012-01-06T17:49:00.004+01:00

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
42

Antal lästa författare:
39

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,93

Svar: Nej. (Men nu har jag en PLAN och en STRATEGI och kanske framför allt: en bok med noveller.)

Här är bilden:

Extraextraextraextra: Läget idag i Umeå
Nu har vi vinter här också. Sju minusgrader och sol. Fint.

Inte våran. Lyx.

Ge mig alver eller detektiver eller lite fantasi!

2012-01-05T18:52:00.006+01:00

Jag blir så trött på inledningar som är tråkiga och typiskt nobelprisaktiga! Hade höga förväntningar på Pearl Bucks Den goda jorden, och så börjar den med:

A) En bröllopsdag

B) En huvudperson som jag får en dålig känsla inför, han känns velig och irriterande

C) En beskrivning av hur husets olika rum är organiserade

D) En far som sover i rummet mitt emot

ABCD finns i Mr Biswas-boken och Mellan de två slotten, CD finns i Aké – barndomsåren, ABCD finns förresten i Buddenbrooks också. Till exempel. Och ja, jag har gillat dessa böcker, men det vore kul med nåt nytt. Jag tänker rymden, en påhittad värld, en bok om djur, en bok om lyckliga människor för omväxlings skull eller en bok där varken familjen eller husets uppbyggnad är. av. minsta. vikt.

Snälla?

Suck-buck i skålen där päronet förut var. Bildbevis på att det är uppätet alltså.

Tips: Vinn snygg bok!

2012-01-05T18:15:00.005+01:00

Mimmimarie firar ett år som blogg med en snajsig bokutlottning. Klicka dit och var med!
Jag håller tummarna för att vinna Prinsessan de Clèves av Madame de Lafayette. Omslaget föll mig i smaken, och handlingen verkar kalas. Hör bara: slott, 1500-talet, franska hovet, kärlek, intriger. Hur kan inte det bli en fröjd?

Ps: Sista dag att delta är 8 januari!

Thomas Mann – Buddenbrooks

2012-01-05T12:31:00.001+01:00

Nu är den utläst! I den här texten kommer jag att hänvisa en miljard gånger (okej, tre) till saker ”som de pratade om i Bokcirkeln”. Ni kan redan nu öva på att läsa den frasen med samma tonfall som det där odrägliga barnet som vill köpa Snickargården och "göra om den till en bungaloooow, som-Kalle-och-EvaLotta haaaaar", eftersom ni antagligen kommer att bli synnerligen less på orden. Men jag har även tänkt egna tankar. Tror jag. Tjolahopp.

En lång raksträcka i nedförsbacke
Som de pratade om i Bokcirkeln så har den här boken ingen speciellt spännande dramaturgi. Den börjar på toppen och så fortsätter den nedåt, ibland händer det något positivt, men man vet redan innan att den handlar om en familjs förfall och det lever den verkligen upp till.

Även under de goda åren ligger deppigheten och lurar. Och när det känns som att den borde vara slut (när X eller Y dör) så håller den på några hundra sidor till. Det är lite bra eftersom man vill veta hur det går för vissa personer (Tony och Hanno) men samtidigt så hade det varit skönt att det slutade där och man fick fantisera själv hur det gick med de övriga. Jag hade kanske låtit det finnas någon ljuspunkt i tillvaron. Som boken är nu skulle den likaväl kunnat heta ”en familjs utplåning” eller något ditåt.

Både seg och lättläst
Boken får en fyra. Den var lång och bitvis lite seg (början o slutet), men för det mesta fascinerande, läsvänlig och jag skulle nog kunna säga intressant. Den innehåller en miljard detaljerade beskrivningar av allting. Som de pratade om i Bokcirkeln så går Thomas Mann in i ett ögonblick och beskriver exakt varenda sak som finns. Varje. Jag tror inte att alla gillar det. Man måste nog ha en ganska snabb lästakt för att orka med. Ibland tar han två–tre sidor på sig för att beskriva ett pianospeleri, och så har vi ju den legendariska första middagsbjudningen på 40 sidor.

Massor av namn i tid och otid
Om jag minns rätt så har Fredrik Lindström sagt att det blir roligare om man skriver ”och där stod jag med en hallonsnitt i handen” än ”och där stod jag med en kaka i handen”. Thomas Mann verkar också tycka att det blir roligare om han skriver ut specifika namn även när det inte alls är väsentligt. Som här:

”Och när så herr Modersohn kom in kunde han trots de våldsammaste ansträngningar inte stänga dörren efter sig, eftersom en stor grankotte satt inkilad i springan och måste avlägsnas av Adolf Todtenhaupt…”

Jag känner lite att denna kottes avlägsnande hade kunnat ske anonymt, men det är kanske bara jag.

