30 oktober 2013

Det bästa med att gå och klippa sig...

... är att sitta och vänta på sin tur.

Ty salongen dit jag brukar gå bjuder en (förutom på en mkt avstressande stämning) på kakor, kaffe, te, soffa med fancy tyg, och böcker! Förra hösten började jag läsa en bok om svamprecept, i våras var det kolabakningsboken på bilden. (Den uppmärksamme läsaren noterar nu att jag inte verkar klippa mig jätteofta. Det är sant. Jag klipper mig ungefär i anslutning till på-och-avtagning av vinterdäcken, så det börjar vara dags.) Tyvärr är jag aldrig i så god tid att jag hinner läsa färdigt. Vet fortfarande inte hur man gjorde med svampen när man kom hem från skogen eller varför man ska ha en lång, lång, kniv när man gör kola.

Vad läser du hos frisören? Eller går du mest dit för frisyren?


Ej utläst pga "kluvna hårtoppar". 

28 oktober 2013

La Peregrina – Rosas version av pilgrimsvandringen

La Peregrina är uppföljaren till Señor Peregrino, Cecilia Samartins trilogi om Jamilet. (Det här inlägget kan därför innehålla spår av spoilers om du inte läst Señor Peregrino.) I första boken fick Jamilet lyssna till SP:s berättelse om pilgrimsvandringen, i denna del får vi Rosas version, vilket jag gillar skarpt. Det är extra kul att de fått "varsin bok", istället för att allt blandas i vartannat kapitel.



Rosas historia är mycket mer dramatisk (och övernaturlig!) än det verkade i första delen. Jag kommer snabbt in i berättelsen, och vill verkligen veta hur det går. Det är smart hur berättelsen får en att tänka på hur olika man kan uppfatta ett händelseförlopp. Parallellt med Rosas livsberättelse får man följa Jamilets sökande efter svar. Fast mest vill hon hitta Rosa. Det kanske är samma sak?

Bokens slut gjorde mig först lite putt, jag kände mig lurad! Men efter att ha lyssnat på Cecilia Samartin på Bokmässan förstod jag att det är ett slut som ska vara ovisst, att hon fått många kommentarer från läsare om slutet, och att det kommer att bli tydligare hur det menas i nästa bok. (Det hoppas jag i alla fall!)

Jag är dock frågande till ordvalet zigenare. Om en grupp kallar sig själva för romer, varför använder man inte det när man översätter en bok idag? På bokcirklar.se finns en bokcirkel om Cecilia Samartins böcker (vi är tre tappra medlemmar än så länge) där det kom upp som förklaringsförslag att det kanske ska spegla språkbruket när Rosa var ung. Må så vara, men det är ingen skillnad på när romer i boken pratar om sig själva och när utomstående pratar om dem. Och det används också i boken om romer i nutida tid, när Jamilet är ung. En detalj kanske, men det störde mig.

Sammanfattningsvis: Spännande utveckling av bok 1, med fler magiska inslag och frågetecken. Ser fram emot del tre.

Betyg: 3 röda sjalar
Titel: La Peregrina
Författare: Cecilia Samartin
Översättning: Mia Ruthman
Förlag: Bazar förlag (2013) Rec.ex. 
Antal sidor: 492
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus, Cdon

27 oktober 2013

Greve + Gwendolyn + Gideon = underhållande spänning med oväntad twist

Utläst: Sista delen i Ädelstenstrilogin – Smaragdgrön. När jag letar upp listan med alla tidsresenärerna och deras respektive sten får jag veta att det är Greven själv som är smaragd. Mycket passande. För det är nu den slutliga uppgörelsen med Greven ska till, vem lyckas sluta blodscirkeln och vad händer egentligen då? Döden? För vem?

Som jag väntat på denna bok! Efter den smarta chiffergåtan i slutet på förra boken fick vi läsare en information som inte bokens karaktärer hade. Och detta har vi fått gå och bära runt på i flera månader!



I första kapitlet kastas man rakt in i handlingen där den slutade i förra boken. Gwendolyn och Leslie gör upp planer för att lista ut Grevens hemligheter, The Gwideons har olika känslor för varandra (åtminstone offentligt), och familjeintrigerna med Charlotte i huset fortsätter. Dessutom reses det naturligtvis omkring en hel del i tiden.

Vid det här laget har de tidsrest så mycket att jag är rejält förvirrad över vad som hänt när och vad alla visste när de träffades olika tider. Men på något sätt har författaren skapat så stort förtroende för sitt berättande att jag helt och fullt litar på att allt hänger ihop.

Det jag gillade mest med boken är 1. Gwendolyn, 2. att språket flödar fram och läsningen är en ren fröjd, 3. att bli överraskad på sidan 450. Författaren lyckas också baka ihop tonårskaos med tidsresor på ett mycket bra sätt.

Det jag inte gillade med boken är !!!SPOILERALERT!!!

(Jag tror i alla fall att ovanstående hände. Eller var det ett skämt? Har du läst – vad tror du?)

Extra plus dock för de absolut sista raderna, och för Xemerius. En demongargoyle livar sannerligen upp.

Betyg: 4 virkade grisar
Titel: Smaragdgrön
Författare: Kerstin Gier
Översättning: Christine Bredenkamp
Förlag: Bonnier Carlsen (2013)
Antal sidor: 479
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus, Cdon

26 oktober 2013

Bloggfika på Pilgatan

Fröjdefulla dagar! Efter att ha överlevt hoppningen har jag nu till fullo kunnat kasta mig ut i allehanda aktiviteter. Till exempel bokbloggarfika på Bokcafé Pilgatan med de trevliga bloggarna Linnea, Anna och Kerstin. Sannerligen kalas! Vi hängde på låset och intog ett stort bord vid öppnandet klockan 12, det motsatta hörnet intogs av en grupp som jag starkt misstänker för att vara en bokcirkel. Trots hällande regn var det efter ett tag helt fullsatt. Rykten går om att de har en sjukt bra sopplunch med hembakt bröd på vardagarna – måste kollas in.



