31 maj 2012

Årets bästa lista – majs kandidater

Maj
Maj var en månad då det inte hanns läsas så mycket, trots en miljard resor. Och ingen bok var heller fantastisk denna månad. Hm.

Till final:
Bockfesten – Mario Vargas Llosa

Till andra chansen:
Främlingen i huset – Sarah Waters



Regler för årets bästa lista:
Varje månad skickas en bok direkt till final, och 1 eller 2 går till andra chansen. I slutet får tre av dessa komma med på den slutliga topplistan.



(Notera hur rubriken är ett ypperligt exempel på hur ett mellanslag påverkar ett ord. Majs kandidater är ett käckt gäng böcker som jag läste i maj och vill lyfta fram lite extra, medan majskandidater hade varit ett gäng majskorn som kandiderade till något, exempelvis posten som elevrådsordförande. Slut på info från avdelningen Sjukt Värt Att Veta.)

30 maj 2012

Jag visste väl det

Den där Onekligen-Lisa har sannerligen bra smak.
Inte bara gillar hon turkosa brädgolv (och andra brädgolv också som det verkar?)
dessutom skriver hon mkt mkt (MKT!) bra om Jellicoe Road på Svenska dagbladet.

Instämmer till fullo med att det är kanske världens bästa bok och överväger starkt att skaffa mig ett exemplar på svenska, engelska och alla andra språk den finns på.
Om jag skulle lära mig dem i framtiden kan det ju vara bra med ett lager.

29 maj 2012

Camilo José Cela – Pascual Duartes familj

Den här boken gick snabbt att läsa. Den var även makaber. Handlingen handlar om hur Pascual Duarte växer upp och börjar göra makabra saker.

Boken är uppbyggd som PD:s memoarer, skrivna av honom själv i fängelset i väntan på sin död. Memoarerna ska ha skickats av en vakt till någon som sedan lämnade dem i ett apotek (?) och där hittades de av en tredje person. Alla dessa personer gjorde mig mycket förvirrad i början, och till på köpet dödades en hund utan anledning eller vidare omsvep.

Som huvudperson är PD inte någon man gillar. Och man=jag. Han är som T-bag i Prison break. I vissa korta fall får man sympati för honom, och i vissa sällsynta fall förstår man att han kunde ha varit någon annan, om omständigheterna varit andra. Men mestadels, nej. Han gör makabra saker.

(En parentes: Överlag tycker jag att man kan märka en fäbless hos Nobelpristagare för att skriva om personer som är offer för dystra omständigheter och bara går runt och gör random saker. I det här fallet mördar. Det gjordes till exempel i Främlingen, och i Pan, och i Och solen har sin gång, och i Ett hus åt Mr Biswas. Fast nu drar jag visst alla över en kam, bara för de dystra omständigheternas skull, och det är kanske inte riktigt okej.)

Boken verkar ha varit lite väl när den kom ut 1942. Det finns ett förord där författaren säger att poängen med bokens huvudperson är att han ska vara ett varnande exempel för andra. Trots detta blev den beslagtagen av censuren och släpptes först några år senare. Det kanske är det mest intressanta med boken.

Sammanfattning: Kort bok, en man tågar mot sin undergång, makabra mord, inte så engagerande. 2 poäng och snabbt lämna igen den till biblioteket.

Fakta
Camilo José Cela, Spanien, fick priset 1989 ”för en rik och intensiv prosakonst, som med återhållen medkänsla gestaltar en utmanande vision av människans utsatthet”.

28 maj 2012

Jag är i ofas med internet

Och är man borta ett tag, bryr sig internet om det ens?
Nope, det bara fortsätter att ösa på med texter och bilder och nyheter och blogginlägg och bryr sig totalt noll om att det är slöa-i-en-park-hela-helgen-väder, och jag blir alldeles i ofas.

Eventuellt har jag kommit ikapp internet lite nu, så att jag kan skriva om den där eländiga Pascual Duarte och hans familj, men det kan också vara så att jag måste ta reda på hur bokcirkelboken slutar.

Man märker.


I Göteborg kunde men till exempel ha klänningar som matchade filten.


Och beskåda näsduksträd, som nog ändå måste vara världens mest överreklamerade träd? En miljard skyltar får en ju att vänta sig något extraordinärt. Typ i stil med ett sockerdricksträd. De låter lite lika på namnet.