Tony gör allt för familjen men det räcker inte
Min favoritperson är utan tvekan Tony. Hon sägs ha haft en förebild i Thomas Manns egen faster, och det kanske är därför som man känner lite extra för henne. Hon är den stoltaste i släkten, offrar villigt allt för att hjälpa firman och familjen till ärofulla dagar och lider högljutt och stort när de drabbas av en motgång. Men hon agerar alltid, hon är aldrig paralyserad eller saknar drivkraft. Här är ett Tony-typiskt exempel från när hennes bror just har dött:

”Då kastade sig fru Permaneder ner på knä vid sängen, pressade ansiktet mot täcket och grät högt, gav sig utan förbehåll och utan att dämpa och undertrycka någonting inom sig hän åt ett av dessa uppfriskande känsloutbrott som stod hennes lyckliga natur till buds… Med alldeles vått ansikte men stärkt, lättad och fullkomligt i själslig balans reste hon sig och var genast kapabel att tänka på sorgbreven, som måste sättas samman utan dröjsmål och mest största skyndsamhet – en enorm hög förnämt tryckta sorgbrev…”

Honung is good for me
Jag tycker också att det är rörande hur Tony hela livet håller fast vid att honung minsann är bra för henne, ”det är en ren naturprodukt och då vet man vad man får”. Honungens fantastiska egenskaper fick hon nämligen reda på av Morten Schwarzkopf, som hon blev kär i men inte fick gifta sig med eftersom han inte hade tillräckligt mycket mark kurant. Tonys liv blir inte så löckligt som jag och Sesemi vill att det ska bli. Tänk hur det kunde ha gått om hon gift sig med Morten! Han hade säkert varit mycket bättre än somliga filous.

Bonus: Extra bra med Bokcirkeln på radio
Under läsningen har jag, som den uppmärksamma läsaren kanske noterat, lyssnat på radioprogrammet Bokcirkeln. Awesome! Jag vill nu läsa alla böckerna som de har läst innan. Att höra på deras diskussioner gav nya insikter och gjorde hela boken mer intressant. Jag håller med om att jag inte riktigt vet om det är boken eller alla diskussioner omkring den som är bra. Detta pratade de om i Bokcirkeln, btw. Övriga kommentarer:

Jonas Karlsson kan konsten att läsa ett citat så att det komiska i texten framstår i all sin absurdhet. Buddenbrooks som ljudbok med honom som uppläsare vore en fröjd! Även om den naturligtvis skulle vara alldeles för lång som ljudbok och alla som lyssnar skulle ge upp under den första matorgien.
Helena Henschen imponerade på mig med sina genomtänkta åsikter och jag vill verkligen läsa någon bok som hon har skrivit. Vad har hon skrivit?
Göran Greider imponerade inte på mig.
Programledaren Marie Lundström sammanfattade bokens delar mycket stiligt och du som är intresserad av Buddenbrooks och vill skaffa dig en överblick över handlingen kan nog lyssna på Bokcirkeln utan att ha läst boken. Med reservation för att programmet inte är exakt lika bra då.

Fakta
Thomas Mann, Tyskland, fick priset 1929 ”förnämligast för hans stora roman 'Buddenbrooks', vilken under årens lopp vunnit alltmer stadgat erkännande som ett av den samtida litteraturens klassiska verk”.

Pytte-PS: Är det medvetet eller ironiskt som ordet ”förnämligast” finns med i motiveringen? Tonys främsta önskan och strävan i livet var ju att allt skulle vara förnämt…

Nobeller-noveller är lyxen!

2012-01-04T19:54:00.003+01:00

Så här ska jag brutalt utnyttja resultatet i novellomröstningen i framtiden: En novellbok av Nobelpristagare! Är sjukt nöjd över 1) priset, i form av 10 kronor på Returbutiken och 2) längden på novellerna. Bjørnstjerne Bjørnson har t.ex. en novell här på 4–5 sidor. Kan inte tänka mig att det skulle ta mer än en kvart att läsa ut. Det är annat än somliga, jag nämner inga namn (*host* Heyse host*). Dessutom har den roligt namn PLUS fin framsida.

Lösningen på lästaktsproblemet. Ute pågår visst någon slags snöstorm.

Ett annat sätt att roa sig en tisdagkväll

2012-01-03T21:24:00.004+01:00

Antal avlopp som man vill städa under en och samma dag:

Ett (1).

(Gärna noll, men om det nu ändå ska städas så räcker det med ett.)

Efter en period med "dålig avrinning" (grov eufemism) i duschen tog jag handlingskraftigt itu med problemet ikväll. Bara för att inse att det även var stopp i handfatet. Eftersom jag fått upp farten tog jag även handlingskraftigt itu med detta problem. Frid och fröjd. Not.