Extra kul var det att träffa en ny bloggbekantskap – Eli läser och skriver. Läs här hennes underbara kärleksförklaring till bibliotek! Tyvärr ska hon flytta från Umeå just när första bloggträffen blivit av, men jag hoppas att vi ses fler gånger ändå.


Ösregn ute, sprattelgubbar inne.

Förutom te och bulle så inköptes även en bok. Del 1 i serien om Nancy i den ihophängande antikvariat-delen (som kanske heter Mingus?). Där var det fullt med folk (vilket i och för sig inte är så svårt eftersom golvytan är max 3 kvadratmeter) så det dröjde länge innan jag kunde få fri sikt för ett foto. Här ser vi en bild som jag valt att kalla "Hej skärpa var är du":



Efter detta cyklade jag hem och var så full av energi att Operation Städa Förrådet drogs igång och har pågått till nu. Och DÅ vet man att det verkligen varit en dag med dåligt väder.

24 oktober 2013

Lägesrapport: Hopp hopp!

Skadefri sitter jag här och pustar ut. Vi har hoppat över hinder.
På bilden ser man exakt precis hur det såg ut.




Känslan före: Nervöst, men bara på pirr-i-magen-nivå.
Känslan när vi galopperade runt i lätt sits för att värma upp hästarna: Fantastisk! Jag lyckades helt glömma bort att hindren stod i kulisserna och lurade. 
Känslan när det snart, snart var min tur att hoppa: JÄTTEJÄTTENERVÖST på VARFÖRGÖRJAGDETHÄR-NIVÅ.
Känslan när jag och hästen hoppade: Har ingen som helst aning.
Känslan efteråt: Stolt, men darriga knän.

Och nu får man läsa mer i Expeditionen!

21 oktober 2013

En häftapparat men ingen egen krok på toaletten

"Det måste vara häftapparater som betyg." Det var det enda jag säkert visste att jag skulle ha med i den här skrivelsen/recensionen av Ester Roxbergs bok Fågelhuset. I övrigt är jag osäker.

Huvudpersonen Liv är praktikant, oavlönad sådan, på någon slags kulturkoloss i Stockholm. Kanske ett förlag? Jag tror det. Symbolen för att höra till blir för mig hennes häftapparat. Den är så konkret, och används inte av de som inte behöver häfta sina papper själv. Praktikanten får kopiera och häfta.

Förutom den har Liv ett eget skrivbord och en dator där hon sitter och gör viktiga saker. Vuxenpoäng, arbetslivspoäng. Kontorspoäng. Men hon har inte en egen krok på toaletten.

Framsidan visar lite av bokens crazy kaoz, men den hade kunnat visa mer. Dock sjukt snygg.

Det boken är bra på är att visa upp hur unga människor förväntas jobba (gratis) som dårar för att bevisa att de duger, lockade av en möjlighet till anställning eventuellt i framtiden, om ingen annan bättre dyker upp, och hur det stressar sönder deras kropp och tankar och liv.

Det boken är dålig på är att ha en normal handling där man förstår vad som händer. Det dyker upp illrar och redaktörer som bor i taket, enkät medelst handuppräckning om av vad de röstat på, disktrasor som försvinner och sms från antingen den ena eller andra. Egocentriska killar som ljuger och manipulerar, Liv som vill höra till, men det blir liksom inte, går liksom inte. Som läsare blir jag frustrerad över att hon blir så utnyttjad och är så lätt som en flisa som flyger i vinden, man kan borsta bort henne från en kavaj.

I början trodde jag att det var en "vanlig berättelse" jag skulle få läsa, och när det inte visade sig stämma tog det en ganska lång bit innan jag ställde om och fick något flyt i läsningen. Det blir därför en trea i betyg för läsupplevelsen och en fyra för idé och innovativitet. Fågelhuset är en text som är väldigt speciell, med karaktärer som är ganska otrevliga. Jag gissar att man ska identifiera sig med Liv, och det gör jag kanske till viss del, men hon blir mer och mer mystisk så till sist tycker jag inte om någon karaktär alls.

Det är en bok som jag inte riktigt vet exakt vad jag tycker om - den är både tråkig, skitcool, språkligt smart, viktig och lite jobbig. Oavsett så kommer jag inte att glömma den.

Betyg: 3 till 4 häftapparater
Titel: Fågelhuset
Författare: Ester Roxberg
Förlag: X Publishing (2013)
Antal sidor: 220
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris

20 oktober 2013

Nackdelen med att börja läsa en bok högt

I det nobelprisprojektska hushållet pågår för närvarande högläsning. Började läsa lite ur kapitel ett för resesällskapet i onsdags, och vi upptäckte då att Expeditionen är en ytterst bra bok för högläsning. Sjukt spännande, mycket intressant och skriven på ett flödande och smidigt språk. Vi har nu hunnit en dryg tredjedel och är helt fast. Fernissa, konserver, vätgas och isflaks möjliga rutter är helt naturliga samtalsämnen vid middagsbordet.

Men idag har jag upptäckt följande nackdel:

– Det går ju inte fortsätta läsa om den som man läser för inte är hemma!

Och där ligger boken och bara väntar.


En tredjedel-ish är läst. Kan man läsa lite för sig själv kanske och sedan spela förvånad när man läser upp det högt?

Vem är du Johanna?



Nu har jag läst en bok som inte är en hästbok utan en utvecklingsbok med starka inslag av hästar. Eller så är det en särskild sorts hästbok med inslag av destruktiv ungdom.

Johanna är född på Island, på en gård med hästar och får. Hon har en mamma, en pappa, en farmor som kallar henne Jóhanna frá Íslandi, en farfar, och ett eget föl som ska bli hennes häst. Men hennes mamma flyttar tillbaka till Sverige och tar med sig Johanna. I Sverige får hon börja rida på en ridskola där ridläraren imponeras av hennes säkra sits och känsla för hästar. Hon får bli skötare på ponnyn Kasper.

Men av olika anledningar får hon inte behålla den identiteten - Kaspers skötare. Hon blir deprimerad, struntar i skolan och vet inte vem hon ska vara istället. Den här delen av boken känns mindre intressant. Det är så förutsägbart på något vis, destruktiv ungdom åker skejtboard, skaffar dreads och skolkar. Gör de alltid det?

En dag får hon dock möjlighet att åka tillbaka till Island. Kan hon få svar på vilken Johanna hon är där kanske?

Hennes resa till Island är det absolut bästa i boken. Kontrasterna. Hennes möte med familjemedlemmar som hon knappt minns, ett språk hon nästan glömt, en hästhantering som är inriktad på arbete och inte nöje. Det är en bok med fina personer som varit med om jobbiga saker. Börjar man gråta av boken? Svar: Ja.

Delarna som utspelar sig på Island är skrivna i presens. Delarna som utspelar sig i Sverige, innan hon åker till Island, är skrivna i preteritum. Det här tänkte jag inte på förrän efteråt, när jag funderade på vad det var som gjorde att det kändes som att första halvan av boken var en resumé och andra halvan mer direkt och levande. Smart val, eftersom det på något mystiskt vis stämmer med hur Johanna tänker på och värderar sig själv.

Sammanfattningsvis: En bok om att sakna, om att leta och att kanske hitta. För min del hade det gärna kunnat vara mer om Island och mindre om Sverige, eftersom det var när hon var på Island som det kändes när jag läste.

Betyg: 3 fuxar med fladdrande man + ett föl
Titel: Vem är du Johanna?
Författare: Lin Hallberg
Ålder: 12-15
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 236
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus.

18 oktober 2013

I stallet – om att vara rädd

Igår hade vi markarbete på ridningen. Och det betyder inte som det låter att man själv är på marken och jobbar, utan man sitter på hästen som i sin tur kliver över saker på marken. Oftast är dessa saker bommar.

Bommarna där jag rider är gjorda av trä, kanske tre meter långa (?) och en decimeter tjocka. En gång i tiden var de målade i fräsiga färger, t.ex. blått och grönt och randigt, men nu är de dekorerade med små jack som hästarnas hovar klämt dit och träet sticker fram nästan överallt. Ibland sätter man upp bommen på en sockerbit, som är ungefär 2 decimeter hög. Eller 1 decimeter. Grejen är att sockerbitar är vääääldigt låga. Det skulle kanske motsvara ungefär som att kliva över en limpa, om det vore en människa som markarbetade.

Men när vi galopperade på en volt och hästarna skulle skutta över en bom som låg på en yttepyttelåg liten sockerbit, stötte min häst i ena hoven och snubblade till. I en halv sekund åkte jag framåt i sadeln och det kändes precis exakt som för en dryg månad sedan, precis innan jag föll av och mosade min fot till stoft och aska.



Allt gick dock bra. Hästen insåg att han snubblat och fixade till det hela. Galopperade vidare. Viftade lite med högra örat bara. Men i min kropp var det KAOS! PANIK! JAG DÖR NOG SNART! Det hade jag inte väntat mig! Jag trodde att det kanske skulle vara jobbigt att hoppa nästa gång, kanske att jag inte skulle vilja hoppa så höga hinder. Att tårarna skulle spruta och knäna skaka och lungorna andas jättejättesnabbt på grund av att hästen stöter i tårna i en bom på den oerhörda höjden tjugo centimeter – inte alls väntat.

Men ridläraren hade antagligen sett hundratals ryttare bli rädda. Jag fick en specialbom som låg på ett spår utanför den vanliga volten, helt platt på marken, att galoppera över istället. Och beröm för att jag vågade galoppera över den. Och lungorna slutade fåna sig och knäna blev väl ungefär som vanligt.

Nästa vecka ska vi hoppa över riktiga hinder. Konstigt nog känns det bra att ha blivit dödsförskräckt över en bom nu innan. För det gick ju att lösa, de obehagliga knutarna i kroppen försvann och lungorna fortsatte andas. Nu vet jag hur kroppen kan regera, och behöver inte vara rädd för att bli rädd längre.

17 oktober 2013

Dagens katastrofer



Majken är expert på att oroa sig. För miljön, för ökningen av resistenta bakterier, att bli överkörd, hormonstörande ämnen i konservburkslock, och för att något ska hända med hennes mamma. Varje dag skriver hon upp dagens katastrofer i en bok. Olika färger för olika sorter. På sommarlovet ska hennes mamma jobba mycket, och Majken tycker att det positiva med det är att få vara ifred inomhus. "Alla gillar faktiskt inte sol". Men eftersom mamma har bestämt att de ska ta hand om en hund från ett hundstall så måste hon gå ut. Annars kissar hundar tydligen på ens matta.

Dagens katastrofer är en väldigt bra bok. Trots att den handlar om sorg och ett ensamt barn är den oerhört rolig. Och tänkvärd. Majken är lätt med på topp tio årets bästa huvudpersoner. Och känslan när jag slår ihop pärmarna är: Förändring är möjlig! Livet är fantastiskt! Har Cilla Jackert skrivit någon mer bok? Hoppas!

Om jag skulle klaga på något så är det att det är mer som händer i sista tredjedelen av boken än i de två första. Om man läser sakta kanske det känns som att tempot är lågt till en början.

Hunden Blunder är också en favorit (och jag som inte alls är en hundmänniska!). Så här tänker Majken när mamma har släpat hem honom, och sagt att de snart kommer att bli bästa vänner:

”Fram till nu hade i alla fall mamma bara försökt övertala Majken att bli kompis med andra yngre människor. Nu tyckte hon tydligen att det var lite väl optimistiskt och hoppades istället att Majken skulle bli kompis med en hund.
En hund.
Hur blir man kompis med en hund?
Går inte vänskap ut på att man har gemensamma intressen eller tycker lika i viktiga frågor?
Vad vet en hund om klimathot, slukhål och sjukdomar som inte märks, men ändå dödar?”

Sa jag att jag älskar språket?

Betyg: 5 mjukglassar
Titel: Dagens katastrofer
Författare: Cilla Jackert
Förlag: Rabén & Sjögren (2013) recex från bloggmingel på Bokmässan
För ålder: 9-12
Antal sidor: 176
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris

15 oktober 2013

Dödens mästarinna – pusseldeckare i Ivanhoemiljö

Kvällens grej: Bokcirkel!

Till denna träff ska vi ha läst Dödens mästarinna av Ariana Franklin, en deckare som utspelar sig på Ivanhoe-tiden i engelska Cambridge. Mysteriet handlar om vem som rövat bort och mördat flera barn på ett mycket sadistiskt vis. Stadens judiska befolkning får skulden, men Englands kung tror inte att de är skyldiga och anlitar därför en spion/utredare från Sicilien. Han har med sig en kvinnlig läkare som är expert på att "tolka de döda". Idag skulle det stå Rättsläkare på hennes visitkort men på 1100-talet skulle folk antagligen skrivit dit Häxa om de fick veta vad hon jobbade med. Därför är det ganska viktigt att dölja vad hon gör.



Det är väldigt många spår och intriger i boken. I början hängde jag inte alls med i vem som var vem och vad de hade för inbördes relationer. Vilken kyrklig prelat hade denna korsriddare som beskyddare? Och åt vem arbetar den här uppsyningsmannen? Men efter hand blev det lite lättare. Det underlättar att boken är skriven endast ur utredarnas perspektiv (inga kursiva mördarkapitel alltså). Som läsare får man vara med och försöka lösa gåtan, och även om det bara finns ett visst antal personer att välja på är det inte självklart vem som är god och ond.

Trots sitt makabra tema och brottens hemska karaktär tyckte jag ändå att boken var underhållande läsning. Kanske på grund av pusselstilen på utredningen, den lätta tonen och min förmåga att skumläsa när det blir för obehagligt? De bästa bitarna tyckte jag dock var allt om vardagen i Cambridge, hushållerskans jobb och hur de använde floden som väg. Jag är antagligen mer historienörd än deckarnörd...

Och förutom brott och mord finns det mycket kärlek, vänskap och 1100-talspolitik i boken. Kyrkan vs. kronan och sånt, som gör att jag får lite Ivanhoekänsla. Det är dock svårt att föreställa sig hur människor tänkte om alla de här ämnena på den här tiden. Karaktärerna i boken känns ibland väldigt moderna och svänger sig med tankesätt och uttryck som jag tror hör till en senare tid (t.ex. en vilja att äta mer grönsaker och mindre kött). Men egentligen kan man väl inte veta det heller. Människor tänker ju ganska mycket som de inte berättar.

Betyg: 3 båtstakar
Titel: Dödens mästarinna
Författare: Ariana Franklin
Översättning: Ylva Stålmarck
Förlag: Damm förlag (2007)
Antal sidor: 366
Hittas t.ex. här: Adlibris (på engelska), Bokus (men bara för påseende, slut på förlaget)
PS: Priser! Boken har fått priser! På bokmässan 2007 fick den tidskriften Jurys pris för bästa historiska kriminalroman. Och författaren har också fått The CWA Ellis Peters Historical Award 2007 (vilket jag inte har en aning om vad det är, men det låter sannerligen bra).

14 oktober 2013

Saker jag ångrar att jag inte gjorde på Bokmässan

1. Köpte signerad bok av Bea Uusma. Kön var lång, hennes schema späckat, men jag hade väl kunnat följa efter med bok i hand och väntat på en lucka? Nu är jag bara på köplats cirka tolvtusen på biblioteket, och köper jag boken - är det då en signatur i den? Va? Va?


Signering och folk som har vett att gå ut snabbt från seminarier för att komma först i kön.

2. Gick på någonting (vad som helst!) om Engelsfors. Det fanns ju seriescener och seminarier och ungdomsbloggmingel där jag hade kunnat spionera (fanns stora gömställemöjligheter bakom de biffiga fåtöljerna i bokbloggsambassadörsrummet R3, tips till nästa år). Hur lyckades jag missa? Och vad dumt att man kommer på först i efterhand vad man verkligen vill se.

Boktjuven Ingerun, som höll i intervjun med Mats och Sara på ungdomsminglet, har skrivit lite om intervjun här. Jag är väldigt glad över att Ingerun tog med en av mina frågor: Vem av författarna har ridit? Eller hur kunde de annars veta att man inte ska använda piggborste till svansen? Och att vissa gör det ÄNDÅ? (Se Eld, något av de sista kapitlen.) Svaret var: ingen av dem! Men de hade ridande kontakter, om jag minns rätt.


Svans på häst. Borstad.

3. Sov mer. Nästa Bokmässa ska jag inte planera in något före klockan 11 på dagarna. Eller vara vaken längre än till 23. Ska följa godnattordern från geni-twitterkontot @gaochlaggdig till punkt och pricka. Vilket jag också ska göra nu. Godnatt!

11 oktober 2013

Viktig upptäckt och åtgärdsplan

Viktig upptäckt: Ett av de mest lästa inläggen här på bloggen är det mycket dissiga inlägget jag skrivit om filmen War Horse.

Saker jag känner när jag tänker på det:
BUT WHYYYY?
och
ALLA BÄTTRE INLÄGG ÄR SKRIVNA FÖRGÄVES!

Här kommer därför en lista på några lite mer positiva och trevliga inlägg (med Nobelprisanknytning) som gärna får toppa listan över mest lästa. Klicka gärna på ett eller flera för att stödja glädjen i världen.

1. Testa dig själv – Vilken Nobelpristagare är du? (Obs, ej fullständigt test. Gjordes för att muntra upp mig själv när det kändes tungt någonstans i mitten av projektet, och därför finns inte alla författare med.)

2. Lista med 7 tips till dig som vill läsa alla Nobelpristagare i litteratur på två år.

3. Mustascher som förekommer i Churchills bok. (Välj din favorit.)

Glädje!

10 oktober 2013

Hej Munro!

Nobelbingot hos Bokbabbel gav mig ynka 2 poäng, men det är jag faktiskt nöjd med. Har ju en bok av henne hemma!

Stort grattis till Alice Munro, den allra senaste Nobelpristagaren. (Tyvärr är Blogger helt mystiskt så man kan inte uppdatera sina sidofält, men hon ska stå där till höger, överst i raden.) Och grattis till Kanada, som nu fått sin första pristagare!

Bland de olästa pocketarna hittar man numera en Nobelpristagare!

I väntan på

I väntan på dörröppning och tillkännagivande och fotoblixtar och utrop vill jag bara skriva TACK till alla som varit med och gissat pristagare här på Nobelprisprojektet. Blev hur bra som helst!

Det roligaste med hela enkäten visade sig bli alla priser som ni vill dela ut. Fantastiska! Man kan ju tycka att 3,7 miljarder skulle räcka till några fler litteraturpriser.

Hur som helst: håll tummarna, håll andan, håll ögonen på Akademien klockan 13:00. De har något på gång.

Jag hoppas: kvinna, romanförfattare, sjukt bra. Det finns många vassa kandidater.


Tio över fyra. Då vet vi.

9 oktober 2013

Nobelprisgissning från Sofia

Sofia med (den just nu lite vilande) bloggen Bokmärkt svarar så här:

1. Vilken författare hoppas du får Nobelpriset i litteratur 2013?
– Jag har nog inga kandidater som jag själv skulle tycka att de borde få Nobelpriset, men några omtalade författare som jag inte skulle bli förvånade om de fick är Murakami och Joyce Carol Oates. De är väl också de mest topptippade eller något liknande, eller?

2. Vem tror du att det blir?
– Som vanligt tror jag att det blir någon jag aldrig hört talas om tidigare :)

3. Om du fick hitta på ett nytt litteraturpris - vad skulle det heta och vad skulle det vara för slags pris?
– Jag skulle vilja ha en barn- och ungdomskategori just för att lyfta vissa böcker som kan få så många barn som vanligtvis inte läser att läsa. Men samtidigt vet jag inte om jag tycker att en sådan kategori passar in i nobelprissammanhang.

Nobelprisgissning från Lyran



Anna-Karin med bloggen Lyrans Noblesser svarar så här:

1. Vilken författare hoppas du får Nobelpriset i litteratur 2013?
– Assia Djebar

2. Vem tror du att det blir?
– Amos Oz

3. Om du fick hitta på ett nytt litteraturpris - vad skulle det heta och vad skulle det vara för slags pris?
– Något snitsigt namn med Lyran och översättning. Det ska vara ett pris som stimulerar till översättningar av olika - gärna lite mer ovanliga - språk.

Nobelprisgissning från Linnea



Linnea med bloggen Bokblomma svarar så här:

1. Vilken författare hoppas du får Nobelpriset i litteratur 2013?
– Bodil Malmsten. Det andra behöver flera hundra sidor för att förmedla kan Malmsten komprimera ihop till några få, vackert formulerade rader. Hennes böcker är en njutning att läsa, men saknar inte bitsk samhällskritik. Malmsten förtjänar alla pris som finns! Jag vet ingen författare som kan träffa så rätt i sina betraktelser över vårt samhälle som Bodil Malmsten. Fast naturligtvis är det inte realistiskt att hon skulle kunna få Nobelpris. Det dröjer nog några år innan det blir en svensk igen...

2. Vem tror du att det blir?
– Inte den blekaste! Jag har aldrig läst någon som sedan fått Nobelpriset (däremot har jag läst de senaste pristagarna efteråt). Det är väl inte sådan litteratur jag söker mig till, helt enkelt, och därför blir det svårt att spekulera. Jag gissar dock att det blir en kvinna i år. Det har ju varit tre gubbar i rad nu.

3. Om du fick hitta på ett nytt litteraturpris - vad skulle det heta och vad skulle det vara för slags pris?
– Oj, svår fråga! Kanske jag skulle önska mig att pris som fokuserar på bortglömda guldkorn. Många priser fokuserar på nya titlar, men någon borde titta i backspegeln och lyfta fram riktigt bra böcker som t.ex. är 5 eller 10 år gamla - inga riktiga klassiker, men inga som varit snackisar det senaste året heller. Namn är svårt. Guldkornspriset?

Nobelprisgissning från Ulrica

Ulrica med bloggen Västmanländskans bokblogg svarar så här:

1. Vilken författare hoppas du får Nobelpriset i litteratur 2013?
– Hoppas på Haruki Murakami eller Joyce Carol Oates.

2. Vem tror du att det blir?
– Förmodligen någon jag aldrig har hört talas om!

3. Om du fick hitta på ett nytt litteraturpris - vad skulle det heta och vad skulle det vara för slags pris?
– Ett riktigt fint ungdomsbokspris tycker jag absolut borde finnas.

Nobelprisgissning från Per-Anders

Per-Anders Olsson, bloggläsare, svarar så här:

1. Vilken författare hoppas du får Nobelpriset i litteratur 2013?
– Jag hoppas att Nobelpriset i litteratur 2013 går till en bra författare som jag ännu inte har läst. Av sådana jag har läst skulle jag gärna ge priset till Don DeLillo.

2. Vem tror du att det blir?
– Jag tror att det blir Alice Munro som får priset. Men egentligen är det ju helt omöjligt att tro/gissa...

3. Om du fick hitta på ett nytt litteraturpris - vad skulle det heta och vad skulle det vara för slags pris?
– Mitt eget litteraturpris skulle heta "A Small, Good Thing" och delas ut till noveller och korta romaner. Det vill säga stor litteratur i det lilla formatet. Förste pristagare skulle bli Haruki Murakami för novellen "Landscape with Flatiron".

Nobelprisgissning från Ingerun

Ingerun med bloggen Boktjuven svarar så här:

1. Vilken författare hoppas du får Nobelpriset i litteratur 2013?
– Chinua Achebe. Things fall apart är en av de bästa böcker jag har läst. Fast han dog i mars i år så då är han väl inte aktuell tyvärr.

2. Vem tror du att det blir?
– Nån jag inte hört talas om alternativt Murakami.

3. Om du fick hitta på ett nytt litteraturpris - vad skulle det heta och vad skulle det vara för slags pris?
– Ett ungdomsbokspris. ALMA-priset är ett fint pris för barnböcker men även ungdomsböcker borde ha ett eget STORT pris.

PS: Här är ett inlägg om hur vi gissade hemma i min TV-soffa förra året:
http://www.boktjuven.com/.../mo-yan-eller-marten-melin.html

Nobelprisgissning från Helena



Helena med bloggen Fiktiviteter svarar så här:

1. Vilken författare hoppas du får Nobelpriset i litteratur 2013?
– Nawal el Sadawi - för att jag aldrig läst henne, tycker hon verkar hur cool som helst och ett nobelpris skulle definitivt få mig att äntligen läsa något av henne. Annars Assia Djebar för att hon skriver viktigt och förtrollande.

2. Vem tror du att det blir?
– Det är ingen idé jag gissar på ett namn för jag har inte koll på dem som till slut får priset, jag hoppas att Akademin överraskar mig i år!

3. Om du fick hitta på ett nytt litteraturpris - vad skulle det heta och vad skulle det vara för slags pris?
– Jag skulle vilja dela ut ett Bokslukarpris till författare som skriver fantastiska fantasifulla böcker som får barn och unga att hitta till läsandet och vilja bli kvar där. Det finns många kandidater och de skulle behöva lyftas fram mer.

Nobelprisgissning från Maria

Maria med bloggen Paperback Lover svarar så här:

1. Vilken författare hoppas du får Nobelpriset i litteratur 2013?
– Margaret Atwood, även om jag nu (efter den intressanta dokumentären som gick i helgen) vet att Akademien går på kvalitet framför kvantitet.

2. Vem tror du att det blir?
– Oj. Kanske Haruki Murakami.

3. Om du fick hitta på ett nytt litteraturpris - vad skulle det heta och vad skulle det vara för slags pris?
– The International Romance Literary Awards. För årets bästa romance-roman, utgiven på engelska. :-)

Nobelprisgissning från Ivana

Ivana med bloggen Bokmania svarar så här:

1. Vilken författare hoppas du får Nobelpriset i litteratur 2013?
– Milan Kundera.

2. Vem tror du att det blir?
– Alice Munro.

3. Om du fick hitta på ett nytt litteraturpris - vad skulle det heta och vad skulle det vara för slags pris?
– Årets klassiker - priset skulle ges till en skönlitterär bok, en klassiker, som det året har "upptäckts" av många nya läsare och vunnit en ny mark.

Nobelprisgissning från Marcus

Marcus med bloggen Marcusbiblioteket svarar så här:

1. Vilken författare hoppas du får Nobelpriset i litteratur 2013?
– Joan Didion – för hon är sjukt bra i typ alla genrer som finns: journalistik, noveller, romaner, facklitteratur, självbiografi, filmmanus.

2. Vem tror du att det blir?
– Jag har bara känt till författaren en enda gång innan det tillkännagetts (förutom när Tranis fick det då såklart) så jag tänker inte skämma ut mig genom att gissa. Eller okej då det kan jag väl: Nawal El Saadawi.

3. Om du fick hitta på ett nytt litteraturpris - vad skulle det heta och vad skulle det vara för slags pris?
– Poesipriset! Lika mycket pengar som Augustpriset och stor gala skulle vara kul eftersom jag tror fler skulle börja läsa den typen av litteratur då.

8 oktober 2013

Nobelprisgissning från Anna

Anna med bloggen Och dagarna går... svarar så här:

1. Vilken författare hoppas du får Nobelpriset i litteratur 2013?
– Jag hoppas på en kvinna som skriver noveller. Alice Munro från Kanada som jag tycker har en fantastisk förmåga att fånga livet på några få rader.

2. Vem tror du att det blir?
– Kanske kan det äntligen bli en nordafrikansk feminist, Assia Djebar eller Nawal el Saadawi. Jag tror nog det mer med hjärtat än med hjärnan. Troligen blir det en vit man, varför inte Philip Roth.

3. Om du fick hitta på ett nytt litteraturpris - vad skulle det heta och vad skulle det vara för slags pris?
– Jag skulle gärna se ett novellpris, nationellt eller internationellt. Novellen är en lite bortglömd genre som är det svåraste av det svåra att skriva riktigt bra och all heder till de som bemästrar den konsten.

Nobelprisgissning från Janina

Janina med bloggen Bläddra! Bläddra! svarar så här:

1. Vilken författare hoppas du får Nobelpriset i litteratur 2013?
– Jag tycker att det vore väldigt kul om en kvinnlig författare som också skriver för barn- och ungdomar fick priset. Till exempel Joyce Carol Oates eller Sonya Hartnett.

2. Vem tror du att det blir?
– Jag tänker så här: det blir inte en pristagare som är för lik dem som har fått priset de senaste två - tre åren. Alltså blir det inte en man i år och det blir inte heller en poet. Ser man till den geografiska fördelningen skulle jag gissa att det blir en afrikansk författare i år. Men jag skulle också kunna tippa på Alice Munro eftersom hon skriver noveller (ovanligt i Nobelprissammanhang) och för att hon är kvinna.

3. Om du fick hitta på ett nytt litteraturpris - vad skulle det heta och vad skulle det vara för slags pris?
– Oj, vad svårt! BU-litteraturen, som ligger mig särskilt varmt om hjärtat, har ju redan ett fint pris: ALMA-priset. Men det är klart, det vore ju kul med ett nytt svenskt litteraturpris för barn- och ungdomsböcker. Ett pris där man man tävlade i olika kategorier: bilderbok, lättläst, mellanålder, ungdomsböcker och faktaböcker. Som det är nu klumpas ju alla dessa väldigt olika kategorier ihop och konkurrerar om samma pris när man delar ut exempelvis Augustpriset eller Slangbellan.

Nobelprisgissning från Helen

Helen med bloggen Läsa och lyssna svarar så här:

1. Vilken författare hoppas du får Nobelpriset i litteratur 2013?
– Det vore härligt om Ruth Rendell fick priset... hon är makalös!

2. Vem tror du att det blir?
– Jag räknar med att inte känna till den som vinner, senast jag kände till vinnaren var nog när Dario Fo vann.

3. Om du fick hitta på ett nytt litteraturpris - vad skulle det heta och vad skulle det vara för slags pris?
– Det finns ju ett antal deckarpriser som är välkända och prestigefyllda... men kanske ett pris för den bästa skräckboken? The Poe-award månne?

Nobelprisgissning från Tova

Tova med bloggen Bokugglan svarar så här:

1. Vilken författare hoppas du får Nobelpriset i litteratur 2013?
– Jag hoppas någon ungdomsförfattare, men det är nog inte så stor chans.

2. Vem tror du att det blir?
– Jag har verkligen ingen aning... Troligtvis någon som jag inte känner till.

3. Om du fick hitta på ett nytt litteraturpris - vad skulle det heta och vad skulle det vara för slags pris?
– Det skulle vara kul med en tävling som bara baserade sig på synopsis för böcker som kommer året efter. Då kunde man snabbt få boktips till nästa år av att bara läsa nomineringarna.

Nobelprisgissning från Hanna

Hanna med bloggen Feministbiblioteket svarar så här:

1. Vilken författare hoppas du får Nobelpriset i litteratur 2013?
– Jag hoppas på Nawal El Saadawi eller Assia Djebar. Margaret Atwood eller Joyce Carol Oates är också ständiga favoriter.

2. Vem tror du att det blir?
– Jag trodde verkligen stenhårt på El Saadawi förra året och blev grymt besviken. Nu är jag inte så hoppfull så jag säger att jag tror att det går till en man. Eventuellt en med tvivelaktiga politiska åsikter.

3. Om du fick hitta på ett nytt litteraturpris - vad skulle det heta och vad skulle det vara för slags pris?
– Jag skulle vilja ha ett eget pris! Feministbibliotekets pris skulle gå till den som synliggjort orättvisor mot kvinnor eller på något sätt förbättrat för kvinnor någonstans i världen.

Nobelprisgissning från Josefin



Josefin med bloggen Fabulerat svarar så här:

1. Vilken författare hoppas du får Nobelpriset i litteratur 2013?
– Haruki Murakami eller Alice Munro

2. Vem tror du att det blir?
– En för mig okänd pjäsförfattare från ett land med stora sociala orättvisor. Mycket ångest och fattigdom, tror jag att det blir.

3. Om du fick hitta på ett nytt litteraturpris - vad skulle det heta och vad skulle det vara för slags pris?
– MARE-priset för bästa roman inom genren magisk realism. Då skulle jag läsa pristagaren varje år. Eller varför inte kora bästa feelgood-roman, det skulle pigga upp.

Nobelprisgissning från Johan

Johan Kollén, redaktör/webbredaktör för Bok- och Bibliotek, svarar så här:

1. Vilken författare hoppas du får Nobelpriset i litteratur 2013?
– Jag hoppas innerligt på Cormac McCarthy.

2. Vem tror du att det blir?
– Tror det blir Murakami den här gången.

3. Om du fick hitta på ett nytt litteraturpris - vad skulle det heta och vad skulle det vara för slags pris?
– Dags att seriekonsten får ett eget, riktigt fint pris. Det ska heta The Katzenjammer Kids Award.

Nobelprisgissning från Marie



Marie med bloggen Mimmimaries böcker svarar så här:

1. Vilken författare hoppas du får Nobelpriset i litteratur 2013?
– Jag hoppas på Alice Munro.

2. Vem tror du att det blir?
– Jag tror på Alice Munro.

3. Om du fick hitta på ett nytt litteraturpris - vad skulle det heta och vad skulle det vara för slags pris?
– Jag saknar ett pris i kategorin biografier som jag ofta läser. Det kanske redan finns ett sådant pris som jag har missat. Dessvärre har jag ingen privat förmögenhet att ställa till förfogande som pris, så äran att vinna får räcka.

7 oktober 2013

All I want for Christmas is planekonomi



Detta är en bok att ta fram när man har ett behov av omskakning. När man känner att man inte längre tänker kritiskt, utan mer bara "bostadspriserna ÄR helt enkelt så här" eller "jamen det här ÄR det enda sättet man kan ha ett ekonomiskt system på nuförtiden". När man blivit för luddig i kanten. Oskarp. Strutsig. Då passar den bra.

Har läst ett annat album av Sara Granér (Det är bara lite aids) men det här blev miljarder gånger mer min favorit. Roligare. Vassare. Snyggare. Till exempel så är serien om sommarens trendiga träd, eller bilden på sidan 66, eller sagan om Vellinge helt enkelt sjukt bra. Plus breven till M. Ribbing. Och nästan allt annat också.

Betyg: 4 röd-gula taggsvampar
Titel: All I want for Christmas is planekonomi
Text & bild: Sara Granér
Förlag: Galago, 2012
Antal sidor: 136
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus

6 oktober 2013

Samlar på gissningar

Tack vare bra kommentatörer så vet jag nu att det är antingen denna torsdag eller nästa torsdag som nästa pristagare i litteratur tillkännages och bokhandlarna får veta vem de ska sälja som årets julklapp.

För att skapa lite Nobelprisstämning här på bloggen (och leva upp till mitt stackars bloggnamn) har jag tänkt samla ihop en massa gissningar från en massa olika håll, och så presentera en hel mängd med förhoppningar här nästa vecka. Som börjar imorgon. Jag är som alltid ute i jättegod tid. Med allt.

Om du också vill gissa så skicka ett mejl till nobelprisprojektet@gmail.com med svar på följande frågor:

  1. Vilken författare hoppas du får Nobelpriset i litteratur 2013?
  2. Vem tror du att det blir?
  3. Om du fick hitta på ett nytt litteraturpris - vad skulle det heta och vad skulle det vara för slags pris?

Skicka gärna också med en bild på hur du ser ut när du hoppas! (Och blogglänk om du bloggar!)

OCH! När du ändå är i farten och gissar så tycker jag att du ska klicka in hos Mimmimaries böcker som har en tävling där man kan vinna pris om man gissar rätt. Jag har gjort en gissning där, men tror egentligen att den är fel. Så det finns stor chans att vinna!


Länk till tävlingen

5 oktober 2013

Tips på hur du får fint höstväder

Så här får du fint höstväder på just din ort:

1. Bestäm något tråkigt som du ska göra så fort det blir en riktigt regnig och ruskig dag. Till exempel städa förrådet.

Av någon anledning blir sedan alla dagar "ganska fina" och "inte så ruskiga alls faktiskt".


En strålande vacker höstdag när man inte alls behöver städa något förråd.

3 oktober 2013

Att googla under dagen

Sak som jag borde ha koll på:

När presenteras årets Nobelpristagare i litteratur?

Det känns som snart.
Vore sjukt pinsamt att missa det hela.


På bilden: Löv. Umeå är bra på snygga löv just nu. 

2 oktober 2013

16 böcker från årets Bokmässa

Hänger på trenden med att visa vilka böcker som hoppade ner i min väska på Bokmässan. Man kunde knappt hålla dem i styr faktiskt.

Försökte fota dem lite tilltalande, men på grund av höst och latitud måste foton tas på morgonen eftersom det är för mörkt efter jobb, och tydligen har jag inte så bra skärpa i ögonen före frukost. Nevertheless:



Här ovanför samsas två olästa Oksanen med en signerad Sågverksungen. En goodiebagbok (Svinen) och en spännande sak från Posten (!) om de nominerade i Lilla Augustpriset. Krokodilernas gula ögon hade fin framsida och kom med i en 3 för 100 (mässans vanligaste pocketpris?), men jag tror också att den är bra. Nina Björks Lyckliga i alla sina dagar kan man kalla för årets spontanköp när jag egentligen bara ville kolla på fina bokkassar. Och överst: Martina Haags bok om löpning. Blir peppad redan av omslaget.



Och här har vi en mängd goodiebagsböcker och recex, somliga med hälsning från författaren och somliga utan. Mest sugen är jag på Dagens katastrofer. Hur kan man inte bli nyfiken på en bok med den titeln? Fortsättning följer.



Bonusbild! Snyggast på mässan var skrivboken från Leopard förlag. (Jag köpte två på grund av akut snyggchock.)

1 oktober 2013

Recensioner för dig som har bråttom

För alla som är lite lagom mätta på intryck har jag det perfekta tipset: Sista timmen. Följ dem på Instagram så får du korta, kärnfulla boktips som innehåller:

1. En mening om boken (handling/typ av bok)
2. Ett citat från boken
3. Ett omdöme om boken i en enda mening.

Förutom att de som driver denna eminenta boktipsverksamhet i miniatyr är vådligt trevliga och mycket kompetenta boktipsare har de stora skills om fågelholkar och bär på stiliga tygväskor. Man hör ju! Följ, följ!

Här är Instagram,
&
här är Twitter.


Bild lånad från Sista timmens Instagram. Och med lånad menar jag skamlöst stulen.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...