31 juli 2011

Nobelpristagare i grammatikprov

Resesällskapet städar lådor och hittar gamla prov i svensk grammatik.
Gillar övningstextens ämne.
Ogillar att texten inte är korrekturläst.
Jag menar, det är ju ändå ett prov.

De här provet fic eleverna göra.

30 juli 2011

Saker man gör på semestrar


Man fikar.


Man åker bil.


Man fikar.


Man åker bil.


Man fikar våfflor.


Man åker bil.


Man fikar.


Man åker bil.


Man njuter kaffe. Påtår och tretår och extratår och stortår och kvällstår.

Och sen kommer man hem och bloggar. Men läser böcker? Nej, det hinner man då rakt inte med.

Läget #19

Är det torsdag idag? Nej. Oj. Här är lägesrapporten, lite det som är bättre än aldrig.

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
19

Antal lästa författare:
17

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,89

Svar: Nej. (Bör jag byta namn på bloggen till "Två steg efter"?)


Samma gamla bild:


24 juli 2011

Opeppen

Norge.
Afrika.
Bara krig och elände i "Hundra år av ensamhet".
Här kan man stödja Rädda barnens katastroffond.
Då kanske något blir lite, lite bättre.

23 juli 2011

"Okänd" är bra tecken för vinnare

Jag tror starkt på Thiong'o. Han finns nämligen inte representerad i mataffärens pockethylla till allmän beskådan.



21 juli 2011

Spoilerboken

Hittade en bok i en hylla.
Den är utomordentligt läsvärd!
Man får veta massor.
Önskar att jag hade haft den från början.

Men efter att ha läst om "Pan" att den var "en fantastisk liten roman" (det var tydligen allt som fanns att säga om den) väntade jag mig inte att den två sidor långa analysen av "Hundra år av ensamhet" skulle avslöja slutet. Det kunde väl bara ha stått "en fantastisk lite längre roman, och om slutet berättar vi ingenting alls faktiskt".

Hädanefter kommer jag att kalla den för Spoilerboken, eller Boken Med Fula Omslaget.
Som straff.

Bok med marmorerat omslag i rosa och ljusblått och andra obestämbara nyanser.

Läget #18

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
18

Antal lästa författare:
17

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,94

Svar: Nej. (Bör jag byta namn på bloggen till "Steget efter"?)


Bild (stor):

18 juli 2011

En förberedande studie i vem som kommer att vinna Nobelpriset i litteratur 2011

För att vara ute i god tid tänkte jag:
Dags att ta reda på vem folk tror kommer att få Nobelpriset i litteratur 2011.
Googlade "nobelpriset litteratur 2011".
Hamnade på en sida med odds.
Googlade "vad betyder höga och låga odds".
Höga odds=liten sannolikhet att personen vinner, och tvärt om.
Topp tre enligt en sida med odds:
  1. Cormac Mccarthy

  2. Ngugi Wa Thiong'o

  3. Haruki Murakami
Har inte läst någon av dem.
Här presenteras därför resultatet av en kort studie medelst Internet av de tre toppkandidaterna:

Cormac Mccarty är amerikan och har bland annat skrivit boken "No Country for Old Men". Den finns även som Mycket Obehaglig Film (jag gillar inte). Mccarty blir hyllad av DN.se där han även finns på bild. Först tyckte jag att han liknade senator Palpatine i Star Wars, men det var inte sant. En av hans första böcker heter "Dessa vackra hästar" vilket gör mig sympatiskt inställd till denne man.
Vinstchans: Låg.
Han verkar alldeles för känd och omtyckt för att vinna. På plussidan finns att han är man och skriver på engelska.

Ngugi Wa Thiong'o är kenyan och skriver sedan 1978 på sitt förstaspråk gikuyu. Detta gillar jag mycket! EU:s politiker bör ta lärdom av denna man och använda sig av sin rätt till tolkning när de ska säga något. The Guardian skrev en lång och bra artikel om varför han borde ha vunnit priset 2010. Dessutom har han en snygg hemsida och fina omslag på sina böcker.
Vinstchans: Medel.
Relativt okänd för den breda massan, men verkar ha mycket cred i den akademisk-litterära världen. I det här fallet kan det ovanliga språkvalet vara en fördel.

Haruki Murakami är (citat från svenska Wikipedia) "en av Japans mest populära samtida författare och översättare. Hans västerländska berättarstil med återkommande motiv och teman av surrealistiska och övernaturliga element har influerat en yngre japansk författargeneration, särskilt inom genrerna fantasy och science fiction". Dessutom springer han maraton.
Vinstchans: Låg.
Eftersom Murakami verkar vara den mest lästa författaren i hela världen just nu så kommer han antagligen inte att vinna. Dessutom har väl Japan vunnit tillräckligt för i år.

17 juli 2011

Helg med utropstecken!

Sparris!

Ute är inne!

Vila!


Och ny bok! Den är helt galen. På ett bra sätt. Vilket man kanske kan ana när man tittar på omslaget och ser ett skelett med nakna bröst som åker ko bredvid skäggig person med hatt och ospecificerat verktyg. Det harmoniska paret ramas dessutom in av fjärilar. Fjärilar. Say no more.

16 juli 2011

En vansinnig fart!

HA! Nu har jag slutat sega. Två recensioner på två dagar, är det någon form av rekord? Ingen vet. Miljöombyte kanske gör gott för Nobelprisprojekt? Befinner mig för närvarande i Norrbotten, vilket innebär att jag alltid är redo. Likt den här snöslungan som så påpassligt står framme. Bara utifall att.


En redo pjäs.

Heinrich Böll - Tåget var punktligt

PUST. Äntligen var den slut. Hela 134 sidor.

Handingen i korthet: Den tyske soldaten Andreas åker tåg på väg till ryska fronten under slutet av 2:a världskriget. Han är säker på att han kommer att dö på söndag. Ett möte med en polsk prostituerad som är spion och spelar piano förändrar hans syn på resten av livet.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som gjorde den så ... seg? Jag känner ju stor sympati för huvudpersonen Andreas, och det brukar betyda att jag även tycker om boken. Jag vill ta honom bort från det där eländiga tåget och ge honom världens finaste flygel och ett hus med vacker utsikt. Jag vill hitta någon som älskar honom. Jag vill att han ska känna att han har en framtid. Jag vill att han ska slippa tänka på polska städer som man kan dö utanför. I filmer om andra världskriget är tyskarna onda. Men tyskar är också 23-åriga pojkar som bara vill spela piano, har glömt sitt gevär i garderoben hos en vän och inte vill åka tåg till sin död.

Tåget var punktligt är en bok som man tycker om först när den är slut. Under läsningen var den för lång, för dyster, för psykiskt virrig, för tråkig. Men nu, nu tycker jag att delar av tågresan är beskriven så att man verkligen fattar skräcken i att sitta på det där tåget. Mötet med två andra soldater beskriver vänskap under extrema former. Mötet med Olina är skört och vackert och hjärtskärande. Slutet är abrupt och konstigt och ganska bra.

Ändå ger jag den inte mer än 3 nobelisar. Den skulle göra sig bättre som novell, där alla de bästa bitarna låg tätt tätt. Nu är den helt enkelt för tråkig just när man läser.

Fakta
Heinrich Böll, Tyskland, fick priset 1972 ”för en diktning som genom sin förening av tidshistorisk vidsyn och ömsint gestaltningsförmåga verkat förnyande inom tysk litteratur”.

15 juli 2011

Kreativa höjder

Nu ska jag ta mig an en ny poet.
Giorgos Seferis.


Skulle nog ändå säga att stolsdynan är rätt snygg.

Czesław Miłosz - Vid flodens strand

Vid flodens strand. Fin.
När jag läser i den här boken tycker jag om dikter som grej.
Som jag skrev tidigare så var det särskilt en som jag fastnade på och inte kunde komma förbi. Det tog tid men det var det värt.

Temat. (Visst är det lag på att skriva om temat när man skriver OM dikter?) Livet och floder och tillbakablickanden och resande. Livet som resa kanske? Det är mycket floder. Det är mycket om människor. Det är mycket hänvisningar till personer. Det är bra att det finns små * som förklarar en del för oss som inte är bekanta med Anna Świrszczyńska eller Allen Ginsberg ellerEliza Orzeszkowa. Det känns lite som att glänta på locket till en annans huvud och se vilka personer hen vill debattera med, referera till och prata med i sina dikter. Det känns också som att få titta på Europa och världen genom någon annans ögon. Samlingen känns också som Milosz återblick på sitt eget liv. Det är lite spännande.

Allt är inte Min Favoritdikt, men de som är det, är tillräckligt bra för att de som jag inte fastnar för inte ska spela någon roll. Spana särskilt på "Denna värld" (som börjar med i sitt sammanhang vansinnigt roliga raden: Det visar sig ha varit ett missförstånd.).

Läs Milosz lite i taget. "Vid flodens strand" innehåller både korta och långa dikter. En del är ganska trista, medan andra är fantastiska. Jag ska nog vänta lite till med att lämna tillbaka boken. 4 nobelisar får'n för det.

Fakta
Czeslaw Milosz, USA och Polen, fick priset 1980. Motivering:
”som med kompromisslös klarsyn tolkar människans utsatthet i en värld av starka konflikter”.

Läget #17

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
17

Antal lästa författare:
15 (DOCK har jag läst ut Milosz och Böll men inte hunnit recensera dem än. Seg.)

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,88

Svar: Nä. Men om jag bara gjorde lite recensioner istället för att vara seg så skulle jag fasa ikapp ganska bra =)


På bilden intet nytt:

14 juli 2011

Utfallet

Plan för juli:
1. Läsa
2. Semestra
3. Uppleva behaglig sommarvärme

Resultat för juli:
1. Skriva
2. Jobba
3. Uppleva omväxlande attackvärme och köldknäppar



I'm with the vilda bestar=en fröjd ändå.

12 juli 2011

En seg och en bra.

Punktligt eller ej, inte är det värst muntert det där tåget.
Dagens fråga: ska jag tipsa min bror om boken?
Han far strax iväg på 15 dagars tågåkande i Europa och behöver kanske en bok som får eventuellt tråkiga resor upplevs som fröjdefulla. Jämförelsevis.

(PS: Just nu läser jag även Okända väsen av Tracy Chevalier. Gillar'n mycket! Fossil, kvinnor som är normbrytande på 1800-talet, Jane Austen omnämns som en samtida författare, hav och strand. Läs!)

10 juli 2011

Läget #16

Det blir värre och värre det här - jag lägesrapporterar i otakt!
Men FANTASTISKT TREVLIGA GÄSTER och FANTASTISKT TREVLIGA HELGER ursäktar allt.
Heja trevliga helger!
Anyhow:

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
16

Antal lästa författare:
15 (plus hela Milosz men har inte hunnit recensera den än. Moraliskt dilemma - ska jag räkna med den eller ej? Jag väljer ej.)

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,93

Svar: Nej. (-)

Bild:

8 juli 2011

Pristagardräkter

Om man vinner ett Nobelpris.
Hur ska man kunna välja klädsel?

Detsamma gäller tydligen om man ska hedra ett bröllop med sin närvaro.


7 juli 2011

En diskret ledtråd

Nästa författare heter Böll. Jag fastnade för boken för att titeln gav Agatha Christie-associationer. Man kan ju till exempel knappt skilja Böll från Christie i denna lista med titlar:

  • Mysteriet på blå tåget
  • Tåget var punktligt
  • Klockan K
  • Mordet på Orientexpressen
  • 4.50 från Paddington
  • Passagerare till Frankfurt
  • Klockorna
  • De sju urens mysterium

Ledtråd - se bild.

6 juli 2011

Gissa vilken sak som ...

... inte har använts som bokmärke i detta hushåll?
(Och därmed orsakat letningsprocesser av rang.)

5 juli 2011

Elfriede Jelinek - Älskarinnorna

VARNING: detta är den minst sammanhängande recensionstext jag skrivit hittills. Den är nog också den minst recensionsliknande recension jag skrivit hittills. Den är dessutom proppad med länkar till annat. Men det är bra så. Stämmer överens med bokens karaktär. Älskarinnorna väcker tankar, river upp kom-ihåg och gör att jag vill tipsa om allt jag sett och läst som på minsta vis är relevant. Slut på varningen.

Älskarinnorna skulle kunna vara motsatsen till Blondinbellas bok Egoboost (notera att jag gör denna jämförelse trots att jag inte läst Egoboost, utan bara läst om den). "Mörka-utsikter-och-inget-hopp-boken"skulle den kunna heta. Det är ingen idé att du försöker-boken. Slutklämmen är att den individuella handlingsfriheten är begränsad på grund av normer och strukturer. Kvinnor har ännu mindre handlingsutrymme än män. Egna initiativ inom fel områden straffas hårt. Häpp! Ändå - boken var bra, den var mer som en sur godis i ett öppet skrubbsår än en dyster sak att uthärda.

Den skildring av samhället, människors möjligheter att göra något med sitt liv, och kvinna-man-relationen som Jelinek ger i boken är extrem, sarkastisk och dystrare än vad Matrix skulle vara ifall Neo satte i halsen och dog när han skulle svälja det röda pillret. Det extrema och sarkastiska är dock det som gör boken bra. Man fattar att författarens totala diss av karaktärerna egentligen är samhällets totala diss av vissa personer, och att författaren inte har denna inställning. Sin egen inställning måste man helt plötsligt dra fram och vrida och vända på. Det är en ovanlig läsupplevelse.

Älskarinnorna stannar kvar i huvudet efteråt. Jag har googlat Jelinek och Jelinek-relaterade saker i flera dagar. Antingen gillar man henne eller så gillar man henne INTE. Knut Ahnlund gillar henne inte. Knut Ahnlund gillar inte Svenska Akademien heller. Christer Enander gillar inte Knut Ahnlunds attityd. Peter Englund gillar inte att kommentera Ahnlund. Nämnde jag att jag googlat?

Hursomhelst. Jag gillade Älskarinnorna mycket. 5 poäng.

I ett samhälle där feminism på samma gång blivit politiskt korrekt och ett skällsord som ständigt misstolkas och diskuteras och fylls med valfria betydelser enligt deltagarna i kommentarsfältet på vilken nyhetssajt som helst är Älskarinnorna en bok som möjligen kan ge kommentarsfältens tyckare fler saker att vara upprörda över. Om man tänker sig att Älskarinnorna är ett facit över vad feminister i hela världen tycker och tänker om världen, då har man fel.

När jag skulle välja bok av Jelinek läste jag baksidestexter. Valde medvetet den som lät minst hemsk, med färst övergrepp, för att jag skulle orka läsa den. Efter att ha läst Unni Drougges Boven i mitt drama kallas kärlek var jag helt slut. Som min kontorsgranne sa efter att vi lyssnat på del 1 i Sveriges radios eminenta dokumentär Smuts häromdagen:
- Ibland förlorar jag verkligen allt hopp om mänskligheten - vi kommer bara att gå på samma nitar om och om igen.
Man kan förlora tron på mänskligheten när man läser Älskarinnorna. Men man kan också jämföra med nuläget. Det finns fler valmöjligheter för människor. Familjer kan se olika ut. Och det är okej. I vissa länder. Då kan man känna sig lite glad en stund.

Länkar till saker som jag tycker är relevanta
Här kan man lyssna på delar från en radiointervju med Rebecka Walker. Hon får bl.a. frågorna What is love?, och Is romantic love the enemy?

Fler som läst, och skrivit om, Älskarinnorna:
Bokhora (kolla också in kommentarerna!)
We Tell Ourselves Stories in Order to Live (kolla också in resten av bloggen!)
DN-recension (bra om tid - nutid jämfört med bokens utkomsttid)
Kristianstadsbladet (har plockat på-pricken-citaten från boken)

Fakta
Elfriede Jelinek, Österrike, fick priset 2004 ”för hennes musikaliska flöde av röster och motröster i romaner och dramer som med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt".

4 juli 2011

Vilken nobelpristagare är bäst?

Vem är bäst - eller vem gillas mest?
En undersökning bland besökarna på sverigesradio.se säger:
John Steinbeck.
Grattis.
Det var 231 personer som röstade.
Det är 0,00000003 % av jordens befolkning
(cirka, om man räknar med 6,8 miljarder befolkare).
Då vet vi det.

3 juli 2011

Bridget Jones goes "Älskarinnorna"

Älskarinnorna är som vilken romantisk komedi som helst, skala bara bort allt rysch-pysch och fin musik och New York-igt. Då har du kärnan. Eller?

Bridget Jones dagbok (första delen) i Älskarinnorna-stil:
bridget har ingenting. hon har bara sitt utseende. hon är ingen särskild. hon vill ha en man. utan man är hon ingenting. hennes chef verkar intresserad. men bara av hennes kropp. bridget blir lurad. allt är skit. och elände. en kvinna i hennes ålder får inte vara använd. då är hon inget att ha på äktenskapsmarknaden. och ett äktenskap är allt en kvinna behöver för att bli lycklig. det tycker bridget. och alla runt om henne. särskilt hennes mor.

Sedan slutar ju berättelsen lyckligt och fint, hon hittar kärlek, en bra sådan. Och genom att hennes historia slutar lyckligt ger hon liv till paula-drömmar om romantisk kärlek världen över. Eller?

Infådda tips - hela listan :)

Har fått många fina tips på mejl, i kommentarer och ja, öga mot öga kan man säga.
Här samlar jag dem i en snajsig lista: (fetstilade har jag läst och skrivit om i bloggen!)

  • Bellow - Grip dagen
  • Buck - Den goda jorden
  • Camus - Fallet, Främlingen
  • Coetzee - Onåd, Pojkår, Ungdomsår, Historien om Michael K
  • Galsworthy - Forsytesagan. Del 1: Förmöget folk
  • Garcia Marquez - Hundra år av ensamhet (2 tipsare)
  • Golding - Flugornas herre, Spiran
  • Gordimer - Husvapnet (2 tipsare), The pickup, Min sons historia
  • Grass - Läs INTE Flundran…
  • Hemingway - Den gamle och havet (har jag läst tidigare så därför valde jag en annan)
  • Lagerlöf - Kejsar'n av Portugallien, Jerusalem (har också läst tidigare, valde andra)
  • Le Clézio - Allt är vind
  • Lessing - Om de gamla kunde och de unga visste
  • Mann - Buddenbrooks
  • Saramago - Sagan om den hemliga ön (eller något liknande)
  • Solzjenitsyn - kort: En dag i Ivan Denisovitjs liv, lång: GULAG- arkipelagen

Fler förslag mottages gärna! (särskilt om l y r i k e r n a...)

2 juli 2011

Att läsa är att lida

Alltså,
när man sitter och läser
(utomhus)
och så märker man att det kliar på halsen
och fullständigt
IGNORERAR DETTA
trots att det kliar
fortfarande
för att sedan upptäcka att en spindel sitter och
TAR STORA TUGGOR
då är man verkligen inne i en bok.

Albert Camus - Främlingen

Det finns massor att säga om den här boken. Jag vet inte var jag ska börja. Därför börjar jag med betyget: 5. Om jag var en lärare skulle jag använda den här boken i undervisningen på något sätt. Till exempel när man läser om dödsstraff. (Gör man det?)

Själva läsupplevelsen är fängslande. Språket, orden, stilen, formen. Den ger också nya sätt att se på saker. Till exempel en rättegång. Och ens hjärtslag. På sidan 138:

Jag lyssnade på mitt hjärta. Jag kunde inte föreställa mig att detta ljud som hade följt mig så länge nånsin kunde upphöra. Jag har aldrig haft någon riktig fantasi. Ändå försökte jag tänka mig en bestämd sekund då detta hjärtas bultande inte längre skulle fortsätta i mitt huvud. Men det gick inte.

Huvudpersonen Meursault är också bokens berättare. Han försöker inte på något sätt försköna sina handlingar och sina motiv. Det är ovanligt men på något sätt skönt. Han är inte socialt smidig. Han är precis som alla skulle vara om vi inte var uppfostrade att vara artiga i sociala sammanhang.

I House, säsong 5 avsnitt bla bla bla, ska de diagnostisera en man som säger brutala och ohyfsade saker. Hans hjärna gör något med honom så att han inte kan behärska sig. Han säger helt enkelt sanningar som ingen vill höra. Till exempel säger han till Taub att ”din näsa är groteskt stor”. Efter att teamet har diagnostiserat och behandlat mannen säger han istället att ”näsan passar ditt ansikte”. Meursault skulle alltid säga att näsan var stor, om det var det han tyckte. Meursault skulle dock inte bry sig om andras näsor. (Och det gör han rätt i!)

Under rättegången är det intressant hur Meursaults moral tas upp. Att han träffade SIN ÄLSKARINNA och dessutom gick på bio (på rolig film till på köpet), DAGEN EFTER SIN MORS BEGRAVNING visar ju att han är en skurk. Inte att lita på. Alienerad från samhället, och så kan vi ju inte ha det.

I just den utgåva jag lånat fanns ett efterord av Michael Azar. Efterord is the shit! Jag vet inte vem denne Azar är, men genom efterordet blev boken ännu mer intressant. Han tar upp fakta om Camus liv och lyfter fram hur man kan tolka in den politiska situationen Algeriet vs. Frankrike i romanen.

Fascinerande efterord är sånt som gör att jag vill veta mer om, ja, allt. Så mycket mer man skulle få ut av sin läsning (och livet?!). Svenskt näringsliv – ni fattar noll. Humaniora gör livet till en fröjd och samhället SÅ mycket bättre. Så länge människor är i farten behöver det studeras varför de gör som de gör. Och konstnärer och författare är sannerligen bland de bästa EVER att vrida och vända på det. Läs Främlingen och fatta att människors agerande är ett outtömligt ämne att beforska.

Fakta
Albert Camus, Frankrike, fick priset 1957 ”för hans betydelsefulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid”.

Frunch med Älskarinnorna på balkongen

Nästa författare är Elfriede Jelinek. (Efter att ha släpat med mig boken till Örebro, Jönköping och London är det väl PÅ TIDEN att jag öppnar den.)

Jag har just läst ett förord till boken av Horace Engdahl. Förord är min nya favoritsak, ganska säker faktiskt.

Hej så länge!

1 juli 2011

Vackert!

Jag tror att jag eventuellt älskar språket i Camus bok.
Hur kan det vara så vackert när solen bränner?
Hur kan det vara så vackert att någon "råkar" döda?

Eller så älskar jag stundande semester.
Klurigt, det där.

Läget #15

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
15
Antal lästa författare:
13 (och en halv Främling och en halv diktsamling, men idag är jag sträng och barsk och räknar inte med halvor.)
Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,86

Svar: Nope. (De går ju så fort, de här veckorna. Ack.)

The picture. Igen.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...