Efter två så HEROISKA insatser vill man inte (INTE!) upptäcka

1) att tvättmaskinen också har ett avlopp/filter

2) att detta filter visst ska rengöras med jämna mellanrum för att inte tvättmaskinen ska ge upp andan

3) att om man öppnar luckan till filtret rinner allt vatten ut på golvet

4) att ingen har rengjort detta filter sedan bronsåldern/stenåldern/whateveråldern.

Tre avlopp är sannerligen två för mycket.

Ingen bild. Jag vill skona era oskyldiga ögon.

Ett jättepäron och en pyttebok

2012-01-03T19:54:00.004+01:00

Dagens inköp: ett päron. Dagens frukt.
Måste säga att det är ganska jobbigt att ha nyårslöften.
Igår åt jag äppelmos och hackad basilika.
Man tager det man så hava.

Ett gigantiskt päron, som helt säkert kan räknas som frukt för två dagar. Eller veckor.

Dagens inlån: 20 kärleksdikter.
Av Pablo Neruda, som gör föredömligt tunna böcker.
(Jag kunde dock inte låta bli en bok med sjödjur på framsidan som också var av Pablo Neruda, men den var illustrerad och kort så det påverkar förmodligtvis inte projektet i negativ riktning.)

20 jättejättetunna kärleksdikter posar med elegant referenständsticksask.

Novellomröstningen är avgjord

2012-01-03T08:18:00.000+01:00

Frågan löd: Hur många noveller måste man läsa av en Nobelpristagare för att det ska räknas som att man har "läst den författaren"?

28 personer tog chansen att tycka till om detta kniviga spörsmål.

And ze resultat:

Diagram. Med procent på. *ohemult stolt*

Slutsats: (28 personer läser min blogg! Woop woop! Vad ska jag göra av dem alla? Fröjden! När jag startade bloggen hade jag en besökare i form av Tvingad Make, a.k.a. resesällskapet. Hur har dessa 28 m.fl. hittat hit? Lyx!)

Den riktiga slutsatsen när parentesen äntligen är färdig: De flesta tycker att man inte måste läsa jättejättemånga noveller för att det ska räknas. Detta kommer jag att utnyttja stenhårt i min framtida läsning. Bild på hur jag planerar att utnyttja detta resultat stenhårt i framtiden utlovas inom kort.

SR länkar dåligt, men citerar bra!

2012-01-02T14:36:00.000+01:00

Fler har läst Buddenbrooks i grupp.
Bokcirkeln länkar (med trasig länk) till en blogg av gymnasieelever.
Det finns några utdrag på sr.se.

Fröjden!
Citaten från en som heter Felicia Forsström är mina favoriter. Jag håller med henne och lyfter på hatten för att hon prickat in vilket djur Thomas Mann är likt:

"Vilket djur är Thomas Mann likt? En hund, kanske? En tax med spetsiga öron. Eller den där räven som Tiburtius liknade. Ja, något sådant. Och en liten släng av ekorre." [Felicia]

och

"Alla små rynkor, vårtor, näsor, dubbelhakor som täcker halva ansiktet or what so ever behöver inte alltid finnas med på varenda karaktär." [Felicia Forsström]

Nyårslöften inför 2012

2012-01-02T10:20:00.005+01:00

Det här inlägget skulle jag egentligen skriva igår, men jag fick förhinder. Mycket viktiga saker.*

1. Mitt smarta nyårslöfte, ty det är svinlätt: avsluta prenumerationen på alla nyhetsbrev som kommer till min mejl och inte tillför mitt liv något som helst av värde utan bara tar upp tid då man egentligen kunde läsa månadens lyriker.

Svårighetsgrad: 1
Hur stor sannolikhet att jag lyckas: 10
Rolighetsfaktor: 0

2. Mitt klyschiga nyårslöfte, eftersom alla andra också har det som löfte (trängseln på Iksu i januari är horribel): börja använda mitt Iksukort oftare. Tänk ”en gång per vecka” istället för en gång per år.

Svårighetsgrad: 1 (det vore svårt att använda det mer sällan)
Hur stor sannolikhet att jag lyckas: 3 (Förkylningar var SÅ 2011 och därför tror jag att jag i alla fall har en liten chans att lyckas.)
Rolighetsfaktor: 8 (Att träna är fantastiskt roligt, egentligen. Jag glömmer bara bort det hela tiden.)

3. Mitt vuxna och seriösa nyårslöfte, eftersom det Är Bra För Mig: börja äta mer frukt. Kanske en per dag? Det är tydligen vansinnigt nyttigt. Jag anser att pasta är en frukt eftersom det är gjort av mjöl som kommer från vete, som växer. Det måste ju vara vetets frukt?

Svårighetsgrad: 7 (att ändra sina vanor är sjukt svårt)
Hur stor sannolikhet att jag lyckas: 3?
Rolighetsfaktor: 2 (hur kul kan det vara att äta frukt?)