25 maj 2012

Läget #61

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
61

Antal lästa författare:
61

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1

Svar: NÄ! (Men jag har faktiskt läst ut Pascual Duartes familj, bara inte hunnit skriva om den än. Räknas lite?)

Den inte-i-så-fasiga bilden:



PS: Det är mycket bättre att blogga i Skövde än i Mellansel. Om man använder mobilen som wifi. 
Mvh Honpåtågetsomnästanexploderaravsegtinternet

24 maj 2012

På tåget

HALLÅ! Varför har ingen upplyst mig om det helt fantastiskt fantastiska med att åka sovvagnskupé? Här finns 1) färdigbäddade sängar, 2) kuddar gjorda av något fluffigt och mjukt, 3) toa+dusch samt 4) tillräckligt med takhöjd för att man ska kunna sitta upp i sängen. Jag menar - sitta upp i sängen! WOHA! (Att denna lyx alltid finns tillgänglig hemma men då inte skapar några närmare hurrarop är ytterst mystiskt.)

Förutom denna exceptionella nya upptäckt har jag idag provat två nya saker. Det ena: Få synen tillbaka. Nya glasögon uthämtade och hey - saker har konturer! Det andra: Fara iväg en helg utan att ta med en Nobelprisbok. Det blev Främlingen i huset istället, men jag känner mig trots detta lite naken, exposed etc. och vet inte vad jag ska göra på lediga stunder. Främlingen i huset kanske inte räcker hela resan?


Matsäck, skor och mitt ben?

23 maj 2012

En som aldrig läser läskiga böcker...

...har nu gett sig på Främlingen i huset – omgångens bokcirkelbok. Jag har avdramatiserat det hela genom att klä av boken sitt omslag (med spejsig stil och mystisk grå gestalt), och genast ser den ut precis som vilken Nobelpristagare som helst.




(För övrigt sitter jag mest och rodnar över alla fina ord som Feministbiblioteket har skrivit om det här stället, kan inte för mitt liv komma på en enda rolig sak att skriva om (skrivkramp?) och tror att jag därför ska starta en ny omröstning här på bloggkanten, kanske något om Kubakrisen. Man kan väl distrahera sig ur en skrivkramps/idékrampssituation, väl?)

22 maj 2012

Månadens lyriker i eh... maj...

Är ganska sent ute med månadens lyriker och allt är duvornas/Karlfeldts fel. Välj valfri marodör.

Månaden maj tilldelas Vicente Aleixandres Insiktens dialoger, i tolkning av Artur Lundkvist och Justo Jorge Padrón (hädanefter förkortade till AL&JJP). Det finns ett förord som jag inte har läst, än, och det finns en framsida som är en stilstudie i enfärgdhet.

Boken består av en slags dialoger (no whaat) och hittills har jag läst den där soldaten, trollkarlen, fågeln och lärkan filosoferar över krigets eko. Insikten har dock låtit vänta på sig, men jag tror att den kan dyka upp lite senare. Den har 8 dagar och 72 sidor på sig.


Blurr.

20 maj 2012

Dagens detalj

OM man har läst Emma
så är denna gamla cigarrask
ett helt oumbärligt inköp.


Loppisfynd från Heidenstams torg i Uppsala.

19 maj 2012

Alternativt: toalettpapper

Är det bara mina fria fantasier, eller ser lådan till mina nya skor ut att innehålla sköljmedel?




Så tänkte Akademien på 1930-talet

Här är den rafflande fortsättningen på ”Så tänkte Akademien”. Förra gången om 1920-talets stora stil, denna gång om 1930-talets värderingar.

1930-talet: för dig och mig och alla andra vanliga människor
Detta är årtiondet när Akademien tar fasta på testamentets uttryck ”har gjort mänskligheten den STÖRSTA nytta”. Och så räknar de antal personer som faktiskt läst pristagaren, eller kommer att kunna/vilja läsa pristagaren i fråga. Resultat – inga lyriker under årtiondet (utom Karlfeldt som de ju då gav priset till efter hans bortgång). Världens bästa bok (syns på bild nedan) skvallrar även om att Hermann Hesse fick blankt nej på grund av en ”fullständig etisk anarki” och att Borta med vinden rentav på fullt allvar var en tänkbar kandidat. Allén & Espmark verkar anse att 30-talets pristagare är en anskrämlig skara (utom Pirandello och O’Neill) och avslutar med att slå fast att Nobelprisinstitutionen på 1930-talet var i en allvarlig kris.

Här finns alla böcker jag läst av 1930-talets pristagare


The greatest skvallerbok of all.

Sa ju att det var syftet med resan

För övrigt är systern och yours truly för närvarande i huvudstaden i syfte att köpa shorts, eftersom man tydligen får brutala muskler på typiskt shortsiga ställen av att rida.
Systern ska ha en balklänning.
Har hon köpt balklänning?
Nej.
Hon har köpt shorts.

(Medföljande pristagarbok är Celas Pascual Duartes familj som hittills varit hemsk och haft bra fart.)

18 maj 2012

Läget #60

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
60

Antal lästa författare:
61

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1,02

Svar: JA! (Men 61 stycken på 60 veckor blir ju 1,016 så snart kommer det att avrundas till 1,01. Liten kris. Åtgärdsplan bör skapas å det snaraste.)

Den ännu-i-fasiga bilden:



Halldór Laxness – Atomstationen

Denna bok handlar om Något Politiskt. Efter andra världskriget vill vissa styrande personer på Island sälja en bit av Island till USA för att de ska ha en militärbas där. Eller en utgångspunkt för välgörenhetsaktioner. Jag tror att det senare är ett svepskäl. Folket är upprörda eftersom Island nyss blivit självständigt.

Vissa vill även hämta hem nationens älsklingssons ben från Danmark och ha en ny begravning. Båda sakerna har typ hänt i verkligheten.

Flummigt? Ja. Lägg till en orgelspelande filosof, två lagerarbetare som kallar sig gudar och kör omkring i en Cadillac samt en seriös debatt om allmänna daghem. Sedan tror jag att statsministern kallas för Tusen Tänger för att han köpt en massa tänger per person?

Huvudpersonen heter Uggla och kommer från landet, norrifrån. Hon får arbete hos politikern Bui Arlands familj som hushållerska. Hennes tankar och upplevelser är det som jag kan ta fasta på i boken. Jag associerar till ”Flicka med pärlörhänge” ibland.

Det är en krånglig bok att hänga med i. Den är liksom politisk-filosofisk-flummig. Samtidigt är den väldigt speciell på ett bra sätt. Jag tror att jag kommer att minnas den, och inte bara för att det figurerar en fårpestdirektör och en silloljeraffinaderidirektör i den.

3 poäng känns som ett menlöst och fegt betyg till en bok som jag hade kunnat bli jättefascinerad av eller såga totalt. Men om man tittar på hur framsidan ser ut så passar ju ett menlöst, fegt betyg perfekt.
Fakta
Halldór Kiljan Laxness, Island, fick priset 1955 ”för hans målande epik, som förnyat den stora isländska berättarkonsten”.

17 maj 2012

Pepp i bästa stunden

Men alltså!
När det känns som att jag redan har skrivit alla blogginlägg förut och inte kommer på en enda ny sak i hela världen, och alla pristagare är mediokra, och duvskrämman gjord av cd-skivor i princip blåst bort, då får man världens peppigaste blogginlägg tillägnat sig. Tack Bläddra-Bläddra-Janina! Om du bara visste hur värt! VÄRT! Är vad det är.


Rester av en duvskrämma.

Norsk trio på sjuttonde maj

Uppdraget i veckans tematrio hos Lyran är att tipsa om tre norska favoriter. Och som tur är har jag läst fler än tre norska författare så jag slipper tipsa om Knut Hamsun. Livet ler sannerligen ibland.

1. Solen är en fet gud - Jon Ewo
Adam blir dumpad för att han är ”för barnslig”. För att lösa detta gör han en lista på saker han ska göra för att bli vuxen. Till exempel steka en perfekt biff, ha en egen klädstil, göra bort sig, och ha ett vuxet förhållande med en tjej. Jag minns boken som rolig och galen, särskilt när han kommer till det där med att göra bort sig. Det är inte så lätt att veta vad som räknas. Och så fick boken mig att köpa en skiva med Pink Floyd, bara för att han pratar om dem 24 timmar om dygnet. Måste ju ta reda på vad det var liksom.



2. Rödhake - Jo Nesbø
Deckare som utspelas i Oslo och handlar om lite olika saker. Jag minns absolut ingenting av handlingen, förutom att jag tyckte att den var sju-hu-kt spännande. Och så hade jag vunnit boken i någon tävling vilket gjorde mig nöjd redan innan. Tror att den även hade anknytning till 17 maj på något sätt. Läs mer om handlingen på Bokus.com






3. Jenny - Sigrid Undset
Denna fina Nobelpristagarbok handlar om konstnären Jenny som bor i Rom och letar efter lyckan, kärleken och meningen med livet. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att det kanske inte alltid går jättebra för henne. Boken känns inte alls mossig trots att den har drygt hundra år på nacken. Ingår i serien med Brombergs Nobelklassiker=har fint omslag, förord och inbyggt bokmärke.




Grattis Norge på nationaldagen!

15 maj 2012

Kolla vad som har hänt idag!

Träden säger att det är vår, jag fröjdas i min vinterjacka och attackfotar en stackars björk.

(Har även lånat två tunna Nobelpristagare och tre avbytare med snygga omslag.)
(Känns som att jag kan börja återanvända mina gamla blogginlägg.)
(Gör ju samma saker hela tiden?)


Björk.

13 maj 2012

Erik Axel Karlfeldt – Fridolins visor och andra dikter

Eftersom jag blev trött ända in i märgen av att ens tänka tanken att läsa hela boken har jag valt att fokusera på endast en av delarna, nämligen ”Fridolins visor och andra dikter”.

I förordet står det att det var i denna samling som Karlfeldtromantiken fick sin slutliga prägel, och att Fridolin (en person som förekommer här och där i dikterna) är Karlfeldts alter ego.

Fridolin är alltid on top of things, han kan prata med både bönder och lärda, men han har tydligen ändå en ångestfull osäkerhet.

Och så här upplevde jag läsningen:

Erik Axel Karlfeldt skrev vers på vers på rim
inte om misär (typ unga barn som sniffar lim)
nej, här finns vackra kullor som vandrar i sin skog
en ungkarl trånar trånsjukt ty han såg dem när de log.

Så handlar det om döden, som dansar med envar
och höstviol och bergslagsmän och en och annan karl
Jag läser matt om hur det vandras kring i liljehus
och skuttas friskt bland blad och grenar under trädens sus.

Men ingen vers jag gillar alls och inget jag förstår
det känns som att jag plågas under hundra svåra år
Och när den lilla bit jag läst trots allt har tagit slut
får diktaren ett lågt betyg, en etta utan prut.

Fakta
Erik Axel Karlfeldt, Sverige, fick priset 1931. Motiveringen löd: ”Erik Axel Karlfeldts diktning”.

ALLT är duvornas fel.

Har enligt överenskommelse läst två kapitel vardera i mina Festlig-happening-på-världsbokdagen-böcker. Festligheten saknades dock. Den ena (Slaktarens hus) handlade om en f.d. lungsjuk styvson som kommer hem till järnvägsbostaden och dysterheten. Den andra (Skimmer) handlade om en isländsk far som har dött, och sonen berättar om deras gemensamma liv. Fisk utgör en stor del av handlingen. Inget av detta har jag någon som helst lust att fördjupa mig i så de går raka vägen tillbaka till biblioteket.

För övrigt är jag fortfarande förkyld, duvor har invaderat balkongen och allt är skit. Bokstavligen.

Hur får man bort duvor?


Plus - den ena har obestämbar fläck på sig. Antagligen duvskit.

12 maj 2012

Testa dig själv: Vilken Nobelpristagare är du?

Det är här nu. Det test vi alla väntat på. Kanske världens bästa test. Vem är jag? Vem är du? Ta chansen att få veta vilken Nobelpristagare i litteratur du egentligen är.

Kommentar: denna skapelse bygger på mina egna upplevelser av den enda bok jag läst av respektive författare (i bästa fall), och inte alls på ett helt författarskap. Jag är med andra ord motsatsen till Svenska Akademien. Ta därmed detta test med den berömda nypan salt :)


Här kan du klicka för att få se hela bilden i större format: Nobelpristagartest


11 maj 2012

Det är nog spearing-Yemelin som ligger bakom.

Jag, förkylningen och resesällskapet tittar på hockey.
Publiken skriker typ "ni där borta är ni klara? jajjamensan fattas bara"

och scouten i mig sitter ett ögonblick och undrar varför
de inte därefter börjar sjunga på "omkring vår eld vi nu samlats har..."

Man brukar ju det.


Rysslands match det verkar vara.


Läget #59

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
59

Antal lästa författare:
59

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1

Svar: Nej. (Fast lite nöjd är jag ändå över att Bockfesten är schlutt.)


59-bilden:



10 maj 2012

Boktävlingstips!

Det vore ytterst fegt att bara läsa samma sorts böcker hela tiden, och därför tävlar jag om att vinna Själlös som tävlas iväg på Swedish Zombie!

Ur innehållet: London, bakelser, frågor som "Är hennes själlösa förmågor verkligen en tillgång? Vem är fienden egentligen? Och viktigast av allt: Finns det te?" samt dessutom varulvar och vampyrer (två saker som jag sällan läser om. Sällan!)

Plus att omslaget är to die for. Nämn ej detta för vampyrerna. Helst.

9 maj 2012

Mario Vargas Llosa – Bockfesten

Dominikanska republiken. Landet som Carla i Scrubs kommer från. Var väl ungefär det enda jag visste om denna halva ö.

Nu vet jag mer.

Jag vet att landet hade en diktator mellan 1930 och 1961. Att det delar ö med Haiti. Att det odlas socker där. Att det finns hajar. Och att landet har ett komplicerat förhållande till USA.

Bockfesten handlar om diktatorn Trujillos sista dag i livet. Den handlar även om Dominikanska republikens dagar före, under och efter hans styre. Plus om de som försöker döda honom. Och så får man höra en berättelse av en person vid namn Uranita, som kommer tillbaka till landet för att ... ja, hon vet inte riktigt varför. Släktingarna undrar varför hon aldrig hört av sig, hennes pappa som varit så fantastisk. Eller?

Bokens styrka: 
– En rejäl genomgång av en diktator och en diktatur. Författaren försöker visa hur människor kan låta förtryck ske. Det tycker jag att han lyckas med, och att hans Nobelprismotivering stämmer sjukt bra. Karaktärerna har massor av sidor och känns inte som ditlagda för att vara "den goda" eller "den onda".
– Alla dessa olika berättelser och hopp i tiden är ihopvävda väldigt snyggt utan att det blir hackigt eller svårt att hänga med.

Saker som var jobbiga med boken:
– Det finns några riktigt obehagliga tortyrkapitel. Jag läser med stora hopp i texten.
– Uranitas berättelse gör mig väldigt ledsen på många sätt.

Bokens nackdel:
Det är extremt mycket detaljer och namn = inte mina favoritgrejer. Här är ett citat på två meningar (jag lovar, det är bara två) som jag tycker är typiska för boken. Så mycket info i varje mening så att man blir lite besatt av att man är dålig på namn och nästan känner för att göra en sammanställning av alla inblandade på en whiteboard inklusive massor av lappar och ritade streck på, à la polisfilm.

"Henry Dearborn, John Banfield och Bob Owen på legationen hade givit den sitt formella stöd och givit CIA-chefen i Ciudad Trujillo, Lorenzo D. Berry ('Ägaren till Wipmpy's snabbköp?' 'Just det.') i uppdrag att förse dem med pengar, vapen och sprängämnen. Förenta staterna var oroliga för Trujillos övertramp ända sedan attentatet mot den venezolanske presidenten Rómulo Betancourt och ville bli av med honom och samtidigt försäkra sig om att han inte ersattes av ännu en Fidel Castro."

Dessutom visar citatet hur boken handlar mycket om politik. För det gör den. Och det är ganska grått och dystert mest hela tiden.

Omdöme
Det är en speciell bok som jag kommer att minnas. Den känns dokumentär även om författaren har sagt att många av detaljerna och personerna är påhittade. Den var "bra". Den var dock inte kul att läsa. Kanske för att jag blev så deppig av att tänka på diktaturer och dystra grejer. Eller för att författaren öste på med att skriva varenda sak som han kom på. Eller för att jag tänkte flera gånger MEH HUR LÄNGE KAN DET TA ATT LÄSA EN BOK ENS??? Boken hade kunnat vara minst hundra sidor kortare. Dock – väldigt bra att den finns så att epoken Trujillo blir berättad om. Den får 4 poäng, men jag skulle aldrig någonsin vilja läsa om den. Och om man vill läsa något lätt är detta totalt fel bok.

Fakta
Mario Vargas Llosa, Peru, fick priset 2010 "för hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag".

Funkar bra ända tills "HedTI gyaVG" dyker upp

Det här spamfiltret när man ska skriva in bokstäver (finns på vissa bloggar) är ju ypperligt för den som behöver inspiration till namn på grejer. Till exempel husdjur, barn, romankaraktärer, bilar, båtar, skor och annat som behöver ett namn. Fast mest tycker jag de passar in sjukt bra i olika romaner.

Mina favoriter så här långt:

Plyingis Nowsool (en flummig person i Harry Potter?)
Surveran Alsolos (en lärare på Hogwarts?)
Caltter Dignes (någon i Hungerspelen?)
Vishpure Kingrao (en person i "Ett hus åt Mr Biswas"?)
Adeon Emberant (rik knös på internatskola?)
Loertion Onletym (en alv i Sagan om ringen?)

Vilken är ditt bästa spamfilternamn?

8 maj 2012

Bokcirkel på egen hand

Dålig sak med att vara förkyld: Man missar bokcirkel.
Kör en egen cirkel här istället.

Bok: Vi har redan sagt hejdå
Författare: Daniel Åberg
Plats: Soffan
Tilltugg: Vatten och näsdukar

Vad tyckte ni om huvudpersonen?
– Jättejobbig! Han var liksom både egoistisk, beäknande, överanalytisk och helt och hållet ansvarslös på samma gång. Skyllde alltid ifrån sig...
– Jag tyckte synd om honom, han ville så väl men kunde inte. Det måste ju vara jättejobbigt att inte kunna älska någon fast man försöker? Att hela tiden förstöra det som kanske kan bli bra?
– Hm, kanske det. Hur lik tror ni han är författaren? De är ganska lika på bilden och på hur han beskrivs i boken?
– Jag tror att man ska tro att det är författaren, men jag tror inte att det är det. Han skriver ju att kapitlen presenteras i icke kronologisk ordning "för att höja graden av fiktion".
– Exakt - det är självupplevt men han ändrar om ordningen för att vi ska tro att det är en hittepåroman!
– Nä, jag menade tvärtom! Han vill poängtera att det inte är han.
– Hm. Vi tar nästa fråga.

Vad tyckte ni om språket/skrivsättet?
– Det var väl kul. Även om jag störde mig på det först. Använd punkt människa! Kan jag tycka.
– Jag gillade det, det gav lite fart och verklighetstrogenhet till dialoger. Man tänker ju samtidigt som annat händer.
– Men åter till det här med kapitlen, det känns lite som ett grepp för att få uppmärksamhet. "Han är den där som har satt förordet sist! Så busigt!"
– Hehe, fast jag gillade det faktiskt. Det var ärligt, folk skriver ju böcker med knäpp kronologi hela tiden, då markerat med freaking kursivt, det här var mer rakt på sak. Nu kan man ju bläddra sig fram och läsa den i rätt ordning om man nu skulle vilja det. Plus att man slipper kursivt.

Vad tyckte ni om boken då? Hela boken?
– Den var bra! Fast slutet - lite amerikansk romcom möter svenska filmers slut. Det blir aldrig bra ändå.
– Jag blev mest ledsen över att det finns folk som lever såhär utan att tro på att saker kan vara bra.
– Håller med, dessutom känns det som en helt annan värld där i mediastockholm, än pytteumä.
– Jag tänkte på det här med teknik, boken kommer att vara helt ute om 50 år. Det facebookas, twittras, sms:as och kollas Flickr, det kommer man skratta åt om, ja kanske bara 20 år? 10? Minns när jag läste "Och solen har sin gång" och bara DOM SKICKAR BREV! DOM STÄMMER TRÄFF! "DU KAN NÅ MIG VIA MIN BANK" Galet vad analogt och stenålders.
– Hehe... Jo kanske.. Men jag tycker nog ändå att den är ett litet mästerverk på sitt sätt. Som hon sa i boken.

Och det får avsluta dagens bokcirkel.
Tack för visat intresse.


Tillbehör vid en förkyld bokcirkel.

7 maj 2012

Japp, våren fanns i Uppsala

Det fanns träd MED löv på:


Det fanns domkyrkor som såg läskigare ut på bild än i verkligheten:


Det fanns spår av Nobelpristagare:


Att jag lyckats dra på mig en förkylning och nu bara kan 1) snörvla och 2) kraxa leder ju enbart till att jag inte får gå ut förrän våren hunnit hit också. Lite bra ändå.

4 maj 2012

I minst 32 mil, minst

Nu åker jag buss i sydlig riktning. Jag tänker vårsol, någon typ av växtlighet och minst 18 grader.
Tydligen tänker vädret annat. Det kan uppenbarligen regna över väldigt stora delar av Sverige samtidigt. Och snöa. Jag hoppas vädret skärper sig, och att den här boken är bra.




22 svar på bokliga frågor

Här var det svar! Mängder av svar!
mvh 
En enkätnörd.

Elva svar på frågor från Lyran


1. Favorit bland Nobelpristagarna?
Någon som skriver berättelser där jag gillar minst en av personerna. Gärna huvudpersonen. Eller kanske någon jag inte läst än?

2. Vilken oläst klassiker önskar du att du hade läst?
Doktor Zjivago. Den finns hemma men är ytterst oläst.

3. Vilken författare borde vara mer omtalad och läst än hen är?
Vibeke Olsson vet jag inte hur omtalad hon är, men Sågverksungen=favorit, och Molnfri bombnatt=favorit. Läs!

4. Favoritmiljö i romanernas värld?
Hus. Och hittepå-världar.

5. Vilken ungdomsbok borde man inte missa?
Hoppas av Åsa Anderberg Strollo.

6. Favorit bland bilderböckerna?
Historien om någon har jag iallafall läst mååååånga gånger :)

7. Bästa kärleksromanen?
Tillsammans är man mindre ensam – Anna Gavalda.

8. Bästa boken som utspelar sig i din hemtrakt?
Jag tror aldrig jag läst något som utspelar sig från där jag egentligen är ifrån, men en som utspelar sig i Umeå som jag läst är En liten chock av Johanna Lindbäck.

9. Historiska romaner eller samtidsskildringar?
Historiska! Kan ju t. ex. vara från 1940-talet. Eller 1970-talet. Eller räknas inte en roman som historisk om den skrevs förr om sin samtid? Klurigt det där.

10. Vilken författare skulle du vilja se en intervju med i Babel?
Ser aldrig på Babel. Men jag bjuder ändå in Vibeke Olsson. Så kanske hon blir mer omtalad och läst. :)

11. En filmatisering som gör boken rättvisa?
BBC-versionen av Stolthet och fördom. Och så gillade jag Tinker, Tailor, Soldier, Spy, även fast jag inte läst boken.


Vill-läsa-bok.


Elva svar på frågor från Hundöra

1. Vilken författares böcker har du flest av i bokhyllan?
Flest titlar: Selma Lagerlöf (det är ju ibland två i varje). Flest böcker: Lisbeth Pahnke (Britta och Silver).

2. Vilken litterär karaktär skulle du vilja vara? Och varför?
Silke i Sagan om Belgarion. För den drasniska näsan!

3. Vad är ditt sämsta bokminne?
Vita tänder var inte så bra som jag trodde, och det var den enda bok jag hade med mig på en veckas solsemester! Big mistake! BIG!

4. Skulle du vilja ha en bokhandel eller vara en författare?
Nej, nja, ja. Vet inte! :)

5. Vad är ditt drömresemål?
Dit jag kan hälsa på någon!

6. Vad är din favoriträtt?
Allt som jag blir bjuden på och slipper laga själv...

7. Vilka 3 böcker skulle du rekommendera till mig?
Hungerspelen (för att du inte läst den), Jellicoe Road (hoppas du vinner den!) och Över näktergalens golv (för att jag har fått för mig att du gillar lite övernaturliga saker?).

8. Vilken bok vill du ha en uppföljare till?
Nancy av Elsie Johansson. Jag vill ha fleeeeeer böcker om den här personen. Tre är ytterst få.

9. Vilket är ditt bästa bokfynd?
13 ärvda Selma-Lagerlöfare i någon slags fint inbundet band. Med guld på.

10. Vilken är den sämsta och den bästa bok du läst i år?
Bäst: kan inte välja en. Omöjligt. Boktjuven? Barabbas? Jellicoe Road? Hemligheten?
Sämst: Förgiftade äpplens klubb. Eller Vallfart och vandringsår.

11. Läser du någon bokserie? Vilken? Om du inte läser någon bokserie finns det någon som du skulle vilja läsa?
Läser Damernas detektivbyrå med ojämna mellanrum. Och böckerna om Stephanie Plum (som kanske är slut nu?).


Tips-bok!

Läget #58

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
58

Antal lästa författare:
58

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1

Svar: NEJ! Och allt är Karlfeldts fel. Jag blir hellre jagad, äten och tuggad av vargar än att jag öppnar den där randiga diktboken. Den är på rim. Den handlar om tråkigt. Den är lång. Och då har jag ändå avgränsat mig, och bestämt att jag Bara Behöver Läsa En Av Böckerna Som Ingår. Helst borde ingen av herr K ingå. Tycker jag.


Ett steg närmare målet:




3 maj 2012

Bullen är tillbaka!

Upphittad i bilen! Mellan stolen och dörren, totalt kamouflerad p.g.a. färgen. Här döljer Bullen i sin tur en bok och den som inte har något annat för sig kan med fördel gissa vilken.

Ledtråd 1: Titeln är särskriven på förstasidan.

Ledtråd 2: Författaren kommer från en ö. Med vulkaner.


Återfunnen.


2 maj 2012

Bilden av våren

Det är lerigt och sånt, och jag har köpt en vårig bok. 10 pix på rea på rea på rea. Vansinnigt vårig färg. Dock verkar det här med vår medföra omåttliga mängder ej bok-och-blogg-relaterade aktiviteter. Förhoppningsvis ska jag skaffa mig en bra strategi för att läsa pristagare och leva. Tills vidare fokuserar jag på kolla på random brädbitar som ligger på vägen.


Vårens läge just nu i Umeå.


Bokens läge just nu. Klockan går inte fel, den går inte alls.


Varför? Vad? Vems? Är frågor man kan ställa sig.


1 maj 2012

Årets bästa lista – aprils kandidater

April
I April har det inte skrivits så mycket om avbytarna. Och så har Nobelpristagarna inte varit fab. Därav inga länkar till recensioner och grejer. Dessa två är nominerade på grund av brahet.

Till final:
Hemligheten – Philippe Grimbert

Till andra chansen:
Allt jag säger är sant – Lisa Bjärbo





Regler för årets bästa lista:
Varje månad skickas en bok direkt till final, och 1 eller 2 går till andra chansen. I slutet får tre av dessa komma med på den slutliga topplistan.

Günter Grass – Lådan: Mörkrumshistorier

Den här boken växer med tiden. Först: the horror. Bara en massa rörig dialog, en massa ältande om Mariechens kamera (a.k.a. lådan). Åtta barn som heter likadant och man får gissa vem som säger vad, för det står inte.

Men det tar sig! När jag började fatta hur boken var uppbyggd och hur språket funkade så började även historien intressera mig.

Och efter ett par kapitel inser jag – den "far" som "hamrar på sin Olivetti" är ju Günter Grass själv i egen hög person. Alla de åtta barnen är hans barn, och de har fått var sitt kapitel till att berätta om sin uppväxt.

Jag visste inte att det här var en biografi, eller en sidekick till "När man skalar lök". Och det kanske var bra. För nu fick jag känna mig som en detektiv. (AHA en RÅTTA, men Grass har ju skrivit en bok om det... AHA en FLUNDRA men Grass har ju skrivit en bok om det.... osv. osv.)

Berättelsen kretsar som sagt kring barnens olika upplevelser av sin pappa under uppväxten. Och eftersom de har olika mammor – även relationerna och villervallan när pappan hela tiden bryter upp.

Som en annan viktig person finns Mariechen/gumman Marie/Marie som fotar saker med sin Agfa Spezial. Det är lite mysteriemässigt kring lådan, den fotar saker som inte händer, drömmar och flyttar folk i tiden. Som läsare får man fundera på vad som verkligen är sant.

Rent läsningsmässigt var den en utmaning, men det var det nog faktiskt värt, när jag summerar det hela i efterhand.

Fakta
Günter Grass, Tyskland, fick priset 1999, "för att i muntert svarta fabler ha tecknat historiens glömda ansikte".
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...