31 mars 2012

Tre avbytare

Hungerspelen, av Suzanne Collins. Har läst del ett i denna trilogi och är mycket glad att jag köpte boken på rean. Kunde inte lägga ifrån mig den utan läste allt i ett svep (med avbrott för mat). Ska se filmen ikväll och ÄR SJUKT PEPPAD! Tror inte att någon har missat vad den handlar om, men den var SÅ mycket bättre än det låter. Den hade fart, spänning och en bra idé.












Baddaren, av Emma Hamberg. Den här var en till synes enkel och banal historia som jag tyckte om. Karaktärerna beter sig inte som jag tror att de ska göra, och det är bokens bästa grej. Det är inte förutsägbart vem som ska få vem och hur det slutar. Eller, jo lite, men på ett bra sätt. Kan tänka mig att detta är en bra avslappningsläsning. Om man gillar lättsamt med ett uns allvar. Fart i språket, tyckte om det.











Marshmallows till frukost, av Dorothy Koomson. Den här läste jag inte ut. Började, kände att den var seg och oomtyckbar. Barnen beskrivs först om färgglada lustigprickar, sedan som stackare på grund av sin familjesituation. Huvudpersonen är för pratig. Boken är för pratig. Och för lite mysig. Med det omslaget måste den vara mysig. Efter kanske två kapitel hade den fått sin chans och åkte tillbaka till biblioteket. (Spoilervarning: de ÅT ju inte ens marshmallows till frukost!)

Läget #53

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
53

Antal lästa författare:
54

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1,02

Svar: JA! Fortfarande!

Bilden! Bilden! Bilden!

29 mars 2012

Eugenio Montale - Ovädret och annat

Jag har dragit mig så för att skriva det här inlägget. Men nu är det antingen skriva inlägg eller betala räkningar som gäller, och då blev det så här.

Eugenio Montale. Jag känner verkligen att jag inte gör honom rättvisa med mitt tyckeri. Så här:

Han har skrivit cirka 150 dikter. I Ovädret och annat finns ett fåtal av dessa. På både originalspråk och svenska (trevligt att läsa även om jag inte kan språket, det känns mer äkta. Och så ser man om några ord börjar på samma bokstav eller låter fint när man läser upp dem).

Både baksidestexten, förordet och annat jag läser om honom ger verkligen ett sympatiskt intryck av denne Montale. Och magnolia är ett vackert ord på en vacker växt, vilket ger pluspoäng. För magnolia finns med både här och där.

MEN.

Jag har varit alldeles för trött och upptagen och oengagerad under läsningen, så jag minns inget, vet inget och känner inget när jag tänker på dikterna. Utöver magnolian finns det även pinje, men jag orkar inte ens bry mig om att bry mig. Jag orkar inte bestämma mig för om dikterna handlar om politik eller naturen. Kanske om båda? Och vad har jag med det att göra? På den nivån är engagemanget.

Ett exempel på en bit som jag gillar:

Ovädret som på magnolians torra blad
låter de långa marsåskvädrens
hagel falla

Ur: Ovädret

Ett exempel som jag inte gillar:

I de slutna ögonen
inträder en måne av amarant, ett moln är den
som sväller; och när sömnen för den allt längre bort,
är blod ännu kvar bortom döden.

Ur: I sömnen

Så, nu kan ni bilda er en egen uppfattning om det här är kul eller inte att läsa. Jag ger det 2 poäng men tycker synd om denna poet som fick så lite uppmärksamhet från mig.

Som om han skulle bry sig.

Fakta
Eugenio Montale, Italien, fick priset 1975 ”för hans särpräglade diktning som med stor konstnärlig känslighet tolkat humana värden i tecknet av en illusionsfri livssyn”.

28 mars 2012

Olika böckers olika läsfart

Böcker just nu: Öster om Eden
&
Hungerspelen (på bilden).

Av någon anledning går det supersnabbt att läsa Hungerspelen. Det är rentav en fröjd. Däremot går det supersegt att läsa Öster om Eden.

På hundra sidor har den där Adam vuxit upp, varit med i krig i 10 år, vandrat runt, varit straffånge, rymt etc. etc. utan att jag fått någon större empati för honom. Han känns inte heller som en karaktär med fart i. Jag sätter mitt hopp till Cathy som just gjort entré.

I Hungerspelen däremot stod jag på Katniss sida efter cirka en sida. Eller tre. Och på hundra sidor hann så mycket innehåll finnas med att jag var tvungen att läsa klart hela första boken direkt. Om det passar kanske det blir Hungerspelsbio i helgen. Peppen för det=STOR!


Hungriga spel.

27 mars 2012

Det har varit rätt så tomt här

Det sägs att det är farligt att handla mat när man är hungrig.
Då ska vi inte tala om hur farligt det är att gå in på bibliotek när man är hungrig. Skulle hämta en bok, och resultatet ser vi här.
Låna oss! Vi är bra, roliga, spännande och sjukt fina!
Hörde jag helt tydligt att de sa.


Blandade saker. Mest lyx.

Trots några vilda gissningar gick det ganska bra

Snöar det? Regnar det? Har du tråkigt?
Testa dina Herta-Müller-skills i DN:s frågesport:
Nobels litteraturpris 2009 – Vad vet du om författarinnan?


Ledtråd: Finns med i Hjärtdjur, sanna mina ord!

26 mars 2012

Corpus delicti blev inte favorit

Bokcirkelboken Corpus delicti var inte den bästa deckare jag läst. Av två skäl:

1. Det var för mycket detaljer. Om allt.

2. Det var för många historier i en och samma bok. Här fanns allt från separationer, mamma-mormor-problem, misshandel, kvinnor i mansdominerade branscher, 40-årskriser, ny-teknik-motstånd inom yrket, släktmysterier, uppbrott från rik familj, finansmysterier, hbt-frågor, äldre-släkting-dör, inbrott, biljakter (!!!), detektivarbete, kärlek och väldigt mycket info om hur rättsläkare jobbar.

Däremot ville jag veta hur det gick. Antingen betyder det att boken ändå hade nånting, eller så är jag bara fruktansvärt nyfiken.



Så här ser den ut. Knivar, ängel och såg.

25 mars 2012

Kanske nu?

Först så är det bröllopsfestligheter in på de allra minsta småtimmarna.
Sen försvinner en timme nästa dag.
Sedan ska resesällskap firas emedan det tydligen fylls år.
När är det tänkt att hederliga människor ska hinna läsa?
Vavavavavava?

Jo, det är bloggtårtan. Sjukt praktiskt, tänker jag. Att bara ha en tårta färdig. Och miljövänligt, det här med återanvändning.

24 mars 2012

Från ett firande till ett annat

Skorna står i hallen och peppar för bröllop.
Under tiden läser jag Elias Palms Corpus Delicti, bokcirkelboken denna omgång. Den är detaljrik (ibland för mycket) men inte just om obduktionerna. Snarare om exakt allt som Ella gör. Dock känner jag igen mig i hennes otålighet då datorn inte gör allt hon vill på en sekund och därför dubbeklickar igen och igen vilket leder till att fler fönster öppnas och allt går ännu långsammare.


Pepp!

23 mars 2012

Bokstäver däremot är jätteenkelt

Grattis Nobelprisprojektet på 1-årsdagen!

Det är inte sant att "det är jättelätt att spritsa grädde på en tårta". Även om de säger det på Godmorgonsoffan eller vad det nu heter. I promise.

Halva projektet är gjort - så har det gått!

Med frukosten i ena handen och datorn i den andra skrev jag visserligen färdigt Herta-Müller-recensionen i sista stund, men 53 Nobelpristagare har blivit lästa under det första året. Tjoho!

Nöjdheten över detta faktum är stor (STOR!) i det Nobelprisprojektska hushållet. Men över till det viktiga. Det vi alla väntat på och längtat efter: Statistiken. Här är den.







Slutsatser
  1. Normalfördelningskurvan följs lite bättre nu när jag läst fler. Men ändå – tyngdpunkten ligger åt det positiva hållet. Gillar!
  2. Det är något med 1970-talet och 2000-talet som lockar. Frågan är vad?
  3. Det är omöjligt att ändra färgerna på de olika tårtbitarna i cirkeldiagrammet var för sig. Ogillar.
  4. Europa har fått sjukt många pris.
  5. Jag har läst 100 % av de australiensiska vinnarna. Yey!

Länk till den förra rapporten med siffror och cirklar
Den förra halvårsrapporten finns här – för dig som känner att jämförelser, det är livets fröjd.

Länkar till alla årtionden
– för dig som känner att årtionden, det är det enda vettiga sättet att dela in pristagare i.

1900-talet (4 pristagare), 1910-talet (3 pristagare), 1920-talet (3 pristagare), 1930-talet (3 pristagare), 1940-talet (3 pristagare), 1950-talet (4 pristagare), 1960-talet (3 pristagare), 1970-talet (9 pristagare), 1980-talet (6 pristagare), 1990-talet (5 pristagare), 2000-talet (9 pristagare) och sist men inte minst 2010-talet (1 pristagare).

Läget #52

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
52 (ett år - ett år - ett år!!!)

Antal lästa författare:
53 (jetejetemånga!!!)

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1,02

Svar: JA! Och för att fira en världshändelse av sådan dignitet kommer det mer statistik. Stay tuned :)

Bilden! Bilden! Bilden!

En tårta har kommit från internet!

Kolla så fint!
Bloggaren bakom Smutstiteln (som även var min hemliga bokvän i ett sånt där bokbyte) har skickat en tårta med anledning av att Nobelprisprojektet firar ett år idag.
Blir man alldeles varm i hjärtat när man får virkade tårtor med posten?
Svar: Ja det blir man!
TACK!

Prinsesstårta inleder halvtidsrapportdagen :)

Herta Müller – Hjärtdjur

Detta är en bok om Rumänien under diktatur, har jag förstått. Det är inte kul, har jag förstått.

Boken är skriven på ett mycket ovanligt sätt, många ord känns som symboler för något annat, och många händelser beskrivs utan att det egentligen står exakt vad som händer. Man får försöka kolla bakom texten, och det är för svårt för mig.

Oftast är det som att läsa något på ett språk som man bara kan lite av. Men ibland är språket så exakt på pricken vacker-koncentrerat att jag ser allt helt klart framför mig. Som när Herr Feyerabend står i blixtarnas sken och stoppar hö i en blå kudde. Då är boken fantastisk.

Det är mycket som jag tror betyder något annat, men jag förstår inte vad. Alla upplysningar om vad "Fåren med röda fötter", "trämeloner" och "plåtfår" betyder emottages tacksamt. Egentligen känns det som att det enda jag förstår är att jag inte förstår. Hur det är att leva i en diktatur.

(Dock har jag drömt mardrömmar i natt om att folk ska komma och förfölja mig, eller föra bort folk jag tycker om, så ett visst bestående intryck har den gjort, boken.)

En viktig del i handlingen är att folk dricker blod på slakterierna. Det är mycket fokus på det, tycker jag, som inte gillar blod alls faktiskt.

Eftersom boken handlar om några unga människor som försöker leva som de vill i en förtryckarstat skulle boken kunna vara spännande. De skickar ju som sagt brev med hemliga koder i, de gömmer böcker, de läser förbjudna böcker osv osv osv. MEN den är inte spännande – det är ensamt och hemskt och folk runt omkring verkar vara hjärntvättade och allt är mutor och korruption och utnyttjande och förhör. Och det är antagligen mer sant.

Trots detta får boken 3 poäng, den var ovanlig på ett bra sätt, men jag blev inte så wow-ad som jag hade hoppats på. Och långa stycken begriper jag ju faktiskt ingenting.

Fakta
Herta Müller, Tyskland, "som med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap", fick priset 2009.

22 mars 2012

Förberedelser

Nånting blir det ju i alla fall.
Oklart om den kommer att finnas kvar till imorgon...

21 mars 2012

Väntar bara på att ett hårstrå ska falla ut

Nu har jag läst halva Hjärtdjur och jag måste säga att den är kryptisk.
Ibland tror jag att hela boken är ett sånt där brev med koder i.
Nagelsaxen, skorna och frisören?
Då kanske njurar, skärpet och sömmerskan också betyder något annat än vad jag tror?
!
Vad?


Dagens glas apelsinjuice är också en frukt, visst?

Hur går det med frukten?
Har folk undrat.
Jotack, den hälsar att den mår bra.
Ligger väldigt bra där i kylen, på översta hyllan.

Nöjd, oäten frukt.

20 mars 2012

Pär Lagerkvist – Barabbas

Så här några veckor innan påsk har jag läst om påsken – ur Barabbas synvinkel. Och det är en synvinkel som heter duga. Han är bokstavligen den som Jesus har dött istället för; han är den fånge som blev frisläppt istället för Jesus.

Det här är dock inte något som är lätt att bära. Det bryter ner Barabbas, som verkar ha varit en ganska rå typ som inte har låtit tunga grejer bekomma sig (iallafall inte vad andra har sett).

Det är rent av hjärtskärande att läsa om hur han söker sig till de kristna, vill tro, men inte kan. Och hur de kör bort honom eftersom han var den som inte dog.

Barabbas är en bok som jag tror att många kan ta till sig, oavsett vilken tro de har. Den handlar om livet, döden, universum och allting. Trots att den på pappret bara handlar om en ganska otvättad, fåordig och väldigt, väldigt ensam människa.

Fakta
Pär Lagerkvist, Sverige, fick priset 1951 ”för den konstnärliga kraft och djupa självständighet, varmed han i sin diktning söker svar på människans eviga frågor”.

19 mars 2012

De kanske kommer från Internet?

Nu är det bara fyra dagar kvar.
Sedan är det halvtidsrapport.
Jag är v a n s i n n i g t peppad!
(Och nervös, ska ju hinna två böcker innan dess...)

Jag ser framför mig:
- Ett läsgenomsnitt på 1,02
- En mängd färgglada diagram
- En helt ny blogglayout
- Fem miljoner tulpaner i mitt hem
- En halvtidsjubileumstårta.

Fråga: Borde jag säga till någon om tårta och tulpaner på förhand, eller kan jag bara räkna med att de finns här på fredag?

En miljon tulpaner. Bild från sxc.hu

18 mars 2012

Sigrid Undset – Jenny

Jenny får 5 poäng. Den var inte lättläst. Den var inte rolig. Den var besvärlig. Den var jobbig. Den var sorglig. Den var vacker. Den var närgången. Den var påträngande. Den var bra.

Lite om handlingen
Den unga (nåja, hon tycker själv att hon börjar bli gammal) norskan Jenny bor i Rom och arbetar med att måla. Hon delar lägenhet och tekanna med Franciska Jahrmann, också målarinna, om än vackrare och mer uppvaktad och förälskad. En vacker dag träder Helge Gram in i vänskapskretsen. Han tjatar sig till en kyss från Jenny vilket får oanade följder. Jag vill inte berätta mer om handlingen.

Karaktärerna Jenny och Franciska är aldrig tråkiga, det är däremot alla de manliga utom kanske Gunnar Heggen. De går runt och säger sånt som ”jag ska älska dig så att du blir lycklig”, ”min lilla flicka, låt mig ta hand om dig”.

Lite om den osynliga handlingen
Jag tror att boken försöker beskriva vilka möjligheter kvinnor hade att leva sitt liv på något annat sätt än enligt normen (gifta sig med en man, få barn, bli försörjd, etc. etc.). Men jag förstår inte om den tycker att Jenny gör rätt eller fel? Hon straffas ju på ett sätt för sina val, men samtidigt är det ju hon som är hjälten.

Jenny, Jenny – världen väntar på ditt svar!
Det bästa med boken var Jenny. I början av boken är hon en person som flänger förbi i förbifarten (och äter mer än vad en dam förväntas göra), inte lika vacker som fröken Jahrmann, och bara beskriven utifrån andras ögon. När hon får börja vara huvudperson i sin egen roman (den heter ju faktiskt Jenny) så vecklas hennes livsöde upp och jag blir enormt fascinerad.

Hon är ambivalent. Hon tror sig vara bättre än alla andra. Hon ÄR bättre än de flesta (Heggens ord). Hon har inte haft några kompisar när hon växte upp. Hon väntar på den rätte och har inställningen allt eller inget till kärleken. När saker sedan skiter sig så skiter det sig ordentligt.

Annat som jag associerar till
Jenny får mig att tänka på Älskarinnorna och Prins Charles känsla. Älskarinnorna eftersom hela systemet med kärlek/makt/sexualitet finns med, och Prins Charles känsla eftersom vissa delar i den serieboken även finns med i Jenny. Till exempel det om att förr i tiden var en kvinnas enda handelsvara sex, och det kunde hon inte ge bort utan att vara gift, för annars blev hon aldrig gift, och därmed aldrig försörjd.

Lite tyckande
Boken är alltså bra, läsvärd, fortfarande aktuell trots sin ålder, och gör så att jag vill resa till Rom. (Sigrid Undset har rest till Rom, vilket märks. Rom är livets stad, kan man tänka sig att hon tycker. Jag tror jag tycker samma.)

Fakta
Sigrid Undset, Norge, fick priset 1928 ”förnämligast för hennes mäktiga skildringar ur Nordens medeltida liv”.

PS: Lasse Berghagen har för övrigt sjungit en sång som skulle kunna vara riktad till Jenny Winge. Jenny, Jenny, Lev ditt liv och lev det nu! Lyssna på Youtube här.

Ska jag eller ska jag inte?

Håller ju på men den här Nobelprisetkursen.
Och nu står jag vid ett vägskäl.

Ska jag fortsätta (dvs. skriva 5 sidor om nånting) tills om knappt två veckor,
eller ska jag säga "Hejdå lilla kursen, det var kul så länge du bara underhöll mig med streamade föreläsningar som jag kunde titta på när jag själv hade tid, men nu när jag ska producera något själv så ger jag upp"?

What to do?


Två streamade pristagare.

17 mars 2012

Det finns en bok för alla tillfällen

På biblioteket blir man alltid överraskad.
Det finns sannerligen en bok om allt.
Den här är t.ex. till för när man är fångad av en gös.
Jag undrar dock: Händer det ofta?

Är du fångad av en gös? No worries! Här är boken för dig!

16 mars 2012

Läget #51

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
51

Antal lästa författare:
50

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,98

Svar: Nej, men typ nästan! Och jag har Jenny, och jag har Barabbas och Hjärtdjur. Tror det kan bli en intensiv och bra vecka detta.


Bild! (Jämför den med den första! Hurra!)

15 mars 2012

Theodor Mommsen – Fältherrar och statsmän

Boken handlar uteslutande om Stora Fältherrar och Statsmän, vilket inte är så oväntat med tanke på titeln. De flesta av dessa utmålas som fantastiska mönsterbilder av romerska aristokrater (sportiga, juridiskt kunniga, krigarsnillen, visa, ärorika, snygga, vältaliga), men vissa håller inte för Mommsens hårda granskning. Ungefär så här kan det då låta:

Sulla: ”en tyrann, hvilken tillfälligtvis kommit i spetsen för staten”.
Pompejus: ”i alla avseenden förträfflig soldat, (-) dock äfven som militär utan spår af högre begåvning”, och ”denna äkta optimistiska och äkta romerska medelmåtta”.

Några typer
Crassus beskrivs som en mäktig myglare. Han försnillar pengar, förfalskar testamenten och mutar domstolar. Hans livsfilosofi är att man "måste kunna underhålla en krigshär på sina räntor". Han ägde tydligen 34 miljoner. Oklart hur mkt det är nu.

Den person som mest skulle kunna beskrivas som legendary är ändock Mitradates. Han blev kung i något österland (enligt Mommsen) vid 12 års ålder och hamnade direkt under dödshot av sin mor (förmyndarregent). Han levde i vildmarken i 7 år och blev sjukt tuff. Han vann alla matätartävlingar (som han själv anordnade) och körde 16 hästar framför samma vagn. Etc. etc.

Mycket om dödssätt
Fältherrarna/statsmännen jobbar till sin dödsbädd. Till exempel med att driva in pengar till tempelrenoveringar. Annars kan de finna döden för mördarhand, eller sluta som Cajus Marius: ”efter sju dagars sjukdom, i hvars vilda fantasier han på Mindre Asiens fält utkämpade de strider, vilkas lagrar voro bestämda för Sulla, var han den 13 januari 86 ett lik”.

Vissa fältherrar får en extra fin beskrivning
Cajus Marius: ”i Scipios krig mot Numantia ådrog han sig (-) den stränge fältherrens uppmärksamhet genom det snygga skick, i vilket han höll sin häst och sina vapen”. Bra person sköter sin häst.

Sist kommer Cesar
Boken slutar med 10 sidors oavbruten hyllning till Cajus Julius Cesar – världens åttonde underverk om man får tro Mommsen. Det bästa är ändå hans beskrivning av Cesar som ung. Han hade ”reciterat och deklamerat, sysslat med litteratur såsom tidsfördriv och gjort vers, inlåtit sig i hvarjehanda kärleksaffärer och låtit inviga sig i den dåvarande toalettvishetens raknings- friserings- och manschettmysterier”. Hehe, inte ens Cesar gick fri från modet.

Allt är marinerat i Mommsens egna åsikter
Mommsen fick Nobelpriset som historiker. Han lägger till lite väl många värderingsord för min smak, om det här nu ska vara en historisk skildring med något mått av objektivitet. När det står att Scipio ”tvang soldatpacket att ånyo böja sig under den gamla krigstuktens järnhårda tryck” tolkar jag det som att soldaterna är ett pack, vilket är en värdering.

Det blir i och för sig roligare att läsa än en ”vanlig”, nutida historiebok, men det känns föråldrat och blir lite störigt i längden. Jag tror inte att Mommsen faktiskt VET hur dessa personer tänkte och tyckte, men det ger han intryck av att göra. Sluta ljuga, Mommsen, vill jag säga.

Tröttande och segt
Boken har inga stycken. Den består av ett par sidor om varje person, med rak högermarginal. Sjukt jobbigt att läsa, och följaktligen somnades det nästan, innan jag hunnit till sidan 25. Började göra anteckningar, och då gick det något bättre. Men det tog nog halva boken innan jag hade kommit in i stilen och slutat se alla h före v och sånt där.

I betyg får den en 2:a. Visst, det var lite småkul ibland, och lite intressant att sätta in de här personerna i en tidslinje, men OH NO – inget jag skulle välja att läsa för mitt eget höga nöjes skull.

Fakta
Theodor Mommsen, Tyskland, fick priset 1902. Motivering: ”nutidens störste levande mästare i den historiska framställningens konst, med särskilt fäst avseende å hans monumentala verk ’Römische Geschichte’”.

PS: Som Asterix-läsare tyckte jag att det var jättekul att inälvsläsande spåmän dyker upp.
Cajus Marius lät inte ”bestämma sig (-) genom eggelse av sina talanger, utan närmast genom en etruskisk inälvsskådares utsagor”. (Hör ni också Obelix när han säger att ingen ska läsa honom och Idefix? Mohahahaha!)


PPS: Det roligaste ur boken har jag redan berättat. Recensionen är därmed som en trailer till en komedi – alla skämt är med och det ger absolut inget att se själva filmen. Oops.

102-åringar EJ FÖR HEMLÅN

Jag är på biblioteket. Ska äntligen läsa Mommsen.
Fältherrarna och statsmännen får nämligen icket lämna byggnaden.
Därför ska jag hänga här med dem istället.


Omslag från 1902. Fräscht för sin ålder. Kanske för att det ej får lånas hem?


Inga konstigheter. Från Hamilkar till Cesar. Vad annars?


Dyrt? Billigt? Ingen vet.

14 mars 2012

Jag läser Jenny och äter kål

Jag läser Jenny. Det är trevligt. De går runt i Rom, äter kex på vardagarna och lyx på helgerna. Ofta går de till en osteria. Det låter gott.

Vi äter rödkål. Det tycker jag är vackert. "Livets träd", kan jag eventuellt ha kallat det. "Det ser ut som en hjärna" kan någon annan eventuellt ha svarat.

Om ni undrar hur mycket kål det blir när man hackar "lite kål" så är svaret MYCKET. Det är nästan så att den hackade kålen svämmar ut ur kylen när man öppnar, lite som havet ur tavlan i Prins Caspian och skeppet Gryningen. Men jag kan ju eventuellt överdriva. Lite. Ett uns.


Livets hjärna.

13 mars 2012

Här är en tunn, icke-novell!

Barabbas är lånad. Check!
Någon som kan gissa vilken bok som står bakom?


Två stycken nylånade.

12 mars 2012

Novellerna börjar ta slut

Alltså.
Novellerna var ju en bra plan,
men trots att nobellnovellboken innehåller
inte mindre än 26 noveller,
är det inte många jag kan läsa för projektets räkning.

3 har jag redan läst och skrivit om.
14 författare har jag redan läst en annan sak av.
1 har jag provläst men tyckt var för kort.
2 författare är redan paxade (har lånat/köpt en annan bok jag vill läsa).
6 författare vill jag nog/evetuellt/kanske/mest troligt/hmm.../jo men ändå, läsa något längre än en novell av. Följande står på den listan:

– Frans Emil Sillanpää
– Pär Lagerkvist
– Halldór Kiljan Laxness
– Samuel Beckett
– Elias Canetti
– Gao Xingjian

Så: Är det någon av dessa 6 som jag borde bortprioritera från "läsa-lång-sak-listan"? Någon som är BLAHABLAHA? Någon som är trist, tråkig och inte alls underbar?

Speak up!

Vilka ska med? Vilka ska bort?

11 mars 2012

Livets fröjd i köksfönstret

Någon sorts vårblomma har gjort entré.



Och jag har börjat läsa Jenny, av Sigrid Undset.



Lyx! Lyx! Lyx!

Månadens lyriker i mars

Här är han!
Eugenio Montale!
Månadens lyriker. Hade nästan glömt'n.
Hans bok är inte vacker, men tunn.
(Tunn=bra för mitt projekt.)

Eugenio Montale är en intressant typ. Enligt spoilerboken konstaterade någon som heter Bengt Holmquist 1966 att hans dikter är "den moderna pessimismens kanske mest koncentrerade och mest konsekventa lyriska uttryck". Jag väntar mig sjukt pessimistiska dikter.

Eugenio Montale är född vid en kust i Ligurien, som är en stad i nordvästra Italien (jag väntar mig pinje i dikterna). Evert Taube har sjungit om en "Morgon i Ligurien", där han använder uttrycket pluviala pärlor. Svenska akademiens ordbok säger att pluvial (som adjektiv) betyder "rägnig". Ordet kan även användas i sammansättning:

PLUVIAL-PERIOD. period (i vissa lägre, nu rägnfattiga breddgradors geologiska historia) kännetecknad av rägnrikedom framkallad av istidens temperatursänkning.

Och därför är det Ovädret och annat som ska in på vågrät fem.

Umeå är för övrigt inne i en omväxlande isig och pluvial period.

10 mars 2012

En bra morgon

Vinstboken var verkligen en vinst!
För vad gör man när man vaknar av sig själv klockan freaking SJU en lördagmorgon?
Man läser!

Slutsatser:
- Adrian är ett väldigt fint namn.
- Ju-jutsu verkar vara en rolig sport.
- Det är väldigt fint att läsa om en stad som man faktiskt känner till. (Luleå! Bergnäset har jag spelat fotboll mot en miljard gånger, Smedjan har jag varit på en miljard gånger! Avrundning sker uppåt.)
- Det är väldigt fint att läsa en bok där personerna känns som riktiga människor, med bra humor, som man bryr sig om.

Och.
I efterordet står det tack för inspirationen Melina Marchetta för Jellicoe Road och Jonah Griggs.
I tell you: Hur skulle en bok kunna vara dålig med den inspirationen?
Kommentarer överflödiga.


Välkommen till mig, boken!

9 mars 2012

Läget #50

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
50

Antal lästa författare:
49

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,98

Svar: Icket!
(Men tack vare den brutalstrategiska strategin är det sjukt mkt bättre än vad det hade kunnat vara. "Ack" är ordet jag inte behöver använda idag. Extremgill på det!)


Bilden:

Luigi Pirandello – Signora Frola och hennes måg signor Ponza

Den novell jag har läst har det tydliga men ej så korta namnet Signora Frola och hennes måg signor Ponza och handlar, inte helt oväntat, om Signora Frola och hennes måg signor Ponza. Någon av dem är galen, men ingen vet vem. Kanske inte ens de själva.

(Litegrann handlar den även om signor Ponzas fru, som kanske, eller kanske inte, är Signora Frolas dotter.)

Pirandello (sjukt fint namn) beskrivs i Alex författardatabas bland annat som en av 1900-talets mest inflytelserika dramatiker. Kanske inte så oväntat med tanke på hans Nobelprismotivering. Jag har inte nog med dramatik-kompetens för att avgöra om den här novellen är nyskapande eller så, men jag tyckte att den var:

- Rolig!
- Oväntad!
- Fartfylld!

Och det är ju bra saker alla tre.
Den hade en intrig, den hade en gåta, den hade intressanta personer.
Precis som de förvirrade byborna står man där och vet inte vad man ska tro.

MER! är min sammanfattande åsikt om den här författaren.

PS: Ingrids boktankar har läst en hel novellsamling med bara Pirandello. Den hamnar lätt på läslistan!
Fakta
Luigi Pirandello, Italien, fick priset 1934 ”för hans djärva och sinnrika nyskapelse av dramats och scenens konst”.

8 mars 2012

Hur skulle man INTE kunna bli pigg av ugglekrukor?

När man försöker blippa upp husdörren med bilnyckeln,
lägger sockarna i soporna istället för tvättkorgen,
och tycker att filtar! soffor! sova! är livets fröjd,
hur länge ska man då sova följande natt?
10 timmar? 12? 42? Ingen vet.

Jag vill ha ugglekrukor. Det skulle göra mig pigg.

Ugglekrukor. Det blir så fult i mobilversionen om man inte har en bild. Och så vill jag ha ugglekrukor. HINT HINT till folk som ska ge mig presenter när jag fyller år i framtiden. Det kanske räcker med två. Eller tusen.

7 mars 2012

Eyvind Johnson – Nu var det 1914

Det här med namn alltså. Och så var det 1914 heter ju inte boken. Som jag skrev förut. Den heter Nu var det 1914. Men den är tydligen en egen bok! Så jag hade inte ens behövt tillämpa Eyvind Johnson-begränsningen. However:

Handling synligt
14-årig pojke lämnar fosterföräldrar, gör en snabbvisit hos föräldrar för att sedan medelst tåg dra ut i vida världen. Den vida världen innebär flottning, tegelbruk och potatisupptagning. Det är dock inte så mycket action som det kan låta här.

Handling osynligt
14-årig pojke blir vuxen. Går från att vara rädd, söka sin plats och vilja passa in till att känna att hallå, att leva är ju värsta grejen! (Vilket han kanske hade sagt om han varit 14 idag.)

Miljö
Norrbotten! Omslaget på boken=hemma. Älvar är älvar och inga floder eller åar. Tallskog och granskog. Tror att den till och med luktar nysågade stockar. Eventuellt.

Tyckeri
I början tyckte jag inte om berättarstilen. Att kalla någon för "den gamla kvinnan" istället för "min faster" eller vad hon nu var kändes överdrivet. Och det är ju ganska enformigt arbete han hamnar på, den unge mannen. Men det tar sig! Jag börjar så smått bry mig lite om de här personerna, som ger bort sin klocka innan sprängning, utifallatt.

Och mitt i allt dyker det upp en saga om hur dimman ger folk sjukdomar. Den gillade jag, oväntat nog. Kan ju annars vara ganska sträng mot random saker som inte hör till berättelsen.

I Johnsons efterord (till hela Romanen om Olof) får sagan sin förklaring:

"Om författarens försök att ge en helbild slinter mot en ofta tråkig verklighet, som tycks honom så grå att han lägger ner pennan och bara sitter och stirrar ut i luften, då kan han göra omvägen över sagan. Sagan är alltid en öppen dörr."

Håller med om att sagan gav en bättre helbild av 1914.

Romanen om Olof sägs vara självbiografisk till viss del. Jag vill därför lägga en liten lapp till den stackars 14-åringen på hans brits där det står: "HEJ! Du kommer i framtiden att sitta i Svenska Akademien OCH få världens finaste litteraturpris! Det kan du se fram emot när du går bland dina potatisar."

Jag går dock nu och tar en dusch och njuter av mitt elektriska ljus och mitt icke dödshotande arbete.

Fakta
Eyvind Johnson, Sverige, fick priset 1974, ”för en i länder och tider vittskådande berättarkonst i frihetens tjänst”.

6 mars 2012

Den heraldiska fasanen får en förklaring

Funderingen om vad Forsytarnas heraldiska fasan egentligen är, är nu löst.
Tack vare M.I.G-spelet.
Heraldik är läran om symboler som används till vapensköldar.
Så en vapensköld med en heraldisk fasan är helt enkelt
en vapensköld med en fasansymbol för vapensköldar.
Antecknat färdigt?
Bra.


Kortet som lyfter förvirringens slöjor från våra ögon.

5 mars 2012

Henrik Pontoppidan – Idyll

Henrik Pontoppidan har ett svårt efternamn (sorry för felet i förra inlägget) och dålig tajming.

Ty jag läser just nu Eyvind Johnsons bok Och så var det 1914. Det är en dyster sak om Sveriges fattiga och lungsjuka (+flottning). Novellen Idyll är även den en dyster sak, den här gången om Danmarks fattiga och lungsjuka. Men tyvärr är den inte lika bra.

Den handlar om hur de sociala spänningarna döljer sig under ytan på en till synes idyllisk bondby. Men ingen gör något och så har de rika allt hela tiden ändå.

Till Pontoppidans fördel:

- Han har samma initialer som Harry Potter.
- Han har en bra anledning till att skriva (vilja granska dåliga saker och sådär).
- Han har en rätt så okej berättelse.

Men.

- Den är tråkig.
- Det är inte lika bra som Eyvind Johnsons eller Per-Anders Fogelströms eller Selma Lagerlöfs eller Elsie Johanssons skrivelser om fattiga människor och lungsjuka och sånt.
- Jämfört med Fadern (som fångade mig på ynka 3,5 sidor) så väckte den här inte så många känslor och frågor. Är det till en novells nackdel? Ja.


PS: Mimmimarie har också läst Pontoppidan och gillade honom bättre. Klicka dit och inspireras istället för att dväljas bland dessa lungsjuka vetja!

Fakta
Henrik Pontoppidan, Danmark, fick priset 1917 ”för hans fullödiga framställningar av nutida danskt liv”.

3 mars 2012

Syster och citronmeliss

Läget lite kort:
1. Det verkar vara vår. Jättejättemånga plusgrader och så har citronmelissen vaknat till liv!
2. Jag har läst en halv novell av någon med ett efternamn som började på P, kan ha varit Pontdoppian.
3. Systern har crashat mina hoodz sedan igår och det verkar mest innebära "hänga i soffan", "leta klänningar på stan" och "fika", och inte alls några trasiga möbler eller uppeldade bilar.
Bradåvetni!

Sol+växt.

2 mars 2012

Avd. "Inlägg som egentligen är för korta för en blogg och borde twittras istället"

Om man får sms från sin syster där det står att hon ska komma och "crascha era hoodz" ikväll, ska man då ta det som ett löfte eller ett hot?


Krispanikskräck och en brutalstrategisk strategi

Mina damer och herrar, vi har en Situation. Nästan en krispanikskräckssituation.
Jag har läst 46 pristagare, men borde ha läst 50.
Jag är inte på något vis less på att läsa Nobelpristagare, men jag är less på att vara så efter i min plan.
Det gör nämligen att jag inte ids (orkar) läsa någon pristagare alls.
(Typiskt mitt om jag ändå inte hinner så är det ingen idé att skynda mig-syndrom.)

Låt mig därför presentera en åtgärdsplan, en trestegsraket, en brutalstrategisk strategi för att lösa denna kris på ett episkt och snabbt sätt. Jag väljer att kalla de tre ingående delarna för:
  1. 29 februari-effekten
  2. Eyvind Johnson-begränsningen
  3. Novell-modellen
Detta innebär följande:
  1. På grund av skottår hoppas denna vecka över i statistiken. Jag är med andra ord inte tvungen att göra en lägesrapport den här veckan. Och hör och häpna, jag väljer att inte göra det.
  2. Eyvind Johnsons bok är jätteseg och jättelång (en så kallad dålig kombination). Den består dock av 4 delar, som jag väljer att betrakta som 4 egna böcker. Jag behöver därmed bara läsa en (=hjuuudsch lättnad på minst 400 sidor.)
  3. Jag väljer de två längsta novellerna (eller noveller av författare som jag icke är så sugen på att läsa en hel bok av) och läser dem. Provade med Joseph Brodsky häromdagen för att kanske slippa en lyriker, men jag kan helt enkelt inte räkna hans novell. Den var svinkort och handlade mest om hans uppväxt. Kändes inte representativt för herr JB. Även om den var fin på sitt sätt.
Om jag följer denna plan/raket/strategi så kommer
nästa lägesrapport att vara nummer 50
och jag kommer att ha läst 49 pristagare.

Miljarder gånger bättre än 46 stycken på 51 veckor, kan man ju tycka.
Jag har nämligen som hemligt mål att vara i fas till halvtidsrapporten.

Japp, jag har sådär stora kalenderblad. Heeeeeelt autentiskt.

1 mars 2012

Årets bästa lista - februaris kandidater


Februari

Till final:
Boktjuven - Markus Zusak

Till andra chansen:
Air Mail: 150 Brev 1964–1990 – Tomas Tranströmer & Robert Bly
Älskade – Toni Morrison



Regler för årets bästa lista:
Varje månad skickas en bok direkt till final, och 1 eller 2 går till andra chansen. I slutet får tre av dessa komma med på den slutliga topplistan.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...