4. Mitt bokrelaterade nyårslöfte: ehh… jag har inte kommit på något. (Paus för pinsam tystnad.) Det enda jag lovar är att fortsätta läsa böcker och skriva om det.

Svårighetsgrad: 0
Hur stor sannolikhet att jag lyckas: 10
Rolighetsfaktor: 9 (ty ibland råkar man in på en grekisk lyriker eller annat tråk)

Slutsats:

Jag har alltså ett roligt och lätt löfte (nr 4), ett tråkigt och lätt löfte (nr 1), ett svårt och tråkigt (nr 3) och ett svårt men roligt (nr 2). Har ingen aning om vilka jag faktiskt kommer att klara! Återkommer i frågan.

Andra (bok)bloggare med nyårslöften och nyårsutmaningar: Mimmimarie, Ord och inga visor, Bookshelf, Massor av ord, I heart books, Nattens bibliotek, Och dagarna går, Bokhora. Finns säkert fler! Vad har du för löften?

Uppdatering: Lyrans noblesser har bokliga nyårslöften som tematrio. Bra tajmat! Klicka dit så hittar du mängder av bra saker.

---
* De viktiga sakerna visade sig vara Ivanhoe, Kalle och chokladfabriken, pizza, Polisskolan (kära värld, varför???) och ett avsnitt av Numbers. Oerhört viktiga saker, känner jag så här en dag senare.

Gott nytt år med kandelaber

2011-12-31T18:00:00.000+01:00

Utan kandelaber ingen nyårsmiddag.

Buddenbrooks-bokcirkeln är en morot

2011-12-30T15:48:00.002+01:00

Nu har jag kommit till sidan 170 i Buddenbrooks. Sjukt bra! (Sjukt bra läst alltså, om boken är jag ännu lite tvehågsen).

Att komma till sidan 170 innebär nämligen att man får lyssna på första avsnittet i Kulturradions bokcirkel. (Läsplan finns här.)

Sjukt bra.

De diskuterar bland annat ifall boken handlar om klass eller kön och så får man veta hur man ska uttala namnet. Det är Boddenbråcks, ifall ni undrat över detta och slitit ert hår i förtvivlan. Nu vill jag läsa svinsnabbt till sidan 343 så att jag får lyssna vidare.

Mvh/Harundratöverdettaochslititsitthåriförtvivlan

Gillar mycket att de har friserade whiskers.

Vinter på riktigt

2011-12-30T13:54:00.003+01:00

Jag åker spark och tittar på snö. Sannerligen vinter på riktigt.

Är Godot en Aladdinask?

2011-12-29T21:33:00.001+01:00

Den här Beckett.

Måste man läsa I väntan på Godot?

För nåt år sen försökte jag läsa den på engelska men somnade varje gång. Att välja den känns därför som en ytterst otaktisk strategi för att komma framåt i projektet.

Den känns helt enkelt som Aladdinasken på julen.

Oumbärlig och överskattad.

Hm.

Nu är glada julen slut, mkay?

2011-12-29T14:11:00.000+01:00

Fikaaccessoar i mellandagarna.

Läget #41

2011-12-29T11:14:00.002+01:00

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
41

Antal lästa författare:
38

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,93

Svar: Nej. (Den där Julen och den där Britta kom liksom ivägen. Men det är jag SANNERLIGEN nöjd över.)

BILD:

Ja, jag vill gärna ha dem!

2011-12-28T14:13:00.004+01:00

Nackdelar med att ens svärföräldrar säljer huset och flyttar till lägenhet:

Många (miljarder!) lådor med saker som resesällskapet äger måste helt plötsligt förvaras någon annanstans än i deras fem olika förråd. Någon annanstans verkar oroväckande ofta vara i våran lägenhet.

Fördelar med att ens svärföräldrar säljer huset och flyttar till lägenhet:

Mitt i allt kan de ta fram en låda med böcker och fråga om man vill ha någon. Bland dessa böcker kan det finnas nio stycken Britta-och-Silver-böcker. Nio!

Lyckan!

Lyxen!

Fröjden!

Det där med förråden löser sig säkert.

Idolbilder i flera vinklar.

Hubertusjakten inverkade negativt på min läsning av Buddenbrooks häromdagen. Hubertusjakten=utläst, Buddenbrooks=på sidan 43. Hm...

Idag såg man solen. Det var fint.

2011-12-27T19:34:00.000+01:00

Var är den där lästiden?

2011-12-26T14:25:00.003+01:00

Var är den där omtalade lästiden som man tydligen ska ha så mycket av under julen?

Det undrar jag.

Ty här ligger Buddenbrooks och jag har bara läst omslaget.

Tre gånger.

Misstänkta lästidsförkortande aktiviteter (som förvisso är trevliga, jag klagar inte på aktiviteterna i sig utan mer på bristen på åtta extra timmar per dygn under jul):

Äta (ohotad etta)
Umgås (egentligen etta eftersom det pågår hela tiden)
Spela spel
Läsa rim (och öppnande av tillhörande julklappar)
Sova i soffan mellan 15:03 och 15:54 den 24/12
Göra snöänglar och kasta snöbollar
Förflytta sig mellan olika platser där man äter, umgås, sover, spelar och läser rim.

Fattar ju alla, att man inte hinner läsa alls när allt detta står på schemat. Dock trevligt schema. Skulle lätt kunna ha det schemat oftare.

Suddiga Buddenbrooks med någon slags barrträd i bakgrunden.

Man FÅR göra snöänglar även om man är 26. Det står i lagen.

2011-12-25T10:58:00.001+01:00

Dagen är kommen!

2011-12-24T08:00:00.000+01:00

Hej julafton!

Jag har knappt hunnit tänka på dig alls men det är trevligt att du är här. Även om jag skriver det här inlägget dagen före bara för att kunna sitta och tindra och glittra hela morgondagen (eller egentligen dagen)(fattar varför tidsresor är sjukt komplicerade).

Nu: knäck.

Vi hörs senare om hur du artade dig.

Snajsig hjärtformad kaka dekorerad av min syster får symbolisera julens budskap: älska varandra och ät goda grejer. (Och nej, systern är inte fem år även om hennes glasyrhantering tyder på det.)

Wole Soyinka: Aké – barndomsåren

2011-12-23T13:14:00.006+01:00

Oj vad jag hade svårt att komma in i den här boken. Jättesvårt var det. Jag tror att det beror på en grej som hände efter kanske 70 sidor. Boken inleds med berättelser från när Wole är cirka tre år. Det hoppar lite i tiden, men allt handlar ändå om barndom. Men plötsligt ändras tidsperspektivet och berättaren säger att Aké har förändrats och man inte längre ser det som det var förut. Alla de bästa lekställena är borta och det ligger skräp överallt. Jag väntar på att få veta när han säger detta och varför detta har hänt.

Men det kommer inte. Boken byter tillbaka till att berätta om barndomen och så fortsätter det jättelänge. Samtidigt läser jag hela tiden med det där i åtanke (allt har blivit förstört men varför och när?) och plötsligt kommer en till episod om att saker har förändrats. Huvudgatans delikatesser har bytts ut mot amerikanska kloner som inte alls smakar lika gott. Jag tänker ”äntligen får jag veta var berättaren befinner sig nu, vilken utgångspunkt han har när han ser tillbaka”. Men det får jag inte. Berättelsen fortsätter som inget. Boken slutar också mitt i en händelse, mitt i en diskussion nästan, så jag får aldrig reda på var berättaren befinner sig i tiden när han berättar om förfallet. Detta hakar jag upp mig på och det stör mitt läsande hela tiden.

Det verkar som att Aké är en bok med en fortsättning. Det påminner om Coetzees ”Pojkår”. Den heter till och med ”Barndomsår” som har en viss, svag, subtil likhet. Finns det då en ”Ungdomsåren”? Det skulle förklara det avhuggna slutet.

Förutom svårigheterna med att komma in i boken så gillar jag den. Jag tycker att han beskriver sin vardag och sin uppväxt på ett bra sätt, med humor och kärlek. (Till exempel är barnen konfunderade över hur deras mor kan veta om de har Temperatur och därför är sjuka på riktigt.) Jag antar att det är en uttänkt plan att skriva förvirrat om saker som händer när han är liten, eftersom barn inte förstår allt och inte får allt förklarat för sig. Särskilt inte Wole som är ett mycket frågvist barn.

Ett tag tyckte jag att han påminde om Mr Biswas, och då höll jag på att ge upp läsningen. Huvudpersonen hade en period när han dagdrömde mycket, kände sig förfördelad och hamnade i problem för att han tänkte och drömde för mycket. Men efter en stund kom han ur riskzonen för att bli en Mr Biswas 2 och då kunde jag fortsätta som vanligt.

Allt eftersom han blir äldre blir boken mindre förvirrad och som läsare får man fler samband förklarade för sig. Det är skönt. Men när jag tror att han nästan är vuxen så visar det sig att han bara är tio och ska börja på realskolan. Det kanske inte är så konstigt eftersom han börjar skolan på eget initiativ när han är tre.

Boken myllrar av karaktärer och det är svårt att hålla reda på vem som är vem. Särskilt eftersom alla har ett förnamn, ett Mrs/Mr + efternamn samt ett smeknamn (eller flera). Vissa har även en eller flera titlar.

Förutom många människor innehåller boken i allmänhet mycket av allt. Nigeria på 30/40-talet är en värld där andar och magi finns sida vid sida vid kristendom och andra religioner. Allt är lika verkligt. Det finns många olika sorters mat, många olika sorters livsöden och många olika sorters tankar och idéer. Det gör att boken känns lång för att bara vara 279 sidor. Sammanlagt ger allt detta boken en 3:a i betyg.

Fakta
Wole Soyinka, Nigeria, ”som i ett brett kulturellt perspektiv och med poetiska övertoner gestaltar tillvarons drama” fick priset 1986.

Läget #40

2011-12-22T22:52:00.003+01:00

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
40
Antal lästa författare:
37
Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,93

Svar: Nej. (Den där Pojkarna och den där Radhusdisco kom liksom ivägen. Men det är jag sannerligen nöjd över.)

Sammagamlabild:

Läget för novellerna

2011-12-21T15:25:00.004+01:00

Det verkar inte som att man måste läsa så många noveller.

(*lättad utpustning*)

Så här ser omröstningen just nu:

Jag är mkt glad att ingen röstat på "Alla" och mkt förvånad över att "1 räcker gott och väl" leder detta spektakel.

Men än kan mycket hända, det är ju 10 dagar kvar.

MITT VERSALBRUK INDIKERAR MIN UPPRÖRDHET

2011-12-20T21:31:00.006+01:00

Det kunde väl ha funnits varningstext???

Här sitter jag helt förnöjd i min soffa och läser i godan ro.

Och så visar sig Radhusdisco

(boken med gulliga omslaget i fina färger)

vara v ä r r e än Hummelhonung

(boken som hittills toppat listan över äckligaste läsupplevelse någonsin. NÅGONSIN.)

MINA ÖGON DÖR AV ÄCKEL.

Jag varnar er, bokcirkelvänner.

Sidan 170.

Burken.

En ulv i fårakläder. EN ULV I FÅRAKLÄDER!

Kom-ihåg-lapp till mig själv:

2011-12-20T09:31:00.002+01:00

En buss som i princip innehåller

en miljard lågstadieelever

och mig

är inte en bra förutsättning för en

harmonisk och ostörd läsupplevelse.

En söndag med Nobelprisprojektet

2011-12-18T21:15:00.000+01:00

Simultanskärmar.

Det senaste inom nötknäppardesign.

Det senaste inom nötknäppardesign lämnar mycket mycket små bitar av skal och nötter efter sig.

Ett besök på finfin hästshow. (Som även innehöll man i boll? Ehh?)

Och dessutom har jag börjat på Aké – barndomsåren men känner mig efter 30 sidor mest:

1) förvirrad

2) förvirrad

och

3) förvirrad.

Den kanske tar sig.

Vad ska man göra om kroppen inte passar?

2011-12-17T17:46:00.000+01:00

Pojkarna. Vilken bok.

(Paus för eftertanke.)

Den liknar ingen bok jag läst tidigare.

Den tar upp ämnen som jag läst om tusen gånger tidigare.

Men här är allt mer.

Vad ska man göra om flickkroppen inte passar och man kan få en annan kropp på natten? En pojkkropp som slipper blickar och slipper bli bedömd. En kropp som duger. En kropp som gör saker. Kan göra hemska saker. Kan göra nya saker. Ska man offra sina "vanliga" vänner för det nya livet? Boken ställer frågor om identitet och kön och lojalitet. Den ger inte så många svar. (Inga alls kanske?) Den är klassad som ungdomsbok men är ganska avancerad. Ovanlig. Mystisk.

Jag kunde inte släppa den utan läste från första sidan till sista i ett enda svep. Om alla Nobelpristagare skrev 180-sidiga böcker som var så här intressanta skulle projektet flyga fram.

Pojkarna av Jessica Schiefauer blev nummer 1 i utmaningen från Hundöra.

Suddiga pojkar i ett hus av växter. Snajsigt värre.

Läget #39

2011-12-16T15:15:00.000+01:00

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
39
Antal lästa författare:
37
Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,94

Svar: Nej. (Inga kommentarer. Det är så ohippt att hela tiden skriva Nej och Nej och Nej och Nej som svar.)

Bilden:

En mycket viktig omröstning som på allvar kan påverka min framtid

2011-12-15T22:34:00.002+01:00

Psst, nu kan man rösta igen!
Denna gång gäller frågan följande:
Hur många noveller av en Nobelpristagare måste man läsa för att det ska räknas som att man har "läst den författaren"?

Denna fantastiska undersökning finns i högerspalten och ni har till årsskiftet på er att rösta. (Till årsskiftet är det dock bara 16 dagar)(vilket nu ger mig akuta stressutslag på onämnbara ställen)(the horror).

Bara ett svar per person godtas, så att inte räkneverket brister ut i allvarliga hädelser av procentfördelningen igen.

Själv ska jag antingen rösta på 3-4 eller 0.

Paul Heyse – Noveller

2011-12-15T15:03:00.001+01:00

När jag läste Harold Pinter så begränsade jag mig till fyra pjäser. Nu har jag läst fem noveller av Heyse, och det får sannerligen räcka. Jag fattar hans grej. Tror jag. (???) Novellerna handlar alla om kärlek och relationer, ofta i anslutning till Rom på något vis.

Kvinnorna är vackra men egensinniga, och agerar sällan på egen hand. Det mest aktiva de gör är att säga nej eller ja till olika personer som vill gifta sig med dem. Männen grips av Starka Sinnesrörelser och Äkta Lidelse. Ingen kan göra något åt sin natur, och bara på ett drag kring någons mun kan man avgöra hurdan karaktär personen ifråga har och om han kommer att svika en jungfru i nöd.

Här är de fem jag läst:

L'Arrabiata

Hans bästa novell enligt många. Handlar om hur en ung man är så förälskad i en (extremt vacker men "sur" dvs. hon uppmuntrar inte män som flirtar med henne) kvinna att han hotar henne mitt på havet, hon biter honom i handen och hoppar i och börjar simma mot land. Sedan hjälper han henne upp i båten igen och de ror tillsammans i land. Hon kommer med läkande örter till hans ömmande hand och förklarar honom sin kärlek (som hon hittills inte velat ge till någon man på grund av att hennes far misshandlade hennes mor). Som bifigur finns en prest som är mycket nöjd över förloppet. Jag blev mest intresserad av när stavningen av prest byttes ut mot präst i svenskan. Ska kolla upp detta.

Början och slut

En (extremt) vacker kvinna ligger och vilar sig på en divan på en fest då hon uppsöks av en barndomsvän som hon inte träffat på flera år. Han ska nu gifta sig och vill ha hennes råd kring vilken av tre systrar han ska välja. Hon går med på att åka dit och hälsa på, men efter vägen drar han iväg på en massa omotiverade "klättra-upp-i-kyrktorn-besök" och middagar så alla utom den extremt vackra kvinnan fattar att han hellre vill ha henne. På plats presenterar han henne som "sin fästmö", hon blir chockad men spelar med, och på kvällen inser hon att det är ju det hon vill och alla blir glada. Tada!

Marion

En (extremt) vacker kvinna är gift med en författare (av pjäser, typ). Han tycker att hon är för erbarmerligt tråkig och förbannar den dag de gifte sig. Han vill hellre fara till en stad och bli känd för sitt skrivande. På vägen till en stad blir han tillfrågad om att skriva en pjäs till ett skådespelargäng som är i trakten. Han skriver ett skådespel och stackars Marion plågar sig dit för att titta på. Väl på plats blir hon utskämd eftersom han skrivit in henne i pjäsen. Hon grips av vrede, tar scenen i besittning och skäller ut honom så att han plötsligt inser att hon är riktigt rolig och struntar i att fara till en stad och bli känd. Tada!

Vid Tiberstranden

En lång och seg och jättetråkig historia som jag inte lyckades hålla mig koncentrerad på i några längre stunder åt gången. En lerkonstnär räddas från attackerande hundar av ung man till häst. Ung man till häst och vad jag förstod som gammal och skröplig lerkonstnär blir vänner. Ung man ska gifta sig med Mary. Men så tittar de på en dans av en kvinna som heter Catharina (extremt vacker) och han blir sjukt velig. Hit och dit går de omkring allihopa och så är de vid en hamn och till sist visade det sig att Catharina var gift med lerkonstnären. Tada!

Barbarossa

En (extremt) vacker kvinna bor i en bergsby med alkoholiserad mor och ful lillasyster som likväl älskar sin äldre vackrare upplaga. Alla män i byn vill gifta sig med henne men hon säger nej till alla. De flesta tar det med jämnmod, utom rödskägget Barbarossa. Han blir rentav bitter. En dag kommer en svensk kapten (Gustav). Eftersom han är den första som inte friar till den extremt vackra kvinnan på fläcken blir hon kär i honom, och de rymmer till Rom. De verkar ganska lyckliga. Barbarossa lurar hem den extremt vackra kvinnan med ett brev och skjuter henne eftersom hon vägrar att lämna kaptenen. Barbarossa ångrar sig resten av livet, och eftersom han bor med rövare tycker de att han är en förrädare eftersom han inte dödar Gustav när han har chansen (han gick dit och väntade på honom en gång), och rövarna knivhugger honom därför. Gustav drunknar. Ingen glad.

Vad tyckte jag då?

Jag gillade inte värderingarna och synen på människor och hur de kan (enligt naturen) och bör (enligt moralen) agera. Vissa noveller skulle kunna skrivas om till en sån där pjäs där folk springer ut och in i dörrar och alla är Rejäla Karlar. Inte vad jag helst tittar på.

Värderingsbiten kan väl förklaras med att Heyse levde i en annan tid. Icke desto mindre är det ganska osympatiskt att läsa den här sortens berättelser. Bitvis är det dock lite vackra miljöbeskrivningar och vissa personer får man lite sympati för och han hinner dessutom få med mycket i korta noveller. Så det blir en 2:a.

Fakta
Paul Heyse, Tyskland, fick priset 1910 med motiveringen: ”såsom hyllningsgärd åt den fulländade och av ideal uppfattning präglade konstnärlighet han ådagalagt under en lång och betydande verksamhet såsom lyriker, dramaturg, romanförfattare och diktare av världsberömda noveller”.

Prisbelönt utmaning hos Hundöra

2011-12-15T11:44:00.003+01:00

För ett tag sen gick jag med i Hundöras utmaning "Att läsa 3 pristagare".

Och så tänkte jag att jag skulle ta 3 Nobelpristagare.

Men nu inser jag att det är lite fegt.

Och ganska förutsägbart.

(Men mest fegt.)

Så jag gör en sista-minuten-brutal chockändring till följande:

1. Igelkottens elegans av Muriel Barbery (bl.a. Prix des Libraires 2007)

2. Pojkarna av Jessica Schiefauer (Augustpriset 2011)(fast den hade jag tänkt på även innan)

3. En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie (The Orange Prize 2007)

Sådärja!

Chockad? – Ja.

Feg? – Nej.

Sjukt nöjd över detta? – Ja.

Glädjevrål!

2011-12-14T13:30:00.004+01:00

"Min" ridskola finns kvar.

Avdelningen "Extremt viktiga saker som jag känner att jag måste förmedla till omvärlden"

2011-12-14T08:06:00.001+01:00

Eyvind Johnson

Harry Martinson

Båda har bara ett S i efternamnet.

Selma Lagerlöf

Pär Lagerkvist

Båda har Lager i efternamnet.

Med denna insikt finns bara en sak att göra.

Byta namn till Josefin Lagerson och skriva en bok.

TACK!

2011-12-13T15:29:00.002+01:00

Idag är det luciadagen, med ishalka, regn och galna fordon som slänger grus omkring sig.

Men jag är glad ändå, ty idag har jag öppnat paketen från min hemliga bokvän. Jättestort tack!

Innehållet kräver att presenteras med ett TADA:

Överst: Finaste bokmärket Uggly, som "alltid är på din sida"! Så fint!

Sedan: Choklad med goda smaker (egentligen var det två, men av naturliga skäl kan bara den ena vara med på bild... Har ingen aning om hur det blev så.)

Sedan en bok som borde passa mig utifrån vad jag gillat tidigare: Mari Strachan – Jorden sjunger i B-dur. Den ska enligt min bokvän vara lite mystisk vilket jag ser fram emot.

Sedan en julig och vintrig sak: Terry Pratchett – Hogfather (som jag redan har börjat läsa och fnissar så smått åt). Det verkar som att ett mördargille håller på att planera för att utplåna Tomten. The horror!

Sedan en anteckningsbok med bästa sortens blad – blanka! Man kan rita, man kan skriva, och ens bokstäver hamnar alltid precis på rätt höjd. Jag är en anteckningsboksnörd av rang, så den var verkligen ett bra val :)

Sedan en bok som min hemliga bokvän gillar mycket: Rebecca Hunt – Mr Chartwell. Den handlar om sorg och deppigheter, men är tydligen skriven med mycket värme och humor. Snygg är den också! Som en bonus är dessutom en av bloggens gamla bekanta en av huvudpersonerna. Jag säger inte vem, men han är ett stort fan av Dreadnoughts, kanoner och flottan. Någon med en gissning?

Sedan fick jag ju te, som visades i paketinlägget, och en stickad mugghållare som passar på kaffekoppar av glas (för att inte bränna sig)(mkt bra). Sist men inte minst har jag också fått ett recept med Nobelprisanknytning. Jag har till och med alla ingredienser hemma, så inom kort kanske Selmas vinbärsgömmor dyker upp på bloggen. Om jag har tur. Om jag har tid.

Det jag ska göra nu är ju att snoka runt på deltagarnas bloggar och försöka lista ut vem min hemliga bokvän är. Det kan ta lång tid, ty jag fick en liten ledtråd, men jag tror att jag och ledtråden är på olika plan i livet. Eller något ditåt. Är mycket glad över att jag inte fick mjältbrandsbakterier och enormt glad över alla fina saker som var så exemplariskt instuvade i min gröna påse (kommer att nyttja den taktiken i mitt brev som ska skickas också). Tack hemlig!

Här är böckerna med framsidan utåt: