Tjeckisk fotobok ftw

Den finns! Efter idogt googlande hittade jag en bok vid namn ”Co všechno zavál sníh”. Denna magnifika mening översätts av Google translate till ”Vad blåste snö” och det påminner ju onekligen om ”Allt som begravts av snön”. Den finns på Yale bibliotek. Känns svårlånad. Som tur är hittade jag även ett exemplar på en tjeckisk sida för begagnade böcker. För 22 dollar. Är det ett fynd?

Skicka med näsdukar med boken om det ska vara på det här viset!

Jag ångrar mig!

Har nyss gråtit ögonen ur mig för det var så sorgligt så sorgligt när den tyska professorn kom hem till sitt tomma hus.

De fyra utkorade har visserligen en av de tråkigaste inledningar (100ish sidor nånting, men ändå) jag läst, men i delen när man får följa professorn – HA NÄSDUKAR redo. Eller hela hushållspappersrullen. Eller hela Lambifabriken. Eller... ja, ni fattar.

Läget #28

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
28
Antal lästa författare:
28
Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1

Svar: Nej. MEN det gör inget, ty jag är galet nöjd med min etta!


PB-bilden:

Jaroslav Seifert – Mozart i Prag

Vem är Mozart? Och vad gör han i Prag? Är frågor som man kan ställa sig. Svaret får man inte i denna bok.

Jaroslav Seifert skriver dikter om kärlek och saknad och livet och döden och kriget och Europa. Den här samlingen läste jag igenom utan att riktigt fastna. Sedan hittade jag en artikel i någon tidning där det stod att man skulle läsa poesi högt. Bra idé tänkte jag och tog upp boken igen. Då slog det mig: varför är dikter så ”svårt” att ta till sig medan musik är så ”lätt”? Jag testade därför att sjunga dikterna istället, på valfria melodier. (Eller melodier och melodier, gnol skulle man nog kunna kalla det. Eller slumpmässigt sammansatta ljud. Eller klämd katt.)

TADA! Helt plötsligt fick jag större tålamod med dikternas högtravande ord och ologiska meningsbyggnad. Helt plötsligt blev de mycket bättre och förmedlade något! En känsla? Ett intryck? Ingen vet. Prova själv (melodi från Winnerbäcks Tal av hjärter Dam):

"Likvagnen for iväg, med liket övergivet.
Och Wien? Wien trår med lätta steg sin dans.
Han jordades i hast som något överblivet.
Idag vet ingen var det skedde någonstans."
Ur dikten ”Mozart i Prag”

Det fanns några dikter i denna samling som jag gillade mycket. Till exempel Om kriget, som hade passat fint på försättsbladet till Churchills bok om första världskriget. Genom dikterna i Mozart i Prag får jag någon slags bild av Seiferts liv och tankar. Men det känns inte som att jag kan relatera till det jättemycket. Därför blir det bara 3 poäng.

I slutet av boken finns däremot några sidor med rubriken Samtal med en tom stol. Seifert har skrivit frågor och svar till sig själv i samband med utgivningen av boken Pestmonumentet. Vilket samtal! Gillar mycket! Han berättar bland annat om en serie fotoböcker om Prag under olika årstider som han och någon som heter Oldřich Rakovec har gjort. Den första hette Allt som begravts av snön. Om de finns på riktigt vill jag läsa dem. Samtalsdelen av boken får 4 poäng. Ett kort smakprov:

”- Apropå ingenting, herr Seifert, ni är ju redan sjuttio år gammal, men skriver fortfarande kärleksdikter?
- Käre vän, kärlekspoesi, som jag lärde känna den, skrivs av tre sorters lyriker. Först de som ännu inte är ordentligt förälskade, men som törstar efter kärleken. Vidare de som är olyckligt förälskade, och slutligen de som inte kan glömma kärleken och minns den intensivt. Lyckligt förälskade dricker vin tillsammans och skriver inte om kärlek. Så välj det som passar er bäst.”
Mozart i Prag, s. 64

(Jag tror att han hör till grupp tre, men man kan aldrig veta.)

Fakta
Jaroslav Seifert, Tjeckoslovakien, fick priset 1984 ”för hans poesi som med frisk sinnlighet och rik uppfinningsförmåga ger en befriande bild av mänsklig okuvlighet och mångfald”.

Hittills - nja.

Efter en femtedel av De fyra utkorade kan jag konstatera följande:

Jag och personen i radioprogrammet har nog inte samma boksmak.

Det är mycket möjligt att den handlar om något på ett Djupare Plan. (Medan jag befinner mig på ett Ytligt Plan. Därför möts vi icke.) Det jag har listat ut att den handlar om är: En gård i Australien. Bara enda dottern, Miss Hare, bor kvar. En hushållerska anländer. Hon dödar en orm. Tjopp tjopp. Stor sorg.

Men vad är det för Vagn som de är så besatta av, både Miss Hare och hennes nu döde far? Jag har ingen aning. Och det plågar mig lite att tänka på att det är så mycket kvar av boken. Men nu har det iallafall dykt upp en professor som kommer från Tyskland. Till hans fördel talar att man får lära känna honom genom en lång beskrivning av hans liv. Till hans nackdel talar att han också är intresserad av den eländiga Vagnen.

Suck.

Till min hemliga bokvän

Hej!
Här är en lista med svar på frågor från En bok om dagen. Sjukt svårt!
(Vadå hemlig bokvän? Jo - Pocket och prassel 6.0! Läs mer här.)

Om böcker:

Vilken genre eller författare gillar du bäst?
Svårt! Jag gillar historiska romaner om människors liv. Och historiska kan utspelas allt från medeltiden till 1900-talet :) Mina drömmars stad-serien och Glasfåglarna är två favoriter. Gillar även fantasy, roliga böcker, ungdomsböcker (vad nu det är för genre) och sånt som utspelar sig i länder där jag aldrig varit. Till exempel Lila hibiskus. Och böcker om resor. Med mera.

Vilken genre eller författare är du nyfiken på?
Tja, alla? Jag älskar överraskningar och är extremt öppen för att läsa vad som helst. Har även lärt mig genom det här så kallade Nobelprisprojektet att aldrig döma en bok efter omslaget. De flesta är ju anskrämliga.

Vad har du läst, men tänkt "Aldrig mer!" om..?
Grekisk poesi.

Finns det någon författare som du samlar på? Har du allt?
Jag råkar ha jättejättemånga Selma Lagerlöf-böcker. Och ett antal Svarta hingsten. Plus lite Jane Austen för att ha ifall jag får ett akut behov av att läsa lite i Emma. Men för det mesta lånar jag böcker, köper dem inte. Så jag har inte så många.

Finns det någon lista publicerad, över vad du har läst genom åren?
Nej.

Annat litterärt, värt att veta..?
Hm. Vad skulle det vara? Kanske att jag hyser stor brist på adekvata bokmärken. Och att jag gärna läser utomhus. Men det eländiga vinterklimatet gör det i princip omöjligt under större delen av året. Man kan liksom inte sitta stilla utomhus så länge att det blir en ultimat läsupplevelse.


Om ätbart:

Vad äter du för godis?
Allt utom lakrits. Men i nödfall kan jag äta det också, men i nödfall. Gillar Plopp. Och mörk choklad. Problemet med Plopp är att det inte är rättvisemärkt. Det är min största sorg.

Naturgodis - ätbart eller inte..?
Nja, det fastnar ju bara i tänderna, och sen sitter man där och försöker intala sig att "yoghurt på seg frukt ÄR godis" men det lyckas aldrig.

Dricker du te eller kaffe? Favoriter? Odrickbart?
Gott! Båda sorter. Undviker helst grönt te (smakar hö?), men rött och svart och randigt och rutigt går mkt mkt bra.

Om annat:

Hobby?
Läsa Nobelpristagare och förkovra mig i ridkonsten. Det första projektet går avsevärt mycket bättre, fråga hästarna så får du veta.

Favoritfilm?
Allt från Amelie från Montmartre och Juno till Taken och Ocean's eleven. Och så lite Sagan om ringen på det.

Favoritmusik?
Sånt som svänger eller har fantastiska texter+melodier. Typ Movits! och Säkert!

Lycka till med pocket&prasslandet nu alla deltagare!

(Men det innehåller ju 1) böcker, och 2) överraskningar – hur skulle det kunna gå fel?)

Helg i Gôteborg

Fröjden!
Med shoppingsystern under ena armen och tantkompisarna under den andra kan inget gå fel. (Möjligen invänder mina fötter, de veklingarna.)

Har hunnit med en miljard saker utom möjligtvis att ta välkomponerade, suddfria och relevanta bilder. Se nedan.

Nu sitter jag och bokmässan-påsarna på tåget norrut och äter plopp. Godnatt?

Lyckad skylt I tell you! Vem vill inte äta en gosebulle liksom?

Balder var grå. Himlen likaså.

På bokmässan var det fullt av fötter. Och skor.

En okänd göteborgare, ett streck och en buss.

Så många läsvärda saker. Fröjden!

Morgon

Frukost på tåget i sällskap med Patrick.
Fint.

Läget #27

Jag är på ett tåg.
Här ska jag sova.
Har läst en bok sedan förra veckan.
Därför är resultatet 27 lästa och genomsnittet 1.
Har ingen dator, bara mobilen. Därför blir det en alternativ bild.
Fröjden!

Australien nästa

Nästa författare blir Patrick White.

Bok: De fyra utkorade.

Jag vet ingenting om den, annat än att någon av de tre deltagarna i ett visst radioprogram som jag lyssnade på för ett tag sedan sa att det var den absolut bästa boken av en Nobelpristagare.

Tror jag.

Jag kan minnas fel.

Hur som helst - snart får jag se om det stämmer.

Man kan ju alltid hoppas.

(Omslaget är så fult att det inte ens är värt en bild. Eller, det kanske mer är nött? Får fundera på saken.)

Ett tydligt exempel på bok som inte är som Hudsonfloden

Nej! Läs inte! I dina kläder är inte fröjden.

Om man vill ha charmig historia om två kvinnor som byter hem - se för allt i världen The Holiday istället! (För övrigt den enda film jag sett där jag tyckt om Jack Black, obs sensation obs.)

Jag har i och för sig bara hunnit halva boken, men det har 1) inte hunnit hända något kul, 2) förekommit för många Pradaskor i mocka, 3) förfasats för mycket över ogifta kvinnor i den horribla åldern av 35 år. Vad är grejen med det där? Förklara för mig!

Isaac Bashevis Singer - Skuggor över Hudsonfloden

Det är milslånga hästvägar mellan att läsa Skuggor över Hudsonfloden och att läsa en dussindeckare eller en medioker så kallad chicklit. Om de senare är lite som att titta på tråkig tv – allt beskrivs och allt sägs rakt ut – så är SÖH en upplevelse inuti hjärnan. Typ. Språket är fantastiskt. Dialogerna är fantastiska, både de som sker mellan två personer och de som sker i någons tankar. Mitt i en lång harang om religion eller filosofi eller sitt lidande kan de säga vad som helst.

Alla karaktärer är egna personer med helt egna sätt att prata, agera och tänka. Det är inte ofta man läser en bok där människorna känns så levande. Konstiga, men levande.

Tiden. Boken utspelar sig i New York på 1940-talet, precis efter andra världskriget. Hitler och nazisterna är besegrade. Boris Makaver är bestört över att Tyskland får så mycket hjälp med att bygga upp sitt land. Och som läsare blir jag också bestört. De här människorna har alldeles precis nyss undkommit förintelsen. Deras familjer och vänner är borta. De har sett och de vet att soldater dödade barn och sparkade boll med deras huvuden. De har sett människor gräva sin egen grav. Och nu försöker de skapa sig ett liv i Amerika, som är hetsigt och affärsdrivet och annorlunda än det Europa som de lämnat. Jag förstår att han är bestört! Flera miljoner människor är avrättade, och de som gjorde det får inget straff?! De får hjälp? Jag & Boris Makaver mot världen.

Alternativa titlar till boken: Hur är man en bra jude? / Finns Gud och är Gud i så fall god? / Synden straffar sig själv, eller? / Jag och Gehenna (och onda getter). Boken innehåller många filosofiska inslag, religiösa funderingar och livskriser. Karaktärerna funderar mycket på hur deras handlingar kommer att bestraffas i livet efter detta. Den som är gift med en rabbin får förtur till himlen där Toran förklaras. Det är skuldkänslor och förskjutning och återförening i en virvlande blandning. Folk blir kära, passionen flödar, de skiljs åt, de träffas igen.

Särskilt Hertz Grein flödar av passion åt alla håll, vilket gör att han sedan måste ångra sig mycket, bli from och äta inget kött. Han försöker hålla sitt inre på plats genom en mycket strikt judendom, själv kallar han det för fundamentalistiskt. Han är involverad med många damer samtidigt och har vansinnigt svårt att släppa kontakten, vilket hans älskarinna Esther formulerar så här:

”Du vill inte bara ha en kvinnas kropp – du vill ha hennes själ också, hela hennes tillvaro, hennes hjärteblod. Du vill krama ur henne som en citron, men inte ens när du har gjort det kastar du bort henne. Du har en hink bredvid dig där du lägger alla dina urkramade citroner, och då och då klämmer du lite på nån av dom för att se om det finns en droppe saft kvar.”

Åh, jag kan inte beskriva denna bok på ett rättvist sätt! Det finns så mycket i den. Det jag kan säga är att den som letar en bok med snajsig dramaturgi och rak och konkret handling i den verkliga världen inte ska leta här. Jag är en sån som gärna letar böcker med konkret handling i den verkliga världen, men ändå har jag tagit denna bok till mitt hjärta. Gillar’n skarpt. Tycker att man kan ge den en chans och fastnar man inte efter 100 sidor så kan man byta.

Den får en 5:a i betyg. Jag undrar om jag eller boken är mest förvånad över detta.

Fakta
Isaac Bashevis Singer, USA (född i Polen), fick priset 1978 ”för hans intensiva berättarkonst, som med rötter i en polsk-judisk berättartradition levandegör universella mänskliga villkor”.

PS: Notera bristen på bindestreck i titeln. Och att boken ändå får högt betyg. Mystiskt.

En dag av fröjd och gamman

Vilken dag!

Säger det igen: vilken dag!

Det regnade inte när jag cyklade.

Jag har jobbat som en ninja*.

Fällan har fångat fyra blomflugor.

Har hunnit med både att äta middag hos en vän

OCH

gå på bio.

Detta är sannerligen en dag att minnas.

*Vadå? Ninjor jobbar superdupereffektivt, det vet ju alla.

Japp, på lediga dagar gör jag viktiga och roliga saker

Nu är måttet rågat.

Tärningen är kastad.

Hannibal has crossed the Alps.

Jag har byggt en fälla.

Blomflugor BEWARE.

Mohahahaha!!!

Fällan. Skålen innehåller vatten, vinäger, honung och diskmedel. Mums.

PS: Har även just insett att mina åtgärder i förra inlägget medför att jag inte kan välja Herta Müller som nästa författare. Högst otaktiskt emedan hon är högst aktuell på vissa mässor.

Nobelprisprojektet: halvårsrapport. Eller - Hurra vad bra det går!

Nu har projektet varit igång i ett halvår. 26 veckor - 26 böcker. Hurra! Här är lite statistik/siffror/staplar och cirklar som man kan roa sig med att beskåda.

Slutsatser

1. Projektet har gått över förväntan! Det har till och med varit ganska roligt. Eller, det har ibland varit skitjobbigt, men hey - det här är ju en halvårsrapport, de ska vara peppiga, det står i lagen.
2. Normalfördelningskurvan följs inte när det gäller poäng. Antingen är Nobelpristagare bättre än andra författare (mkt möjligt, de har ju ändå vunnit ett mkt exklusivt litteraturpris), eller så är jag för snäll i betygsättningen. Elytis uppgradering kan möjligen tala för det senare.
3. Många av de författare som är lätta att hitta på biblioteket är från Europa.
4. Samma sak gäller för de som vunnit pris på 2000-talet. De kan till och med finnas skyltade med framsidan utåt. (Framsidan utåt=värsta grejen på biblioteket?)

Åtgärder

1. Böcker från Australien och 1910-talet får gå före i kön.
2. Europeiska författare från 2000-talet får en paus.
3. Jag tar Nobelprisledigt och drar iväg på inflyttningsfika.

Skuggor

Och så slutade det regna, vi behövde inte bygga en ark, och man kan cykla med vanlig jacka (lyx och flärd!). Har nu hunnit halvvägs i Skuggor över HudsonBINDESTRECKfloden. (Ack dessa omslag.)

Trots att den innehåller mycket som jag inte brukar gilla har den något särskilt. Det är rentav så att jag gärna läser ett kapitel till. Om det är språket? Eller att karaktärerna nästan hoppar ut ur boken för att de känns så levande? Vet inte riktigt, men jag är nöjd så länge jag gärna läser ett kapitel till.

Sjukt nöjd cyklist med världens minsta huvud och världens längsta jacka.

Läget #26

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
26
Antal lästa författare:
26
Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1

Svar: Nej, men LIKA BRA SOM FÖRRA VECKAN! <- galet nöjd IGEN

Ze picture:

KABAM

HA!

Efter två miljarder fåfänga försök har jag nu Dödat En Blomfluga Med Handen!

Här följer bildbevis (den svarta pricken alltså) med normalstor tändsticksask som referens.

Och JA, blomflugor är ett stort hot mot min personliga säkerhet och måste bekämpas med alla medel.

Pocket på posten!

Har anmält mig till Pocket och prassel.

(Fantastiskt fantastiskt fantastiskt!)

Från och med nu lever jag därför

Ett Liv I Spänning.

Vem ska jag skicka bok till?

Vem ska skicka bok till mig?

(Så många roliga initiativ det finns bland bokbloggarna!)

Frågan som kommer att ockupera mig i en månad framåt är dock:

VAD ska jag skicka för godis?

Bild: sxc.hu

10 saker om J. Seifert

Det här är mycket möjligt det tråkigaste inlägget på hela bloggen. Ever. Varning. Nu börjar det. (En sista nödutgång - klicka här och läs serien xkcd istället.) Jaroslav Seifert i tio punkter, ungefär kronologiskt men icke helt livsomfattande:

1. kommunist
2. skrev dikter i en revolutionär anda
3. ville skapa ”proletär konst”
4. estetisk avantgardism
5. poetism
6. fransk modernism
7. utesluten ur partiet
8. blev socialdemokrat (ett dramaaatiskt steg)
9. utnämnd till ”nationalkonstnär”
10. fick publiceringsförbud

Slut på tråkigt inlägg. Kände dock att jag behövde skriva nånting om Seifert, och det mest intressanta var faktiskt hur hans diktinriktning har svängt hit och dit (trots att jag inte fattar ett uns/jota/dugg av vad de olika ismerna innebär) och hur inställningen till hans diktning har svängt hit och dit. Censur och publiceringsförbud känns för övrigt ganska oinne. Synd att inte alla har insett det. Punkt.

Dagens fynd

Städade datorn. Hittade en mapp med gamla bilder. Har den här enkäten varit med i Norran/Vk/Vf kanske? När Harold Pinter vann kanske?

Håller övriga Skelleftebor med?

En fantastisk afton!

Ja, igår alltså.

Filéer för benrädda.

Öppna under vatten=vattentätt trick för lite lukt.

Med ben för de coola.

Bästa sättet att äta sura saker på!

Den nya boken Hudsonfloden gillar inte surt. Har inte läst något alls nästan. Den står bara och tjurar i ett hörn. Tönt.

Yasunari Kawabata – KYOTO eller De unga älskande i den gamla kejsarstaden

Jag tror att jag är kär i staden Kyoto! Jag vill åka dit och se cedrarna på nordberget och de vackra trädgårdarna och årstidens blommor, violerna och sötväpplingen. Jag vill prova klädesplagget obi, hålla ett vackert tyg i händerna och få hjälp med den svåra knuten på ryggen. Jag älskar hur växter och landskap deltar i denna bok! (Notera att detta sägs av en som brukar läsa sitt snabbaste när det kommer till beskrivningar av natur, särskilt berg).

Den här fantastiska lilla boken handlar om hur en gammal traditionsfylld stad och dess invånare tittar sig omkring och vrider och vänder på sig för att möta den nya tiden. Tusenåriga traditioner möter dollar och turister. Gamla vidskepelser och onda omen möter kärlek och accepterande. I fokus står den tjugoåriga Chiëko som är enda dottern i en familj som säljer tyg. Läsaren får följa med henne under ett år av hennes liv. Kanske det hittills mest omvälvande året?

Kyoto publicerades ursprungligen som följetong i en japansk tidning, och det gör att den är alldeles ypperlig att läsa ett kapitel i taget. Den är ingen sträckläsningsbok, utan en bok för långsam läsning där man får sin dagliga dos av fantastisk natur och vackra miljöer och en intensiv handling som på samma gång är väldigt stilla. Mycket antyds bara och sker under ytan. Precis som det står i efterordet så kommer Chiëkos glädje och sorg bara till uttryck i ”en plötslig strålande blick eller i strida stumma tårar”. (I efterordet av Walter Donat får man också veta mer om Kawabatas liv och övriga böcker. Intressant! Läs!)

De unga älskande i den gamla kejsarstaden får utan tvekan 5 nobelisar. Rekommenderar den till dig som vill läsa något nytt (ovanligt, annorlunda?) som på samma gång inte alls är något nytt. Bokens ämne är giltigt överallt, för alla. Hur ska man hitta sig själv, sin plats och vara lycklig?

Fakta
Yasunari Kawabata, Japan, fick priset 1968 ”för hans berättarkonst, som med fin känsla uttrycker japanskt väsen i dess egenart”.

Farväl till Churchill

Alla försiktighetsåtgärder har varit fåfänga.

Att lämna igen en bok kan mycket möjligt vara dess dödsstöt.

Ty den jättemoderna återlämningsautomaten är ett galet monster som tuggar i sig böcker med ett morr, skickar iväg dem på oövervakade rullband och till sist med en nonchalant knyck på nacken tippar böckerna ner i lådor med en vådlig fart.

En fallhöjd på cirka tusen meter eller så.

Stackars Churchill.

Läget #25

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
25
Antal lästa författare:
25
Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1

Svar: Nej, men LIKA BRA SOM FÖRRA VECKAN! <- galet nöjd


En bild. (numera redigerad i Paintbrush...)

Winston Churchill - Det stora kriget, band 1

Churchill skriver om kriget:
Förberedelser, båtbyggande och kapprustning. Mobilisering. Skotten i Sarajevo. Tågtransporter, planer, antal soldater – de behöver underhåll (mat) och uppmuntran, allierade och hjälp. Vinklar, skuldror, axlar, flanker, flyglar, floder och fort. Och dessa linjer. Alltid dessa linjer.

England samlar ihop arméer från sitt imperium och andra allierade. Ingenting kan åka så ärofyllt framåt som ett engelskt fartyg.

Kryssare och slagskepp och jagare. Artilleri, granater och understöd. Pansarbilar och zeppelinare. Ett och annat aeroplan. Hamnar och flottbaser. Generaler och storfurstar. Kejsare. Kungar. Lodz, Mons, Marne och Antwerpen. Ostpreussen, Lemberg och Serbien. Kanalhamnarna. Polska brohuvudet.

Om allt detta handlar boken. Dessutom handlar den mycket om Churchills egna göranden och låtanden under kriget. Jag tror att han har skrivit dessa böcker för att framställa sina handlingar som bra, all kritik mot honom som obefogad och England som överlägset mest intelligent och ridderligt. Rentav moraliskt.

Är det bra läsning?
Ja och nej.

Först var det otroligt jobbigt med partiskheten (det skulle ju vara en faktabok), men efter ett tag tillför det ganska mycket för spänningen i läsningen. Utan att man kan hjälpa det så påverkas man och börjar heja på England/Frankrike/Belgien, och då blir det plötsligt viktigt hur det går. Läsningen är bitvis intressant och ibland vansinnigt tråkig. Det är bättre när Churchill berättar om det han själv upplevt. Till exempel belägringen av Antwerpen eller de olika åtgärder han gör för att utnyttja tyska spioner och öka bevakningen över hamnar mm.

Inga människoöden på nära håll

Churchill skriver om kriget på ett ganska sterilt och kallt sätt. Olika länder och makthavare agerar, det är som att titta på ett parti schack. Man kommer inte några människor särskilt nära. Men så är det ju en historiebok, ingen roman. Ibland bränner det dock till i förbifarten. En amiral som gick under med skepp och allt – ombord var även hans två söner. En bild på civilbefolkning som flyr, man ser deras blickar. En båt bemannad med reservister sänks, familjefäder allihop. Eller berättelsen om Kejsar Franz Josephs vars familj bara dör till höger och vänster.

Bilder på vanliga saker gör boken bättre
Boken innehåller, förutom text och kartor med galna pilar och streck, många bilder. De består till 40 % av bilder på olika skepp och till 40 % av porträtt på olika mustaschprydda män. Men de sista 20 % visar soldater som sitter och äter, en stadsvy 1912 jämfört med 1914, rekryteringsaffischer med folk som står runt i nyfikna klungor, övergivna vagnar eller soldater som kapitulerar. Bilderna tillför mycket för att boken ska bli mer levande. Gillar mycket.

Allt är kanske inte värt att läsa
Jag visste inte mycket om första världskriget innan, det lilla vi lärde oss på gymnasiet hade reducerats i mitt minne till ”skyttegravar”. Därför känns det som att jag faktiskt lärt mig något nytt. Däremot är det kanske inte värt att lägga tid på att läsa alla detaljer om alla slag och truppförflyttningar. Nu gjorde jag det eftersom jag skrivit in det i mina egna regler (d’oh!) men om om om jag läser en till av dessa böcker kommer jag att hoppa över vissa bitar.

Så här var krig för 100 år sedan
Boken ger många oväntade insikter om hur krig fungerade förr. Det är fascinerande att för mindre än 100 år sedan krigade människor med kanoner som drogs av hästar, anföll med cykelbrigader, började utveckla pansarvagnar genom att sätta pansar på Rolls Royce-bilar (medförandes plankor för att ta sig över de av tyskarna grävda dikena) samt funderade på om zeppelinaren eller aeroplanet var framtidens krigsvapen. De fångade u-båtar med nät och vissa sände sina order okrypterade över radio, fritt för vem som helst att lyssna. En stor armé kunde ha två dagars marschtid från längst fram till längst bak, så för att alla skulle samlas på samma plats fick de som gick främst göra halt och vänta i två dagar. Det är också lite jobbigt att se hur så mycket verkar bero på slumpen. Hur hade världen sett ut om det gått bättre för Tyskland i detta krig? Ingen vet.

Det stora kriget, band 1, får 3 poäng. Intressant, varierande läsupplevelse och något ovanligt. Den som bara orkar läsa lite kan med fördel välja sid. 217 och 218 för en bra sammanfattning av krigets orsaker och startskede.

Fakta

Winston Churchill, Storbritannien, fick priset 1953 ”för hans mästerskap i historisk och biografisk framställning samt för den lysande talekonst, med vilken han framträtt som försvarare av höga mänskliga värden”.

Schlutt!

Krigsboken avslutas med ett osmärre antal sidor med denna typ av kartor.

Denna typ av kartor tar lång tid att förstå.

Man får hoppa över att förstå dem.

Ty det står i lagen.

Bild från bok som nu är slut. Ska sova på saken (dock ej boken) och recensera imorrn.

Mustascher

Vad vore "Den stora krisen" utan sina mustascher? Inte mycket. (Ja det skulle fortfarande finnas en miljard bilder på olika skepp, men mustascherna verkar synnerligen viktiga.) Här nedanför presenteras de vanligast förekommande modellerna, representerade av några slumpmässigt utvalda herrar.

Och för den som inte fått nog rekommenderar jag en ordentlig genombläddring i själva boken. För det finns mer.

Mycket mer.

Just nu om belägringen av Antwerpen

Nope, jag vann inte ett hemligt pris.

(Grattis till dig som vann!)

Däremot har jag nu

bara

70

sidor

kvar

i

krigsboken.

GREAT SUCCESS!

Klassiker och hemligt pris

Hör ni jublet? Hör ni segerlyckan? Hör ni hurraropen skalla mellan blogginläggen? Antagligen inte, eftersom jag inte vunnit något. Än. Men det kan möjligen vara så att jag vinner en klassiker inom en snar framtid.

Bloggen Dantes bibliotek har nämligen kommit på den briljanta idén att lotta ut en klassiker (som den tävlande väljer själv) men dessutom vinner vinnaren en klassiker som Dante väljer ut i hemlighet.

Ett bonuspris!

Ett överraskningspris!

En överraskning!

HEMLIGT PRIS!

Vad väntar ni på? Iväg och tävla!!! (Innan klockan 18. Imorgon. Och skulle du inte bli nöjd med ditt hemliga pris om du vinner så är det helt okej att skicka det till mig. Bara det är hemligt. Och ett pris.)

Ytterligare några listor

Nu har jag riktigt kommit igång med listorna. Var ska detta sluta? Jag kanske t.o.m. skriver en inköpslista. (Obs. liten sannolikhet obs.) Här är dock några episka listor inspirerade av Det stora kriget, band 1.

Saker Churchill ogillar starkt:

1. Frankrikes färggranna uniformer
2. Österrikes färggranna uniformer
3. Franz Conrad von Hötzendorf
4. Zeppelinare (England ska för.allt.i.världen.INTE.bygga.några. EVER.)

Churchills bästa tips vid ev. krig:

1. Akta dina flanker.
2. Akta dina flyglar.
3. Ha inte för välstoppade sadlar så att dina hästar får skavsår, ty då blir du lika ineffektiv som det österrikiska kavalleriet när de skulle spana efter ryssar i Galizien.
4. Skicka inte en armé åt fel håll med tåg, till exempel till Serbien när den ska till Ostpreussen.
5. Ha inte färggranna uniformer.
6. Sänd inte dina order okrypterat via radio så att till exempel fiendens generaler hör allt. Typiskt dålig idé.

Bästa namnen hittills (Churchill har inget att göra med urvalet):

1. General Salza
2. Generalmajor Tappen
3. Generalöverste von Kluck
4. Och naturligtvis den tyska generalen vid namn Français...

Lista med lärdomar

Inspirerad av UnderbaraClara presenterar jag här en lista över saker som jag lärt mig av livet. Eller av mig själv, oklart vilket.

• Ställ aldrig kängor med gummisula på en järnkamin "bara för att få dem att torka lite".
• Betala alltid parkeringsbiljett, även om du bara ska stå typ en halv millisekund. En halv. Lovar. En halv!
• Blås inte ner i ett O'boypaket.
• Det går inte att spara en halväten klubba i några timmar genom att ställa den i ett glas med vatten "bara så att den inte bli dammig". Samma princip gäller för polkagris.
• Kisspaus under bilfärd tas med fördel inte på vindstilla kvällar vid små vägar i Västerbottens inland under myggsäsong.
• Välj annat fordon än spark-med-liten-snöplog frampå när du åker i pulkabacken.
• Det är inte omslaget som avgör om boken är bra, ej heller om författaren erhållit Nobelpris.

För övrigt håller jag fullkomligt med om det där om deodoranten.

Smälter vid kontakt med vatten. Oklart hur plasten påverkar processen. Bild från sxc.hu.

Är någon av dessa årets vinnare?

De okända personerna som är nya på oddslistan är så okända att de inte ens har Wikipediaartiklar på svenska. Till och med markgrevarna Bonifatius i Toscana har en artikel. Till och med.

Trots detta wikibakslag har jag dock skrapat ihop en icke oansenlig mängd (Icke oansenlig mängd? Håller jag på att börja skriva som Churchill? Det är av nöd att beakta alla former av sådana tendenser som oroväckande.) fakta om dem. Håll tillgodo:

Gerald Murname är australiensare, född 1939. Har till exempel skrivit böckerna "Slätterna" och "Sammetsvatten". Murname är enligt engelska Wikipedia intresserad av hästkapplöpning och av att lära sig ungerska. Tycker att båda sakerna gör honom till en ytterst intressant typ. SvD Kultur säger att han är en av Australiens främsta författare vars böcker är både krävande och ytterst tankeväckande. Tydligen är han trots detta "inte svår" och har ett andlöst vackert språk. En värdig vinnare? Kanske.

Sedan har vi Vijaydan Detha, indier född 1926, som inte ens har en artikel i Alex - världens bästa författardatabas, eller någon endaste bok i Umeås bibliotekskatalog. Om han vinner har jag Ett Problem. Engelska Wikipedia citerar honom så här: "If you do not want to be mediocre writer, you should return to your village and write in Rajasthani." Vilket han verkar ha gjort med besked då han uppnått en imponerande produktion av 1300 dikter och 300 noveller. En värdig vinnare? Kanske.

Extramaterial: Studentradion Parlör åt Svin tror att VD vinner priset i år. Här kan du läsa deras tankar kring denna spekulation.

Fast jag börjar med den här

Hudsonfloden får vänta. Jag tänker först ta mig an Kyoto, av Yasunari Kawabata.

Har hunnit en sida eller fem kanske, och gillar den hittills mycket.

Det har dock bara hunnit handla om ett träd med violer på, men det var ett mycket trevligt träd och en mycket trevlig huvudperson och förmodligen mycket trevliga violer. Har hittills aldrig träffat en jobbig och dryg viol så jag hyser stort hopp om att det kommer att fortsätta på detta vis.

En sneakpeak på omslaget och en suddig del av den lysande jordgloben i ett fåfängt försök att illustrera Kyotos plats i Japan.

Månadens lyriker heter Jaroslav

Och omslaget är det hippaste av det hippaste från år 1984.

Läget #24

Fråga: Är jag i fas? 

Antal veckor:
24 
Antal lästa författare:
24 
Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1 

Svar: Nej, men lika bra som vid förra rapporten :) 


Bild: